Bohem! Bohem! Bohem! Ja, det är kraftuttryck som passar här känner jag. Det är verkligen inte idealiskt att sprida ut sina målargrejer i en liten lägenhet när natten faller på. Natten är konstens allierade, då alla "normala" människor är smarta nog att få nattsömn. Haha! Lägg där till dåligt ljus och en telefonkamera vars kropp - hela telefonen, borde ha pensionerats för säkert två år sedan. Det bohemiska i detta ligger också i att jag faktiskt i nuläget inte har råd att införskaffa det nödvändiga (bättre ljus + kamera) för att kunna ta fram färgernas progression på ett bra sätt. Så tyvärr, bilderna blir så suddiga som jag INTE skulle vilja ha dem. Trots det kan jag inte låta bli.
Var inte rädd för att skissa upp hur du vill ha det med grova penseldrag.
/ Don't be afraid to sketch your outline with rough brush-strokes.
Grundformerna. / The basic shapes.
Kanske jag skulle lämna det så här? Modern konst. / Perhaps I should leave it this way? Modern art.
Det finns rätt många tekniker i den här tavlan som jag skulle vilja dela med mig av. Lära dig som läser, helt enkelt.
Alla ska få ha tillgång till konst i alla dess former, känns lite fattigt att undanhålla kunskap. Om jag kan hjälpa någon så är det totalt värt den tid jag lägger ner på att dela med mig.
Jag får med den här tavlan chans att kombinera två av mina passioner; teater och måleriet. Jag har hållit på med bägge sedan 1990-talet "på riktigt", även om det mesta har varit på en nivå som inte har genererat inkomst. Konst är liv, det blir nästan "bokstavligt" det andningshål jag behöver för att kryssa runt i vardagen. Det blir nästan som en konstig symbios; jag behöver fungera i vardagen för min familj och det jag står i, men för
att fungera måste jag få utlopp för konsten. Låter vrickat, men när konsten får utrymme känner jag att jag blir en bättre människa.
Lite om motivet då. Jag läser ett manus just nu av
Laurent Van Wetter, en belgisk dramatiker. När jag läser manus får jag bilder i huvudet. Ett par gånger blir bilder så pass tydliga att jag kan skissa dem fysiskt. Med det följer tankar om färgskalor, placeringar och en hel del skumma saker som mitt bildseende lägger tillsammans som ett pussel. Temat i pjäsen är rätt allvarligt, självmord, men jag tycker det är bra att det lyfts upp till det offentliga medvetandet. Dags att sluta tabubelägga detta. Teater är ju ett bra sätt att medvetandegöra sociala fenomen och stigman i samhället, självmord hör ju definitivt till den kategorin.
Alltid något. Lite färg här och där. / Always something. Some colour here and there.
Hur ska bron se ut egentligen? Den fick ett par utseenden innan jag bestämde mig.
/ So what should the bridge look like? It got a couple of make-overs before I made up my mind.
Den här duken är en 50x70 cm i storlek. Ganska avlång. Om man ska göra långa silhuetter av byggnader, som jag har tänkt för den här skapas en balans i bilden, av att den inte blir för "tung". Snarare, med en avlång duk, blir jämvikten bättre. Men det är bara vad jag tycker.
1. Allra först målade jag upp ungefär vart månen skulle vara, husen och bron. Det är vad jag skulle kalla för basformer. När de var på plats var det färgdags. Jag tänkte mig en djupblå himmel, kvälls- eller natthimmel. Jag använde en grövre täckpensel för att smeta ut så mycket blått jag kunde. Nära månen blandade jag ut vitt med blått och ju längre bort från ljuskällan lade jag till svart blandat med blått. Det skapar en rätt härlig effekt. För att lättare kunna blanda med akrylfärg kan man använda sig av en målarsvamp. Tekniken här är att dutta försiktigt, från vitt till blått tills det inte längre finns några tydliga gränser mellan färgerna. Det kräver lite övning men alla kan göra det. Med oljefärg är det mycket enklare tycker jag att få till en jämn övergång i blandningen.
Det blir bäst om du suddar ut gränserna mellan färgerna.
/ The best result will be if you smear the boundries between the colours.
Och... sprätt! Det är kul. / And...flicker! It is fun.
