Visar inlägg med etikett Bara om mig! / Just about me!. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bara om mig! / Just about me!. Visa alla inlägg

måndag 25 februari 2019

Lokaltidningen tipsar. / The local newspaper gives a tip.



Artikel i tidningen. Idag är det bara 3 dagar kvar att se min utställning.


English:

Coming soon....  !

An article in the local newspaper. Today is only 3 days left of my exhibiton. Most of you from abroad, but also for all of you in Sweden that will find it impossible to reach Landskrona in time for the end of the exhibiton.


"A few questions for Christian Eldstig, art teacher, currently having an exhibition at the city library up until February 28th.

Who are you?

C: I live in Landskrona, 42 years of age and currently working as an art teacher in Helsingborg. As long as I remember I have been doing pictures. All children draw, I was one of those who continued until adulthood. 1997-1999 I did an art-course in Nässjö. There I got the tools for painting. But it's really in the mid-2000's that my painting and creating images really has taken flight. I have also done some occasionly substitute work at the Cultural School in drama. Both art and theatre are currently quite big parts of my life, I am also a member of the Landskrona-based theatre group Theatre Punch.

Earlier I have helped Father Christmas outside of Mora for over 6 years. It has left its marks for sure. I am brought up in Edsbyn, Helsingia, but have lived in Landskrona since 2008. The closeness to everything here is unbeatable. Most things are at a walking-distance, I really like that. Each Spring the ocean by Lill-Olas just as magical as it is every year, it never really gets "old". For me, having been brought up in the south-west inland of Norrland, it is still exotic.

What are you putting out on display at the library?

C: My paintings here are mostly emotive, which means they are created more from impulses and feelings rather than realism. And then there is also symbolism involved., I like to play around with that stuff. Symbolic expressions are powerful and speak to people in different ways. For example, "The Seasonal Tree" is loaded with symbolism. Sort of like, everything turns in seasons; nature, friendships, employments, relations, life... Other paintings, such as "The Yuletide Troll", is more like fun with colours and also the cover for my upcoming children's book.

What does being an artist give you?

C: Art for me is life. All art is crucial for humans in order to feel good. Personally, for me, it's my get-away time in my everyday-life hamster-wheel. It's really quite satisfying to see your vision gradually come alive on a canvas. It is also easy to lose yourself in "the zone" and the next thing you know, you look at the time and it has been 3 hours already! And sometimes I have made use of my art to process things, just like some people use writing to clear their soul. Other times it is just wonderful to put some odd colours on a canvas, just for the sake of it. It's a hobby that sometimes generates a certain income. Having some of my painting being sold sort of confirms that I am the right path.



tisdag 5 februari 2019

För alla er som inte kan närvara... / For all of you that can not attend...






Jag känner mig så tacksam för att ha fått den här chansen att ställa ut. Så här kommer ett snabbt smakprov på tavlorna som kommer att hänga på Landskrona Stadsbibliotek 4-28 februari. Det är mest för alla er som inte kommer att ha en chans att ta er till Landskrona, Skåne eller Sverige under den tiden. Ett sätt för mig att göra er läsare mer bekanta med min konst.


English:

I feel truly grateful to have been given this opportunity to exhibit my art. So here comes a little sample of all paintings that will be at the Landskrona City Library between February 4th-28th. It's mostly for all of you that won't be able to get to Landskrona, Scania or Sweden even, during that time. A way for me to make you readers more acquainted with my art.



måndag 4 februari 2019

Första dagen på utställningen 2019. / First day at the exhibition 2019.

Idag var dagen. Min alldeles egna utställning på Landskrona Bibliotek. Det känns lite prestigefyllt på ett bra sätt, med tanke på den långa kötid som krävs innan det finns en tid som utställare. Så efter det sedvanliga; köra barn till skolan, extrahandla materiel inför utställningen, tog jag med mig mina utvalda verk samt verktyg - och körde ner till biblioteket. De instruktioner som jag hade fått innan från personalen var att jag behövde ta med egna spikar.




Sagt och gjort. En 6 meter lång vägg fanns till förfogande. Jag brukar ställa mina bilder på golvet mot den vägg jag har att förhålla mig till, när jag är med på en utställning. Då brukar jag få ett hum om i vilken ordning jag ska ha bilderna. Jag har ofta svårt med att måtta in och mäta avstånd. Hon som hade utställning precis innan mig; x, hade en väldigt snygg linje i nederkant för sina tavlor. Alla var på samma våglängd.




Jag improviserade lite. Egentligen hade jag nog behövt ha haft hjälp av någon god vän för att få allt på plats idag. Men trots allt blev jag rätt nöjd. Det blev mycket hammare och spikar, ibland behövde jag sätta om spikar och så. Till tavlorna hade jag också handskrivna skyltar. Ja, visst är det enklare att skriva ut dem från datorn. Men jag gillar processen med att åldra papper. Jätteenkelt trick, knöla ihop papper, blötlägg, badda med blöta tepåsar och låt torka. Det skapar en lätt pergamenteffekt.




Nu kommer mina 8 bilder att sitta uppe till 28 februari. Det här är ett jättebra sätt att exponera min konst på. Ett bibliotek är ju en naturlig mötesplats för kulturella människor. Vem vet vem som får syn på min konst?




English:

Coming soon...



x


x





x






torsdag 31 januari 2019

Den 4 februari är snart här. / The 4th of February is almost here.

Nu sitter jag och planerar utställningen. Vilka tavlor som ska med, och varför. Ett par har ingen ram, men de är grymt snygga. Jag hinner inte få ordning på dem. Men jag har minst 6 bilder som är klara och kan platsa. Jag kanske får ta med dessa utvalda och se hur jag vill ha det. I allt har jag ju 6 meter att hålla mig på.


English:


Now I am sitting here and planning my exhibition. What paintings that are supposed to be there and why. Some of them have no real frame, but they are A1. I might not be able to get them in order in time. But I do have 6 paintings all finished. I might bring all of them with me to see which ones can be on the wall. All in all, I have 6 meters at my disposal.


fredag 4 januari 2019

Nattarbete. / The graveyard shift.

