Syra för blod. / Acid for blood.

Syra för bloooood. / Acid for blooood.

Ett kämpande framåt. Sist jag var på njurkliniken fick jag bland annat veta att det höga blodtrycket hade påverkat en utveckling av en kronisk njursjukdom (det kan ju inte vara bra). Dessutom, överraskande nog, hade jag fått syra i blodet (!). Så lite mer mediciner har satts in, räkneverket för antal piller per dag har ökat från 3 till 7. Syra i blodet, som någon annan typ av Xenomorph (sök: film + Aliens + 1986).

Trots 3 barn är mitt liv förvånansvärt stilla i min nuvarande arbetslösa situation. Jag spenderar mest tid i en bil till och från skola för att skjutsa barn, ordna med hushållsarbete samt underhålla/sköta barnen som fortfarande är hemma och se till att maten hamnar på bordet. Inte många steg alltså. Därför måste jag skapa ett träningsschema. Tid för detta finns egentligen avsatt som en gåva. Det är upp till mig att få det att fungera.

Läkarna har varit väldigt tydliga med två saker sedan kroppen kollapsade 2015; ät bättre mat och framför allt - RÖR på dig. Och då inte vanligt vaggande som man kan åstadkomma genom att skjuta en barnvagn framför sig. Nej, snabb vandring, eller regelbunden träning för att få upp pulsen. Jag känner att tiden inte räcker till, betyder det alltså att jag långsamt kommer att stappla mot graven?

Det handlar mest om vanor tror jag. Alldeles för länge har jag levt med dåliga vanor. Sådant tar tid att bryta. Men det är träning som kommer att hålla mig vid liv, minimera risken för blodpropp och vaskulära problem. Jag behöver en spark, en tränare eller något som får igång mig. Ett försiktigt hopp har getts mig från läkarna; tappar jag vikt och kommer igång med träningen finns en chans att få slippa mediciner helt. Jag är lite trött på att veta om att allt inte står rätt till inuti mig.

För vem vill leva med syra och skräp i kroppen? Inte jag i varje fall. Så framåt med kampen att leva för en lång, lång tid.


English:

Framtida golvbyte vid näsblod? / Future changing the floors after a case of nose-bleed?

It's a struggle to get ahead onward. Last time I went to the kidney clinic I was made aware that due to my high blood pressure it had affected a development of a chronic kidney-disease (that can never be good). Besides that, surprisingly enough, I had levels of acid in my blood (!). So a few more meds have been added, I am now counting an increase of daily pills from 3 to 7. Acid in the blood, like some kind of Xenomorph (search: film + Aliens + 1986).

Despite having 2 kids my life is surprisingly still in my current unemployment situation. I spend most of my time in a car to and from school, doing household chores and maintaining kids that are still at home and make sure that the food is set on the table. Not too many steps in other words. For that matter I need to create a work-out schedule. Time is set apart for this as a gift. It's up to me to make it work.

The doctors have been very clear with two things since my body collapsed in 2015; eat healthier foods and above all MOVE your body. And then not your usual duck-waggling you can achieve by pushing a stroller in front of you. No, fast-paced walking, or regular excercise that gets your blood pumping. I feel that time is not enough, does that mean I am slowly moving closer to my grave?

It is a case of bad habits I reckon. For far too long I have been living with bad habits. Those things take time to break. But it is work-out that will keep me alive, minimize the risk for the system clogging and the vascular problems. I need an ignition, a coach or something that will get me going. A glimmer of hope has been given from the doctors; if I lose weight and get together my work-outs and eating healthier there is a chance for me to completely get off the meds. I am a bit tired of knowing things are not all right within me.

Because who want to live with acid and other junk in the body? I do not. So onward, battle on to live for a long, long time. 

Ett visuellt musikalbum. / A visual music album.

...nog en av de snyggaste teatrarna i Sverige. Och då har jag sett rätt många.

/ ...probably one of the most beautiful theatre in Sweden. And saying that I have seen many.

