Jobba med timlön / Working for hourly wages.

Jepp. Det blev minst 1,5 timme först sessionen. Man kommer inte runt det, vill man att det ska bli snyggt så måste det ta tid. Bakgrunden till denna skiss är en utebliven film. Jag har försökt hitta filmen "Dracula" från 1992 för ett framtida teaterprojekt som jag förhoppningsvis blir en del av. Jag har finkammat olika andrahandsaffärer men utan resultat.

En morgon uppe i Edsbyn började pennan vandra lite. Jag inspirerades av Draculahistorien men utan att ha färska bilder från vare sig boken (den finns inte heller i andrahandsbokhandlar, tro mig) eller filmen. På ett sätt kanske det var bra. Mitt koncept blev plötsligt lite spännande när jag inte hade för mycket styrning.

Det första som kom till var ett slott i bakgrunden. Det var väl inte tänkt speciellt som Draculas slott. Ett fantastikslott, definitivt. Men när bergen och bron följde, fick jag kanske erkänna det för mig själv. Att det här var lite inspirerat av Bram Stoker. Bron blev central. Också symboliskt viktigt, en bro sammanbinder och kan också symbolisera en övergång på många plan. Från ett tillstånd till ett annat. Från kärlek till brustet hjärta, från död till liv, från människa till "monster". Det liksom passade in i själva historien kände jag.

Ett tag tänkte jag färglägga allt men kom på att en svartvit bild skulle bli så mycket bättre. Lite som en illustration från 1800-talsböcker. Så den blev svartvit helt igenom. Eventuellt skulle jag vilja ha en stänk rött i vattnet som ringlar fram under bron. Men i nuläget får den behålla sin form.

Jag är verkligen ingen tuschexpert men jag lär mig mer och mer när vågar prova. Det är dock väldigt tidskrävande. Första sessionen var lätt lite över 1.5 timme. Andra sessionen klockade också runt någon timme. Nu i dagarna har jag haft små avbrott i vardagen där jag kunnat komplettera det sista. Dessa har varierat mellan 20, 15, 45, 5 och 35 minuter vardera. Nu är jag nog mer eller mindre nöjd, efter flera 100 prickar och streck.

Det är också vid sådana här tillfällen som jag förstår att jag "inte bara ritar". Det blir ju konst av det här. All den här tiden som läggs ner skulle kunna översättas som ett jobb på ett sätt. Men värderingen av det här är så mycket annorlunda än t ex en murare. "Du som är så duktig att rita, du kan väl göra en bild till x (x kan alltså vara allt till grattiskort, barnverksamhet, förening eller annat)." Visst kan det vara så att jag skulle kunna ställa upp för något alldeles särskilt speciellt, som TEATER PUNCH till exempel.

Men att använda min tid och konstnärliga hantverk gratis känns både lite kränkande och ogiltigförklara mitt kunnande. Speciellt som det förutsätts. Jag har tröttnat lite på "du som är så duktig på att rita...". Säg det till en musiker, skådespelare, bilmekaniker, läkare.... ja, ni förstår.  :-)

English:

Coming soon...

Yep. It was at least 1.5 hours the first session. There's no way around it. if you want for your ink-sketch to be good it needs to take time. The background for this sketch is me looking for a film. I've tried to find the movie "Dracula" from 1992 for a future theatre-project I will hopefully be a part of. I have searched high and low at thrift stores and car-boot sales, to no avail.

One morning while in Edsbyn my pen started to wander. I was inspired by the Dracula story but without fresh images in my head from either the book or movie (not even the book is to be found at second hand stores.). In a way maybe it was a good thing. My concept became a bit interesting when I didn't have too much image direction.

The first thing into view was the castle in the background. It wasn't specifically meant to be the castle of Dracula. A fantasy-castle, for sure. But when the mountains and the stone-bridge followed, I had to admit to myself. That this in fact was a bit inspired by Bram Stoker. The bridge was crucial. Also symbolic, a bridge binds and can also symbolize a passage on many planes. From love to a broken heart, from death to life, from human to "monster". It sort of fit right in to the story.

For a while I thought I should colour it all but changed my mind and thought it would serve better as a black and white piece. Sort of like a illustration from a book from the 1800's. So it became black and white all the way through. Maybe I would like to have a stain of red in the water. As for now it remains in black and white.

