Superhjältar norr om USA...och bortom. / Superheroes north of the USA...and beyond.

Trogna penslar. / Faithful brushes.

I december var jag traditionsenligt uppe i Edsbyn en vända i juletiden. Alltid, och då menar jag ALLTID, så hittar jag något som kastar mig tillbaka i minnet. Antingen det eller något som jag verkligen har användning av (lektionsplanering, en tavla jag har gjort eller dylikt). Denna vinter dammade jag av min seriesamling. Ja, jag är en av dem. Det var skoj att gå igenom. Många var relativt nyinköpta (vi snackar 7-8 år sedan), äldre serier som jag hade som tonåring. Nu tog jag bättre hand om dem. Nu låg de och jäste i IKEA lådor i en källare i Lillbo utanför Edsbyn Centrum.

En kropp. Lite detaljer är alltid bra start. / A body. Some details are always good.

De allra flesta hjältar inom speciellt Marvel opererar i USA. Så det är lite så att man "hajar till" när äventyren handlar om supermänniskor utanför USA. En grupp som jag gillade förutom X-MEN var gänget ALPHA FLIGHT från Kanada. Mycket är ju bekant från deras amerikanska "kollegor" men det känns lite annorlunda med hjältar från andra delar av världen. Den lite motvillige ledaren James MacDonald Hudson från Ontario, annars känd som GUARDIAN, hade en rätt cool dräkt tyckte jag som yngre seriefantast. Han och WOLVERINE var i ALPHA FLIGHT i gruppens början och det var väl något som fascinerade med färgsättningen på deras dräkter. Jag kanske är lite "skadad" med min kärlek till färg och form. 

Lite cirkuskänsla. / Almost carnival feeling.

Så denna tavla blev en med GUARDIAN (FÖRKÄMPEN, som han hette på svenska, innan språket tappade lite av sitt självförtroende). Jag ville få till en flygposering av något slag och också fånga lite av hans Kanadadräkt. Det är alltid svårt med proportioner och färgsättning. Lättast är alltid att ta fram någon form av referensmaterial och arbeta efter det men ändå försöka att inte kopiera rakt av. Jag målade upp en kroppsform först. Sedan lade jag på grundläggande färg, vart är det rött, vart är det vitt? Hur rör sig musklerna? Det är alltid en utmaning. Jag lyckades ok här. Jag är ju ingen serietecknare, ingen John Byrne eller Jim Lee. GUARDIAN använder sig av en cybernetisk kraftdräkt som ger honom en mängd olika förmågor. En av dem är såklart flygande förmåga.

Intressanta hjältar/skurkar utanför USA är:

• ICE (Norge)
• SUNFIRE (Japan) 
• COLOSSUS (Ryssland)
• BOOMERANG (Australien)
• SERAPH (Israel)
• ACRATA (Mexiko)

Ja, det är nagellack på fingrarna. Just hemkommen från föreställning med SHREK musikalen.

Hur är det med svenska superhjältar då? Det finns ett par lite hjältar/skurkar i C-kategorin (knappt bifigurer) både inom Marvels och DCs världar från andra länder än USA - särskilt Sverige är väl som en vit fläck på kartan i det avseendet. Ankhi Gottberg och Magma är två från Marvel och Benedict Rundström (Wingman) och Karl Hansen (Sunburst) är två från DC. 

Ted Kjellson arbetade med en svensk superhjältefilm under några år som till sist släpptes 2014. En kortfilm som heter KAPTEN SVERIGE. Jag har inte sett den ännu men premissen låter intressant. Den handlar om en lite kass kille, David, som är i 30 års åldern och har ett lite ansträngt förhållande med sin flickvän Anna. Vardagen går knappt ihop. Vad ingen känner till är att David egentligen är hjälten KAPTEN SVERIGE.

Mitt eget bidrag till att skapa något runt svenska superhjältar ligger i ett par noveller jag har skrivit och planerar att skriva. Hittills har jag skapat tre; Guldvråken, Vrede och Hälsingebocken. Min fantasi har snickrat ihop lite annat också, personer från Norge, Island, Finland, Färöarna och Danmark med ovanliga förmågor finns med på planeringsstadiet. De flesta är nog noveller, men en tanke om en längre roman finns med i bakhuvudet. Som ensam idébank kommer jag aldrig att nå höjder som Marvel eller DC. Men det gör inget. Jag gillar processen med detta. Ifall det får vingar och blir succé är det ju bara en bonus.