Den här veckan har varit väldigt kulturell må jag säga. I onsdags var jag iväg på Kulturskolans föreställning "Sgt. Pepper" och ikväll fredag ska jag för ovanlighetens skull få se min fru uppträda med sin kör tillsammans med skådespelaren Lennart Jähkel ("Pistvakt," "Så som i Himlen" någon?).

Men tillbaka till onsdagen. Kulturskolans rektor Björn Larsson och många av lärarna på skolan hade tillsammans med ett gäng elever satt ihop konststycket att göra en helgjuten föreställning av ett av Beatles album. Ett visuellt musikalbum alltså. De spelade låtarna kronologiskt från början till slut. Musiken varvades med dans, gycklar och lite teater till en väldigt, väldigt trevlig slutprodukt. Orkestern hade färgglada kläder och spelade allt bra. Ingen som medverkade fanns (inte jag heller) då skivan SGT PEPPER släpptes. Men musik, konst är tidlös så det gick bra att uppskatta det ändå.

Och så eleverna. Alltså, jag är imponerad. Jag tänker mig att några av dem som var med den kvällen kommer säkert att gå vidare i sina konstnärliga karriärer. Göteborgs balettakademi, Musik- och/eller Teaterhögskolan... morgondagens underhållare. Men det skulle inte förvåna mig, med tanke på vilka bra lärare de har. Tack så mycket, Kulturskolan!



English:

This week has been very cultural I must say. This Wednesday I went to see the Cultural School's show "Sgt. Pepper" and tonight, Friday, I will be attending a show where my wife and the choir she's a part of will be performing alongside actor Lennart Jähkel.

But back to the Wednesday. The headmaster for the Cultural School and many of its teachers had put together a piece of are together with the students, to create a full show based on the Beatles album "Sgt. Pepper". A visual music album. They played the songs in chronological order from start to finish. The music was accompanied by dance, jester and some theatre and was a very, very nice finished product. They were all wearing colourful outfits too. None of the participants (me neither) existed when this album was released. But music, art is timeless so anyone can appreciate it.

Show!

And so the students. Truly, I am impressed. I imagine many of them participating that evening will go on to future artistic careers. Gothenburg Baller Academy, Music- and/or Theatre Universities and so on... the entertainers of tomorrow. But I would not be surprised, considering the quality of the tutors they have at the Cultural School. Thank you very much, Cultural School!

Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa...

Den 21 april tog jag en liten kvällstur till Malmö. Detta för att bevittna gruppen ORIGINAL och den föreställning som de för närvarande spelar, "MEA CULPA". Min första upplevelse av att ha sett ORIGINAL på scen var från förra året, vilket går att läsa här. Den tog bra den pjäsen "TRAKTATET", så det var klart att jag blev nyfiken när det började dyka upp reklam, eller vad man ska säga, för ett nytt verk, signerat regissören Joakim Larsson. Så pass att jag kände att det kunde vara värt resan från Landskrona.

Så kl 19.00 den 21 april var det showtime på Norra Skolgatan 10 A i Malmö. Malmö Amatörteater Forum. Det är konstigt hur associationer lever kvar egentligen. MAF-huset har en doft som transporterar mig till 2006-2007, då jag var med i två uppsättningar av Teaterfolket, som gav familjeföreställningar. Samma doft nu som då. Bra minnen.

Redan vid dörren till Scen 1 sattes tonen. Alla som gick in genom dörren till spelplatsen informerades att de nu var psykpatienter. En 'sliten' sjuksköterska (Fredrika Lindhe), erbjöd medicin mot alla våra inbillade eller verkliga vanföreställningar, små tablettkoppar på ett serveringsfat. Bisarrt! ORIGINAL beskriver sig som en performance art teatergrupp, där många saker får samsas för att forma hur förmedlingen ska landa när det gäller att ge publiken en upplevelse. Jag skriver under på det för denna kreation, "Mea Culpa". Den här pjäsen är mer minimalistisk än vad "Traktatet" var. Både minimalistisk och samtidigt mer interaktiv, vilket ni kommer att märka om ni ser den.

