Trädövning. / Tree exercise.

 Gammalt Pringlesrör är bra som penselhållare. / Old Pringles' pipe are great as brush-holders.

Ja. Hurra för mig! Inte narcissistisk eller så, utan det är ett faktum att jag fyller år idag. Ha ha. En härligt grå och vindpinad morgon än så länge. Men det gör inget. För några dagar sedan började jag på allvar tänka igenom en framtida målarkurs för barn. Nu övar jag lite själv. För att kunna lära ut något behöver man själv behärska det, åtminstone lite. En av övningarna som jag har tänkt mig är att måla ett träd. Det är bra, för en sådan övning innehåller moment av att lägga färg i lager.

 Japp. Blyertspenna för att rita upp former. / Yep. An ordinary pen to draw up some shapes.

Först får man rita upp trädet. Något som jag inte har tänkt på tidigare, men är sant, är att trädens grenar växer i formen av bokstaven Y, i olika riktningar. Det är helt ok att rita upp formen med blyerts först. Det ger en större kontroll över hur man vill att ens träd ska se ut. Sedan är det bra att lägga bakgrunden. Blanda gärna lite blått med mycket vitt och täck stora delar av duken. Bara så enkelt. När man kan detta kan man ju gärna experimentera med solnedgångar och annat.

Håll stammen enkel i början. Bara brunt. Bestäm också varifrån ljuset kommer. Det kommer att avgöra mycket sedan. Sedan är det dags för trädkronan. Börja med att lägga bruna lager först. Korta tryck med penseln, gärna närmast trädstammen. Glöm inte grenarna. Här kan man ju använda mindre penslar, jag använde en lite större och fick rätt stora områden mörka.

 Ett Y i ett Y i ett annat Y. / A Y in a Y in another Y.

Ljuset då? Det kommer ovanifrån och kommer att göra motsatta sidor, där ljuset inte träffar, betydligt mörkare. Här brukar jag lägga på lite vitt för att blanda med det befintliga bruna. Små strimmor av vit-brunt på grenar och stam till en början.

 Trädet syns genom färgen. / The tree is visible through the colour.

Man kan måla ett träd i alla dess fyra tillstånd. Jag valde hösten. Då får man fundera på vilka nyanser som kan förekomma; brunt, gult, rött, brandgult. Alla dessa får ju plats. Ju närmare ljuset, desto ljusare färger. Så för trädkronorna läggs lagren med brunt först, sedan rött, brandgult och gult. För att förhöja ljuset lägger jag sedan på vitt i små duttande rörelser.

 Det finns ingen "mall" hur ett träd ser ut. Gör din grej! 

/ There is no "template" what a tree looks like. Do your thing!

Träd står ju på marken, som bekant. Hur tänker du då med ljus och mörker? Trädkronor avger en så kallad slagskugga, som gör det mörkt precis där ljuset inte träffar på marken. Ge marken en svag höstkänsla genom att lägga liknande färger på marken som i trädkronan. Brunt, rött och gult är bra. Lägg sedan till ett grönt täcke. Mörka färger som täcks av en ljusare lyser ofta igenom, något att ta med i bakhuvudet och något som man gärna kan använda sig av. Området på marken som trädkronan skuggar kan du gärna också lägga en blandning av grönt och lite svart över. Det brukar bli snyggt.

 Ljus och mörker. / Light and darkness.

Det som krävs nu är bara lite ansiktslyft med vitt. Lys upp lite, jämna ut färg, skapa snygga övergångar. Sedan när du är känner att du är färdig, så är du färdig. Det finns ingen anledning att överarbeta en målning. Är du nöjd så har du ett träd! Lycka till!!!


English:

Coming soon...

Påskteater / Easter theatre.

Det är påsklov. Jag försöker hitta roliga saker att aktivera barnen med. Gärna sådant som inte behöver kosta en förmögenhet. I måndags hade vi en riktigt bra dag på Malmö Museer med tågutflykt och god medhavd matsäck. Väldigt uppskattat. Idag onsdag fick jag veta att de hade "påsklovskul" i Landskrona Pingstkyrka. Jag samstämde en tid med en till familj, lite som en lekträff för alla barnen (den andra familjen består bland annat av 7 barn! Men "bara" 5 hängde på idag).

