Brevdekoration. / Letter decoration.

För närvarande säljer jag lite grejer som jag behöver få in pengar för. Ett paket kunde jag inte låta bli att "kludda på". Jag vet att mottagaren också är "nörd", så det gör inget. Och vips, så blev ett brev lite mer personligt.

English:



At the moment I'm selling off stuff to get some money. On one parcel I could not help but "scribble". I know the recipient also is a "nerd", so it's ok. And in an instant, a letter became a bit more personal.

Konst på stan. / Art in the city.

Varje år så här på höstkanten, nära Landskrona Kulturnatt, så anordnas det också ett veckolångt evenemang som kallas 'Konst på stan'. Lokala konstnärer samarbetar med butiker i staden och får ställa ut en tavla i deras skyltfönster.

Jag har missat tillfället varje gång föregående år men i år var jag välkommen, sade föreningen som anordnar det. Dessvärre anmälde jag intresse lite för sent ändå, för broschyren som visar vem som ställer ut var, har redan gått till tryckeriet. Så jag kommer inte vara med på den fysiska broschyren.

För idag var jag in till en butik för att fråga (hemligt än så länge), det verkar till 90% klart att jag får ett fönster. Men som sagt, ännu inget klart. Men mer info kommer såklart här om jag vet mer framöver.


English:

Each year during Autumn, close to Landskrona Cultural Night, they are holding a week-long event called "art in the city". Local artists do a co-op with the city's shops and get to display a painting in their display window.

I have missed out on the opportunity previous years but this year I was welcome, the community said that host the even. Unfortunately I declared my interest too late anyways, for the pamphlet that show who is displaying art where, had already been shipped to the printing company. So I will not be shown on the physical broschure.

And today I was searching for shops, found one (secret for now), it seem to be 90% sure that I will get to use a window. But nothing is clear for certain. But more info will follow as soon as I know more.

Novellsamling i miniformat? / Short story collection in miniature format?

Jag har suttit och lekt lite med formgivning på datorn. För en tid sedan funderade jag på ifall jag skulle bunta ihop mina färdiga noveller till en liten samling och självpublicera. De är alla i nutidsfantasi/skräck genren så de hör samman på ett sätt. Det hade varit skoj, vi får se hur pass nöjd jag blir med formen för det hela, eller ifall jag behöver kolla med en professionell redigerare längre fram. Men mina teman hade passat bra för den stundande Allhelgonahelgen.


English:


I have sat down playing with publishing layouts on the Computer. A while back I was thinking wether I should try and gather my finished short stories in a small collection for self-publishing. They are all in the urban fantasy/horror genre so they will fit together nicely. It would have been fun, we'll see how satisfied I become with the overall design, or if I have to contact a professional art director or such. But my themes would have been fitting for the upcoming Halloween.

Plastutflykt. / Plastic field-trip.

Det var dags för en tur till populärkulturens monetära centrum (sci-fi world), som idag tog plats i danshaket/mässhallen Sundspärlan i Helsingborg. För en gång skull tänkte jag vara tidig. Så pass tidig var jag att jag fick plats ca - 50 i kön. Bakom mig kunde jag se hur svansen av människor bara växte och växte fram tills att de slog upp portarna kl. 10.

Att komma in lite efter 10 var en annorlunda upplevelse. Tanken kom till mig, att "det är ju inga människor här". I vanliga fall när jag är inne på sådana här mässor så får man använda sidledsgång och invänta människor innan man kan ta sig fram. Speciellt i Sundspärlan är det en "propp" risk precis vid deras stora scen. Zombievandring. Men idag kunde jag lugnt gå och titta ut saker. Efter en stund blev stället helt överfullt.

Som vanligt är det lite ont om extrapengar till något alldeles spektakulärt. Men det kanske kan vara bra också. Skulle man mot all förmodan ha obegränsat med cash kanske man inte skulle kunna gå därifrån utan att ringa en taxi, på grund av alla påsar. Haha. Det är fascinerande att se människor kånka runt på flerkilos statyetter och feta replik-vapen. Hur har de plats för allt ifall de, som de allra flesta, bor i lägenhet?

Målet för mig är att få ihop originalbesättningen för Årtusendefalken, bestående av Stjärnornas Krig actionfigurerna från 1977-86. Hittills är Chewbacca, Leia och Han Solo klara, förutom viss utrustning innan de blir kompletta. Idag kom jag över en väldigt bra Lando hos montern Toy Villain. Det är så man får göra, beta av en efter en tills man är nöjd.

Gäster den här gången var Lou Ferrigno, Femi Taylor, Tony Cecere och Carl Weathers. Som vanligt erbjuds det fotosessioner med dessa, eller så kan man köpa autografer. Men det är rätt saftiga pengar tycker jag. Bättre att lägga slantar på annat kanske. Jag fann Lando Calrissian, figurplattor, Chewbaccas vapen, ett par DVD filmer och en variant av Leonardo från TMNT. Det var en bra dag som avslutades på ICA, som fyllde 100 år som butik och bjöd på tårta och saft!

English:



So it was time for another trip to the monetary centre of popular-culture (sci-fi world, which today took place in the old dance shack/convention hall Sundspärlan in Helsingborg. For once I thought I'd be early. So early that I ended up among the first 50 in the queue. Behind me I could see the ever growing tail of people growing until the opened the doors at 10 am.

Årtusende Falken. / Millenium Falcon.

Färgglada robotar. / Colourful robots.

To get in a bit afte 10 was a different experience. The thought struck me that, "there are no people here". Usually at these conventions you have to use a side-step technique and wait for others to pass before you can get somewhere. Especially at Sundspärlan it cloggs by the main stage. And you have a zombie shuffle. But today I could calmly walk around the different booths. After a while the place got over-run though.

Disneyfigurer. /Disney characters.

Vem vill inte köpa en bild med en trevlig clown på? / Who doesn't want to buy a photo with a nice clown?

Nog det bästa spelet till NES. / Probably the best game for NES.