Med facit i hand är "Mea Culpa" mer suggestiv och ställer fler frågot än "Traktatet". Det går inte att riktigt värja sig för de människoöden som presenteras i pjäsen. Stundtals blir det riktigt obehagligt och det går att ana en försiktigt stegrande och stapplande vandring mot undergången. Resignation och rent ut sagt skitdåliga förutsättningar, följer de människor vi får möta i föreställningen. Men vem bär skulden? Egentligen? Är de människorna som presenteras, är det de som har skapat sprickorna i deras psyke eller är det bara ren och simpel... otur som istället har gjort dem till offer? Det finns för många frågor. Inte så mycket svar, vilket jag gillade. En tänkande människas föreställning.

Som i den enda föreställningen som jag har att jämföra med, "Traktatet", följer det visuella med även här, samt musik spelar en viktig roll. Dekadensen är allstädes närvarande. Jag tycker att musiken kompletterar den känslan. Karaktärerna förstärks på så sätt utan att det behövs förklaras mer, smart drag och skådespelarna gör musiken lite som sin egen "kampsång", ett karaktäriserande av rollfiguren. Det blev särskilt tydligt med sexmissbrukaren Helene (Malin Sandberg). Ja, så är det. Teman som finns med i "Mea Culpa" är inga lättviktare. Det gjorde mig illa till mods när våldtäktsoffret Linn (Angelika Roos) och pedofilen Conny (Patrick Jönsson) berättade sina historier. Jag känner sympati med Mats (Rikard Hedberg), och hans otäcka plats i hans äktenskap, men det är en sympati som jag sätter lite i halsen. Oväntade vändningar. Bodil (Elin Wrethov) har det otacksamma jobbet att försöka hjälpa personerna, men vad gör man när någon inte vill bli hjälpt? Vems fel är det att det inte fungerar och vem bär skulden om allt går åt skogen? Ni kommer säkert hitta era egna saker att ta illa vid er av.

Jag är riktigt imponerad av ensemblen. Lite som en lätt hatkärlek. Jag är ingen stor fantast av diskbänksrealism och sådant i vanliga fall. Nu får man ha i åtanke att jag kommer från barnteater-bakgrund och uppskattar fantasi och lekfullhet (jag spelade ju den Stora Stygga Vargen i musikalen Shrek, för sjutton!). Men efter att jag blev biten av ORIGINAL från förra året får jag ändå kapitulera inför den skicklighet skådespelarna uppvisar. Liksom erkänna att jag gillar att bevittna ångest och mörker på scen. Nästan som att jag inte borde se sånt här. Men jag vill ändå titta, lite från bakom en kudde. Jag gillar gruppen ORIGINAL. De gör det nämligen väldigt bra. Det som jag kan invända lite emot är att de flesta ser ut som jag förväntar mig att "en sådan person" ser ut. Kanske det hade gått att driva det lite mer skruvat? En välklädd pedofil med kostym och portfölj?

Ingen återvändo nu. Fast i mörkret. / No return now. Trapped in the darkness.

Utan tvekan är detta precis det som du behöver se just nu.  Högst intensivt och närvarande. Intressant teater och manus med udd. Det kommer att skära i dig, det kan jag inte utelämna. Bara en förvarning. Men missa för allt i världen inte chansen att se något annorlunda!

 MEA CULPA går att se den 26, 27 och 28 april 2018.


English:

On April 21st I went for an evening trip to Malmö. This to witness the group ORIGINAL and the theatre play they are currently playing; "MEA CULPA". My first experience from watching ORIGINAL on stage was from last year, which can be read here. That play, "TRAKTATET", hit the mark, so of course I was a bit curious when small bits of commercial started to pop up, for a new play, signed the director Joakim Larsson. To the extenr that I felt it would be worth the trip from Landskrona.