"Årstidsträdet" är ett projekt jag har haft i tankarna länge.
/ "The Seasonal Tree" is a project I've had in my mind for quite some time.

Det känns rätt länge sedan jag kontaktade Landskrona bibliotek för att höra mig för ifall jag kunde ha utställning där. De brukar ha en utställare där varje månad och det var lång väntelista. Tidigast skulle jag kunna få en plats i februari månad 2019. Då kändes det fjärran. Men nu är det redan januari 2019! Det blir en hel del målande kvälls- och nattetid.

Ingen fara på taket. Jag har minst 7 bilder som är färdiga. Min plan är att kanske ha runt 10 totalt. Men visst är det kul med lite "nytt blod", lite nya bilder med. Här är ett smakprov på en tavla i 4 delar som jag arbetar på. Den kommer att bli väldigt häftig! Mer info om min alldeles egen utställning 2019 kommer väldigt, väldigt snart.

English:

It now felt like it was a long time ago that I approache Landskrona Library to ask if I could host an exhibition there. They tend to have a monthly artist there and the waiting list was quite long. The earliest slot would be in the month of February 2019. Then it felt rather distant. But now it's already January 2019! There is a lot of work being done during the night.

Rest assured. I have at least 7 paintings ready to go. The plan is to have about 10 or so in total. But of course it's always  nice with some "new blood", some new stuff. Here's a sample of a painting in 4 parts that I am working on. It will turn out really cool! More info about the up-n-coming exhibition 2019 will follow very, very soon.


måndag 24 september 2018

Medikamenter staplas. / Meds are piling up.

Mina färgglada frälsare. / My colourful saviours.


Det är lite dystra utsikter för tillfället. En tur till njurkliniken i Lund för några veckor sedan gjorde gällande att mitt blodtryck ligger och pendlar, mellan nuvarande höga tryck, till ett tryck som ligger lite över det som redan är dåligt. Vad som gör det dystert är att jag faktiskt har börjat lägga om min livsstil, till ingen nytta verkar det som. Jag kämpar i uppförsbacken. Väljer bort saltet. Drar ner på kött- och mjölkprodukter. Tar mina motionsrundor. Har slutat med läsk och alkohol. Och ändå.... höjs dosen natriumbikarbonat med det dubbla, ett till vitt piller sätts in för att tillsammans med de "vanliga" tre, som finns för att pressa ner trycket.

Kan det behövas lite mental träning med? En omvälvande POSITIV händelse över lång tid, förändra synen på... ja, det mesta. När jag gjorde en snabb koll i backspegeln, när detta började bli ett problem 2015, så fann jag ett par händelser som hade kastat in mig i ett mörkt rum av förhöjd stress och negativa tankar, ett par år innan.
  • En stor konflikt i en vänskapskrets, som slutade med att jag "lyftes" ur den dåvarande gemenskapen. Ironiskt nog handlade huvudfrågan mestadels om att jag saknade gemenskap. Ensammare än efter hela konfliktprocessen har jag nog aldrig känt mig.
  • Långvarig konflikt i nära relationer. Att leva i fly- eller kämpa- stress under en lång tid fick mig ibland att hyperventilera. Konstant på helspänn. Det här höll nog på i några månader i varje fall. Om det hade skett i någon förening, på jobb eller liknande, hade man ju alltid kunnat komma hem för att komma undan konflikt och ladda batterierna. Men när den sker hemma hela tiden. Tja, kanske kroppen säger ifrån?
  • Förlora och vinna... förlora igen. Under den här stormen mellan 2013-2015 fick jag tillfälliga anställningar som sedan försvann, ett nytt jobb, vikariat kom upp, för att sluta igen. I samma veva försvann många vänskapsrelationer. En av de som jag tog hårdast var nog en som jag hade haft i 20 år. Det var snabbt, kliniskt och slutgiltigt. 

Så den här aspekten får jag nog räkna in. Räknar jag in dem måste det finnas något 'motgift' på samma sätt som det finns för det rent fysiska (motion, kosthållning och avspänning). Frågan är bara vad? Kanske en del är att dra om kablarna i hjärnan på något sätt. Läka lite sår från minnen. Planen var ju att bli av med mediciner, inte lägga till. 



English:


The prospects are a bit gloomy at the moment. A trip to the kidney-clinic in Lund a couple of weeks ago proved to show that my blood-pressure is pending, between the current high, to a pressure that is a bit above what is already bad. What makes it particuarly gloomy is that I actually have turned my life around, to no avail it seems. I am struggling up-hill. Bypass the salt. Not eating as much meat- and milk products. Doing my exercise runs. Even given up sodas and alcohol. And yet...the dose of sodium bicarbonites has doubled, another white pill has been set in together with the "usual" three, that are there to balance my hypertension.

I have been thinking, what is a sort of mental training would be in its place too. A groundbreaking POSITIVE event that would take place over a longer period of time. Now more than before, I have realized how very much intertwined body and psyche is. Even so, when experiencing huge emotional stress or pain, it can be equally as distressing going through great physical pain. When looking back in life's rear mirror, when all of my physical detoriation began in 2015, I found a couple of events that helped me fall down into dark rooms of heightened stress and negative thoughts, a few years earlier


  • A huge conflict in my circle of friends, ending up with me being "set aside" from that fellowship. Ironically the main question was about me missing for a community. After all was said and done and the entire process of that conflict, well, I have never felt so alone before.
  • Prolonged conflict in close relations. To live with the flight- or fight stress for a long time sometimes made me hyperventile from time to time. Constantly being on edge. I believe it carried out for a couple of months at least. If it would be the case at a workplace, in some sort of soceity, you would be able to come home and relax from the harsh reality outside and re-charge. But when it was something that was constantly going on in the home. Well, perhaps the body lets you know?
  • Loose to win... loose again. During this storm between 2013-2015 I had some temporary jobs, emplyoments that come and went, a new job there, a substitute position there, only to have it terminated again. These years also saw the dissolve of many friendships. One that really took a toll was one that I had had for about 20 years.