I'm really no ink-expert but I learn more and more when I dare to try to use ink. It is still very demanding. First session was well over 1.5 hour. Second session was also well about an hour. Now these days I have had a few odd sessions where I could complete the last bits. It varied between 20, 15, 45, 5, 35 minutes each. Now I am more or less satisfied, after several 100 dots and lines.

It's also at these moments that I realize I don't just draw. This really turns into art. All the time and effort put into it could in a way be translated into a job. But to value this is so much more different than for example a brick-layer. "You who are so good at drawing, you could make an image for x (x being a greeting card, children activities, an association or what have you). And sure, I would be game for something very special, like THEATRE PUNCH, for instance.

But for most wanting to use my artistic abilities for free is a bit condesending and revoking my know-how. Especially as it's often assumed. I have grown a bit weary of the "you who are so good at drawing.". Tell that to a muscisian, actor, car-mechanic, doctor... yeha, you get the point.

Anywhoooo... the sketch is done. I am very satisfied and will continue daring to use ink more. It is fun and very calming to ink away. 

Mer lera åt folket! / More clay to the people!

Hos mina föräldrar finns ett vitrinskåp som huserar mina skapelser från tiden i Småland 1997-1999. Då talar vi lera. Skulpturer och drejade föremål. En del är faktiskt rätt snygga. Det får mig att hemligt drömma om lera igen. Just för skulptur. Det hade varit riktigt, riktig häftigt att se vad som skulle komma från mina händer 2019. De som står i skåpet är sådant som versionen av mig klarade göra då. Jag undrar hur alla mina erfarenheter fram till nu skulle kunna smältas in i nutidens skulpturer?

At my parent's house there is a glass-cabinet that harbours my creations from the time in Småland 1997-1999. Now we're talking clay. Skulptures and pottery. Some of them are actually quite nice. It makes me secretly dream of clay again. Mostly regarding sculpture. It had been really, really cool to see what my hands of 2019 would produce. Those in the cabinet are things by the version of me then and what I was able to do then. I wonder what from all my experience since then would be able to be  infused in the creations of this present day?

Beställningsjobb för pennan. / Comission work for the pen.

Nu är jag och barnen i Hälsingland igen. Det sker bara några gånger per år. Varje gång glömmer jag att en resa från Landskrona med bil tar ungefär 12 timmar (med ett par stopp inräknat). Det jag också glömmer är hur annorlunda tempot är i Edsbyn. Långsammare tempo, temperament och vardag. Luften är skönare också. Det finns berg. Det finns vildmark. Också färre rökare verkar det som, vilket jag inte har mycket emot (nej, bli INTE sur nu, det går faktiskt att skilja på gärning och person i det här fallet!).

Man blir lite bil-laggad. Så dagen efter ankomst var mest som en vilodag. Men ganska snart kom en förfrågan, ett beställningsjobb (ryktet sprider sig; "Åh, Christian är hemma. Det är ju han, teaterapan med pennorna!"). Jag skulle få skriva kort till två bröllop. I vanlig ordning blir det att först göra enkla fontskisser, som kunden får välja mellan, samt inskjuta tips och önskemål. När alla var nöjda var det dags att köra igång. Kunden ville ha svart och guld den här gången. Jag frågade ifall jag fick dekorera lite efter eget huvud, vilket gick bra. Två kort klara! Nu får de vänta på bröllopsdagen.

Now the kids and I are in Helsingia again. It happens only a few times a year. Each time I forget that a journey by car from Landskrona takes approximately 12 hours (with a few odd stops included). What I also forget is how different the pace is in Edsbyn. Slower pace, temper and everyday life. The air is nicer too. There are mountains. There is wilderness. And also fewer smokers it seems, which I don't mind at all (no, do NOT become cranky now, you can in fact separate deed and person in this case!).

You become a bit car-lagged. So on the day after arrival it was most like a recovery day. Very soon there was a request, a comission (word gets around; "Oh, Christian is home. It's him, the theatre-person with all the pens!"). I was to write two cards for weddings. In usual fashion I tend to write some basic font-sketches, so the client then can choose, as well as requesting things. When I was given the green light it was getting down to business. The clients wanted black and gold this time. I asked if I could decorate a bit, which was fine. Two cards finished! Now they will wait for the wedding day.

Rickard III har intagit teatern! / Richard III has breached the theatre!

