onsdag 26 september 2018

Bibelskisser. / Bible sketches.




Så kom det en förfrågan om att göra "något" för kyrkan vi går till. Lite som en hjälp när kyrkan nu går in för att studera boken Filipperbrevet i höst. Eftersom människor tar in information olika kan det finnas klara fördelar med att också ha bilder som komplement ifall något ska läsas.

Planen var då att försöka hitta något från varje av de 4 kapitlen, något som jag tyckte stack ut lite extra. Jag vill gärna ha något att utgå från, en önskan eller idé från beställaren. Därför är det extra svårt att få fria händer. Men med lite bollande med min fru fick jag några idéer. Nu hoppas jag att de blir nöjda och får lite mer symbolism att tänka på när Bibeln studeras.






English:


And so there was a request to do "something" for the church we go to. Little as a help now when the church as a whole will study the book of Philippians this Autumn. Since people process information differently it can have clear advantages to have images as a compliment in case something is to be read.

The plan was then to try to find something from the 4 chapters, something that stood out a little extra. I rather have something to go on with requests or comissions rather than have free hands. But I did some talking with my wife and finally managed to get some ideas. Now I hope it will be satisfactory and that the readers will have some more symbolism to ponder when they study the Bible.


måndag 24 september 2018

Medikamenter staplas. / Meds are piling up.

Mina färgglada frälsare. / My colourful saviours.


Det är lite dystra utsikter för tillfället. En tur till njurkliniken i Lund för några veckor sedan gjorde gällande att mitt blodtryck ligger och pendlar, mellan nuvarande höga tryck, till ett tryck som ligger lite över det som redan är dåligt. Vad som gör det dystert är att jag faktiskt har börjat lägga om min livsstil, till ingen nytta verkar det som. Jag kämpar i uppförsbacken. Väljer bort saltet. Drar ner på kött- och mjölkprodukter. Tar mina motionsrundor. Har slutat med läsk och alkohol. Och ändå.... höjs dosen natriumbikarbonat med det dubbla, ett till vitt piller sätts in för att tillsammans med de "vanliga" tre, som finns för att pressa ner trycket.

Kan det behövas lite mental träning med? En omvälvande POSITIV händelse över lång tid, förändra synen på... ja, det mesta. När jag gjorde en snabb koll i backspegeln, när detta började bli ett problem 2015, så fann jag ett par händelser som hade kastat in mig i ett mörkt rum av förhöjd stress och negativa tankar, ett par år innan.
  • En stor konflikt i en vänskapskrets, som slutade med att jag "lyftes" ur den dåvarande gemenskapen. Ironiskt nog handlade huvudfrågan mestadels om att jag saknade gemenskap. Ensammare än efter hela konfliktprocessen har jag nog aldrig känt mig.
  • Långvarig konflikt i nära relationer. Att leva i fly- eller kämpa- stress under en lång tid fick mig ibland att hyperventilera. Konstant på helspänn. Det här höll nog på i några månader i varje fall. Om det hade skett i någon förening, på jobb eller liknande, hade man ju alltid kunnat komma hem för att komma undan konflikt och ladda batterierna. Men när den sker hemma hela tiden. Tja, kanske kroppen säger ifrån?
  • Förlora och vinna... förlora igen. Under den här stormen mellan 2013-2015 fick jag tillfälliga anställningar som sedan försvann, ett nytt jobb, vikariat kom upp, för att sluta igen. I samma veva försvann många vänskapsrelationer. En av de som jag tog hårdast var nog en som jag hade haft i 20 år. Det var snabbt, kliniskt och slutgiltigt. 

Så den här aspekten får jag nog räkna in. Räknar jag in dem måste det finnas något 'motgift' på samma sätt som det finns för det rent fysiska (motion, kosthållning och avspänning). Frågan är bara vad? Kanske en del är att dra om kablarna i hjärnan på något sätt. Läka lite sår från minnen. Planen var ju att bli av med mediciner, inte lägga till. 



English:


The prospects are a bit gloomy at the moment. A trip to the kidney-clinic in Lund a couple of weeks ago proved to show that my blood-pressure is pending, between the current high, to a pressure that is a bit above what is already bad. What makes it particuarly gloomy is that I actually have turned my life around, to no avail it seems. I am struggling up-hill. Bypass the salt. Not eating as much meat- and milk products. Doing my exercise runs. Even given up sodas and alcohol. And yet...the dose of sodium bicarbonites has doubled, another white pill has been set in together with the "usual" three, that are there to balance my hypertension.

I have been thinking, what is a sort of mental training would be in its place too. A groundbreaking POSITIVE event that would take place over a longer period of time. Now more than before, I have realized how very much intertwined body and psyche is. Even so, when experiencing huge emotional stress or pain, it can be equally as distressing going through great physical pain. When looking back in life's rear mirror, when all of my physical detoriation began in 2015, I found a couple of events that helped me fall down into dark rooms of heightened stress and negative thoughts, a few years earlier


  • A huge conflict in my circle of friends, ending up with me being "set aside" from that fellowship. Ironically the main question was about me missing for a community. After all was said and done and the entire process of that conflict, well, I have never felt so alone before.
  • Prolonged conflict in close relations. To live with the flight- or fight stress for a long time sometimes made me hyperventile from time to time. Constantly being on edge. I believe it carried out for a couple of months at least. If it would be the case at a workplace, in some sort of soceity, you would be able to come home and relax from the harsh reality outside and re-charge. But when it was something that was constantly going on in the home. Well, perhaps the body lets you know?
  • Loose to win... loose again. During this storm between 2013-2015 I had some temporary jobs, emplyoments that come and went, a new job there, a substitute position there, only to have it terminated again. These years also saw the dissolve of many friendships. One that really took a toll was one that I had had for about 20 years.