So I think I need to take this into consideration more than I have previous done.  If I do take it into consideration I believe there must be an 'antidote' for this as well - just as it is for the body (exercise, good diet and relaxation). The question is just - what? Perhaps re-wire the connections in my mind in some way. Mend wounds from memories. The plans was to get off all meds, not add more of them.






torsdag 26 juli 2018

2019



Det har varit bekräftat ett tag nu. Men ännu har jag inte skrivit så mycket om det här. Men en EGEN utställning är på väg. Jag ska ställa ut på Landskrona Stadsbibliotek under februari månad 2019. Så redan nu tycker jag att det är tid att planera. Vad för slags tavlor ska med? Ska det vara något sorts tema på bilderna? Behöver jag göra lite nya? Ta med bara det som jag tror skulle kunna sälja eller mer av mina inre världar, kanske en kombination? Ska det vara en enkel vernissage eller slå på trumman för lite annorlunda öppning?

Nu har ju jag ett tag på mig att fundera på allt detta. Men jag tänkte bara dela det, i all enkelhet. Som konstnär är exponering viktig. Att få en chans att få ställa ut på stadsbiblioteket är därför stort. Där rör det sig människor av olika slag. Med lite tur också "rätt" människor, som gillar och kanske investerar i det de ser. Väl mött 2019.


English:


It has been confirmed now for a while. But I don't think I have written much about it here. But my very OWN exhibition is underway. I will have it at the Landskrona City Library during the month of February 2019. So even now I feel it can be in its place to plan things. What kinds of paintings do I want there? Should I have some sort of a theme? Do I need to make new ones? Should I only bring with me things I feel can sell or more of my inner worlds, perhaps a combination? Is it better to have a simple opening or bang the drum for something more different?

Now, I do have quite some time to ponder those questions. But I feel I just needed to share this in all its simplicity. As an artist exposure is key. To get this chance to have an exhibition at the city library is kind of big in that regard. There is a lot of movement with people there. With some luck also the "right" kinds of people, those who like what they see and perhaps invest in it too. Well met in 2019.











måndag 16 juli 2018

Den konstnärliga integriteten. / The artistic integrity.


Hembygdsgårdens scen, Edsbyn. / The stage at the heritage centre, Edsbyn. 


När det kommer till teater kan intrycket utifrån, de som inte sysslar med teater, ibland vara att skådespelare inte har några hämningar. Att aktörer kastar sig in i projekt hur som helst, som handlar om vad som helst. Och så kan nog det mycket väl vara, i vissa fall. Men vad dessa åskådare till människor, som drar alla teatermänniskor över en kam nog glömmer bort, är att personer som av olika anledningar dras till scenkonsten också är människor. Människor med egna känslor, tankevärldar och värderingar. Jo, så är det faktiskt.


"Hemmascenen" i Öjeparken, Edsbyn. En dag ska jag spela något där.
/ The "home-stage" in Öjeparken, Edsbyn. One day I will have a performance there.


Teater har många ansikten; familjevänlig, absurd, grotesk, politisk, religiös, musikalisk, pantomim, monolog, clowneri och många, många andra varianter. Ibland en kombination av flera. Alla estradörer är inte lika bekväma att bejaka en eller flera former av teater. Eller så kan det vara svårt, rent ut sagt obekvämt att bejaka något som inte går i linje med människors olika värderingar. Och sådant måste ju bemötas med respekt, även om det också kan ligga i konstens natur att utmana sig själv ibland för att bli bättre på det man gör.


Ett halvtroll (Tomteland). / A half-troll (Santaworld).


Men jag tror vi alla som håller på med teater har våra egna, vad ska vi kalla det, konstnärliga principer. Sådant som vi gärna inte bryter. Själv har jag en bakgrund inom barnteater. Cirka 6 år i Tomtens tjänst och vidare med barnmusikaler och ett par komedier. Då rätt ofta "i karaktär" bland besökare och publik. Det är ju fantasi och rätt oskyldigt egentligen. Mer och mer har jag nu istället hamnat i andra teatersammanhang där spelreglerna är lite annorlunda. Ribban höjs en aning. Jag gillar sådana utmaningar ibland.


Strax innan "En dejt med Strindberg" i Kävlinge. / Right before "A date with Strindberg" in Kävlinge.


Jag skulle däremot inte göra något som går emot mina värderingar eller principerna de är byggda på. Inte "sälja ut mig" fullständigt. Få skulle göra det med gott samvete tror jag (eller ifall de blev rikligt betalda, kanske? Nej, men inte ens , väl?). T ex har jag svårt att tänka mig att teatermänniskor på vänsterkanten av den politiska skalan skulle medverka i en pjäs som aktivt skulle bidra till att Sverigedemokraterna fick mer röster. Eller att några från regnbågsfolket (HBTQ) som brinner för teater, skulle förlöjliga liberalism och åka på turné med en föreställning som vore en kärleksförklaring till Vladimir Putins Ryssland (eller varför inte Tjetjenien, för er som vet vad för omänskliga saker som har försiggått där). Bara som exempel och för att få ett perspektiv på ting. Ett annat exempel som inte bara är hypotetiskt är när en av mina favoritkonstnärer, Rodney Matthews, blev tillfrågad av ett band för att formge omslaget för deras nya skiva, någon gång på 1980-talet. Det var en dålig matchning, eftersom Rodney var kristen och bandet i fråga var rätt så militant anti-kristet. Där blev det ett klart "nej", av rätt uppenbara orsaker. Två personer som arbetar inom filmen med liknande funderingar och förbehåll är Faran Tahir (Honeyglue) och Neal McDonough (Captain America - The First Avenger).


Ca 20 minuter innan en föreställning av musikalen Shrek, Lunds Stadsteater.
/ About 20 minutes before a show with the Shrek musical, Lund City Theatre.


