Upprättelse för förlöjligad musikstil. / Justification for patronized music-style.

"Så du har valt... metal. / So you have chosen... metal."

SAVIOUR MACHINE
Ett av de bästa exemplen på när musik och teater gifter sig.

/ One of the prime examples of when music and theatre gets married.

SEVENTH ANGEL

Banbrytande engelskt thrashband. Deras första skiva kommer alltid att vara den bästa.

/ Ground-breaking English thrash-band. Their first album will always be their best.

När man passerat ett visst streck på ålderns linjal så upplever jag att man har vissa förväntningar ställda på sig. En av dessa är att "växa upp" musikaliskt. De flesta av oss har haft en tonårsfas eller vad man ska kalla det. Beroende på när den var, så drogs vi till musikaliska områden som var lite "extrema" och inte "det alla andra" gillade. Backar man bandet så kan det ha rört sig om jazz, progg-rock, synth, punk eller metal. Det jag har mött är att de flesta anser att man ska gå vidare från det, eller att de själva minsann har gjort det. De har hamnat i en mer accepterad fåra, antingen radiovänlig eller lätt pretentiöst och lättlyssnat. Jag minns med tydlighet när ett band som jag har haft ögonen på skulle spela i Köpenhamn för några år sedan. Jag bjöd med en person som jag visste hade gillat den stil som bandet spelade. Men svaret blev: "mina metaldagar är över.". Det fann jag intressant.

DELIVERANCE
Ett klassiskt band inom thrash-genren. Har förnyat sin stil genom åren.

A classic band within the thrash-genre. Has renewed their style over the years.

VENI DOMINE

Ett av Sveriges bästa doom-metal band, innan de lade gitarren på hyllan.

/ One of Sweden's best doom-metal band, before they called it a day.

Att människor förändras är inget konstigt, inte heller vad man gillar och inte gillar. Det hör till livet tror jag. I mitt fall så falnade aldrig glöden för rock/metal musik (även om den passivt aggressivt motarbetades i en av mina f.d.-f.d-.f.d- och f.d. vänkretser). Men det här inlägget kommer handla mindre om vad som är rätt musik för en sorts ålder. Mer som ett försvar för en ofta förlöjligad musikstil. Här är något av den vanligaste kritiken mot metal:

• "Det finns ingen melodi i detta. Ingen musikalitet."

Om man tittar på stilen som sådan finns det en mängd subgenrer som avslöjar att motsatsen är sann. Vi har saker som melodisk death metal, melodisk power metal och symfonisk fantasy metal som exempel. Musik måste inte vara melodisk. Tänk bara på alla som spelar djembe och andra instrument med synkopiska rytmer (karibisk zoukmusik till exempel). Vanlig populärmusik använder sig frekvent av melodier för att förstärka en låt. Men bara för att det används inom populärmusik måste det inte användas av alla genrer.

• "Allt låter likadant. Samma konstiga tuggande."

Det som låter likadant är det återkommande temat; distade gitarrer. Väldigt lite är konsekvent annars inom metal. Vi har allt ifrån jordbävningsmusik som dundrar inom death metal, med en "sångröst" som påminner om någon som gurglar rakblad en tidig morgon efter en sömnlös natt - till enorma orkesterkompositioner med sopransångerskor där sångerna ibland klockar över 10 minutersstrecket. 

• "Vad är meningen med sångerna om man ändå inte kan höra eller förstå vad de sjunger?"

Så kriteriet här är alltså att man måste förstå en sång för att den ska räknas? Trots att inte många i väst förstår koreanska och inte alla förstår spanska, är både PSYs "Gangam Style" och Luis Fonsis "Despacito" bland de mest spelade sångerna under senare år. Så bara för att man inte förstår sånger behöver man inte gilla dem mindre. Om man gillar en stil där sångerna inte kan förstås helt pga en viss röstteknik kan man säkert läsa med i bifogade texter från skivomslaget eller på nätet.

• "Varför skulle man vilja att någon skriker åt en i en sång?"

Det som kan uppfattas som "rå sång" förmedlar en intensitet som är totalt annorlunda i jämförelse med till exempel musikalsång eller rappande. Om man funderar lite, som när man av någon anledning skriker. Det gör man nästan bara när man upplever riktig intensiva känslor. Att få höra det i en sång, liknar den känslan. Morrande vokaler, å andra sidan, på något sätt personifierar själva kraften i stilen. Men det är ju såklart en smaksak vad man gillar. En del kan till exempel anse att rappande är underlägset vanlig sång. Vad dessa människor inte inser är att det finns ingen definitiv hierarki av värdet hos olika rösttekniker. Olika rösttekniker skapar olika effekter i olika sammanhang.