So at 19.00 on April 21st it was showtime at the street Norra Skolgatan 10 A in Malmö Amateur Forum (MAF). It is strange how associations live on really. The house which houses MAF has a smell that takes me back in time 2006-2007, I was there then and participated in two plays by the group Teaterfolket (Theatre People), who did family shows. Same scent then as now. Good times.

Already at the door to Stage 1 the tone was set. All who went through the door were informed that they now were psychiatric patients. A 'tattered' nurse (Fredrika Lindhe), offered medicine for all our imagined or real delusions, small cups on a serving tray. Bizarre! ORIGINAL describes themselves as a performance art theatre company, where many things together shapes up the outcome and theme for a play, when it comes to give the audience an experience. I will concur. "Mea Culpa" is more minimalistic than what "THE TREATY" was. Both minimalistic and more interactive, which you will notice when you see it.

Coming soon...

In retrospect "Mea Culpa" is more suggestive and asks more questions than "The Treaty". It is almost impossible to not be affected by the human destinys which are presented in the play. At times it becomes really unpleasant and you can slightly discern a staggering of movement and a walk towards possible doom. Resignation and honestly crappy presumptions, follow the people we get to meet in the play. But who is to blame? Really? Is it the people that are presented, is it those who have created the cracks in their mental state or just sheer and simple... bad luck that instead has turned them into victims? There are too many questions. Not so many answers, which I liked. A thinking persons kind of play.

As the only play by them I have to compare with, "The treaty", the visual is ever present in this play too, as well as music having a crucial role. The decadence is ever present. I feel the music completes that feeling. The characters are enhanced in a way that words sometimes don't have to explain more, clever move and the actors make the music their own in a way. Almost like their own "anthem", a cookie cutter for their character. That was clear with the sex addict Helene (Malin Sandberg). Yes, that's the way it is.

Så länge... gratis underhållning och utbildning. / For now... free entertainment and education.

Ja då, Youtube är det som gäller ibland. De flesta av oss hamnar där förr eller senare. Det finns ju en uppsjö av mer eller mindre professionella kanaler där (också enklare sådana) som man kan ägna sin tid åt. Jag finner stort nöje i tjänsten Youtube. Man kan ju faktiskt lära sig saker. Än så länge är det gratis, så det är ju helt fantastiskt!

En del har frågat mig vad jag gör på Youtube när jag är där och tittar. Vad tittar jag på? Här är några tips till dig som kanske har idétorka eller bara vill få en chans att undersöka något som du inte ens visste att du ville. Det finns som sagt en hel del intressant eller roligt. Jag har skalat ner listan till de kanaler som jag verkligen ser fram emot nya avsnitt från just nu:

English:

Yes, Youtube is the thing sometimes. Most of us end up there sooner or later. There is a huge vareity of more or less professional channels there which you can spend some time exploring. I find the use of the Youtube service enjoyable. You can actually learn things. So far it is still free, which is great!

Some people have asked me what do I do when I am on Youtube. What am I clicking on? Here are some of my absolute favourites, some tips to you who don't know what to watch or just want to have a chance to explore things you didn't even knew you wanted. I have trimmed my list down to those channels that I am really looking forward to see new episodes from right now:

Ask Project

Långt bort från den skuggan som ges i (svensk) media angående Israel, Gaza och livet i dessa områden har en man, Corey Gil-Shuster, tagit på sig att ställa frågor som tittare sänder in ifrån hela världen till helt vanliga människor i Gaza och Israel. För mig som intresserad av religion och historia är det fascinerande.

Far away from the shadow given by (Swedish) media concerning Israel, Gaza and the everyday life in these areas one man, Corey Gil-Shuster, has taken it upon himself to ask questions submitted to viewers from all over the world, to ordinary people in Gaza and Israel. To me who is interested in religion and history, it is fascinating.