En allmän vedertagen praxis av dem som jag har samtalat med angående saker som kompromissar med skådespelares trygghet på scen, verkar vara att skådespelare har rätt att lägga in sitt veto, eller vad man ska säga. Om något känns skumt är det bra om man kan ha den dialogen, att kanske hitta lösningar som fungerar för både den enskilde skådespelaren men också för regissörens vision. Egentligen borde det inte vara något konstigt. Här är några saker som gör mig obekväm på scen.

  • Svärord.

Jag har svårt för svordomar själv. Inte så att jag är allergisk, de är bara ingen naturlig del av mitt
ordförråd. De låter inte naturliga av den anledningen. Jag har inga problem med att höra dem, de är överallt runt mig, tro mig. Jag tycker bara det är fult, kanske en smaksak? Mycket känns det som lite chockvärde att skriva in svordomar i föreställningar, det brukar vara rätt vanligt i det jag kallar "skrikteater" då folk är arga rätt som det är.. eller hela tiden. "Diskbänksrealism" är ett annat. Å andra sidan finns det vissa dramatiker som kan detta med att ympa in svordomar så att det "säger något". En att nämna då är Tenessee Williams, känd för "Katt på hett plåttak".

  • Antikristna sentiment.

Jag skulle hävda att det i Sverige är lite svårt att vara en troende kristen och samtidigt vara någon som sysslar med konst. I vissa fall handlar det om förlöjligande, nästan satt i system. Bara titta lite hur kristna porträtteras (särskilt i Sverige) inom kultur och konsten. De tas nästan aldrig på allvar eller respekteras för sina värderingar, motsatsen är däremot rätt vanlig och uppmuntras. Det finns ofta ett nedlåtande skimmer mellan kulturella människor, ett sorts samförstånd att tycka synd om dessa fåniga kristna. Intressant nog accepteras nästan exklusivt allt annat som inte berör kristen tro på något sätt. Det finns de som praktiserar häxeri (eller olika grenar av Wicca) eller annat som är aktiva inom konst på något sätt (t ex hip-hop stjärnan Azealia Banks). Ett annat intressant exempel kommer från vissångaren Loke Nyberg och hans sång "Aldrig mera rädd". Där listar han upp en mängd saker han ställer sig bakom, som en man med rättvisepatos som är inkluderande. Jag, med lätt konservativa värderingar skulle med Lokes mått mätt bli exkluderad från hans utopiska värld. Intressant.


Jag bor i världens mest "extrema land" när det gäller värderingar.
/ I live in the world's most "extreme country" when it comes to values.


Delar till svaret går nog att finna i Sverige som land och fenomen bland en mer världsvid skala. När jag läste religionssociologi i Lund handlade ett par tillfällen om Sverige och dess, vad min professor kallade för, icke-förhållande till religion. Den genomsnittliga svensken har ofta inte verktygen att hantera eller förhålla sig till religion annat än det som de har lärt från generationen före. Den generationen baserar sin världsbild på empiriska resultat och rationella antaganden. Därför uppstår det ofta en kognitiv dissonans när svensken möter människor från andra kulturer, där andra spelregler dikterar världsbilden. Det finns respekt kanske, enligt min professor, men inte förståelse. Tänk bara på VM i Ryssland senast. Ett par av mina bekanta fångade upp att vissa spelare som byttes in gjorde korstecken innan de äntrade planen. Och fann det märkligt.

Så, för att inte bli mer långrandig ska jag bara klargöra min position. Eftersom jag tar min tro på allvar skulle jag inte bli involverad i en pjäs som "Hand To God" eller något som aktivt hånar min världsbild. I samma andetag har jag inget emot diskussioner om tro, mytologi eller andra världsbilder. Så jag har inga problem med att vara en del i pjäser som "A Wolf In Snakeskin Shoes (som tar upp problem när religion missbrukas)", "The Testament of Mary", "Gilgamesh" eller något annat obskyrt. Jag tycker det är intressant med interaktion mellan olika karaktärer, vare sig det rör sig om antika gudar, bönder eller robotar.


 "En Midsommarnattsdröm", Folkets Hus, Landskrona.
/ "A Midsummer Night's Dream", Comunity Centre, Landskrona.


Det är inte så svårt tror jag. Respektera andra, respektera dig själv och omfamna konsten.




English:

Coming soon...

 Höstskrämmare, Landskrona. / Autumn-scarer, Landskrona.


When it comes to theatre the impression from the outside, from those who are not involved in theatre, can sometimes be that actors have no inhibitions. That actors throw themselves into project no matter what, dealing with anything. And that may very well be the case, in some cases. But what spectators fail to understand, those who just lump all together, is that people who are searching out stage art for many reasons are people too. People with their own sets of emotions, world views and values. Yes, that is actually the case.


 "Fjäderkampen", på Teater Sagohuset, Lund.
/ "The Feather Tussle", at Theater Sagohuset, Lund.


Theatre has many faces; family-friendly, absurd, grotesque, political, religious, musical, pantomime, monologue, clown and many, many other variants. Sometimes a combination of many. All actors are not comfortable to consent to one or several forms of theatre. Or it might be hard, or right out uncomfortable to be a part of something not in line with different people's values. And such things need to be respected, even though it might be in the nature of theatre to challenge yourself in order to become better in what you do. 


 Hjälper Tomten i Lund. / Helping Father Christmas in Lund.


But I believe that we who dabble in theatre have our own, what to call it, artistic principles. Things we are quite unwilling to break. Myself, I have my background in children's theatre. About 6 years in the service of Father Christmas and onward with children's musicals and a couple of comedies. And then pretty often "in character" among visitors and audience. It's all fantasy and rather harmless really. More now and of late I have found myself in other contexts where the rules of the game are a bit different. Raising the bar. I like those kinds of challenges sometimes.


 Lite posering efter pjäsen "Den långa resan". Landskrona Exercishall.
/Striking a pose after the play "The Long Journey". Landskrona Exercise Hall.



