Det är visst januari. / It appears to be January.

Och så ser det ut som att det är januari. Allt går lite i snigelfart verkar det som. Men det finns ständigt nya projekt. Äntligen ser det ut som att en till mörk novell blir ljudbok. Har man ett gratisprogram för videoredigering och använder sin egen skådespelartalang kommer man billigare undan. Och det har faktiskt blivit rätt många färdiga noveller genom de sista fem åren. Kul.

Som om det inte vore nog är det äntligen dags för en ny utställning. Det händer ju inte mycket i byn Örkelljunga, men otroligt nog brukar biblioteket ha en amatörutställning för alla boende i kommunen. Tror det sker en gång per år. Självklart är jag med. I år slår jag på stort med ett verk som är 100x100 cm och ett till med mer "vanligt" mått på 50x70 cm. 

På det mer personliga planet har det satts igång en åtgärd med arbetslivsresursaktivitet. Jag hoppas det kommer bli lättare att komma framåt med jobblivet. 2025 var inget bra år. Det har väl inte varit bra sedan 2021 egentligen. Fast jag gillade ändå jobbet på museet, så länge det varade.

English:

And then it seems to be January. Everything moves somewhat in snail-pace. But there are always new projects in the making. Finally I might to be able to release a dark short story as an audiobook. If you use free video editorial software and your own acting talent you get around a lot cheaper. And to tell you the truth, there have been quite a few finished short stories the past five years. Fun.

As that wasn't enough it is finally time for another exhibition. Not too much happens in the village of Örkelljunga, but amazingly the local library tends to host an amateur exhibition for all living in the county. I think it happens once a year. Of course I'm in. This year I'm going big with a piece measuring 100x100 cm and another with a more "usual" measurements at 50x70 cm.

On a more personal level a work-resource activity has been initiated. I hope it will be a bit easier to move forward with worklife. 2025 was not a good year. I suppose it hasn't been really good since 2021 really. Although I liked my job at the museum, while it lasted.

Lite ny konst. / Some new pieces of art.

 

Äntligen nytt inlägg. Det verkar bli ett per år. Men penseln, skrivandet eller teater vilar aldrig. Det finns alltid nya saker att hitta på. Ny inspiration och så vidare. Här är några nya bilder som jag gjort i år. Den sista, med fjärilen, var faktiskt ett beställningsjobb. 

English:

Finally a new entry. It seems to be one each year. But the brush, the creative writing and theatre never rest. There is always new things to come up with. New inspiration, and so on. Here are some new paintings I made, from this year. The last one, with the butterfly, was actually a comissioned work.

Testar ny utrustning. / Trying some new equipment

Det här med foto och bildbehandla måste jag nog gå en dyr kurs för, jag får det fortfarande inte att fungera med att lägga ut bilder till framtida poster. Men nu ska vi fokusera på det som FUNGERAR. Och det är mitt nya inköp.

En Tonor ringlampa. Bra pris förra månaden, då jag fortfarande hade jobb (nackdelen med säsongsjobb), så jag slog till. Och det här kommer att göra mina videos på min kanal så mycket bättre. Fantastisk grej, den här ringlampan. En rad ljusinställningar och själva kranarmen är flexibel och bra. Det här kommer att bli bra. Nya videon om vänsterhänt kalligrafi ovan är inspelad med Tonor.

English:

Coming soon...

 

Kanske jag kan bo vart som helst? / Perhaps I can live anywhere?

Alltså. Jag blir bestulen på allt viktigt som betyder något, på den här platsen. Inte pengar då. Men tid. Tid med de som jag älskar. Kanske det inte spelar någon roll vart jag bor om jag nu bara ska vara själv i stort sett hela tiden? Åtminstone 85% av min vakna tid. Det stör och tär riktigt mycket nu. 

Planen kraschade. My plans crashed.

Det var ju en sån bra idé. Så bra idé helt enkelt. Jag målar ju, och ett par gånger så blir det riktigt bra bilder jag gör. Sånt som folk faktiskt kanske skulle vilja ha. Så under säsongen med jobbet kom jag i kontakt med företaget PRINTLER. Det verkade superbra. Man kan ladda upp sina bilder på deras sida och sedan sälja dem som affischer till privatpersoner. En bra passiv inkomst för mig och familjen tänkte jag. Särskilt inför jul hade mina tre jultavlor säkert intresserat mer än bara några stycken.

Även troll vill fira jul. / Even trolls want a piece of the Yuletide.

De som känner mig vet om att jag inte är särskilt teknisk. Inte heller är jag modern nog för att fatta hur jag ska behandla bilder i olika bildprogram. Så frustrerande. Jag vet HUR jag vill att det ska se ut, men inte hur jag GÖR för att få det att hända som det ser ut i mitt huvud. Och ny som man är på en ort har jag ju inga kontakter alls. Jag skulle behöva få kontakt med en fotograf...eller åtminstone någon som är intresserad av fotografi. Någon som skulle kunna hjälpa mig att ljussätta, ställa skärpa och sedan fota dom åt mig. Tyvärr är det inte mycket pengar i min skattkista just nu (lite varför jag tänkte att den här idén skulle kunna ändra lite på det). I gengäld hade en kopia av varje målning som affisch (värde 250 SEK/st) fungerat som betalning.