So I think I need to take this into consideration more than I have previous done.  If I do take it into consideration I believe there must be an 'antidote' for this as well - just as it is for the body (exercise, good diet and relaxation). The question is just - what? Perhaps re-wire the connections in my mind in some way. Mend wounds from memories. The plans was to get off all meds, not add more of them.






måndag 17 september 2018

Val i Sverige 2018. / Election in Sweden 2018.



Till alla politiska partier.

En vecka och en hel dag har gått nu sedan vi hade val i Sverige. Fortfarande finns det spår av valrörelsen lite varstans men jag må ge partierna eloge för att städa upp efter sig bättre än förra valet år 2014. Då fanns det plakat i diken, skogar och gräsmattor. De låg där lääänge. Ironin var störst med Miljöpartiets affischer om att värna miljön, där deras plakat (med häftstift dragerade med PLAST) låg och förmultnade i naturen.

2018 verkar ha varit den stora moralpanikens valår. I fokus stod Sveriges mest kontroversiella parti, Sverigedemokraterna (fortsättningsvis refererat som förkortningen SD), mycket mer än de andra partiernas enskilda politik. Det var mest samma tuggande; "vad som helst utom SD!". När SD sedan efter valet visade sig bli ett av Sveriges största parti kom moralpaniken. Den gick att följa i press och digital media i alla dess former. Det är lätt att skylla ifrån sig eller på andra i efterhand. Också lätt att raljera över de som man tycker röstade fel. 

Men att SD blev så stort måste betyda något tänker jag. Nu ser det ut som att en skakig Alliansregering kanske kommer att styra Sverige. Men inte utan stöd. Blocköverskridande? Koalition med SD? Vem vet? Men det som de traditionella partierna måste erkänna är nederlag. Socialdemokraterna (S) gör sitt sämsta val på 100 år. Också småpartier som Feministiskt Initiativ (Fi) rasade markant jämfört med valet 2014. Som sagt, detta måste betyda något, säkert fler saker:

  • Min första teori är att partierna generellt har varit alldeles för otydliga och dåliga på att föra fram sitt budskap. Om nu ett särskilt partis profil eller värderingar anses vara det allra bästa som hänt mänskligheten, varför har inte fler människor i Sverige röstat på just dem? All information har ju gått att tillgå via partiprogram, partiernas hemsidor och inte minst samtal i valstugor över hela Sverige.
  • En annan teori är att det fanns en diskrepans mellan teori och verklighet angående integration som många väljare kanske upplevde att traditionella partier blundade för. Centerpartiet (C) var kritiska mot att på något sätt begära id-kontroll för personer, i det här fallet immigranter, som vill till Sverige. Något som ifrågasatts av bl a före detta polisen Mustafa Panshiri (själv med rötter i Afghanistan). Han nämnde t ex att de styrande i Sverige verkar tro att människor överger sina värderingar och världsbilder så snart de kliver över gränsen. Det skulle kunna skapa 'trojanska hästar' med människor som potentiellt skulle vilja skada Sverige (sammanfattade av före detta muslimen Apostate Prophet). Det här snappade SD upp rätt tidigt och jag skulle tro, med tanke på hur många som röstade på dem, att det här var något som skapade resonans hos många.
  • Förändring. Jag upplever att många jag talat med är besvikna och framförallt trötta på den politik som förts. Om politik förs och flertalet av medborgarna upplever att saker blir bättre för många i samhället och inom alla klasser, så är också dessa medborgare uppenbart nöjda. Men inte många har varit särskilt nöjda under detta rödgröna styre som det verkar. Som historiker kan jag se alldeles för tydliga paralleller mellan missnöjet idag och hur det var i Tyskland på 1930-talet. Då som nu i Sverige, var vanliga tyskar trötta på ett alltmer segt och viljelöst kejserligt styre. Så nationalistpartiet kändes som ett fullgott alternativ. Och resten är, som man säger, historia.
Så det kanske är dags för alla politiska partier att försöka göra om, gör rätt. Att självkritiskt gå igenom sina värderingar och profiler, förmedla dem så att de är mer attraktiva för människor och finna ut vilket existensberättigande man har som parti. Tänka: varför ska just 'vårt' parti finnas? Varför/hur ska partiets profil och egenart fungera och tilltala ALLA? Vilar man på traditionstyngt bagage som inte är relevant i vårt samhälle idag? Det finns så många saker som kan behövas gås igenom inför nästa val. Få inte moralpanik av att SD har vuxit sig stora. Ha genuin moralpanik varför partiet du stödjer inte har varit bättre på att lyssna in 2018 års årgång av 'folksjälen'. Vad vill människor? Varför vill de det? Hur kan ert parti möta det behovet snarare än att propagera för något som faktiskt inte har förankring för tillfället? Jag tror det hade varit bra att vara ärlig, inte populistisk eller att skylla ifrån sig i det här läget.