ONE BAD PIG

Galet snabb punk från Texas, USA. / Crazy fast punk from Texas, USA.

En sak som följer i varje musikstils spår är en musikalisk självbild och stereotyper att leva upp till. Inom metal är det väldigt vanligt med (utan inbördes ordning): sex, våld, anti-religion (särskilt kristendomen), samhällsförakt, nyhedendom (asatron är rikligt tolkad), ockultism bland annat. Jag har attraherats av styrkan i den här musikstilen men aldrig kunnat förlika mig med stereotyperna, utan jag har medvetet letat efter band som står för något annat. Det är lite synd att de vanligaste teman som metal ofta står för blir så överrepresenterat. Det är bara min högst personliga åsikt.

Jag minns en intervju med hardcorebandet B-thong (från Göteborg), under 1990-talet. En av killarna kommenterade musiken med självinsikt: "Provocera, det kan pajasarna hålla på med. Vi vill skapa musik!" Lite så kanske det är i vissa fall?

MORTIFICATION

Bandets tre första album visade vart skåpet skulle stå. Obarmhärtigt brutalt.

/ The band's first three albums showed the way. Relentlessly brutal.

Väldigt många tycker att metal är bara högljutt för sakens skull. Helt utan riktig mål eller mening. Sådana människor misskrediterar det känslomässiga nöje som vissa (jag) får ut av stilen. Metal är en av de få genrer som hela tiden tänjer på gränserna musikaliskt. Musiken i sig har en intensitet som passar en del, det håller jag med om. Det är en härlig känsla att få en intensiv och inkännande upplevelse. När människor säger att metal är bara skrammel ignorerar de den nytta som stilen kan ha som en igenkännande och pulshöjande musikupplevelse.

DETRITUS

Deras sista album, "If but for one", är nog bland min tio-topp lista....någonsin.

/ Their last album, "If but for one", is probably among my top-ten list...ever.

Det finns ingen "universell" definition av vad musik är. Annat än att det är ljud. Om någon verkligen gillar en genre och det i sig själv inte har någon som helst negativ effekt på den personen eller på omgivningen runt den personen, så finns det ingen anledning att hävda att de har "fel". Det gäller faktiskt hela det musikaliska spektret. Vi kanske inte alla kan gilla den stil som benämns metal, lika lite som att de som gillar den inte klarar av att förstå varför någon skulle gilla jazz. Sedan har vi ju alla våra åsikter såklart! Att hävda att någons smak i musik inte är legitim är lite som att säga: "din känslomässiga upplevelse är inte lika rätt/fin som min.".

KHOLLAPSE

Mycket intressant band från Australien. Synd att det bara blev två album.

/ Very interesting band from Australia. Too bad there were only two albums.

English:

MORTAL

Intressant kombination med elektroniskt och distade gitarrer.
/ Interesting combo with electronics and distorted guitars.

ANTESTOR

Kul med band som sjunger på sitt modersmål. Antestor låter som filmmusiken till en skräckis. Men de är riktigt trevliga och snälla människor.

/ Fun with bands that sings in their mother-tongue. Antestor sounds like the soundtrack to a horror flick. But they are really nice and friendly people.

When you have passed a certain age on the ruler of life my experience is that you have certain expectations zoomed at you. One of those is to "grow up" musically. Most of us have had a teenage phase or what you should call it. Depending on when, we were drawn to musical landscapes that were on the "extreme" side of things and which not liked by "everybody else". If you look in the rear mirror it might have meant jazz, progg, synth, punk or metal. What I have met is the notion that you should move on or those people suggesting that they themselves have moved on with a vengeance. They have landed in a more accepted place, either more radio-friendly or slightly ambitious and posh easy-listened music. I remember vividly when a band I have had my eyes on were due to play in Copenhagen a couple of years ago. I invited an individual that I knew used to like the band's style before. But the reply I recieved was: "my metal-days are over.". I found that interesting.

THEOCRACY

Väldigt bra metal med en fantastiskt mångsidig sångare.

/ Very good metal with a fantastic and versitile singer.

SKILLET

Ett av de mest jämställda banden. Härlig variation av tunga låtar och rockballader.

/ One of the most gender-equal bands. Great variation of heavy songs and rock-ballads.