On the contrary I would not do something that goes against my values or the principles on which they are built on. Not to be a total "sell out". Few would do that with a clear conciense anyways, I imagine (or unless they would be paid ridicolusly ammounts of money? No, not even then, right?). For instance, I would feel it would be hard pressed to imagine people within theatre on the left wing on the political scale, to participate in a play that would actively contribute to get more votes for the Swedish Democratic Party in Sweden. Or that some from the Rainbow People (LGBT) that is on fire for theatre, would ridicule liberalism and go on tour with a show which in itself would be a declaration of love for Vladimir Putin's Russia (or why not Tjetjnia, for those of you what kind of un-human things are going on there). Just to get some perspective on things. Another example, that is not just hypothetical is when one of my favourite artists, Rodney Matthews, was approached by a band to make their album cover, some time in the 1980's. It was a poor match, since Rodney was a Christian and the band in question was militantly anti-Christian. It was a clear "no" in that case, for obvious reasons. Two actors witin film who has similar thoughts and reservations are Faran Tahir (from Honeyglue) and Neal McDonough (from Captain America - The First Avenger).


 Fånerier hos Tomten i Mora. / Goofing off at Father Christmas' in Mora.


Letar efter träsktroll, Nöjesteatern Malmö. / Looking for ogres, Nöjesteatern Malmö.

En greve på gång. Kulturskolan Landskrona. / A count in the making. Cultural School Landskrona.



lördag 28 april 2018

Syra för blod. / Acid for blood.

Syra för bloooood. / Acid for blooood.

Ett kämpande framåt. Sist jag var på njurkliniken fick jag bland annat veta att det höga blodtrycket hade påverkat en utveckling av en kronisk njursjukdom (det kan ju inte vara bra). Dessutom, överraskande nog, hade jag fått syra i blodet (!). Så lite mer mediciner har satts in, räkneverket för antal piller per dag har ökat från 3 till 7. Syra i blodet, som någon annan typ av Xenomorph (sök: film + Aliens + 1986).

Trots 3 barn är mitt liv förvånansvärt stilla i min nuvarande arbetslösa situation. Jag spenderar mest tid i en bil till och från skola för att skjutsa barn, ordna med hushållsarbete samt underhålla/sköta barnen som fortfarande är hemma och se till att maten hamnar på bordet. Inte många steg alltså. Därför måste jag skapa ett träningsschema. Tid för detta finns egentligen avsatt som en gåva. Det är upp till mig att få det att fungera.

Läkarna har varit väldigt tydliga med två saker sedan kroppen kollapsade 2015; ät bättre mat och framför allt - RÖR på dig. Och då inte vanligt vaggande som man kan åstadkomma genom att skjuta en barnvagn framför sig. Nej, snabb vandring, eller regelbunden träning för att få upp pulsen. Jag känner att tiden inte räcker till, betyder det alltså att jag långsamt kommer att stappla mot graven?

Det handlar mest om vanor tror jag. Alldeles för länge har jag levt med dåliga vanor. Sådant tar tid att bryta. Men det är träning som kommer att hålla mig vid liv, minimera risken för blodpropp och vaskulära problem. Jag behöver en spark, en tränare eller något som får igång mig. Ett försiktigt hopp har getts mig från läkarna; tappar jag vikt och kommer igång med träningen finns en chans att få slippa mediciner helt. Jag är lite trött på att veta om att allt inte står rätt till inuti mig.

För vem vill leva med syra och skräp i kroppen? Inte jag i varje fall. Så framåt med kampen att leva för en lång, lång tid.


English:


Framtida golvbyte vid näsblod? / Future changing the floors after a case of nose-bleed?


It's a struggle to get ahead onward. Last time I went to the kidney clinic I was made aware that due to my high blood pressure it had affected a development of a chronic kidney-disease (that can never be good). Besides that, surprisingly enough, I had levels of acid in my blood (!). So a few more meds have been added, I am now counting an increase of daily pills from 3 to 7. Acid in the blood, like some kind of Xenomorph (search: film + Aliens + 1986).

Despite having 2 kids my life is surprisingly still in my current unemployment situation. I spend most of my time in a car to and from school, doing household chores and maintaining kids that are still at home and make sure that the food is set on the table. Not too many steps in other words. For that matter I need to create a work-out schedule. Time is set apart for this as a gift. It's up to me to make it work.

The doctors have been very clear with two things since my body collapsed in 2015; eat healthier foods and above all MOVE your body. And then not your usual duck-waggling you can achieve by pushing a stroller in front of you. No, fast-paced walking, or regular excercise that gets your blood pumping. I feel that time is not enough, does that mean I am slowly moving closer to my grave?

It is a case of bad habits I reckon. For far too long I have been living with bad habits. Those things take time to break. But it is work-out that will keep me alive, minimize the risk for the system clogging and the vascular problems. I need an ignition, a coach or something that will get me going. A glimmer of hope has been given from the doctors; if I lose weight and get together my work-outs and eating healthier there is a chance for me to completely get off the meds. I am a bit tired of knowing things are not all right within me.

Because who want to live with acid and other junk in the body? I do not. So onward, battle on to live for a long, long time. 



söndag 31 december 2017

Gott Nytt År 2017. / Happy New Year 2017.

 Fantastiskt loppisfynd. / Great flea-market bargain.

Julen biter sig fast i mig fortfarande, fast vi alla förväntas klä oss i svart och vitt och ta fram kylda flaskor bubbel. Bara timmar kvar på 2017. Jag är tacksam för mycket, hoppas på mycket gott under 2018 för mig och min familj. Mest tacksam är jag att vi alla är vid någorlunda god hälsa. Det hoppas jag ska fortsätta. Det var också en härlig vinter vi fick under vårt besök i Hälsingland. Edsbyn visade upp sig från sin allra bästa sida.

GOTT NYTT ÅR!



-5 grader. Bra med en mössa från färöiska bolaget Sirri
/ -5 degrees below zero. Good with a hat from Faroese company Sirri.


Christmas doesn't loose its grip on me, though we are all expected to dress in black/white and bring forth the bottles of sparkling content. Only hours left of 2017. I have a plenty to be grateful for, hoping for a lot of good coming me and my family's way in 2018. Most grateful am I for us all being in somewhat good health. I hope it stays that way. It was also a wonderful Winter we had during our stay in Hälsingland this Christmas/New Year. Edsbyn truly showed off its best side.