English:

As tradition has it I spent some time in Edsbyn this Christmas. Always, and then I mean ALWAYS, I find something that brings me back to memory lane. Either that or find something that I really need (be it some lesson-planning, a painting I have made or something). This Winter I dusted off my comic book collection. Yes, I am one of those. It was rather fun to flip through the collection. Many of them were fairly recently purchased (we are talking 7-8 years ago), older comics that I used to own as a teen. Now I have taken better care of them. Now they were placed in IKEA boxes, fermenting in a basement in Lillbo outside Edsbyn centre. 

Most heroes within the Marvel Universe operates within the USA. So you almost "flinch" when the adventures deal with superheroes outside US borders. One group I kind of liked besides X-MEN was the gang ALPHA FLIGHT out of Canada. Much is familiar as with their American "collegues" but it still feels a bit different with heroes from other parts of the world. The slightly reluctant leader James MacDonald Hudson from Ontario, also known as GUARDIAN, had a pretty cool costume I thought as a younger comic book fan. He and WOLVERINE were a part of ALPHA FLIGHT from the get go and probably there was something fascinating with the colour scheme of their costumes. Perhaps I am a bit "damaged" with my love for colour and shapes.

So this painting portrays GUARDIAN (also called FÖRKÄMPEN = VINDICATOR, in Swedish, before our language lost its self-confidence). I wanted to get him in a flying pose somehow and also caputre some of his Canadian suit. It's always hard with getting the colour and proportions right. The easiest way to go about it is to go with some kind of reference material and take it from there and still not copy it just up front. I painted a body scale first. Then applied basic colours, where is it red, where is it white? How does the muscles move? It is always a challenge. I managed to get it ok here. I am no cartoonist, no John Byrne or Jim Lee. GUARDIAN uses a cybernetic power-suit which grants him a lot of abilities. One of those is of course the power to fly.

Interesting heroes/villains outside the USA are:

• ICE (Norway)
• SUNFIRE (Japan)
• COLOSSUS (Russia)
• BOOMERANG (Australia)
• SERAPH (Israel)
• ACRATA (Mexiko)

What about Swedish superheroes then? There are a couple of heroes/villains in the C-league (hardly supporting characters) both within Marvel's and DC's universes from other countries than USA - especially Sweden is a bit of a white spot on the map in that regard. Ankhi Gottberg and Magma are two from Marvel and Benedict Rundström (Wingman) and Karl Hansen (Sunburst) are two from DC.

Ted Kjellson worked with a Swedish superhero movie for a couple of years and it was finally released in 2014. A short-film named KAPTEN SVERIGE (Captain Sweden). I have yet to see it but the plot sounds interesting. It's about a guy named David, in his 30's, he has a strained relationship to his girlfriend Anna. He finds everyday life kind of hard and struggles. What no one is aware of is that he is in fact the hero KAPTEN SVERIGE.

My own contribution to create something concerning superheroes has so far been a couple of short-stories that I have written and am planning to write. So far I have created three heroes; Gold Buzzard, Wrath and Helsingia Buck. Using my imagination I have worked out other texts as well, including people from the Nordic region with unusual abilities, it's all in the kickstart stage. Most of them are probably short stories although I have a wish to write a novel at some point too. As the sole body of ideas I will never reach as far as either Marvel or DC. But that is ok. I like the process with this. If it takes flight, well that is just a bonus.

Wakanda för evigt. / Wakanda forever.

En vän erbjöd oss en gratis biobiljett för två veckor sedan Det var en biljett och haken var att den slutade gälla på fredag samma vecka. Då det är ett litet småföretag att planera en gemensam kväll för mig och min fru bestämdes det att jag skulle få nyttja den. Stackars mig, som inte alls gillar att se film på bio (ironisk).

Så jag bestämde mig för att ge BLACK PANTHER en chans den 16/2. Jag befinner mig gärna i superhjältarnas världar. Det brukar alltid vara ett kvitto på underhållning och har man som jag också läst serietidningar som barn/tonåring så ger det en extra kryddad filmupplevelse. Själva karaktären skapades på 1970-talet och har väl inte varit så framträdande tidigare. T'Challas rike Wakanda har känts lite bortkopplat från händelsernas centrum (gissa vart, jo USA), där de flesta av Marvels figurer är centrerade kring. Såklart har hjälten haft en egen tidning, som så många andra av Marvels skapelser. Men det var inte förrän T'Challa dök upp i Marvels filmserie, då särskilt filmen CIVIL WAR från 2016, som han blev känd för en större publik.