Idag var det en tapper skara människor som hade tagit sig den lilla kyrkan på Ödmanssonsgatan 31 i Landskrona, trotsat den svinkalla vinden och bänkat sig framför den lilla dockteaterscenen. Det var en fartfylld "show" med Lars-Göran Rönnberg (alias Gospel-Sam) på scenen. Han varvade den timslånga föreställningen med tävlingar, berättelser från Bibeln, dockteater och lite sånger. Publiken var väldigt blandad; lite kyrkfolk som oss, ett par muslimska familjer och allt däremellan. Men alla verkade ha en bra stund. Tävlingarna gjorde barnen helt sprudlande vilda, det var rätt kul att se.

En till lyckad dag under påsklovet. Också uppskattat var gratis saft, bullar och kakor!

English:

Coming soon...

Återvinning. / Recycling.

Jag var hem till Edsbyn på en blixtvisit förra månaden, för begravning. Då hade en till gammal tavla jag gjort hittat hem till mina föräldrar. 2005, strax innan jag lämnade Hälsingland för Skåne, bestämde jag mig för att göra en liten avskedsgåva, eller vad man ska kalla det. Den blev ställd till Edsbyns Pingstförsamling, som var den kyrkan som jag ofta gick till från sena tonåren och fram till 2005. Sedan dess har väldigt mycket hänt.

Det här var en av de tavlor som jag gjorde innan flytten som jag har tänkt lite på. Den här och ca 4-5 till, som jag har gett som gåva eller sålt. De var nämligen några som jag inte hade bild på och kunde lägga upp på bloggen. Det är ett litet delmål, att kunna dokumentera det mesta jag har gjort. Det är kul att se förändringar i hur jag målade då och nu.

Så motivet här är alltså Jesus i Gethsemane. Historien i Matteusevangeliet kapitel 26 kan vara bekant med de som har gått i söndagsskolan, konfirmerats eller på annat sätt i vuxen ålder är aktiv i kyrkor. Jesus har samlat några av sina lärljungar, i berättelsen, för att han känner vånda över det han måste gå igenom snart. Det kanske är något som vi alla kan relatera till; att veta att vi måste göra något som vi känner är smått oöverstigligt, försöker finna något kryphål för att slippa men till sist gör det. För att  vi vet att det blir bättre ifall vi gör det.

För några år sedan behövde kyrkan i Edsbyn samla ihop pengar till något ändamål och en del av det var att hålla i auktion. En del tavlor hängde med på den auktionen med.  När jag hörde talas om det trodde jag att kanske min rök i processen. Men det visade sig att den hade magasinerats och undkommit auktionen. Så någon gång i januari hade någon från församlingen tittat in till mina föräldrar och överlämnat den.

Det var kul. Nu får den en plats i galleriet!


English:


I was at my parents' house last month for a swift visit in conjunction to a funeral. An old painting had found itself back to my parents. In 2005, just before I left Helsingia for Scania, I decided to make a parting away gift, or whatever you call it. It was presented to the Pentecoastal Church of Edsbyn, which was the church I often went to from my late teens up until 2005. Since then a lot of things have happened.

This was one of the paintings that I made before me moving that I have given a little extra thought. This one and about 4-5 others that I have either given away or sold. There are a few that are in circulation that I have yet to document to my blog. That is a partly goal for me, to be able to document most of what I have done for posterity. It's fun to see the changes, from how I painted then and now. 

So this is Jesus in Gethsemane. The story in Matthew chapter 26 might be familiar to those attending Sunday school, had their confirmation ceremony or in some other way being active or affiliate in churches as adults. Jesus has gathered some of his diciples, in the story, since he is feeling rather anguished about what he is supposed to do. Perhaps that is something we all can relate to; knowing what we must do while feeling uncompassable, trying to find loopholes to escape but later do it anyway. Because you know it will make all the difference if you do.

Some years ago the church in Edsbyn apparently needed to raise some cash and part of making it happen was to host an auction. Some paintings were a part of that too. When I heard about it I thought this painting was part of that, in other words, toast. But it became evident that it had been stored away with other things. So sometime in January representatives from the congregation handed it over to my parents.