As always I am low of funds to buy anything spectacular. But perhaps that is for the best. If you, despite presumption, would have limetless ammounts of cash perhaps you couldn't leave the place without calling for a taxi, due to all bags filled with goodies. Haha. It is fascinating to watch all those people walking around there, carrying several pounds worth of statues and insane replica weapons. How can they fit it all in their homes if they, like most people, live in an apartment?

Riktigt fet låda med retro Star Wars. /Really big box of retro Star Wars.

DC figurer. / DC characters.

Ett skoj företag från Polen gav mig en kul idé till eget tryck på t-shirts.

/ A fun company from Poland gave me a cool idea for a t-shirt print.

My goal is to collect the original crew for the Millennium Falcon, consisting of Star Wars action figures from 1977-86. So far Chewbacca, Leia and Han Solo are finished, despite lacking some of the gear before being complete. Today I came across a very good Lando at the Toy Villain booth. That is how you do it, take one out at the time until you are satisfied.

Retro i all ära, men dessa nya är ändå så mycket bättre. 

/ All hail to retro, but these new ones are so much better.

Foton. / Photos.

Verkligen otäckt. / Really nasty.

Guests this time was Lou Ferrigno, Femi Taylor, Tony Cecere and Carl Wheathers. In usual fashion photo sessions with them were offered, or you could buy autographs. But it is somewhat expensive in my opinion. Better then to get your hands on those items you really want. I found Lando Calrissian, figure stands, Chewbaccas blaster, a couple of DVD's and a variant of Leonardo from TMNT. It was a good day which I finished at ICA, that celebrated their 100th anniversary as a food chain and handed out free cake and cordial!

Dansk plast. / Danish plastic.

Tung plast till tungt pris. / Heavy plastic for a heavy price.

Bra avslutning på färden. / Nice round-off for this day.

Varför teater? / Why theatre?

Ljusglimtar i vardagens grå tunnel.

/ Glimpses of light in the grey tunnel of everyday life. 

__________

"Gårdagen är glömd,
oskulden för evigt gömd.
Den nya tiden ställer nya krav.
Vad en gång var är icket mer,
framledes ska det som sker
kräva mer än det som fordom gavs.

Inga stigar leder till den ungdom som
ej längre är.

Hädanefter väntar endast pliktens hårda
sfär."    (Raubtier; "Förvildad")
__________

Passande nog är texten till den här sången rätt dramatisk i sig själv. Kanske lite överdramatisk, även dock jag tycker att det finns sandkorn av sanning i den. Inlägget ska handla om teater. Vad då teater är kan det finnas många olika svar på. Den holländske kulturhistorikern Johan Huizinga beskrev människan som en varelse som har ett inbyggt behov av leken i sin skrift "Homo Ludens (den lekande människan)". Det visar sig såklart hos barnen tydligast. Men om du tänker efter så "leker" även du, när du återberättar (inte så sällan med en smått förställd röst som inte är din normala talröst) en händelse på jobbet eller vad någon närstående vän eller släkting sade vid ett speciellt tillfälle. Illusion. En tanke om en händelse eller skeende som den som lyssnar ska ta in genom din röst, din hållning, kroppsspråk och uttryck.

Så teater är lek, illusion, rollspel - allt på samma gång. Att verkligen gå in för det för att förevisa något för andra, är inte varje människas högsta dröm. Inte ens i närheten. Men vi socialiseras till att lägga bort den lekande sidan hos oss själva och jag tror det kan vara en förlust för oss personligen, men också för samhället. Jag har sett det om och om igen i olika teatersammanhang, hur människor utan "erfarenhet" av teater faktiskt blommar ut när de får testa lite. Kanske de återkopplar sin kontakt med sin lekfulla sida som de pausat i alla dessa år? Teater är viktigt för att det lär oss något om samspel, behovet av att se varandra och för att det helt enkelt är livsbejakande och roligt! Till skillnad från poeten eller konstnären, som lätt kan skapa sina saker ensamma i en bohemisk källare eller vindsvåning, så är man inom teatern ytterst beroende av varandra. Att få det itutat från tidig ålder skulle kanske hålla flera människor från brottets bana?

Ibland kan vardagen te sig rätt trist och snudd på ekorren i sitt ekorrhjul, som bara springer runt varv efter varv efter varv... Då kan teatern vara ett färgstarkt vattenhål för en del människor, för att komma bort från "pliktens hårda sfär" till och från.

Min teaterhistoria börjar nog ett år innan jag skulle börja i första klass. Det hette "lekis" då, en sorts förskoleverksamhet skulle jag tro, och jag minns ännu klart att vi skulle träna på att spela upp "Rödluvan och vargen" för publik. Jag var supertaggad som vargen. Minns också att jag hade svårt att få av mig min scenkostym så jag blev sen till applådtacket (!). Sedan under skolåren försökte jag nog hoppa på alla möjliga skolproduktioner (julspel, sketcher osv). Intressant nog gjorde jag detta trots att jag privat inte är väldigt centrumsökande (man ska vara försiktig att slänga med termer som extro- och introvert hit och dit och tro att det definierar en människa), med en släng av stamning dessutom.

Edsbyn i Hälsingland på 1990-talet var lite av en öken om man hade intresse av teater. Jag vet inte om det är bättre eller sämre nu. Jag sökte lite här och där, stannade kvar på onsdagar efter skolan i Bollnäs på gymnasiet för frivilligt drama. En gång trodde jag att jag hade kammat hem storvinsten då jag snubblade över en förening, Voxnadalens Teaterförening. Men det visade sig vara en samling pensionärer som gillade att titta på teater. Inget annat. Jag och min lillebror såg mycket film under den tiden. Väldigt mycket film. Vi fastnade bland annat för en japansk animeserie, Silver Fang, som var dubbad till svenska. I en liten by är det lätt att drömma sig bort. Jag fick en längtan att göra samma sak, göra röster till tecknad film på svenska. Ja, det gick så långt att jag faktiskt kontaktade en av skådespelarna, Gunnar Ernblad (en levande legend inom området), för att få tips. Han var väldigt tillmötesgående och sände faktiskt ett dubbningsmanus för Teenage Mutant Ninja Turtles, som jag fortfarande har i min ägo. Men allt detta gjordes ju i Stockholm, 47 mil från lilla Edsbyn. Så jag lät det till slut bero (fast 2012 fick jag chansen att läsa in en musiksaga, så jag nådde på ett sätt, ända fram.).