Filmen BLACK PANTHER står på egna ben men det krävs nästan att man har sett andra filmer från Marvel. Speciellt då Civil War då. De har nämligen tänkt till på Marvel. Ända sedan IRON MAN från 2008 har de slängt in en kort filmsekvens i slutet av eftertexterna, som pekar mot en ny film, en ny karaktär eller en del av en ledtråd. Alla filmer och serier som de har gjort har nämligen kopplats samman till en helhet. Om någon skulle orka plöja igenom allt material kan man få en komplett överblick och oerhörd nörd-kunskap baserad på en lista på alla filmer och serier från MCU (Marvel Cinematic Universe). Där innehar BLACK PANTHER plats 51 och är för närvarande sist på listan (en hel drös filmer och serier är på gång i framtiden). Så då kan man förstå att det är en hel del att titta igenom.

Händelser i CIVIL WAR har fått T'Challa att återvända till Wakanda. Det är ett fiktivt land i Afrika som har en superteknologisk civilisation baserat på den utomjordiska metallen vibranium (samma material som Captain Americas sköld är gjord av). Interna konflikter av internationell karaktär gör att hans roll som monark utmanas och han får kämpa för att återfå sin status. Lite så. Nu ska jag inte avslöja för mycket. Som hobbylingvist är det kul att de har använt xhosa som Wakandas språk i filmen. Ett annat rätt de gör är att låta rätt språk talas på rätt plats. Koreanska i Korea, xhosa i Wakanda, brittisk engelska i London och så vidare. Till skillnad från dundertabben i MUTE (där alla talar engelska i Berlin. Snälla nån!). Många av skådespelarna i filmen är amerikaner men de gör ett bra jobb i att tala xhosa fonetiskt. Huvudrollsinnehavaren Chadwick Boseman gör ett bra jobb som T'Challa. En annan favorit är ju Danai Guriria, som annars går att se som Michone från THE WALKING DEAD.

Jag tyckte att filmen var jättebra. Spännande action, när det var action så levererade den fullständigt. Den tar afrikansk kultur på allvar, vilket är lite ovanligt och intressant. Afrikansk mytologi och folktro har en plats, likaså stammens betydelse. Men det har gjorts en lyckad fusion mellan gammalt och nytt. Handlingen har ett par oväntade vändningar, sådant är alltid plus tycker jag.

English:

Coming soon...

x

Alfta Byaspex 30 år. Alfta Village-Farce 30 years.

När man inte bor kvar på en ort är det lätt att saker och ting rinner mellan fingrarna på en. Man missar en hel del förändringar som sker i hembygden. Speciellt om man som jag mestadels besöker Hälsingland (specifikt Edsbyn) under juletid eller sommar. Sedan 2005 har jag ju bott i Skåne (specifikt Landskrona) och har inte den där fingertoppskollen på vad som sker i hembygden längre. Det talas mest om jakt, fiske och sport (B-A-N-D-Y) där uppe när jag talar med min släkt eller de få vänner eller löst folk som jag en gång kände, som finns kvar. De som inte, precis som jag, har flyttat iväg. Men det har talats och gått rykten om något som brukar gå av stapeln i februari/mars. Något som gränsar till farliga saker, med tanke på det som det oftast talas om - som jag nämnde ovan. Farliga ord som kan nämnas är väl - Kultur. Underhållning. Teater. Sång. Musik. Revy.

Sedan föll det så att jag för ovanlighetens skull befann mig i Edsbyn under februari månad. En moster hade gått ur tiden tyvärr, och begravning hölls i Ovanåker den 23/2, med allt vad det innebär. Min familj hade bestämt att helgen skulle balanseras - en dag i sorgens tecken och en dag i skrattets tecken. Så de hade i förväg bokat platser för revyn "Nytuggat och malätet" på lördagen den 24/2. Det här var ju premiär för mig. Så mycket jag hade hört om detta Alfta Byaspex genom åren. Det hade nästan blivit en kryptozoologisk företeelse, något som många talade om men få (alltså, jag och annat löst folk som har flyttat) har sett. Lite som Storfot eller nåt. Så mina förväntningar hade skruvats upp en aning.