That was fun. Now it has a place in the gallery!

Sista dagen i träsket. / Last day in the swamp.

Foto/Photo: Jimmy Palm

I söndags den 11/3 kl 15.00 spelade vi den sista föreställningen. Musikalen Shrek kördes för 10:e och sista gången i den här uppsättningen, den här ensemblen och dessa fantastiska kostymer. Såklart blev det lite av ett bitterljuvt farväl till allting, det är alltid så när det kommer till teater. Det sker lite som en stegring; några första travande försök till att läsa repliker, en period när manuset släpps från händerna och det går att jobba mer med karaktären, tills en tid då att allt sitter som ett smäck och man vågar ta ut svängarna. Det är ju just det. När allt är bekant och alla presterar med sitt allra bästa, DÅ är det dags att avsluta spelperioden. Det sker nästan jämt. Något det går att lära sig leva med.

Foto/Photo: Jimmy Palm

Det var inget dåligt avslut heller. Vi spelade de sista två föreställningarna på NÖJESTEATERN i Malmö. Så vi var i goda aktörers sällskap. Överallt i utrymmena bakom scenen hängde det påminnelser om  det. Inramade affischer från andra uppsättningar där personer och grupper har medverkat. Mikael Samuelsson, Beatrice Järås, Thomas Von Brömssen, Jan Malmsjö, Svingelskogen, Eva Rydberg, Rolf Lassgård... ja, listan kunde göras längre. Helt galet att dessa personer har knatat omkring där vi huserade. Lite stjärnglans över det hela.

Foto/Photo: Jimmy Palm

Och vår föreställning då? Jag vill nog tro att vi verkligen gav 100% den söndagen. Det kändes som att alla ville ge det till publiken, till oss själva och inte minst våra karaktärer. Personligen kommer jag nog att sakna oss sagodjurs sång "FREAK FLAG" rätt mycket. Energin i den är positiv och smittar av sig ganska rejält. Vår version är något som jag skulle kunna tänka mig ha i min MP3 spellista för eget bruk. En höjdpunkt för mig bägge dagarna var att träffa de små och stora besökarna i publiken efter föreställningen. Kalla det för en arbetsskada från TOMTELAND, eller vad som, men att möta barn när man är en karaktär är helt obetalt kul. Bara att se deras förundran får hjärtat att svälla över av glädje (pluspoäng ifall man får en spontan kram). Både lördag och söndag var jag och ett par till från ensemblen ute i foajén efteråt. Det var kul att se hur barnen lyste av lycka när de fick en chans att samtala lite med bland andra DRAKEN, RÖDLUVAN, TINGELING, SHREK och givetvis VARGEN en stund.

Foto/Photo: Jimmy Palm

Det var som sagt lite bitterljuv stämning. Det är skönt att slippa vara flipperspelskula med resor till Lund och Malmö, vara till förfogande kvällar och helger och befinna sig i långa stunder av väntan. Det ska jag inte sticka under stolen med. Man blir trött. Man märker hur dagsljuset försvinner utanför replokalerna. Saker kostar pengar. Lokaltrafiken är ur gängorna.

Om man vänder på det där myntet finner man också själva "gnistan" som bejakar livet; konsten. Att få agera, ta försiktiga danssteg och mot alla odds brista ut i sång. Det är det ljuva med hela den här resan. För mig har det varit ett genuint privilegium att få möta så mycket talang, vilja och tillit från dem att kasta sig in i teaterns och musikalens värld. Jag har mött utbildade musikalartister, körledare, frilansande skådespelare och andra härliga teatermänniskor. Alla med samma mål att förmedla något, att sätta sång, dans och repliker till manuset. Detta handlar ju om de livsbejakande konsterna sammansmälta till en färdig produkt.

Foto/Photo: Jimmy Palm

Jag har sagt det förut, att jag är ingen sång och dansman. Tidigare har jag tvingat mig att sjunga ifall det krävs för något speciellt. Men nu fick jag verkligen försöka...ta i från tårna! En spännande utmaning var det men i all ärlighet tror jag att jag behöver sånglektioner. Så ett stort tack för den här möjligheten, alla inblandade. Dessa minnen kommer, liksom med riktigt bra vin, bli bättre med åren.