HAPPY NEW YEAR!


torsdag 26 oktober 2017

En kulturell del av Allhelgona helgen. / A cultural part of Halloween.

Idag den 26:e var jag iväg till Lunds Universitetssjukhus för "besiktning" eller vad man ska kalla det. Ända sedan kroppen kraschade 2015 går jag på regelbundna kontroller för att hantera mitt höga blodtryck. Jag är medveten om att alla gör det som de ska för att hjälpa mig. Men det hindrar inte mig från att känna mig lite stigmatiserad. Hur gick det då idag? Domen blev att jag måste gå ner i vikt, paa rigtigt. Blodvärden var bra, blodtryck fortfarande för högt (pga stresshormoner och andra saker) och vissa funktioner är nedsatta. De kan bli hjälpta genom mer motion och en rätt duktig viktminskning.


Läkaren var glad att jag hade vigt söndagar åt 2,5 timmar innebandy, men allra helst borde jag ha en till hård 2,5 träning av någon sort i veckan. Läkaren sa det jag själv vet; "du måste välja något som du faktiskt tycker om, annars hittar du duktiga ursäkter att slippa." Nu gäller det att finna detta "något" bara. Man kanske kan skala av det jag INTE gillar (de allra flesta former av dans, aerobics, löpning). Kan det vara så att jag får återvända till kampsportens värld igen? Jag har en bakgrund som judoka men senast jag var aktiv med sådant måste ha varit 2002, när jag var med på ett eller två pass Jiu-Jitsu i Varberg. Men jag sneglar lite på andra former med nu, som är lite längre bort från bälten och gi-dräkter. Inte nog med att man nog kommer i form, men jag tror att Krav Maga () kan vara något. Eller kanske någon Kung-fu stil, som Hun-gar? Vi får se.


Förbaskat svårt att få en plats. Åkte säkert runt i 10 minuter i olika parkeringshus.
/ Darn hard to find a p-spot. Surely drove around for 10 minuters in different parking-complexes.




Efter den inledande undersökningen var det dags för ett mer omfattande test. Inte mindre än 12 (!) rör av blod ville de ha. Alla fick en egen färg och etikett. Jag finner både sprutor och blod obehagliga så jag bad om att de skulle fälla stolen bakåt en aning. Medans sköterskan bearbetade min arm kommer en av hennes kollegor in för att kolla till läget. Jag är alltid noggrann med att påpeka mitt predikament angående blod och kanyler, så kanske de ville ha mig under uppsyn? Hur som helst. Hon som hanterar blodprovet säger då det förbjudna till kollegan: "vet du vad som hände mig förut? Jag hade en patient igår och när jag skulle sticka gick kanylen av." Sedan samtalade de någonting om rätt utrustning, kostnad för dessa och olika knep för att förhindra sådant skulle ske. Det var ingen bra blod-kanyl terapi för mig som redan halvlåg med en kanyl inkörd i ett kärl, kan jag säga!

Stor karta över stort sjukhusområde. / Big map over big hospital area.

Omfattande. / All encompassing.

Efter denna besiktning hade jag en plan för dagen. Genom Facebook fick jag veta att Science Fiction bokhandeln i år firar 10 års jubileum. Det sammanfaller med att de håller "bus eller bok" varje torsdag innan Allhelgonahelgen. Viskar man "bus eller bok" i kassan får man en kasse med en gratis bok, just den här dagen. Så fattig jag är så hade jag ändå pengar kvar på jojo-kortet och kunde ta mig mellan Hjärup och Malmö för att gå en runda i den bokhandeln. Ja, jag åkte till Hjärups tågstation och ställde bilen där som en annan pendlare.


Gillar det inte. / Not liking it.

I den här byn bodde jag och min fru i något år. / In this village me and my wife lived for a year or so.

I vanlig ordning hade jag inte så stor koll på dessa böcker. Jag tror att butiken lägger ner läsexemplar eller lite smala, ovanliga skrifter som de inte kanske kan sälja så bra. Det behöver inte betyda att de är dåliga böcker. Tvärtom. Som synes på bilden fick jag ett riktigt kap. En historia som skrivits av två författare och boken har blivit väldigt prisad av "de som kan och vet nåt". Äventyret var bra men dessvärre missade jag tåget tillbaka till Hjärup och fick vänta ett tag. Tiden bara gick och innan jag nådde bilen, åkte iväg med bilen, mellanlandade i Löddeköpinge för att handla, handlade och sedan nådde Landskrona, så hade det hunnit bli kväll.



English:



Today on the 26th I was away to Lund's University Hospital for a "surveying" or what you should call it. Ever since my body crashed in 2015 I am having regurlal check-ups to handle my high blood pressure. I am well aware that what everyone is doing is doing this to help me. But it doesn't change the feeling of being stigmatised. So how did it go today? The verdict was that I need to loose weight, for real. My blood count was good, blood pressure still too high (due to stress-hormones and other things) and some bodily functions are lowered. It can be helped through exercis and a rather big weight loss.

The doctor was happy that I have devoted 2,5 hours to floorball on Sundays, but preferably I should have at least one more 2,5 hour hard workout of some sort during a week. The doctor mentioned one thing that I am very well aware of; "you need to choose something that you actually like, otherwise you are more prone to find excuses for not doing it." Now I then need to find this "something". Perhaps I could start to tick off the things I DON'T like (most forms of dancing, aerobics, running). Could it be that I will find myself returning to martial arts again? I do have a background as a judoka but the last time I was active within that world must have been in 2002, when I joined one or two classes of Jiu-jitsu in Varberg. But now I find myself glancing at other styles, which are not so gi- and belt-oriented. Not only you will get in shape, but I think maybe Krav Maga might be something. Or perhaps some Kung-fu style, like Hun-gar? We'll see.


Byxor mellan hus? Ja, varför inte, Malmö? / Pants between houses? Yes, why not, Malmö?