Samtidigt flög den röda flaggan upp någonstans i bakhuvudet. Jag kände den växande oron sprida sig, lite som en rädsla nästan. För tänk, om detta var bara ännu en "buskis"grupp? Buskis, en genre känd för sin under-bälte humor och rätt billiga poäng. Lika lättsmält och parodiskt innehåll som en slemmig Harlequinbok. *Ryser* Jag har rätt svårt för den typen av teater. Men jag bestämde mig för att ha ett öppet sinne.

Färden mot Viksjöfors från Edsbyn var snöfylld. Det har snöat över Hälsingland i flera veckor. Meterhöga drivor av snö ligger i diken och det snöade nästan hela tiden jag var där. Ibland mer, ibland mindre. Men snöade gjorde det. Tur nog var det bra plogat upp till Alfta Byaspex lokal. Vi var bland de första och parkerade en bit bort och fick vandra med minusgradernas knarrande snö under våra skor. Efter en snabb orientering av lokalen kunde vi till sist ta våra platser i besittning, på rad 11. Det fanns en scen i ena kortsidan av rummet och de hade kostat på riktigt bra stolar åt publiken (lite som fällbara biografstolar). Då gick det upp för mig. Wow...! Den här föreningen har köpt sig en lokal för att kunna bedriva verksamhet i, satsat på dekor, köksdel och scen... på den här lilla orten. Det imponerade på mig.

Och så började det. Jubileumsföreställningen redovisade föreningens historia i början, i form av en kul "journalfilm" i svart-vitt. Mycket bra för mig som inte var van. Sedan flöt spexet igång. Det allra mesta gavs på dialekt, som jag mycket väl förstod men antagligen skulle en del gå lite förlorat för en total utsocknes eller utläns person som skulle se den. Inte bara på grund av dialekten, men också med avsaknad av den geografiska kunskapen; var vissa platser ligger i förhållande till varandra. Långhed, Ovanåker, Alfta, för att inte glömma Torrbergsbo, osv. Sketcherna var till min lättnad inte renodlad buskis - nej här snackar vi riktig REVY. Revyn är intressant som form eftersom den kan innehålla lite av varje. Här var det inget undantag, det fanns tokiga sketcher, rolig dans, monolog och mycket musik. Jag log nog hela tiden mer eller mindre och fick ett par riktiga skrattanfall ibland. Vilken tät ensemble! Sådan komisk tajming! Vilken pärla för hela Alfta-Edsbyn området!

Det var en föreställning i två akter med paus. Bra avvägt tycker jag. Första akten var nog lite vassare kände jag, men andra akten hade kanske lite mer revy-glans. Sammanfattat var det både skratt och lite allvar. Vilken bra kontrast för oss som familj att gå från begravning en dag och få ta del av talangen från Alfta Byaspex. Jag tänker inte avslöja vad som sker närmare, men mina personliga favoriter var; "Herrkontrollen", "Brottet" (härlig udd på den), "Fruntimmer, Kärring och fru", "Momma", "Fobi or not fobi" och "1300-talet" (kontrollerat vansinne!).

Så hatten av till denna ensemble. Nu kan man ju önska att kommunen uppskattar att en sådan förening existerar. Alltså, i form av något ekonomiskt stöd. Vi betalar ju alla en viss skatt för kultur till staten, det borde ju ändå ge någon form av avkastning åt människor som inte bor nära Dramaten i Stockholm också. Som till exempel Viksjöfors!

Tack för en grym föreställning!


English:

Coming soon...

Musikalen Shrek i Malmö! / Shrek the musical in Malmö!

 Foto/Photo: Sissel Brækhus

Upp med handen ifall du har sett filmen SHREK från 2001 och gillade den. Bra! Då har du nu chansen att se allt komma till liv genom SHREK MUSIKALEN, som sätts upp av Pipedream Productions. I mars blir det nypremiär på denna roliga musikal, full av musik, fartfylld dans, sång och en del absurd humor. Läs en recension från speltiden i januari här.

