Sommarlovet är slut. Lediga dagar och utomhusaktiviteter trappas ner lite då vi närmar oss mitten på augusti. Det hålls fortfarande olika typer av konserter i sommartid, som det kallas. Ett sådant arrangemang som har samlat publik är Asmundtorpsfestivalen i Asmundtorps Kyrka, några stenkast från Landskrona. Det hade bjudits på barockmusik och jazzsångare sedan starten den 12 augusti. Men så den 14:e var det dags för något annorlunda.
Igår, den 14 augusti 19.00, skulle bandet ELEINE spela - liksom dra igång hela sin turné med start i Asmundtorp. Jag visste om det sedan några dagar sedan, så det här var planerat. Jag skulle dit och undersöka läget. Speciellt i egenskap av metal-fantast. Det är inte så ofta som jag kommer iväg på sådana konserter längre. Festivaler som Wacken eller till och med Sweden Rock känns lite långt när man har familj och är "mellan två jobb och lever på nudlar". Men denna kväll var ju bara en bilfärd på ca 10 minuter, samt skulle vara gratis, som de tidigare konserterna hade varit de tidigare dagarna.
Jag må säga att jag var rätt förväntansfull. ELEINE är bandet som jag bara hade hört om men aldrig sett, inte ens utforskat via Spotify. Däremot såg jag deras musikvideo "BREAK, TAKE, LIVE (inspelad delvis i Landskrona ser det ut som)", Den är visuellt lockande och väldigt, väldigt snygg. Sedan är det så att jag är av åsikten att metal inte behöver vara läskig, ondskefull eller farlig. Som förespråkarna i band som CRADLE OF FILTH, DEICIDE eller ens "lättviktare" som VENOM... det känns som att världen inte riktigt behöver mer elakheter. Bättre i så fall att istället lyssna på t ex TESSERACT eller ORPHANED LAND. En del av min motreaktion till det är att bära en T-shirt med regnbåge och enhörning med texten "DEATH METAL" på när jag befinner mig på rock/metal konserter. Jag visste inte riktigt vart ELEINE stod men termen symfonisk metal lockade mig rätt mycket.
Och så hade vi Asmundtorps Kyrka, från 1897. Inte den mest självklara konsertplatsen för ett metalband. Men samtidigt helt rätt, i sin gotiska utformning. Jag kom dit med lite mer än en halvtimme till godo innan det skulle börja. Det var redan då rätt mycket folk där. Det satt människor i alla bänkar i varje fall. Ju närmare 19.00 vi kom, desto mer människor fyllde bänkarna. Det blev i stort sett fullt innan det var färdigt.
Kyrkklockorna ringde in konserten, sedan brakade det loss! ELEINE visade direkt vilka de var live, i en scennärvaro som jag inte har sett på mycket, mycket länge. I det symfoniskt tunga andades bandet spelglädje och balanserade med känsla och äkthet som smittade av sig på publiken. Publiken bestod nämligen av allt från barn med enorma skyddskåpor på öronen, till silvergrå pensionärer som ville koppla av med lite musik på kvällskvisten... och säkert fick en smärre chock.
Sångerskan Madeleine Liljestam ägde scenen, men hon bjöd in publiken att vara med. Att vara på en ELEINE konsert är ingen ren åskådarsport, som det blir med många andra metalband. Med suggestiva rörelser och med en rak och tydlig stämma fångade hon publiken, hon gjorde det intressant, en förlängning av bandets texter. Först tänker jag Tarja Tuurunen eller till och med Anette Olzon, Floor Jansen... men, nej... detta är inte det högtravande operetterna som jag förknippar med gamla/nya NIGHTWISH, det här är BÄTTRE! Vilken röst, vilket scenspråk! Ludwig Dante och Rickard Ekberg var riktigt skickliga gitarrister som skapade en sådan tyngd tillsammans med trumbatteriet David Eriksson och basisten Andreas Mårtensson - att hela ljudet smältes samman och omslöt varje fiber i kroppen. Det märks att de gillar att spela tillsammans. ELEINES ljud är speciellt. Ljudbilden påminner om andra band i gotik eller symfoniker genren. Men som sagt, det blir inte lika högtravande som NIGHTWISH eller bitvis långrandigt som WITHIN TEMPTATION (även om bägge banden faktiskt är bra). Det lät istället fräscht, det var rakt och direkt. Det som imponerade på mig, som inte tidigare har sett/hört mycket av ELEINE, var dels deras samspel, förmågan att kunna skifta från brutala arrangemang för att sedan snabbt fånga upp tråden i en pianoslinga så att det nästan blir helt tyst och framförallt scennärvaron. Det är sånt som iallafall jag tittar på och jämför, då jag ju håller på en hel del med teater.