Så hade det blivit dags för Kulturskolans våruppsättning. Den här gången var det Shakespeares "Rickard III", men i lite modern tappning, med regissören Åsi Hildebrand vid rodret. Tidigare år har även jag ibland varit med på ett hörn i Kulturskolans uppsättningar, men den här våren gjorde att jag kände att jag inte riktigt hann med den tid som det tar för att få allt i lås. Trots det ville jag väldigt gärna se den. För många i ensemblen har jag ju spelat teater med förut, i olika konstellationer. Teater är alltid kul att se i sådana fall.

Och vilken skojig föreställning sedan! Ramen var såklart Shakespeare men Åsi har tagit ut svängarna med friheter, en sorts samtida satir över människor med alltför mycket makt. Och vad den makten kan leda till. Vi får följa med Rickard III (mycket bra spelad av Mikael Nilsson, där han riktigt får spela ut sitt register), hans manipulation av människorna omkring honom, sveken och morden. Men det görs med en särskild finess som gör att det känns mer lekfullt än traditionellt Shakespeare-tungt. Exempelvis var frasen under ett av de hemska morden:

"Aj, det gjorde ont!" (innan vederbörande föll ihop i en prydlig hög).

En mycket smart lösning för scenbyten var också användandet av projicering. Det kändes ovant i början men när man väl hade vant sig så var man med på det hela efter ett tag. En till överraskning var den levande musiken, ett litet band var med och till vissa sånger var det också sångnummer. Flämt! Så duktiga folk var på att sjunga.

Det är viktigt att så många som helst stöttar det lokala kulturlivet. Det är bara min åsikt. Eller vänta nu, det är ju sant också! Det finns ju stora scener i större städer såklart. Men glöm inte din lokala "hemscen". När något sätts upp där och du går och ser det, så bidrar du aktivt till att något mer kan komma att sättas upp där. Så här i Skåne, ifall du bor i Landskrona, om du tänker teater - tänk då inte i första hand Malmö. Speciellt inte om du gillar Shakespeare och det nu faktiskt ÄR en Shakespeare-föreställning i Landskrona.

Nu är det bara två föreställningar kvar. Missa inte detta!

Snart så redo jag kan bli för nästa verk. / Soon as ready as I can be for the next work.

Det kommer hända, förr eller senare. / It will happen sooner or later.

När jag får en idé brukar den återkomma med jämna mellanrum. Ibland dagar, veckor, månader. Den återkommer och utvecklas. Det läggs till och dras ifrån. Till sist känner jag att; "nu är det dags!". Jag är i en sådan konstnärlig cykel just nu.

Sist det skedde var väl skapandet av "Årstidsträdet". Det var nog månader av kontemplation och fria tankar. Men så blev det också väldigt lyckat. Så jag ska inte stressa fram detta nya.

 De är riktigt bra, dessa Staedtler. / They are really good, these Staedtler.

Tanken är alltså att skapa ett timglas. I övre delen ska det finnas berg, skog och ett slott. Sedan tänker jag mig att bilden rinner ut, liksom. Och att nederdelen av timglaset ska vara mestadels vit i färgen. Jag har lite tankar på vad det betyder för mig. Men jag ska nog faktiskt sluta detaljbeskriva mina tankar inför målningar. Kanske det är skojigare för människor att själva bilda sig en uppfattning om vad de ser?

Skissen här är den senaste av samma typ av motiv. Som målning ser jag timglaset lite mer glamoröst. Vi får se hur det utvecklas.




English:

Inte alls dum början på en tusch-skiss. / Not at all a bad beginning for an ink-sketch.

When I get an idea it usually comes and goes. Sometimes for days, weeks, months. It returns and develops. Things are added and subtracted. Finally I feel that; "now is the time!". I am currently in one of those artistic cycles right now.

Last time it happened was probably with the creating the "Seasonal Tree". It was months of contemplation and free thoughts. But then again, it turned out very good. So I will not let stress control the outcome of this new thing.

 Ehm... ja, och så har vi den ständige följeslagaren, kymriska. Jag är faktiskt på nivå 6 på Duolingo.

/ Ehm... well, and then we have the constant companion, Welsh. I'm actually on level 6 on the Duolingo app.

My thought is to create an hour-glass. In the upper part I want a mountain, forest and a castle. Then I imagine the image slowly running out, sort of. And that the bottom part of the hour-glass will be mostly white. I have some thoughts about the meaning of such imagery, of course. But I reckon I should stop describing things in detail as far as paintings. Perhaps that would prove to be more of a fun thing to make up their own minds on what they see?

This sketch is the latest with the same imagery. As a painting I do see the hour-glass a little bit more glamourous. We'll see how it all develops.