Det här ett tillfälle som inte får missas. Musikalen bygger på en film som i sin tur bygger på en bok. Teman som tas upp i sagan är saker som vi alla någon gång kommer i kontakt med (bland annat utanförskap, att våga vara sann mot sig själv och vänskap). Det finns underlag för vidare diskussioner efteråt, kanske i skolan eller i kompisgänget.

Sedan kanske en del avskräcks av biljettpriset. Men tänk då på att en krognota kan hamna på samma summa (om inte mer) under en kväll. För det andra tror jag att du har större behållning av att följa med i sagans värld för de pengarna än att stirra ner i ett par tomma glas eller flaskor under en kväll. Ta en funderare på vad saker kostar med; hyra av lokal, ljus och ljud och löner till skådespelare - så är 470 SEK verkligen ingenting i sammanhanget.

Har du inget för dig 10-11 mars, samla ihop ett gäng för att se denna fantastiska musikal med budskap. Den är rolig, den är knasig och framförallt proffsigt genomförd! Det finns fortfarande biljetter kvar. Skynda, skynda, skynda. Vi ses på Nöjesteatern!

 Foto/Photo: Sissel Brækhus

English:

 Foto/Photo: Sissel Brækhus

Raise your hand if you have seen the film SHREK from 2001 and liked it. Good! Now is your chance to see it all come to life through SHREK THE MUSICAL, in the hands of Pipedream Productions. This March it will be a new-premiere of this funny musical, full of music, swift dancing, singing and some absurd humor.

It's an opportunity not to be missed. The musical is based upon a film which in itself is based on a book. Themes in the fairy tale are things that we all come in contact with (among other things alienation, to be true to yourself and friendship). It can be a base for further discussions afterwards, perhaps in schools or among your friends.

Then perhaps some are deterred by the ticket price. But I would like for you to consider that a night out at the clubs can end up with the same ammount for one night. Secondly, I think you will have more fun for that money taking a trip to "another world" than staring into empty glasses or bottles for a night. Also think about the costs; renting theatres, sound & light and paychecks to actors - 470 SEK is in that light not so big of a deal.

If you have nothing better to do on the 10-11th of March, gather a gang of friends and see this spectacular musical with a message. It's funny, it's quirky and above all very professional! There are still tickets left. Hurry, hurry, hurry! See you at Nöjesteatern!

 Foto/Photo: Sissel Brækhus

Tung poesi från Israel (Orphaned Land) / Heavy poetry from Israel (Orphaned Land).

אפשר בקלות לסלוח לילד שפוחד מהחושך

אבל אי אפשר לסלוח לאדם שפוחד מהאור

//

One can easily forgive a child who is afraid of the dark.

But one cannot forgive a man who is afraid of the light.

//

Man kan lätt förlåta ett barn som är rädd för mörkret.

Men man kan inte förlåta en man som är rädd för ljuset.

Den 26 januari 2018 släppte ett av världens bästa metal-band, ORPHANED LAND, sitt nya album "Unsung prophets & dead messiah's". Om man var en riktig fantast hade man säkert förbeställt skivan med autografer och hela paketet. Jag, och många andra, hade istället förmånen att ta del av den via Spotify. Orphaned Land har alltid följt sin egen väg och utforskar gärna komplexa teman. Mitt första musikaliska möte med dem var genom skivan "Mabool" från 2006. Den i sig var ett konceptalbum som utforskade historien om syndafloden sedd genom tre söner, en från varje Abrahamistisk religion, som försöker varna mänskligheten om en kommande katastrof. Det påminner om en medeltida legend om tre söner; en från judendomen, en från kristendomen och en från islam - alla har de fått en ring från Den Store Kungen. Det som jag gillade med "Mabool" var blandningen av folkmusik och metal.

Deras nya skiva kan nog vara det allra bästa de någonsin har gjort. Helt ärligt. De har tagit pionjärandan från "Sahara" och "El Norra El Alila" (alltså gått lite tillbaka till sina dödsmetall-rötter) och injicerat det allra bästa från "Mabool", "OrWarrioR" och passionen från "All is one" och smitt fram en produkt så mångsidig, brutal, ärligt smäktande och passionerad som "Unsung...". Här finns verkligen allt (långa gitarrsolon, vackra körer, stämsång, stråkar etc). Inte nog med det, detta är också ett väldigt spännande konceptalbum. Bandet har släppt en liten video där sångaren Kobi Farhi berättar lite om tankarna bakom skivan (kolla längre ned).