That people change is not weird, neither what you do and don't like. It's a part of life I reckon. In my case the spark for rock/metal music didn't wither (even if it was passively aggressively opposed in one of my ex, -ex, -ex, -ex circle of friends). But this entry will deal less about what kind of music is suitable for a certain age. It is more a advocation of some sort, for an often patronized music style. Here are some of the most common critiques against metal:

• "There's no melody in this. It's not musical."

If you check out the term itself there are a load of subgenres withing metal that suggest the opposite is true. We have things like melodic death-metal, melodic power metal and symphonic fantasy metal, for example. Music doesn't have to be melodic. Just imagine all those playing djembe and other instruments using syncopathic rhythms (Caribbean zouk-music for example). Mainstream popular music is frequently using melodies to enhance a song. But just because it is used by popular music it doesn't need to be used by all genres.

• "It all sounds the same. Same strange hammering."

The true similar factor is the re-occuring theme; distorted guitars. Very little is otherwise consistant throughout metal. There is everything from earthquaking music that thunders in death-metal, with a "singing voice" reminding of someone gurgling razorblades an early morn after a sleepless night - to huge orchestral compositions with soprano singers where the songs time over ten minutes.

• "What is point of the songs if you can't even hear or understand what they are singing?"

So the criteria here is that you need to understand a song for it to count? Despite not many here in the West understands Korean and not all understand Spanish, both PSY's "Gangam Style" and Luis Fonsi's "Despacito" are among the most played songs in recent years. So just because you don't understand the lyrics you don't need to like the songs any less. If you are fond of a style where the songs can't be understood due to a special vocal technique you can surely follow the lyrics from the lyric sheet or find the lyrics online.

• "Why would you want someone screaming at you in a song?"

That which can be percieved as "raw singing" conveys an intensity in total contrast comparing to for example musical-singing or rapping. If you come to think about it, kind of like you for some reason scream. You only do it when you are experiencing really intense emotions. To hear that being captured in a song revisits those emotions. Growling vocals, on the other hand, in some eyes really captures the essence of the power of metal. Each one to their own taste, of course. Some people can perhaps see rapping inferior to that of singing. What those people fail to realise is that there is no definite hieararchy when it comes to vocal techniques. Different vocal-techniques creates different effects in different contexts.

TOURNIQUET

Riktiga speed-veteraner som numera känns som djurrätssaktivister med instrument.

/ Real speed-veterans that nowadays feel like animal rights activists with instruments.

Something that follows in the wake of musical styles is a musical self-image and stereotypes that you need to live up to. Within metal it is quite common with (in no particular order): sex, violence, anti-religion (especially Christianity), despising soceity, neo-paganism (Asatru is richly interpreted), occult themes among other things. I have been attracted to the strength in this genre but I have never come to terms with the stereotypes, I have rather and conciously searched for bands that acted as a counter-weight to those. It's a pity that the usual themes that metal stands for get so pre-representation. It is my highly personal view.

I remember an interview with the hardcore band B-thong (from Gothenburg), sometime during the 1990's. One of the guys commented the music with self-revelation: "Provoke, that is for the buffoons to do. We want to create music!" That is how the cookie crumbles sometimes.

CIRCLE OF DUST

Riktigt intressant industri-metal med spännande elektroniska mixar.

/ Really interesting industrial metal with exciting electronic mix.

A vast majority thinks metal is loud just for the sake of it. Totally without goal or meaning. Those people miscredit the emotional enjoyment some (I) get out of it. Metal is one of the few genres that is ever pushing the boundries musically. The music itself has an intensity that suits a few, I can agree with that. It's a cool feeling to resonate to the emotional experience that metal provides. When people claim that metal is just rough noise they ignore the usefullness the genre can have as a pulse pounding musical experience.

DIE HAPPY

Härlig blues-doftande metal med en grym sångare. / Great blues-oriented metal with an A1 singer.

There is no "universal" definition on what music is. Other than it is classified as sound. If someone really likes a genre and that in itself don't pose as a negative effect on that person or its surroundings, there is no real reason to maintain they are "wrong". It goes for the entire musical spectre. Perhaps we can't love all musical genres, including metal, just as those who really love it can't understand why someone in their right mind would like jazz. Then, we all have our opinions of course! But to say that someone's taste in music is not as legit as your own is a little bit like saying: "your emotional experience is not as valid/good as mine". 

HYPERSONIC

Ett av Italiens mest talangfulla power-metal band. / One of Italy's most talented power-metal bands.