Precis som måleriet har teaterlivet, den lekande illusionen, attraherat mig och liksom sökt upp mig lika mycket som jag har sökt det. Det stod klart att jag skulle inte kunna komma någonvart i Edsbyn ifall jag ville göra något sådant. Så kom det en möjlighet under vintern 2000. Tomten behövde hjälp och efter att ha klarat inträdesprovet så hjälpte jag Tomten i ca 6 år till. Det var nog en av mina bästa och samtidigt mer lärorika perioder i livet, rent teatermässigt. Efter en del flyttlass till olika orter så har jag hållit den här delen mer eller mindre aktiv. När jag som gift sedan hamnade i Skåne har möjligheterna vuxit anmärkningsvärt. I olika grupper har jag varit aktiv sedan 2006. Det som är kul med teater är att man aldrig blir färdig. Just nu så är det amatörteater som gäller för mig, en härlig bas är den nya Kulturskolan i Landskrona. Fräscha, och spännande lokaler med fantastiska möjligheter. Livet med teater går vidare nu. Ett större projekt är nu igång med Öresundsteatern. Där får lilla jag vara med på ett hörn med, och det känns ju väldigt kul. Ibland undrar jag ifall jag skulle lägga läraryrket på hyllan och kanske söka till någon scenisk utbildning istället. Men det är bara en undran, än så länge...

Så, varför teater? För att det behövs.

English:


"Yesterday's gone,
innocence forever hidden.
The new age has different demands.
What once was in nevermore,
henceforth what is to be 
will demand more than in the past.

No paths lead to the youth that is nevermore.

From now on only cold duty awaits.  (Raubtier; "Förvildad / Undomesticated")


Fittingly enough the text for that song is rather dramatic in itself. Perhaps a bit overly dramatic, although I can agree to a point that there is a grain of truth in it. This entry is about theatre. What theatre then is might hold many different answers. The Dutch cultural-historian Johan Huizinga described humans as a beings with a need for play built into them in his writings called "Homo Ludens" (the playing human)". It is shown most clearly among children of course. But if you think hard also you "play", when you are re-telling (not so unusual using a garbled voice which is not your usual speaking voice) an event at work or what some close friend or relative said at a specific occasion. Illusion. A thought about an event or a happening that your listener is to take in through your voice, posture, body-languag and expression.

So theatre is play, illusion, role-playing - all at once. To truly step into a place to show something up for others, is not every person's highest dream. Not even close. But we are socialised into putting away the playful side in ourselves and I believe that in itself is a loss to us personally, but also to soceity. I have seen it time and time again within theatre communities or groups, how people with no previous "experience" of theatre actually start to blossom once they get to try it. Perhaps they are re-connecting to their playful side which they have put on hold for so many years? Theatre and drama is important because it teaches us something about interaction, the need to see each other and simply that it is life-promoting and fun! That is opposed to the poet or the artist, they can create their works with ease in their solitude in a bohemian cellar or loft, whereas within theatre you are utterly dependant on each other. To have that instilled from an early age would perhaps lead people away from choosing a life of crime?


Sometimes everyday life might seem dull and almost like being a squirrel in a hamster-wheel, that just keeps running lap after lap after lap... Then theatre can be a colourful water-hole for some people, to get away from "the cold duty" to and from.

My theatre-history begins one year before entering first grade. It was called "play-day" then, a sort of kindergarten I would assume, and I still vividly recall we were supposed to perform "Little Red Riding Hood" in front of an audience. I was super-psyched as playing the wolf. I also remember having a hard time getting out of my costume, so I almost missed out on the finale applause. Then afterwards, during school-years I tried to jump at different kinds of school productions or skits. Interestingly enough I did all of this despite not being a very look-at-me kind of guy in private (you should always be careful dropping around classifications such as intro- or extrovert at people and believing that to defining people), with a hint of stuttering at that too.

Edsbyn in Hälsingland (Helsingia) in the 1990's was somewhat of a desert if you were interested in theatre. I don't know if it has changed for the better now or not. I searched high and low, stayed after class on Wednesdays for optional drama at the high school in Bollnäs. Once I thought I had hit the jackpot when I stumbled over a soceity, The Theatre Soceity of Voxnadalen. It turned out to be a bunch of senior citiziens who enjoyed watching theatre. Nothing else. Me and my younger brother watched a lot of film during that time. Very much film. Among others, we kind of liked a Japanese series, Silver Fang (Nagareboshi Gin), which was voice-over dubbed to Swedish. In a small village it is easy to dream away. A longing to do just that, doing voice over work, got a hold. So much so that I even contacted one of the actors, Gunnar Ernblad (a living legend withing voice-acting), to get some tips. He was a man of kind comission and actually sent a voice over script he had translated for Teenage Mutant Ninja Turtles, that I still have in my possession to this day. All of this voice acting was done in Stockholm, 47 Swedish miles from Edsbyn. So I let it slide (although in 2012 I got the chance to do voice-over work for a children's CD, so in a way I reached all the way.).

Just as with painting the theatre life, the playful illusion, has attracted me and sort of looked me up just as much as I have searched for it. It became quite clear that I would not have a chance to get anywhere in Edsbyn if I wanted to do something with theatre. And so an opportunity came during the Winter of 2000. Father Christmas needed help and after passing the requirements I helped Father Christmas for additional 6 years. It was among the best and at the same time educational experiences of my life, not least theatre-wise. After a couple of moving trucks to different places I have kept this part of my life rather active. When I as a married man ended up in Scania the possibilites have grown tremendously. I have been active within different groups since 2006. What is fun about theatre is that you truly never become finished. Right now amateur-theatre is my game, a great base for that is the new cultural school in Landskrona. Fresh and exciting premises with great opportunities. Life goes on with theatre. A bigger project is in full swing with Öresundsteatern. And here little me can be a part in the big whole, and that is truly a great thing. Sometimes I wonder if I should put the teaching profession on hold and perhaps try a scenic education. But that is left as a wondering feeling as of now...