Den utgår från filosofen Platon i det Antika Grekland, och hans 2500 år gamla skrift "Grottan". Den berör hans beklagan över att hans med-filosof Sokrates döms till döden, att världen mister en person som skulle kunna tillföra den bra saker. På grund av att människor inte klarade av deras utmaningar till omvärlden blev de obekväma och har genom historien oftast fått utså mycket marginaliserande eller i värsta fall bli bragd om livet.

Också med tanken att vi som mänsklighet "fördummas" genom att ha superkoll på kända personer på tv och förväntas att göra som vi blir tillsagda av våra ledare. Samtidigt har de flesta dålig koll på och i värsta fall noll vad som sker i omvärlden. Det handlar istället om tv-serier och det glada livet med det vackra folket som dansar ruset genom natten. Efter att man har sett videon nedan finns det en bättre förståelse för skivans koncept. Att vi alla lever livet fastkedjade i en grotta med blicken fäst mot grottväggen och de flesta är helt ok med det. Genom historien har ett par människor brutit kedjorna och lämnat skuggorna, blivit revolutionärer. Kobi listar människor som Platon, Jesus, Gandhi, Martin Luther King och Yitzhak Rabin till exempel. Andra skivor har fokuserat mer på politik och religion tidvis. Här är det folket som är i fokus. Kobi refererar i videon nedan till hur det enda som behövs för ondskan att triumfera är att de goda människorna inte gör något.

Skivan då? Hur i hela världen låter skivan???! Den är helt E-P-I-S-K. Det finns inga andra ord som riktigt kan beskriva den. Vi har bara hamnat i februari men runt om i världen är det många som viskar att detta album är ÅRETS album. Vilka band som helst kommer att ha svårt att toppa "Unsung prophets and dead messiah's", det är ett som är säkert. Musiken flödar. Den flödar som vädrets makter; ibland sveper de akustiska inslagen över dig som en vårvind ("All knowing eye"), innan du vet ordet av befinner du dig i en argsint virvlande snöstorm (We do not resist) och andra gånger har du den pulserande sommarnattens behagliga passion i kroppen ("Chains fall to gravity"). Det händer mycket, allra störst behållning har du ifall du läser med i texterna. Det är längtande, det är argt, det är stolt och hela skivan andas så mycket vilja att det smittar av sig. Musikaliskt är det grymt tajt. Jag vet inte riktigt vart de har hittat trummisen Matan Shmuely, men han är helt galet bra - i samma klass som trumvirtuosen Ted Kirkpatrick från TOURNIQUET, fast faktiskt snäppet snabbare! Tillsammans med den trygga basisten Uri Zelcha utgör han en stark grund för musiken. Ett bands ljudbild blir alltid bättre med två gitarrister tycker jag. Tur nog har Orphaned Land två riktiga stjärnor på gitarr; Chen Balbus & Idan Amsalem, som får ljudbilden att lyfta. Sångaren Kobi Farhi gjuter liv i texterna och alternerar mellan att sjunga och morra fram texterna. Det breda registret han har i sin sång gör musiken väldigt intressant, tycker jag.

Nu har det inte gått så många veckor på det nya året. Det kommer att släppas många skivor. Men nog kan det här vara en god kandidat till årets skiva? Idén bakom känns relevant och musiken är fantastiskt bra balanserad. Jag säger detta som en helt vanlig man som inte lever på att recensera skivor. Jag gillar bara grejen med bandet och de teman om religion, mänsklighet, tolerans och andra ämnen de tar upp känns viktiga. Man behöver man inte vara troende inom någon religion (jag själv är kristen), för att uppskatta Orphaned Land. Avsätt en timme och tre minuter och låt dig tas med på en musikalisk resa utöver det vanliga, ge "Unsung prophets and dead messiah's" en chans!



English:

אפשר בקלות לסלוח לילד שפוחד מהחושך

אבל אי אפשר לסלוח לאדם שפוחד מהאור

//

One can easily forgive a child who is afraid of the dark.

But one cannot forgive a man who is afraid of the light.

//

Man kan lätt förlåta ett barn som är rädd för mörkret.

Men man kan inte förlåta en man som är rädd för ljuset.