Hyllor. Fulla med nördsaker. / Shelves. Full of nerdy stuff.


After the initial examination it was time for a more extensive blood specimen collection. No less than 12 (!) tubes of blood were required. All with a different colour and label. I find both syringes and blood extremely unpleasant so I asked them to tilt the chair back a little. While the nurse did what she needed to do to my arm, a co-worker of hers entered to check things out. I am always fast to point out my pedicament concerning needles and blood, so perhaps they wanted to have me under observation? Anyways. The one administrating the blood collection then said the forbidden to her collegue: "do you know what happened to me earlier? I had a patient yesterday and when I was to put the needle inside the needle snapped." They carried on their converstion, something about the right equipment, the cost for these and different trix preventing this from happening. I was not really paying attention, it was not a very good "blood-theraphy" for me, already having a needle up in my vessel, I can tell you that for nothing! 



Sådana här böcker som broderar ut en mytologi för en serie. Kul. 
/ These books that broadens the mythos for a series. Fun.


"Rädda folk, jaga saker. Familjeföretaget. / "Saving people, hunting things. The family business."

After this surveying I had a short plan for the day. Through Facebook it came to my attention that the Science Fiction Bookstore in Malmö this year celebrated their 10th anniversary. It coincides with them hosting a "trick or book" event every Thursday before Halloween. So if you whisper "trick or book" at the cash register you will recieve a bag with a surprise book, just for this day. As poor as I may be I still had money left on my train-card and could take me between Hjärup and Malmö platforms do to a short stroll in the bookshop. Yes, I went to Hjärup's trainstation and left the car there as a regular commuter.



Vad är det i påsen? / What's in the bag?

In ususal fashion I don't know much about these free books. My impression is that the shop puts down advance publications or non-mainstream books or perhaps things that don't sell well. It does not necessarily mean they are bad books. On the contrary. As you can see on the image I made a real bargain. A story written by two authors and the book has been highly praised by those who "know stuff". My adventure was good that day but I did miss a train back to Hjärup and had to wait a while. Time just flied and before I reached my car, went away with the car, stopped for a short break in Löddeköpinge to do some shopping and lastly reached Landskrona, it had turned from day to night.







tisdag 3 oktober 2017

Förlängd livlina. / Extended life-line.



Allt sedan den här karusellen med högt blodtryck och någon form av försämrad njurfunktion började snurra under 2015 och framåt, har jag försökt så gott jag kunnat att lyda doktorns råd. Rådet var framför allt: "du måste röra på dig varje dag. Gärna så att du får upp pulsen riktigt bra." Vi är alla olika. En del styr upp ett schema och organiserar sig duktigt. Jag själv behöver draghjälp. Jag vet, det är trist. Men det är lite så jag fungerar just nu. Jag behöver veta att det är en tid och plats att se fram emot. Då går det lättare att motivera sig. Som tur är så vet jag om att varje söndagkväll är vigd åt innebandy. Tyvärr har det varit en seg start och få personer har dykt upp (trots att vi får låna hallen gratis, vilka har det så bra förspänt?).

Ett förslag som kom upp var att vi kör något annat ifall vi blir för få. En annan pulshöjande aktivitet är nämligen badminton. Jag hade inget racket förrän idag. Vi får skjutsa och hämta dottern på skola under veckorna. På vägen mellan Landskrona och skolan ligger det en Erikshjälpen butik. Idag stannade vi till där och så lyckades jag fynda både racket och väska för ca 40 SEK sammanlagt. Vilket kap! Så nu är jag redo på söndagarna.

Varje brev som kommer från sjukvården med instruktioner om att inställa mig på en plats vid en viss tid, ger mig lite tung känsla i magen. Jag vet att det kommer innebära urin- och blodprov samt någon form av "dom" över hur alla värden ser ut. I fredags kom ett nytt brev. Den 26 oktober är det dags för större undersökning med någon form av dialys nere i Lund. Jag kan bara hoppas att det jag gör är nog för att vända mitt tillstånd. Med badmintonracket kanske jag förlänger min livlina. Jag hoppas verkligen det. Som "patient", eller den som inte är helt frisk är man i lite underläge på ett sjukhus. Extra ensam kan man bli ifall man som jag, har lite fobi för allt vad sjukhus heter. Men jag har gjort min "läxa" så gott jag kunnat. Åker jag någonstans inom staden är det fötter eller cykel som gäller. Men är det nog? Har jag kommit på den positiva delen av skalan?



English:







Ever since this carousel with high blood pressure and some form of deviating kidney-function started spinning during 2015 and onward, I have done my best to heed the doctor's advice. The advice was foremost: "you need to move your body everyday. Preferably to get your pulse up." We are all different. Some people make smashing schedules and organise themselves nicely. Me on the other hand, need a kickstarter. I know, it's cactus. But that is where I am at right now. I need to know a time and a place to look forward to. It is then easier to motivate myself. Luckily, Sunday nights are devoted to floorball. Sadly it's been a slow start and few people have shown up (despite us getting to use the sports hall for free (really, who else is that fortunate?).

One suggestion that came up was that we will do something else if it turns out we are too few some time. Another heart-rate heightening activity is also badminton. I didn't own a badminton racket until today. We get to drive our daughter to and from school during the week. On the road between Landskrona and the school there is a Erikshjälpen shop. Today we stopped by there and I made a true bargain when I found a racket and a bag for it for a total sum of 40 SEK. True bargain. So now I am ready for Sundays.

With each letter from the health care administration with instructions to turn up to a certain place at a certain time I get a sort of heavy feeling in my belly. I know it will mean urine- and blood samples as well as some kind of "verdict" about all my blood (health) count. This Friday a new letter came. On October 26 it is time for a more extensive investigation involving some kind of dialysis down in the city of Lund. I can only hope that whatever I am doing has helped turn my condition around. With a badminton racket perhaps I can extend my life-line. I truly hope so. As a "patient", or the one who is not yet well you are sort of in a disadvantage at a hospital. And you get a bit extra alone if you, like me, have a slight phobia concerning everything that has to do with hospitals. But I have done my "homework" to the best of my knowledge. If I am going somewhere within the city limits I use my feet or ride the bike. But is it enough? Have I reached the positive end of the scale?



onsdag 15 mars 2017

En törn i sidan. / Thorn in my side.