So, why theatre? Because it is needed.

Upprättelse för förlöjligad musikstil. / Justification for patronized music-style.

"Så du har valt... metal. / So you have chosen... metal."

SAVIOUR MACHINE
Ett av de bästa exemplen på när musik och teater gifter sig.

/ One of the prime examples of when music and theatre gets married.

SEVENTH ANGEL

Banbrytande engelskt thrashband. Deras första skiva kommer alltid att vara den bästa.

/ Ground-breaking English thrash-band. Their first album will always be their best.

När man passerat ett visst streck på ålderns linjal så upplever jag att man har vissa förväntningar ställda på sig. En av dessa är att "växa upp" musikaliskt. De flesta av oss har haft en tonårsfas eller vad man ska kalla det. Beroende på när den var, så drogs vi till musikaliska områden som var lite "extrema" och inte "det alla andra" gillade. Backar man bandet så kan det ha rört sig om jazz, progg-rock, synth, punk eller metal. Det jag har mött är att de flesta anser att man ska gå vidare från det, eller att de själva minsann har gjort det. De har hamnat i en mer accepterad fåra, antingen radiovänlig eller lätt pretentiöst och lättlyssnat. Jag minns med tydlighet när ett band som jag har haft ögonen på skulle spela i Köpenhamn för några år sedan. Jag bjöd med en person som jag visste hade gillat den stil som bandet spelade. Men svaret blev: "mina metaldagar är över.". Det fann jag intressant.

DELIVERANCE
Ett klassiskt band inom thrash-genren. Har förnyat sin stil genom åren.

A classic band within the thrash-genre. Has renewed their style over the years.

VENI DOMINE

Ett av Sveriges bästa doom-metal band, innan de lade gitarren på hyllan.

/ One of Sweden's best doom-metal band, before they called it a day.

Att människor förändras är inget konstigt, inte heller vad man gillar och inte gillar. Det hör till livet tror jag. I mitt fall så falnade aldrig glöden för rock/metal musik (även om den passivt aggressivt motarbetades i en av mina f.d.-f.d-.f.d- och f.d. vänkretser). Men det här inlägget kommer handla mindre om vad som är rätt musik för en sorts ålder. Mer som ett försvar för en ofta förlöjligad musikstil. Här är något av den vanligaste kritiken mot metal:

• "Det finns ingen melodi i detta. Ingen musikalitet."

Om man tittar på stilen som sådan finns det en mängd subgenrer som avslöjar att motsatsen är sann. Vi har saker som melodisk death metal, melodisk power metal och symfonisk fantasy metal som exempel. Musik måste inte vara melodisk. Tänk bara på alla som spelar djembe och andra instrument med synkopiska rytmer (karibisk zoukmusik till exempel). Vanlig populärmusik använder sig frekvent av melodier för att förstärka en låt. Men bara för att det används inom populärmusik måste det inte användas av alla genrer.

• "Allt låter likadant. Samma konstiga tuggande."

Det som låter likadant är det återkommande temat; distade gitarrer. Väldigt lite är konsekvent annars inom metal. Vi har allt ifrån jordbävningsmusik som dundrar inom death metal, med en "sångröst" som påminner om någon som gurglar rakblad en tidig morgon efter en sömnlös natt - till enorma orkesterkompositioner med sopransångerskor där sångerna ibland klockar över 10 minutersstrecket. 

• "Vad är meningen med sångerna om man ändå inte kan höra eller förstå vad de sjunger?"

Så kriteriet här är alltså att man måste förstå en sång för att den ska räknas? Trots att inte många i väst förstår koreanska och inte alla förstår spanska, är både PSYs "Gangam Style" och Luis Fonsis "Despacito" bland de mest spelade sångerna under senare år. Så bara för att man inte förstår sånger behöver man inte gilla dem mindre. Om man gillar en stil där sångerna inte kan förstås helt pga en viss röstteknik kan man säkert läsa med i bifogade texter från skivomslaget eller på nätet.

• "Varför skulle man vilja att någon skriker åt en i en sång?"

Det som kan uppfattas som "rå sång" förmedlar en intensitet som är totalt annorlunda i jämförelse med till exempel musikalsång eller rappande. Om man funderar lite, som när man av någon anledning skriker. Det gör man nästan bara när man upplever riktig intensiva känslor. Att få höra det i en sång, liknar den känslan. Morrande vokaler, å andra sidan, på något sätt personifierar själva kraften i stilen. Men det är ju såklart en smaksak vad man gillar. En del kan till exempel anse att rappande är underlägset vanlig sång. Vad dessa människor inte inser är att det finns ingen definitiv hierarki av värdet hos olika rösttekniker. Olika rösttekniker skapar olika effekter i olika sammanhang.

ONE BAD PIG

Galet snabb punk från Texas, USA. / Crazy fast punk from Texas, USA.

En sak som följer i varje musikstils spår är en musikalisk självbild och stereotyper att leva upp till. Inom metal är det väldigt vanligt med (utan inbördes ordning): sex, våld, anti-religion (särskilt kristendomen), samhällsförakt, nyhedendom (asatron är rikligt tolkad), ockultism bland annat. Jag har attraherats av styrkan i den här musikstilen men aldrig kunnat förlika mig med stereotyperna, utan jag har medvetet letat efter band som står för något annat. Det är lite synd att de vanligaste teman som metal ofta står för blir så överrepresenterat. Det är bara min högst personliga åsikt.

Jag minns en intervju med hardcorebandet B-thong (från Göteborg), under 1990-talet. En av killarna kommenterade musiken med självinsikt: "Provocera, det kan pajasarna hålla på med. Vi vill skapa musik!" Lite så kanske det är i vissa fall?

MORTIFICATION

Bandets tre första album visade vart skåpet skulle stå. Obarmhärtigt brutalt.

/ The band's first three albums showed the way. Relentlessly brutal.