On January 26th one of the world's best metal bands, ORPHANED LAND, released their new album "Unsung prophets & dead messiah's". If you were a hardcore fan you would have pre-ordered the album signed and all. Many with myself, didn't have that option that time but had the privelige to take part of it through Spotify. Orphaned Land has always gone their own way and are more than happy to explore complex themes. My first time listening to them was with the "Mabool" album from 2006. That in itself was a concept album exploring the story of the Great Flood viewed through the eyes of three sons, one from each Abrahamatic religion, they are all trying to warn humanity about the coming disaster. It reminds me of an old Medieval legend about three sons, one from Judaism, one from Christianity and one from Islam - they have all recieved a ring from the Great King. What I liked with "Mabool" was the mix of folk music and metal.

Their new album might just be the best they have ever done. Quite honestly. The have taken the pioneer spirit from "Sahara" and "El Norra El Alila" (in other words gone back a bit to their death metal roots) and injected the very best from "Mabool", "OrWarrioR" and the passion fron "All is one" and forged a product so versitile , brutal, honestly languishing and passionated as "Unsung...". Here you get everything (long guitar solos, beautiful choir arrangements, concert song, strings etc.). As if that in itself wasn't enough, this is also a very exciting concept album. The band released a small video with the singer Kobi Farhi telling a little bit about the thoughts behind the album (watch the video above).

It starts with the philosopher Plato in Ancient Greece and his 2500 year old writing "The Cave". It deals with his complaints regarding his fellow philosopher Socrate being put to death, that the world looses a person who if he was left alive, could have contributed greatly to the world. Because the world couldn't handle the challenges given by that man it got so uncomfortable that such people got marginalised or in worst case scenario was put to death.

The album also deals with the fact that we as humanity is "dumbed down" since we have great knowledge about celebrities on the telly and are expected to do as we are told by our leaders. At the same time many have little or no knowledge about what goes on in the world. It is mostly about watching the latest tv-series and living the high life with the beautiful people dancing away in the night. After watching the video above you might get a greater understanding for the album's concept. That we are all in a way living our life in chains with our face against the cavern wall and most are ok with that. Through history there have been people who have broken their chains and left the shadows, becoming revolutionaries. Kobi listed people like Plato, Jesus, Gandhi, Martin Luther King and Yitzhak Rabin, for example. Other albums have sometimes had the focus on things like politics and religions. Here the main focus is the people. Kobi refers in the video to the only thing necessary for evil to triumph is for the good people to do nothing.


What about the album? What in the world does the album sound like???! It is E-P-I-C. There are really no other words to describe it. We are now only in February but all around the world there are many whispering that this album is the album of the YEAR. Any bands will have a hard time trying to top "Unsung prophets and dead messiah's", that is for sure. The music flows. It flows like the powers of the weather; sometimes the acuostic elements sweep over you like a Spring wind ("All knowing eye"), before you know it you find yourself inside an angry twirling blizzard ("We do not resist"), and other times you are in the pulsating passion of the Summer night ("Chains fall to gravity"). There is a lot of things going on here, you get the most out of it while reading along in the lyrics. It is yearning, ist's angry, it's proud and the entire is breathing so much will power it is actually contagious. Musically it's really tight. I don't know where they found their drummer Matan Shmuely, but he is insanely good - in the same class as drum-virtuoso Ted Kirkpatrick from TOURNIQUET, although a bit faster! Together with reliable bass player Uri Zelcha they offer a secure base for the band. A band's soundscape is always better with two guitarrists, in my view. Luckily, Orphaned Land has two really bright stars in that regard; Chen Balbus & Idan Amsalem, which makes their soundscape take flight. The singer Kobi Farhi brings life to the lyrics and alternates between singing and growling. His broad repertory in his singing makes the music very interesting, in my opinion.

Now there hasn't passed too many weeks of the new year. There will be many new album releases to come. But surely this will qualify as a good candidate to album of the year? The idea behind the album feels relevant and the music is greatly balanced. I'm saying this as an ordinary guy who don't make a living reviewing music. I just like the thing with this band and the themes about religion, humanity, tolerance and other subjects they bring up. And you don't have to follow any religion yourself to appreciate them (I'm a Christian myself), to appreciate Orphaned Land. Put aside an hour and three minutes and let yourself be transported on a musical journey out of the ordinary, give "Unsung prophets and dead messiah's" a chance!