Fantastisk fantasirik konst? Fantastic imaginative art?

Vinterfärd. / Winter Journey.

Med lanskap är det lättast att arbeta sig ut från bakgrunden och gradvis gå från ljusa till mörka nyanser. Man får också fundera lite över hur ljuset påverkar omgivningen. Du ska inte vara rädd för att göra saker helt svarta, det blir så ibland vid motljus eller avsaknad av ljus.

With landscapes it's easiest to work your way out from the background and gradually go from light to darker tones. You also need to think about how the light affects the surroundings. Don't be afraid to paint areas pitch black, it turns out like that sometimes with backlight or absence of light.

Vinterfärd (2011)

Winter journey (2011)

Jag ska erkänna att jag är svag för fantasi, både som genre (Fantasy) vad gäller böcker, spel och filmer. Men också fantasirik konst. Ofta förpassas den till skräphögen för att den inte är lika "svår" som Salvador Dali eller har något jobbigt livsöde kopplat till sig och automatiskt platsar i de fina utställningshallarna. Alkohol, galenskap, sexuella affärer och avvikande upptåg premieras ofta till det finkulturella. Då är det konst. Jag kunde inte hålla med mindre faktiskt.

Det förhåller sig så här tycker jag, och det kan föras över till allt egentligen - men jag begränsar mig här till film, konst, teater och musik. Ingen konst är egentligen dålig, det är också väldigt snävt att säga att "så här spelar man inte teater", eller "det här är dålig musik.". Till sist handlar det om egentligen bara om ens egna preferenser.

Låt mig illustrera detta med ett exempel: 3 personer är inne på ett galleri och fastnar för en tavla som de står och tittar på en lång stund. När de sedan blir ombedda att beskriva vad den handlar om hävdar den första att den bestämt handlar om en revolution mot överheten, den andre tolkar konstnärens teknik mer än själva baktanken och den tredje bara gillade färgerna. Ingen av dessa har rätt eller fel. Det är mer än tolkningsfråga. Många sätt att göra samma sak.

Fantasikonst är alltså lika fint som Claude Monet, på sitt eget sätt. Så skäms inte alls för att du blir inspirerad av Lindsay Archer, Alan Lee eller Boris Vallejo. En av mina personliga favoriter är Rodney Matthews, hans konst har följt med mig sedan tonåren och är en konstant källa till inspiration.

I will be the first to admit that I have a soft spot for fantasy, both as a genre (Fantasy) as far as books, movies, games go. But also Fantasy art. It's more than often passed to the dung heap because it's not as "spleeny" as Salvador Dali or has some miserable life story connected to the art, where it in that case automatically qualifies to the more posh exhibition halls. Alcohol, madness, sexual affairs and deviant behaviour are encouraged to fit the more high culture of art. Then, and only then, there is art. I couldn't disagree more, actually.

This is the case, and it can be transferred to apply to everything really - but I narrow it down to merely film, art, theater and music. No art is bad in their own right, it's too narrow to say "this is not the way to be doing acting", or "this is bad music". In the end it's all about preferences.

Let me illustrate with this example: 3 persons are at the gallery and they all end up looking at one particular painting. When they later are asked to describe it and its meaning the first one claims firmly that it's about revolution against soceity, the second interprets the artist's technique rather than the meaning behind the painting and the third just liked the colours. None of these are right or wrong. It's a matter of interpretation. Many ways to do the same thing.

Fantasy art is therefore just as fine as Claude Monet, in its own way. So do not feel ashamed that you are inspired by Lindsay Archer, Alan Lee or Boris Vallejo. One of my personal favourites is Rodney Matthews, his art has followed me ever since my teens and is a constant source of inspiration.

!良い一日を   (God dag!/Good day!)

Min dotter som mangafigur.

My daughter as a Manga figure.

När min dotter fyllde 2 ville jag göra något lite galet, och vad kan vara mer galet än japanska tecknade serier? De är ofta väldigt fria i sin utformning och färger (inom sin genre) så det blev en lite tuff tjej med typiskt rosa hår och en liten medhjälpare på axeln. Svårigheten här var att få ordning på en rätt så jämn hudfärg. Jag lade ett par extra lager vitt innan jag blev nöjd. 

When my daugter turned 2 I wanted to do something slightly crazy, and what can be more crazy than Japanese cartoons? They are often rather free in their layout (within the genre) so it ended up with a tough girl in pink hair and a little side-kick on the shoulder. The difficulties here would be getting an even skin colour. I laid a couple of extra layers of white before I was satisified.

Gråskalor / Grayscales

En intressant sak som jag ibland gör är att arbeta med i stort sett en och samma färg i olika skalor. Mest har det blivit gråskalor, och jag anser mig bättre på det än i en annan färg. Varför vet jag inte. Med den här målningen från 2008 (när jag fortfarande bodde i Hjärup) använde jag först ett rutmönster för att placera in kvinnans kropp och byggde sakta upp varje del för sig - samtidigt som det var viktigt att allt blir en helhet. Motivet är från en annan bild men det blir ju min tolkning ändå.

One interesting thing that I do sometimes is to work with pretty much the same colour in different scales. It's been mostly grascales, and I reckon I'm better at that than any other colour. Why, I do not know. With this painting from 2008 (while I still lived in Hjärup) I first made use of a square pattern to place the woman's body correctly and slowly built it up step by step - while it is still important for everything to a wholeness. The motif is from another picture but in the end it becomes my interpretation. 

Jag är väldigt nöjd med den. Det kommer alltid att finnas saker som kan förbättras men den som äger tavlan nu är enligt uppgift också nöjd och har inte klagat. Ett tips för att måla gråskalor är att markera ut områden med olika toner/skalor ungefärligen där du vill ha dem tidigt. Sedan kan du alltid förstärka eller förminska tonen när du lägger olika lager. Det hjälper väldigt mycket när du ska lägga det sista till din skapelse. Lycka till!

I'm very pleased with it. There will always be things that can be improved but the current owner of this painting hasn't complained and appears to be satisfied. A tip for painting in grayscales is to mark the areas with tones/scales approximately where you want them early on. You can always enhance or decrease the tone later on as you are putting on different layers. It sure helps a lot when you are about to add the final touches to your creation. Good luck!

Salma 23 (dialekt) / (dialect, trans. - Psalm 23)

Lite oklar skärpa men det syns ändå bra nog. Det här är en julklapp som jag målade i olja 2010. Grunden är matt gul. Pergamenteffekten gör man bäst genom att börja med en ljusgul bas (använder uteslutande Winsor & Newton -vattenblandade oljefärger), välja ut mer bruna områden för att sedan låta allt smälta samman. Sista lagret som lades var en mörkbrun färg för att skapa mer effekt. Om jag hade haft mer tid kunde jag ha "lagat" det som smetade på vänster sidan, men julafton var ju dagen efter jag skrev texten. Inte mycket man kan göra då. Har inte blivit av senare heller, eftersom tavlan hänger på en vägg ca 90 mil från där jag bor!

Slightly unclear focus but it's visuable enough. This is a Christmas present I painted in oil 2010. The foundation is matt yellow. The parchment effect is best executed by using a light yellow foundation (I only use Winsor & Newton - water mixable oil colours nowadays), then choose more brown areas and let it all blend together. The last layer was a darker brown colour to create more effect. If I had had more time I could have "fixed" the smear on the left side, but Christmas was due the day after I wrote the text. Not much you can do then, is there? It hasn't come to pass later either, since the painting is hanging on a wall about 900 km's from where I live!