Väldigt många tycker att metal är bara högljutt för sakens skull. Helt utan riktig mål eller mening. Sådana människor misskrediterar det känslomässiga nöje som vissa (jag) får ut av stilen. Metal är en av de få genrer som hela tiden tänjer på gränserna musikaliskt. Musiken i sig har en intensitet som passar en del, det håller jag med om. Det är en härlig känsla att få en intensiv och inkännande upplevelse. När människor säger att metal är bara skrammel ignorerar de den nytta som stilen kan ha som en igenkännande och pulshöjande musikupplevelse.

DETRITUS

Deras sista album, "If but for one", är nog bland min tio-topp lista....någonsin.

/ Their last album, "If but for one", is probably among my top-ten list...ever.

Det finns ingen "universell" definition av vad musik är. Annat än att det är ljud. Om någon verkligen gillar en genre och det i sig själv inte har någon som helst negativ effekt på den personen eller på omgivningen runt den personen, så finns det ingen anledning att hävda att de har "fel". Det gäller faktiskt hela det musikaliska spektret. Vi kanske inte alla kan gilla den stil som benämns metal, lika lite som att de som gillar den inte klarar av att förstå varför någon skulle gilla jazz. Sedan har vi ju alla våra åsikter såklart! Att hävda att någons smak i musik inte är legitim är lite som att säga: "din känslomässiga upplevelse är inte lika rätt/fin som min.".

KHOLLAPSE

Mycket intressant band från Australien. Synd att det bara blev två album.

/ Very interesting band from Australia. Too bad there were only two albums.

English:

MORTAL

Intressant kombination med elektroniskt och distade gitarrer.
/ Interesting combo with electronics and distorted guitars.

ANTESTOR

Kul med band som sjunger på sitt modersmål. Antestor låter som filmmusiken till en skräckis. Men de är riktigt trevliga och snälla människor.

/ Fun with bands that sings in their mother-tongue. Antestor sounds like the soundtrack to a horror flick. But they are really nice and friendly people.

When you have passed a certain age on the ruler of life my experience is that you have certain expectations zoomed at you. One of those is to "grow up" musically. Most of us have had a teenage phase or what you should call it. Depending on when, we were drawn to musical landscapes that were on the "extreme" side of things and which not liked by "everybody else". If you look in the rear mirror it might have meant jazz, progg, synth, punk or metal. What I have met is the notion that you should move on or those people suggesting that they themselves have moved on with a vengeance. They have landed in a more accepted place, either more radio-friendly or slightly ambitious and posh easy-listened music. I remember vividly when a band I have had my eyes on were due to play in Copenhagen a couple of years ago. I invited an individual that I knew used to like the band's style before. But the reply I recieved was: "my metal-days are over.". I found that interesting.

THEOCRACY

Väldigt bra metal med en fantastiskt mångsidig sångare.

/ Very good metal with a fantastic and versitile singer.

SKILLET

Ett av de mest jämställda banden. Härlig variation av tunga låtar och rockballader.

/ One of the most gender-equal bands. Great variation of heavy songs and rock-ballads.

That people change is not weird, neither what you do and don't like. It's a part of life I reckon. In my case the spark for rock/metal music didn't wither (even if it was passively aggressively opposed in one of my ex, -ex, -ex, -ex circle of friends). But this entry will deal less about what kind of music is suitable for a certain age. It is more a advocation of some sort, for an often patronized music style. Here are some of the most common critiques against metal:

• "There's no melody in this. It's not musical."

If you check out the term itself there are a load of subgenres withing metal that suggest the opposite is true. We have things like melodic death-metal, melodic power metal and symphonic fantasy metal, for example. Music doesn't have to be melodic. Just imagine all those playing djembe and other instruments using syncopathic rhythms (Caribbean zouk-music for example). Mainstream popular music is frequently using melodies to enhance a song. But just because it is used by popular music it doesn't need to be used by all genres.

• "It all sounds the same. Same strange hammering."

The true similar factor is the re-occuring theme; distorted guitars. Very little is otherwise consistant throughout metal. There is everything from earthquaking music that thunders in death-metal, with a "singing voice" reminding of someone gurgling razorblades an early morn after a sleepless night - to huge orchestral compositions with soprano singers where the songs time over ten minutes.

• "What is point of the songs if you can't even hear or understand what they are singing?"

So the criteria here is that you need to understand a song for it to count? Despite not many here in the West understands Korean and not all understand Spanish, both PSY's "Gangam Style" and Luis Fonsi's "Despacito" are among the most played songs in recent years. So just because you don't understand the lyrics you don't need to like the songs any less. If you are fond of a style where the songs can't be understood due to a special vocal technique you can surely follow the lyrics from the lyric sheet or find the lyrics online.

• "Why would you want someone screaming at you in a song?"

That which can be percieved as "raw singing" conveys an intensity in total contrast comparing to for example musical-singing or rapping. If you come to think about it, kind of like you for some reason scream. You only do it when you are experiencing really intense emotions. To hear that being captured in a song revisits those emotions. Growling vocals, on the other hand, in some eyes really captures the essence of the power of metal. Each one to their own taste, of course. Some people can perhaps see rapping inferior to that of singing. What those people fail to realise is that there is no definite hieararchy when it comes to vocal techniques. Different vocal-techniques creates different effects in different contexts.

TOURNIQUET

Riktiga speed-veteraner som numera känns som djurrätssaktivister med instrument.

/ Real speed-veterans that nowadays feel like animal rights activists with instruments.

Something that follows in the wake of musical styles is a musical self-image and stereotypes that you need to live up to. Within metal it is quite common with (in no particular order): sex, violence, anti-religion (especially Christianity), despising soceity, neo-paganism (Asatru is richly interpreted), occult themes among other things. I have been attracted to the strength in this genre but I have never come to terms with the stereotypes, I have rather and conciously searched for bands that acted as a counter-weight to those. It's a pity that the usual themes that metal stands for get so pre-representation. It is my highly personal view.

I remember an interview with the hardcore band B-thong (from Gothenburg), sometime during the 1990's. One of the guys commented the music with self-revelation: "Provoke, that is for the buffoons to do. We want to create music!" That is how the cookie crumbles sometimes.

CIRCLE OF DUST

Riktigt intressant industri-metal med spännande elektroniska mixar.

/ Really interesting industrial metal with exciting electronic mix.