Är det en del av en försenad 40-års kris att bli mer medveten om sin dödlighet än förut? Jag har inte umgåtts med sådana tankar särskilt mycket tidigare. Men det var innan jag blev "sjuk i blodet" eller vad man ska säga. Högt blodtryck vid 39 års ålder är lite ovanligt. Men där hamnade jag i oktober 2015. Likväl.

Förr eller senare? / Sooner or later?


Diagnosen var essentiell hypertoni, förhöjt blodtryck. Ingen verkade hitta en direkt orsak till varför det hade uppkommit. Efter ungefär en vecka hade läkarna stabiliserat mig. Råd gavs att jag behövde röra på mig, gärna så att jag fick upp pulsen, varje dag. Den delen har väl gått lite sådär men vid varje tillfälle som har getts så har jag gärna tagit tag i det. Ett stående inslag varje söndag på höst och vårkanten är innebandy i några timmar. Det tror jag har hjälpt en hel del.

Jag vet att kroppen responderar på den psykiska hälsan. Under ett svagt ögonblick hösten 2013 delade jag en målning och tankar kring den här på bloggen. Det var början till slutet på en del av verkligheten som jag hade vant mig vid. Vi är vanevarelser, vi människor. Det är lätt att tro att vår verklighet ska vara konstant. En 20-årig vänskap fick ett abrupt slut kort därefter. I samma veva började också andra människor i närheten hålla ett avstånd, som sakta ökade. Allt på grund av ett svagt ögonblick i natten.

Samtidigt hamnade jag i en långvarig konflikt. Det är en sak när det sker på en arbetsplats, men om föremålet för konflikten istället är närmare till hands är det svårt att inte påminnas om det. Jag hamnade i en rätt konstant flykt- och kamprespons i månader då stressen till slut fick allt att tippa över. Det var en väckarklocka, minst sagt. Det blev en kris ifall man var känslomänniska, lite introvert och upplevde att platsen som kallas livet var rätt öde (trots familjeliv).

Ett, av ett par recept för att hamna här är:

  • Långvarig stress (flykt- och kamprespons, konflikt och oro)
  • Osäker anställning (för lite jobb = för lite pengar)
  • Ensamhet 
  • Övervikt

Så för tillfället har jag tre följeslagare som ska hålla maskinen igång ett tag till:

  • Felodopin (vidgar blodkärl)
  • Metropol (minskar hjärtats puls och slagkraft)
  • Candesarstad

Inför kvällens kamp. / Ready for the game for the night.


Nu har jag fått det lite under kontroll, jag har utvecklat nya vänskaper och försöker mota det här så gott det går. Problemet är att det var en sådan väldigt mörk period och så långvarig tid med negativitet som tog detta över gränsen, så att säga. Det måste nog till en lika genomgående och kraftfull händelse över samma tid, fast med positivt innehåll, för att vända trenden. Det sista besöket för kontroll visade att mina njurar har påverkats av det höga blodtrycket. Det brukar inte vara ett gott tecken. Men jag håller fast vid innebandyn och försöker äta rätt. Livet och konsten bör ju få finnas kvar en lång tid till.


English:

Is it a part of a delayed 40-year crisis to be more aware of your mortality than before? I have not spent time with such thoughts so much before. But that was before I became "blood sick" or whatever you may call it. High blood pressure at 39 years of age is a bit unusual. But there I ended up in October 2015. Anyway.

Tre räddare... / Three saviours...


The diagnose was essential hypertone, heightened blood pressure. No one seemed to find a direct cause to why it had appeared. After a week the doctors had me stabilized. Advice was given to me that I needed to move, preferably that I got the pulse up, every day. That part has been so-so but when given the opporunity I get right into it. Each Sunday during Spring and Autumn there is floorball for a couple of hours. I believe that has helped me.

I believe the body responds to psychic health. During a weak moment during Autumn of 2013 I shared a painting and some thoughts concerning it here on this blog. It proved to be the beginning of the end of a reality I had grown accustomed to. We are creatures of habit, we humans. It is easy to believe that a certain reality is supposed to be constant. A 20-year old friendship broke down shortly afterwards. At the same time as people in my close vincinity begun keeping their distance, which slowly grew. All of this because a weak moment in the night.

At the same time I was in a drawn-out conflict. It is one thing when it happens on a work place, but if the object for the conflict instead is closer at hand it's hard not to be reminded of it. I ended up in a pretty much constant flight- and fight-respons in months before the stress finally got the better of me. It was a wake-up call, to say the least. It became a crisis in case you were an emotionalist, a bit introvert and experienced the place that was called life was a rather desolate place (despite living the family life).

One, of a few recipies to end up here is:

  • Prolonged stress (flight- and fight-response, conflict and anxeity)
  • Unsettled emplyment (too little work = too little money)
  • Loneliness 
  • Overweight
So for the time being I have three companions to keep the machine up and running for some time more:

  • Felodopin (expand blood-vessels)
  • Metropol (reduces the heart's pulse and punching power)
  • Candesarstad

Min klubba bär mitt namn. 20 SEK, så värt det! / My stick bears my name. 20 SEK, so worth it!


Now I have it somewhat under control, I have also developed new friendships and try and fend off this as good as I know how. The problem is that it was such a dark period of time over a course of such a long time with negativity which pushed it over the edge. It must be an equally thorough and powerful event within the same time fram, but with a positive content to turn the tide. I do wonder what that would be in that case? During my last check-up it had become apparent that my kidneys had been affected by my high blood pressure. That is usually not a good sign. But I will stick with floorball and try to eat healthy. Life and art should have many years to come still.

________________

Sambandet mellan psyke och kropp förklarades väldigt bra av psykologen Guy Winch. / The connection between psyche and body was explained very well by psychologist Guy Winch.