Geography Now

Det här är underbart. Upplägget med en snabb genomgång av ett lands historia kombinerat med humor är en lyckoträff utan dess like. Jag har följt den här Paul Barbato och hans geografiska äventyr sedan Botswana avsnittet. Han gör också något som kallas för "flagg-fredag" då han... vänta på det... förklarar landets flaggas uppkomst och betydelse. För en flagg nörd som mig är det bara FÖR perfekt.

This is wonderful. The premiss with a short introduction of a lands history and current soceity combined with humor is just spot on. I have followed this Paul Barbato and his geography adventures ever since his Botswana episode. He also does a thing called "Flag Friday" where he... wait for it... explaines the country's flag's origin and meaning. For a flag-nerd like me it is just TOO prefect.

Failarmy

Det här är bara för skojs skull. Det är väl något med att se andra misslyckas som får en att andas ut av skadeglädje, tur att det där inte var jag.

This is just for fun. It is something about seeing others fail which makes you draw a breath of relief and morose delactation, lucky that wasn't me.

Asian Boss

Den här kanalen har jag inte följt så länge men den har snabbt blivit en favorit. Vanliga människor får på samma sätt som med Ask Project svara på frågor som sänds in av tittare. Man får en kort inblick i hur människor i de många länderna i Asien tänker. Mycket intressant!

I have not followed this channel for long but it has quickly become a favourite. Ordinary people get to answer to questions, much like with the Ask Project, sent in by viewers. You get a short glimpse of how people in Asian countries think. Very interesting!

All Times 10s

En mycket varierad och intressant kanal som listar 10 saker angående något särskilt ämne. Det visar hur lite man vet egentligen. Kul och lärorikt. Det är på en nivå som verkligen passar alla. Andra kanaler med samma "stil" eller så, brukar kräva att man har nischade kunskaper inom särskilda områden. All Times 10s når en bredare publik.

A very varied and interesting channel that lists 10 things regarding a certain topic. It just proves how little you know. Fun and educational. It is at a level that really suits all. Other channels with similar "style" tends to demand you haveing special knowledge within special fields. All Times 10s reach a much more diverse audience.

Mer beställningsjobb. / More commissioned work.

En efterfrågan på allas vår vän Facebook gjorde så att jag inte fick mindre än TVÅ rekommendationer att åta mig ett litet uppdrag åt en barngrupp vars pedagoger konstruerar ett lättare  brädspel. I vanlig ordning tog jag till mig instruktioner/önskemål från beställaren, skissade några testskisser - som sedan blev färdigställda med färg efter att de blivit godkända. Det handlar om exponering.... 

English:

En orm, snigel, björn, mus och gädda, kan man vara i spelet.

/ A snake, snail, bear, mouse and pike are animals you can be in the game.

After a request at all of our friend Facebook I was recommended no less than TWO times to take on a comission for a children's group, whose teachers are preparing a simple form of boardgame (and needed a couple of checkers in the form of different animals). In usual fashion I recieved the instructions/requests from the comissioner, did a few test sketches - which were later completed with colour upon approval. I is all about exposure... 

Jag får en kopia av spelet när det är klart. / I will recieve a copy of the game when it's finished.

Övning i stilleben. / Still life exercise.

I år hade jag planerat dåligt. Det var så många saker att kryssa mellan, repetitionstider för både mig och frun, bilfärd till och från skola för att frakta barn och det här med att sköta hushållet. Igår var fruns födelsedag och de saker som jag hade velat ge henne låg för långt bak i tiden för att kunna genomföras (jag borde ju ha fixat det för veckor sedan). Men en plötslig idé slog mig i fredags. Så barnen fick snällt bänkas vid en film medan jag skramlade fram mina penslar och akrylfärger. Det var dags för stilleben!

This year my planning was bad. There have been a lot of things to do, rehearsal sessions for both me and my wife, going by car to and from school freighting children and also this little thing with maintaining the household. Yesterday was my wife's birthday and the things I had intended doing for her were far back in time (I should have taken care of those weeks ago). But a sudden idea struck me this Friday. So the kids had to find themselves in front of a movie while I rattled around to bring out my brushes and acrylics. It was time for a still life!