A vast majority thinks metal is loud just for the sake of it. Totally without goal or meaning. Those people miscredit the emotional enjoyment some (I) get out of it. Metal is one of the few genres that is ever pushing the boundries musically. The music itself has an intensity that suits a few, I can agree with that. It's a cool feeling to resonate to the emotional experience that metal provides. When people claim that metal is just rough noise they ignore the usefullness the genre can have as a pulse pounding musical experience.

DIE HAPPY

Härlig blues-doftande metal med en grym sångare. / Great blues-oriented metal with an A1 singer.

There is no "universal" definition on what music is. Other than it is classified as sound. If someone really likes a genre and that in itself don't pose as a negative effect on that person or its surroundings, there is no real reason to maintain they are "wrong". It goes for the entire musical spectre. Perhaps we can't love all musical genres, including metal, just as those who really love it can't understand why someone in their right mind would like jazz. Then, we all have our opinions of course! But to say that someone's taste in music is not as legit as your own is a little bit like saying: "your emotional experience is not as valid/good as mine". 

HYPERSONIC

Ett av Italiens mest talangfulla power-metal band. / One of Italy's most talented power-metal bands.

I jakt på ett träsktroll. / To hunt an ogre.

 Vem som har sett Shrek blir inte nyfiken på en sådan chans?

/ Who that has seen Shrek does not become curious for a such a chance?

Idag, lördag, har jag varit på en provspelning. För någon månad sedan fick jag nys om att ett produktionsbolag i Lund planerade sätta upp Broadwaymusikalen "Shrek". För er som inte vet är Shrek en av mina favoritfilmer, någonsin. Den känns tidlös och har en smart humor som fortfarande känns rätt fräsch såhär sexton år efter premiären. Jag minns första gången jag såg den, på planet från Australien till Österrike (vidare mot Sverige) 2001. För att inte störa medpassagerare kunde man låna hörlurar när man såg på film. Inte var jag förberedd på den tokiga handlingen eller de skönt galna figurerna i filmen. Hörlurar till trots, eller kanske på grund av, så måste jag ha skrattat rätt så högt på planet. När jag märkte att alltför många huvuden vände sig åt mitt håll fick jag aktivt lägga band på mig. Men den satte sina spår och jag förklarar den härmed som en tidlös klassiker, till skillnad från uppföljarna, även om de till viss del har sina poänger med.

 Jag var inte medveten om att man behövde lösa biljett för sin cykel. En snäll tågvärd gav mig en hemläxa och inte böter.

/ I was not aware that you needed to buy a ticket for your bike. A nice train host gave me a homework rather than a fine.

Så någon gång efter sjutiden i morse bordade jag och min cykel ett tåg från Landskrona mot Lund. Anledningen till det var att själva provspelningen var uppdelad i två delar, på två platser. Dessa platser låg inte i närheten av varandra. För att mer effektivt ta sig mellan Lilla Maglegatan och Örnvägen i Lund krävdes det antingen lokalkännedom, egen bil eller taxi. Fast Lund är "mindre" så hittar jag fortfarande lättare i Malmö. Där har jag en liten vink om vilken buss som tar mig vart. Skulle jag testa det i Lund idag då jag hade lite tidspress hade jag säkerligen hamnat utanför stadsgränsen!

Väl framme visade det sig att det var ett bra beslut. Jag hade tid över och bestämde mig för att hitta rätt adress på Örnvägen. Det gick förvånansvärt smärtfritt. Däremot var det en regnig dag, det var länge sedan jag blivit så här blöt, förutom när jag har varit ute och jobbat med gasledningar. Det tog ungefär 15 minuter att ta sig mellan adresserna på cykel idag, då jag inte var en fartdåre. Lund är väldigt cykelvänligt i sig. När klockan närmade sig nio tog jag mig till Lunds dansstudio bredvid Lunds Stadsteater.

I dansstudion fanns det en liten samling människor mellan fjorton-tjugosju år, den samlingen växte långsamt. Jag var nog äldst när jag tänker efter. De allra flesta såg ut som om de kunde dansa, eller åtminstone röra sig till ett snabbt yogapass. Efter en kort samling med information var det således dags att se ifall gruppen kunde ta koreografi. En brittisk danspedagog körde igång. Snabba instruktioner, snabba danssteg och snurror. Nu märktes det verkligen att det här var dansarnas tid. Jag och ett par till hängde inte riktigt med när hela gruppen skulle köra igenom en koreografi som hela tiden byggdes på. För att göra saken värre delades vi upp i mindre grupper om 5 i varje grupp. Den gruppen skulle köra igenom numret inför de andra. Jag kände att förnedringen tog nya vändningar, om Shrek var utstött för att inte "passa in" var jag grönare än hela Irland just då. Det blev lite smått komiskt. Jag är verkligen ingen dansare. När det gäller kulturella ting kan jag rangordna mig så här:

1. Målare/konstnär.
2. Skådespelare/teater.
3. Skrivare/författa text.
4. Musik/sång.
5. Dans....?

Så det var nog inte särskilt konstigt att det gick som det gick. Men vilken bra erfarenhet. Det är lite som showen "Så du tror du kan dansa?", där de gör en liknande utgallring för att se vilka som platsar för att vara med i showen. Här kunde produktionslaget se vilka de skulle behöva ge dansanta roller och vilka som de inte skulle kunna göra det. Det hela gick väl på 1.5 timme skulle jag tippa.

 Dansa? Vad i hela världen...? / Dance? What in the world....?

Klockan 11 var det del två av provspelningen. På förhand hade vi fått en monolog att lära in. Vi kunde välja antingen en text för Fiona eller Shrek. Nu var det dags att leverera. Vi skulle också ha förberett en sång med ackordanalys och noter som skulle framföras. Jag hamnade i grupp ett av de två grupper vi blivit indelade i. I produktionsbolagets lokaler på Örnvägen var väggarna tapetserade med planscher och inramade bilder från deras tidigare produktioner. Jag blev rätt imponerad. De här tog detta med show-biz rätt seriöst. De hade berättat att vissa av rollerna skulle vara avlönade (!). Det är något som för mig har varit okänt inom teatersammanhang sedan jag hjälpte Tomten, senast år 2006. Det fanns en fotograf där med, som dokumenterade allas ansikten med nummerlappar för att skapa en mapp för varje sökande. Jag fick tillgång till eget repetitionsrum för att gå igenom monologen och testsjunga min sång (en egenskriven skapelse till en saga som aldrig blir färdig). Senare kom en pianist och vi gick igenom sången tillsammans en gång. Den satt som ett smäck!