Annars har ju planen kraschat.

En gång under en julaftonskväll. / Once upon a Christmas Eve.

English: 

It was such a great idea. Such a brilliant idea. I do paint, and sometimes it turns out really well, the images I create. So much so that people might consider buying them. So during last season of work I came in contact with the company PRINTLER. It seemed fantastic. You can upload your images on their web-page and later sell your art as posters. A good passive income for me and my family, or so I thought. Especially my three Christmas themed painting had surely interested more than just a few.

Tomteblues. / Father Christmas Blues.

Those who know me know that I'm not particularly technical. Nor am I modern enough to comprehend how to adjust images in different image programmes. So frustrating. I know HOW I want it all to look, but not how to MAKE it happen as pictured in my head. And being new in town I have no contacts whatsoever. I would like to come in contact with a photographer... or at least someone interested in photography. Someone who could help me do proper lighting, adjust sharpness and then photograph my paintings for me. Unfortunately I don't have too much money to spare right now (something I thought this idea would remedy). In return I could offer a copy of each painting as a poster as payment.

Otherwise. my plans have crashed.

Stapplande in i det nya. / Staggering into the new.

Ja, vad var det som hände? Som jag ser det så har jag inte än lyckats assimilera mig till mitt nya liv, min nya tillvaro eller mitt nya allt. Snart har det gått ett år sedan jag fick nycklarna till den nya lägenheten. På den nya orten. En chans för en nystart tänkte jag, men det blev visst självstyre i påtvingad isolering. Nu är jag alltså boende i Örkelljunga, mest för att barnen behöver mig i närheten. Men här verkar det inte finnas något för mig. Jag har kollat utbudet på föreningslivet, och jag har inte hittat något som skulle passa riktigt.

Det är lite segt att flytta från Landskrona till Örkelljunga. Speciellt som att jag inte längre har någon att dela tidiga morgnar med, någon som lyssnar när jag berättar om min dag, en som kommer med en kopp te när jag sjuknat till, någon som tror på mig, någon som klappar på mig när jag vaknar från en mardröm. Nu är allt åt mig själv, för mig själv och till mig själv. Riktigt, riktigt fattigt.

Här blir det mörkare än mörkt.

/ Here it gets darker than dark.

Chans till snö är stor. / The chance of snow is great.

Det finns åtminstone lite affärer här. Två COOP och ett ICA. Begravningsbyrå, ett systembolag, ett par frisörer, en liten elhandel, blomsteraffär, träsvarveri och ett par små caféer. En bunt kyrkor och en bunt pizzerior. Men när allt är undersökt, vad ska man göra då? Jag försöker finna mig tillrätta men det finns inga naturliga samlingsplatser här verkar det som. I föreningar eller liknande, så kan man ju hitta likasinnade. I Landskrona var jag skådespelare. Också en del av konstnärslivet. Hade utställningar. Jobbet var kanske 10 minuter bort med stadsbussen. Örkelljunga liknar mer min lilla hemby Edsbyn. Om man byter ut bandy mot volleyboll är det rätt likt. Jag tror man ska vara intresserad av jakt, fiske och maskiner här med. Hur ska jag finna min plats här? Hur lär man känna folk här?

English:

Yes, what did happen indeed? As I see it I have yet to be assimilated into my new life, my new existance or my new everything. Soon a year has passed since I got the keys to the new apartment. At the new place. A chance for a new start in my mind, but it seemed to turn out a form of self-governing in forced isolation. So as of now I am living in Örkelljunga, mostly because my children need me around and nearby. But here, it seems there is little to nothing for me. I've already gone through the list of association commitments, but not found anything that really suits me.

It felt a bit off to move from Landskrona to Örkelljunga. Especially since I no longer have someone to share early mornings with, someone to listen when I tell about my day, someone who slides me a cup of tea when I'm a bit under the wheather, someone who believes in me, someone who pats me reassuringly after me having a nightmare. Now everything is for myself, to myself and by myself. Really, really lame.

Dagarna före en höstmarknad i byn. / Days before an Autumn fair in the village.

En av totalt två tomtar som håller mig sällskap. / One of two gnomes keeping me company.

At least there are a few shops here. Two COOP and one ICA (all three grocery stores), a liqour store, a couple hair dressers, a small electronic shop, flower shops and a few small cafés. A bunch of churches and a bunch of pizza houses. But when all is investigated, what to do then? I'm trying to find my place but it seems that there are no natural gathering places here. Like association commitments or the such, where you can find like-minded. In Landskrona I was an actor. Also a part of the artistic community. Had a couple of exhibition even. My workplace was a 10 minutes away with the city bus. Örkelljunga seems more like my small home village of Edsbyn. If you replace bandy for volley ball and it's rather similar. I believe you need to be interested in hunting, fishing and machines here too. How am I to find my place here? How to get to know people here?

Nytt allt. / A new everything.

 

Ny kommun, nytt liv, ny bostad och nytt allting. Men min själ är långt efter... var har jag hamnat på för slags plats?