Steg 1.

Märk ut området på duken. Jag använde blått, eftersom jag tänkte att blått senare skulle vara bakgrunden. Det går ju att använda vilken färg man vill. I rutmönstret kan du sedan färg-skissa upp former. Jag ville måla en bit lime (som jag älskar att använda, frun också uppskattar samt att grönt är hennes favoritfärg). På ett tidigt stadium kan du alltså skissa upp formen där köttet är exponerat, skalet och ungefär vart skuggan är.

Step 1.

Mark out an area on the canvas. I used blue, since I thought I would use blue as the background. You can use whichever colour you want. In the grid pattern you can then colour-sketch the shapes. I wanted to paint a piece of lime (I love using it, my wife appreciate it and green is her favourite colour). At an early stage you are able to sketch up the shapes where the fruit is exposed, the lime peel and where you want your shadow.

Steg 2.

Sedan kom bakgrunden, använd samma blå som du hade förut. Jag blandade i lite vitt i det blå. Det är lite mer intressant när det händer något i färger. Men det gör du som du vill med. Vidare blandade jag brunt och grönt för att måla skuggsidan av frukten. Testa dig fram! Grunda sedan skalets kant med en blandning av gult och vitt. Det ska gärna antydas att det är gult i det vita. Gör den inte helt vit.

Step 2.

Then there is the background, use the same blue as before. I mixed a bit of white in the blue. It makes it a bit more interesting when something is happening with colours. But you are free to do as you want. Further I mixed brown and green to paint the dark side of the fruit. Try your way around! Then make a foundation for the fruit peel's edge with a mix of yellow and white. Preferably, it should hint yellow in the white. Don't make it all white.

Steg 3

Blanda gul, grön och vit färg i en nyans som du tycker känns "lime", och måla fruktköttet. Ett tips för effekt är att dra färgen från skalets kant och ut mot mitten, korta och snabba penseldrag. Det kan imitera fruktköttets "textur" eller vad man ska säga. Nu kan du också markera skuggan. För att inte skapa ett fullkomligt "hål" i tavlan, blanda brunt med lite svart. Inte totalt svart bara, alltså.

Step 3. 

Mix yellow, green and white to a nuance that you think feels "lime", then paint the inside of the fruit. One tip is to use short and swift brush strokes, pulling the colour from the peel and down to the center. That might imitate the texture of the fruit. You can also mark the shadow. In order not to create an entire "hole" in the canvas, mix brown with some black. Not just all black.

Steg 4.

Det är dags att putsa upp delar. Använd vitt för att ljusa upp skalet. Måla dit vita strimmor i frukten för att få fram den saftiga glansen. Om det känns nödvändigt kan du här också förstärka skalets skugga och själva skuggan med. Så länge du är nöjd. Ha kul, bli inte för pretentiös. Konst ska vara kul! Och lycka till!!!

Step 4. 

Time to highlight things. Use white to brighten up the peel. Add white stripes in the exposed fruit to bring forth the juice glisten. If it feels necessary enhance the shadow effect too. As long as you are happy. Have fun. Don't get too pretentious. Art is supposed to be fun! And good luck!!!

En enkel limebit. Perfekt bild att ha i köket. Det är där som matmagin händer.

A simple piece of lime. Perfect to have in the kitchen. It's there where the food-magic happens.

x

Behovet av en stjärna. / The need for a star.

Jag håller tidvis på att översätta sånger från nordiska artister. Av bland annat färöiska sångaren Eivør, mest för egen del. Hon sitter på en sångskatt som jag har följt sedan jag hörde henne i Kungälv, där hon gav en konsert 2003. Hela grejen betyder några timmar med ordböcker och "språksilar" från färöiska genom engelska, isländska, danska innan jag lyckas skapa en svensk text version som matchar sångens själ och är sångbar. Kul hobby.