En dryg timme senare med extranummer inräknat, så var det slut. Precis vid ingången till kyrkan hade de ställt upp ett bord där man kunde köpa skivor och annat med bandet. En lång kö följde i kyrkan dit, för bandet stannade kvar för att snacka och signera saker. De var riktigt måna om sina fans och har vetskapen att de är anledningen till varför de kan vara ett band. Till skillnad från t ex Geoff Tate från f.d. QUEENSRYCHE (att ha en av de bästa metal-rösterna ursäktar inte dåligt beteende). Bandet var supertrevliga och jag lyckades få en bild med dem trots att jag tyvärr stammade mig fram (en släng av stjärnglans, kanske?).
Nu väntar en turné med ARCH ENEMY och sedan iväg till England för ELEINE. Jag hoppas det blir ett lyft och att de får stora framgångar. Det var verkligen ett bra konsertminne att se dem live. Nu vill jag se dem igen.
English.
The Summer holidays are over. Free lazy days and outdoor activities are slowed down as we approach the middle of August. There are still Summer concerts though. One such arrangement that has attracted an audience is the Asmundtorp Festival in Asmundtorp church, a few stone's throw away from Landskrona. Earlier days of the week offered baroque music and jazz since the start on August 12th. On the 14th it was time for something else.
Yesterday on August 14th at 7 pm the band ELEINE would play - sort of kickstarting their tour starting off in Asmundtorp. I knew of this a few days ago already, so this was planned. I thought I'd go and check it out. Especially in my interest as a metal-fan. It's not so often I get away at these kinds of concerts anymore. Festivals as Wacken or even Sweden Rock feels a bit far off when you have a family and is "between two jobs and living off noodles". But this evening was just a car drive away for 10 minutes, as well as being free, as the previous concerts that week also had been.
I must say my expectations were pretty high. ELEINE is the band that I have only heard of but never seen, let alone heard too much on Spotify. I did however, see their music video "BREAK, TAKE, LIVE (recorded partly in Landskrona, by the looks of it)". It is visually appealing and very, very nice. Then I am also of the opinon that metal doesn't need to be scary, evil or dangerous. Thinking of spokespersons in bands like CRADLE OF FILTH, DEICIDE or even "light-weighters" such as VENOM... it doesn't feel like the world needs more wickedness, Better then, to tune in to bands like TESSERACT or ORPHANED LAND. As a counter-reaction to such sentiments is to wear a T-shirt with a rainbow and unicorn with the text "DEATH METAL" while at rock/metal concerts. I didn't know where I had ELEINE but the term symphonic metal attracted me a lot.
The singer Madeleine Liljestam owned the stage, but she invited the audience to join the band's world. To attend an ELEINE concert is not a purely spectators sport, as it can be with some other metal bands. Using suggestive movments and having a straight-forward and clear voice she captivated the audience, she made the show more interesting, an extension of the lyrics. At first I thought Tarja Tuurunen or even Anette Olzon, Floor Jansen... but, no, this wasn't really as declamatory as old/new NIGHTWISH sometime can be. I thought this was better! What a voice, what a stage performance. Ludwig Dante and Rickard Ekberg were two really good guitarists that created such a heaviness together with drum-battery David Eriksson and bass player Andreas Mårtensson - that the entire soundscape melted together and enfolded every fibre in my body. You could tell they enjoyed playing together. The soundscape of ELEINE is special. It reminds of other bands in the symphonic or gothic genres. But as mentioned earlier, not as declamatory as NIGHTWISH or as long-winding as WITHIN TEMPTATION (though both bands are in fact great). This sounded fresh, it was direct and straigh-forward. What impressed me, as one who has never heard them live before, was partly their coagency, the ability to shift from brutal arrangements to later quickly pick up where a soft piano tune sets in as it almost becomes dead silent, and foremost their stage presence. Such things are things I for one, who is active quite a bit in the world of theatre, observe.
An hour or so later (extras included), it was over. Right by the entrance of the church they had set up a table where you could buy merchandise. A long que followed in the middle of the church from the pews, because the band stayed for some signing and chatting with their fans. They were really caring for their fans and knew that the fans are the reason they can be a band in the first place. Unlike others, like Geoff Tate from ex QUEENSRYCHE (to have one of the metal world's best voices does not justify bad behaviour). The band was supernice and I even managed to have a picture taken despite my stammering (a case of being a bit star-struck perhaps).
Now a tour with ARCH ENEMY awaits for them and then away to England. I hope it will take off and they will be a great success wherever they play. This was a really good concert memory to have seen them live. Now I want to see them again.