Vad händer då efter en sådan här produktion? Jo, härnäst följer Öresundsteaterns satsning; "DEN LÅNGA RESAN", som har premiär i maj 2018. Parallellt med det läser jag manus till en framtida uppsättning av det absurda dramat "LE PONT (Bron)", av Laurent Von Wetter. Det kommer att bli mycket intressant.



English:

Foto/Photo: Jimmy Palm

On Sunday March 11th at 15.00 we did the very last show. Shrek The Musical ran for the 10th and last time in this constellation, this ensemble and in these fantastic outfits. Of course it was a bittersweet goodbye to it all, as mostly is the case concerning theatre. There is always an elevation; some staggering first attempts to read lines, a period when you drop the script from your hands and allows you to work with your character, up until a time when it all sits right with you and you dare to pack a pretty good punch. That is the thing. When all is familiar and everyone is at their finest, THEN it is time to finish your stage-run. It happens more than not. Something that you learn to live with.

Foto/Photo: Jimmy Palm

And it was not a bad finale either. We played our last two shows at the NÖJESTEATERN in Malmö. So we were in good acting company. Everywhere in the areas backstage there were framed posters to remind of great times. People like Mikael Samuelsson, Måns Zelmerlöw, Beatrice Järås, Thomas Von Brömssen, Jan Malmsjö, Svingelskogen, Eva Rydberg, Rolf Lassgård... well, the list could be longer. It was kind of mind-blowing to imagine that those actors have been strolling about the premises. A slight case of being star-struck.

Foto/Photo: Jimmy Palm

So what about our show? I want to think that we all gave 100% that Sunday. It felt like we wanted that for the audience, to ourselves and not least to our characters. Personally I will miss us freaks' song FREAK FLAG quite a bit. The energy in that song is positive and contagious. Our version is something I could imagine having as an MP3 song for personal use. Another highlight for me both days was to meet both big and small members from the audience after the shows. Might it be a remnant from my time at SANTAWORLD, or whatever, but to meet children in character is priceless. Just to see their sense of wonder makes your heart swell of joy (bonus points if you recieve the spontaneous hug). Both on Saturday and Sunday myself and a couple of the cast went to the lobby afterwards. It was fun to see the children radiant from happiness when they got a chance to converse a bit with THE DRAGON, RED RIDING HOOD, TINKERBELL, SHREK and of course yours truly, THE BIG BAD WOLF (among others.).

Foto/Photo: Jimmy Palm

As mentioned it was somewhat of a bittersweet moment. It's nice not having to be a pinball ball with travels to Lund and Malmö, be at disposal evenings and weekends and being in long periods of just waiting. I will not lie about that. You get tired. You notice how the daylight slowly disappears outside the rehearsal studios. Things cost money. The commuter traffic is a drag.

When you flip that coin you also find the very "spark" that embraces life; art. To dare to act, take careful dance-steps and burst out singing against all odds. That is the beauty of this entire journey. For me it has been a true privilege to meet so much talent, will and trust from people to take the plunge into the world of theatre and musical. I have met trained musical artists, choirmasters, freelance actors and other great theatre-people. All with the same goal in mind to convey, to put song, dance and script-lines to the script. It's about the life-giving arts welded into a finished product.

Foto/Photo: Jimmy Palm

I've said it before, I am no song- and dance-man. Previously I have sometimes forced myself to sing if it was demanded for something special. But now I really had to rise above and beyond. An exciting challenge in itself but in all honestly I think I need singing lessons. So a big shout out and thanks for this opportunity, all you who were involved. These memories, like a bottle of real good wine, will get better with years.

So what happens next after such a production? Well, firstly the enterprise by Öresundsteatern; "DEN LÅNGA RESAN (THE LONG JOURNEY)", which premieres in May of 2018. Simultaneously I'm reading a script for a future production of the absurd drama "LE PONT (THE BRIDGE)", by Laurent Von Wetter. That will be very interesting.