En kort stund efter hämtade pianisten mig, ledde mig genom en korridor, ut i en stor lagerlokal och in till en sidodörr till lagerlokalen. Där inne satt 5 personer på rad vid ett bord, som hämtat från det som jag har sett från provspelningar i verkligheten och på film. Men nu var det verklighet för mig. Väl inne fick jag presentera mig och vem jag var. Sådant blir alltid lite svårt. Men stort plus för att jag kunde hålla stamningen i schack. Men nervositeten tar ut sin rätt. När jag sedan skulle sjunga sången tappar jag vissa ord. Det fick ju inte hända. Klassiskt. Däremot fick jag rätt bra koll på monologen och tappade bara något ord från en monolog som klockar runt 1 minut. Jag imponerade på mig själv.

De tackar sedan när jag är klar. Jag vet inte hur jag ska tolka det, som att de är nöjda eller missnöjda. Det gäller att inte tänka, eller läsa in för mycket. Jag tror de vet vad de är ute efter, vad de vill höra i sång och tal. De mer avancerade rollerna förstår jag mycket väl att de vill ha utbildat musikalfolk till. När jag själv gick igenom vad jag skulle passa som var det bara Shrek eller Pappa Björn som jag såg framför mig, med tanke på min torn-längd och kroppshydda. Men efter att ha sett Brian James D'arcy som Shrek från originaluppsättningen på Broadway, skulle jag inte klara den rollen. Sång på den nivån kräver en sångare. Så antagligen Pappa Björn, någon av Farquads riddare eller någon annan liten roll ifall det begav sig. Det som är intressant ändå i sammanhanget, är att det var över 140 sökande till provspelningen. Av dessa var jag med i den lilla skara som kallades till provspelning. Det betyder något. Alla år med teater i olika ensembler och sammanhang har gett mig en sorts scenisk grund att stå på.

Nu är frågan hur jag ska gå vidare med detta. Jag är redan involverad i ett projekt som har bas här i Landskrona som är i uppstarten. Det är gratis att ta sig dit eftersom det är på cykelavstånd, jag är bekant med flera i den ensemblen och den tar upp ett viktigt ämne. Det är ganska tunga saker skulle jag tro, när allt är färdigt. Om jag istället upptogs i Shrek-ensemblen skulle det betyda mer tid borta från familjen, kanske fler repetitionsdagar efter kollationering och också restid. Blir det en avlönad roll får jag nog tänka till både en och två gånger.

Det måste passa in i livspusslet också. Skjutsa och hämta barn i Helsingborg, fruns jobbtider och annat som händer på kvällar (träff med en kyrkgrupp, fruns kyrkokör och annat). Allt vad teater är blir spännande och ger mer mening i livet. Så är det ju. Alla måste kunna betala hyra och mat, det är det som gör att vi överlever. Vi får följa pengarna helt enkelt. Om jobbtider inte inkräktar på frivillig teater så är det ju grönt ljus. Nu är det ju inte alls säkert att jag ens blir erbjuden en roll i den här musikalen. Eller om jag kan/vill. Men att få komma på provspelning bland så många sökanden ger lite blodad tand.

Mer info om det gröna träsktrollets roll i mitt liv följer...



English:

 Fisk på torra land. / Fish out of water.

Today, Saturday, I have been to an audition. A month or so ago I got wind of that a production company in Lund was planning to put up the Broadway-musical "Shrek". For those who don't know, Shrek is one of my all time favourite movies, like, ever. It feels timeless and has a smart sense of humor that still feels fresh sixteen years after its premiere. I remember the first time I saw it, on the plane from Australia to Austria  (then onward to Sweden) in 2001. In order not to disturb my fellow passagers you could borrow headphones while watching movies. I was not prepared for the crazy-fun storyline or the sweet characters in the movie. Despite the headphones, or perhaps because of them, I must have laughed out loudly and so hard on the plane. When I finally came to the understanding that many heads were turning my way, I needed to actively restrain myself. But it left its mark that movie and hereby I declare it a timeless classic, opposed to its sequels, though they had their points as well.

 En trogen cykel är guld värd i Lund. / A faithful bike is worth gold in Lund.

So around seven this morning I boarded a train with my bike from Landskrona to Lund. The reason for that was that the auditon was split up in two parts, in two different locations. These places were not close. To more efficiently getting from Lilla Maglegatan (Small Magle Street) and Örnvägen (Eagle Road) in Lund it was required to have either local knowledge, your own car or going by taxi. Although Lund is "smaller" I still find my way better around in Malmö. There I have some notion of which bus will take me where. If I would try that in Lund today while under time-pressure I would surely have ended up outside the city limits.

While there it proved to be a wise decision. I had some time to kill and decided to find the right address at Örnvägen. It was surprisingly painfree. On the other hand it was a dull rainy day, it was a long time since I got so damp, other than when I was helping my friend working with gas-pipelines. It was about a 15 minute bike-ride between the two addresses, when I wasn't being a speed-demon. Lund is very bike-friendly. When my watch was clocking in to 9 o'clock I was in front of the Lund Dance Studio, next to the Lund City Theatre.