Det är rätt fantastiskt egentligen. Färöarna har bara drygt 49 000 invånare (något tusental bor utanför i diasporan). Ändå har de lyckats få fram riktigt spännande kulturpersonligheter. Målare som Tróndur Patursson, kompositören Kristian Blak, sångaren Lena Anderssen och metal-bandet Týr har alla gjort avtryck internationellt i sina respektive områden. Men i mitt tycke lyser Eivør allra starkast som stjärna, när vi pratar om Färöarna. Nuförtiden är det mesta från henne på engelska (fast nya skivan  "Slør" släpptes på både engelska och färöiska, precis som "Mannabarn", för några år sedan.) Jag minns henne från bandet Clickhaze innan hon gjorde sin solodebut på tidigt 2000-tal. Det är fantastiskt att hennes musik har blivit så populär runtom i världen - trots, eller kanske hellre på grund av att hon var stolt över sitt språk och använde det i modern musik.

Det är nog så. Älvdalen, ett område i norra Dalarna, skulle behöva en Eivør. Samhället med ca 7000 invånare i kommunen, bärare av det gamla språket. Det gamla språket som skulle behöva föras in i det moderna kulturella "finrummet" och på sätt medvetandegöra älvdalska. En artist eller grupp borde resa sig upp, skala av lite av "det musik ska låta som", som tar sin identitet och sitt konstnärskap på allvar. Mixa modernt med gammalt? Jo, kanske. Men inte lika "smalt" som Lena Willemarks skiva "Windogur" i så fall, eller så dansbands-vänligt som gruppen Övdalsfuäks CD "Vänskap". Det behöver till något unikt. Ett steg i rätt riktning men för isolerat till en liten grupp är användaren brunnsbergsif på youtube, och deras upptempo "ig ir grann og ig wet åv er".

Jag efterlyser duktiga musiker eller artister från Älvdalen. Det behövs en älvdalsk Eivør. Hoppas det händer, hoppas det blir populärt... hoppas det blir en kulturbärare.

English:

Now and then I am translating songs by Nordic artists. Among them the Faroese singer Eivør, it's mostly for my own amusement. She has a treasure of songs I have followed ever since I listened to her live in Kungälv, where she gave a concert in 2003. The whole thing means hours with dictionaries and "language-sieve" from Faroese through English, Icelandic and Danish before I manage to come up with lyrics in Swedish that match the soul of the song and is singable. Fun hobby.

It is rather amazing really. The Faroe Islands has a population about 49 000 strong (and about thousand living in the diaspora). Despite its size the country has produced really interesting cultural people. Painters such as Tróndur Patursson, the composer Kristian Blak, singer Lena Anderssen and metal band Týr have all left a mark within their fields respectively. In my view no other star shines brighter than Eivør, when we are talking about the Faroe Islands. Nowadays, most material by her are predominantly in English (although her newest album "Slør", was released in two languages, just as "Mannabarn" a couple of years back). I remember her Clickhaze days too before she went solo for real in the early 2000's. It is fantastic that her music has become so popular all around the world - despite of, or perhaps better yet because of her being proud of her language and using it in modern music. 


That is probably the case. Elfdalcarlia, an area in the northern part of Dalcarlia, would need an Eivør of their own. The community with about 7000 people within its muncipality, bearer of the old language. The old language would need to be transported in the modern cultural "sitting room" and in that way make concious the importance of Elfdalcarlian. An artist or a group should rise up, shed the notion of how "music should sound like", taking their identity seriously as well as their artistry. Mix modern and old? Well, maybe. But not as "narrow" as Lena Willmarks album "Windogur" in that case, neither as dance-band friendly as Övdalsfuäk's CD "Vänskap" (yes, I own both albums). One step in the right direction, however isolated and how much of an inside joke it was for a smaller group, is the user brunnbergsif on youtube, and their up-tempo cover song: "ig ir grann og ig wet åv er".

I'm wanting to see skilled musicians or artists from Elfdalcarlia. An Elfdalcarlian Eivør is needed. I hope it happens, I hope it becomes popular.... I hope it becomes a cultural bearer.