Inside the dance-studio there was a collection of people between fourteen-twentyseven years old, that collection increased slowly. I was probably one of the oldest there when I come to think of it. Most of them looked like they could dance, or at least move to a faster yoga-session. After a short info-meeting it was then time to see if this group could take coreagraphy. A British dance-instructor hit the mark. Fast instructions, swift-paced dance-steps and spins. Now it became evident that this truly was the dancers' time. Myself and a few others didn't really keep up when the entire group ran through the entire coreagraphy, which kept being added to. To make things worse we were then split up into smaller groups of 5 in each group. I felt the embarressment took new turns, if Shrek was outcast for being green and not "fitting in" I was greener than the entire island of Ireland then. It was somewhat comical. I am truly not a dancer. When it comes to cultural things I would rank myself:

1. Painter/artist.
2. Actor/theatre
3. Write/creative writing.
4. Musik/singing.
5. Dance...?

So it wasn't a surprise that things went as they went. But what such a good experience. It's sort of that tv-show "So you think you can dance?", where they make a cut to see which ones who have what it takes to be a part of the show. Here the production company could see which ones they could/should give dancing roles. All in all, this part lasted for about 1.5 hours I reckon.

Minuter innan monologen. / Minutes before the monologue

x

Sångröster! / Singing voices!

Rätt mått, Stålmannen. / Right measurements, Superman.

Tidigare i höst nämnde jag lite om Ikeas nya sortiment, och vad det kan betyda för nördar. De har en rätt enkel men snygg kupol nu. Efter att ha hämtat dottern från skolan en dag fortsatte färden mot Väla och det jättehus till Ikea de har där. 

Jag gjorde ju felet att bara mäta en storlek av kupolerna. De finns i två storlekar. Men den minsta, i den kan nog en dyrgrip på max 15 cm få plats på höjden. Väl hemma mätte jag upp Clark Kent förklädd till Stålmannen (den som vet förstår), den figuren är ju en del över 15 cm. 

Domslutet blir ju att skaffa den större varianten. Tankarna går framåt och vidare.

English:

Earlier this Autumn I mentioned something about the new assortment at Ikea, and what that might ensue for nerds. They have a rather simple but nice dome right now. After picking up the daughter from school one day our journey continued on to Väla and the giant house of an Ikea they have there.

I made the mistake to only measure one size of the domes. There are two sizes. In the smallest, I bet a loot no taller than 15 cm can fit inside. Back at home I measured Clark Kent disguised as Superman (the one who knows understands), that figure is a bit over 15 cm in height.

So the verdict is to get the larger variant. The thoughts move onward and on.

500 vinnare. / 500 winners.

Vinnaren. / The winner.

Nu är novelltävlingen avgjord. Vinnare blev en veteranskrivare; Håkan Klang, med hans novell "Den röda kameran". Han är journalist så på så vis kanske han hade lite fördel där. Det ska bli väldigt skoj att läsa den framöver, då den publiceras.

Men faktum är att alla som sände in noveller är vinnare. Det har nämligen bestämts att publicera alla noveller i någon form framöver, kanske som antologier och troligtvis som e-böcker. Det är ju faktiskt jättestort. När det börjar röra på sig kommer ni absolut att få läsa om det här.


English:

Now the short-story contest is settled. The winner was the veteran writer; Håkan Klang, with his short story "The red camera". He is a journalist, so he might have had a bit of an advantage there. It will be very fun to read it, once published.

But fact of the matter is that all who sent in a short story is a winner. It has been decided now to publish all of them in some form further ahead, perhaps as anthologies and most definately as e-books. That is in fact, huge. When things start moving you will most certainly read about it here.

En studie i svart och rosor. / A study in black and roses.

Nu i natt åkte penslarna fram igen. Det här är det första steget i mitt koncept om en inglasad ros. Att måla själva rosen, med andra ord. Jag har testat träd förut, och ett och annat djur. Men blommor har jag nog inte testat aktivt sedan tiden i Småland på den där... konstkursen.

Så för detta körde jag vidare med märket Artisan. Det kändes kul att skifta från akryl till olja igen. Rosen skulle vara röd. För att skapa effekt valde jag en svart duk. Färg på svart duk smälter nästan in i det svarta, samt att man kan lättare få naturligare skuggor.

Början gjordes vid rosens center, kan man säga. Jag drog små kurviga linjer utanför varandra, lite som bumeranger, för att bygga upp former. När formerna mer eller mindre var på plats satte jag färg direkt under linjerna på utvalda ställen, för att få fram bladens form. Det här är inget jag behärskar utan jag ser kvällen som en lärdom och träning.

Var kommer ljuset ifrån? Jag tänkte mig ljuset från vänster. Då måste bladen som är närmast ljuset få lite vitt. Jag målade på med vitt, rött, vitt i olika omgångar. När jag målar får jag liksom bygga upp bilden med lager av färg. Väldigt få bilder har enbart ett lager färg.

När rosens knopp, eller vad man ska säga, kändes ok så tog jag tag i bladen och stjälken. Samma där, så får man se upp med varifrån ljuset kommer. Vissa delar är helt i mörker, eftersom de är täckta av objekt (rosen eller andra blad). Som jag ser det är tavlan inte helt klar, men jag är på god väg. Det blir ett par lager till efter att oljefärgen har torkat. Sedan ska jag träna på att måla glas innan jag sätter rosen under glasdomen. Det kommer att bli fränt!

English:

Now this night the brushes came out again. This is the first stage in my concept of a glass-domed rose. To paint the rose itself, in other words. I have tried trees before, and the occasional animal. But flowers hasn't been on my agenda since the time in Småland at that....art-course.

So for this I continued on with the brand Artisan. It felt fun to shift back from acrylics to oil-colours again. The rose was to be red. To create effect I chose a black canvas. Colours on black canvas sort of blends into the black, and you also get shadows for free.

The beginning took place at the centre of the rose. I did small curved lines outside each other, sort of like boomerangs, to build up the shape. When those shapes were in place I continued placing colour directly under the lines at certain places, to get the shape of the peddles. This is nothing that I master in any way so I see the night as time of learning and practice.

Where does the light come from? I was thinking from the left. Then the petals closest to the light be brighter. I used different layers of white, red, white. When I paint I sort of build up the object with layers of paint. Very few paintings have but one layer of paint.

When the bud, or what you call it, felt ok I moved on to the leaves and stem. Same thing there, you need to pay attention to the light. Some parts are in darkness, since they are overlayed by objects (the rose itself or a leaf). The way I see it this painting is not done, but I am getting there. A couple of more layers will follow after this sessions colours have dried a bit. Then I will practice painting glass before I will place the rose inside a dome. That will be cool!