2. Innan månen fick sin form ville jag ha lite stjärnor. Det här tricket är väldigt kul och ack, så enkelt. Doppa en bred pensel i vitt. Spänn penselhåren bakåt, sikta noga och släpp i små kaskader över duken. Det gör absolut inget ifall det kommer på basformerna, de ska ändå putsas upp senare. Det kan dock vara bra att ha någon kartong eller tidningar bakom duken, så att det inte skvätter på golv eller möbler.
Bred pensel täcker ytor. / Broad brush covers surfaces.
Bara ett vardagsförmål. Inte att förakta. / Just an everyday object. Not to despise.
3. Nu fanns det ett vitt/blått område där månen skulle framträda. För att få dit själva månen använde jag ett "vanligt" lock från en tom burk youghurt och placerade där det var som ljusast. Sedan tog jag en vanlig blyertspenna och ritade runt locket för att få min måne så pass rund som möjligt. Använd sedan en platt pensel som ligger lätt i handen, så att du inte slinter. För sedan gäller det att täcka hela området och hålla färgen innanför blyertslinjen. Effekten här är att få månen att ha en form, att få den att se rund ut. Undersidan kan då med fördel göras lite mörkare. Det kan vara lite knivigt. Extra viktigt är att inte måla ända ut i kanterna, det måste finnas en vit "hinna" där för att ge månen sitt överjordiska ljus. Efter det är det mer att försöka dutta med penseln för att skapa olika skuggor, håll det ljust längst upp för mest effekt.
Bra mall. / Good template.
Tricket är att hålla sig inom den tunna blyertslinjen.
/ The trick is to remain within the thin pen-line.
4. När jag målar är det ofta i lager. Jag börjar med grundformer. Lägger en bakgrund och arbetar mig "utåt". Nu när jag hade stjärnhimlen och månen någotsånär klar var det dags att ge husen i förgrunden lite uppmärksamhet. Det ändras ofta för mig. Bron på bilderna i det här stadiet blev till något annat senare när allt var klart. Och det är bra. Ens smak för hur saker ska se ut kan ändras under processen. Men jag visste att husen skulle vara silhuetter. Ju närmare betraktaren något är desto skarpare toner. Mellan husen i förgrunden fortsätter stadsbilden. Jag antyder det med en blå färg blandad med svart, men lite ljusare än himlen, så att det inte blir för lika.
Nu så. / There you go.
Ett mellanting mellan himlens nattblå och brons svarta.
/ Something inbetween the sky night-blue and the black of the bridge.
5. Det är tre nyanser svart här. En gråsvart i fjärran, en blåsvart ton på byggnaderna och i vattnet och bron mer vanligt svart.
Antydan till ljus på byggnaderna. / A notion of light on the buildings.
Jag lyckades få till vattnet. Det var inte helt lätt. En ljus punkt under månen, sedan dra någotsånär raka penseldrag för att få till skimret. Glöm inte att dra ljusa linjer precis där bron möter vatten.
6. Pjäsen
"Le Pont" har bara två personer på scenen. Min tavla med. Jag ritade upp ungefärlig form på bägge, svagt med blyerts (använd helst ritkol om du har hemma - vilket jag inte hade), och målade svart runtomkring dem. Sedan hade vi detta med ljuset igen. Månen skänker ljus i vatten, på byggnader och människor. Det gäller att tänka var ljuset kommer ifrån. Alltid. Det måste inte vara väldigt mycket ljus, men åtminstone en antydan. Det måste finnas kontraster. Då blir målningar intressanta. Prova dig fram. Du är mer klipsk och har mer känsla för form och nyanser än du tror!
Kom igen nu. Fixa det sista. / Come on now, finish the last bits.
I fullt dagsljus kunde jag se vad jag hade missat med månen.
/ In broad daylight I could see what I had missed with the moon.
7. Till sist tänkte jag om. Jag ville ha "vita silhuetter". Riktigt så att det skar in i den blåsvarta bakgrunden. Männen i pjäsen har det jobbigt, den transparenta uppfattningen om det som rör sig i deras känsloliv, ville jag få fram. På bron får de vara essensen av sig själva. Jag tycker om det. Det är effektivt och avskalat, passar för den tanken jag hade med tavlan. Använd en smal pensel här också. Det blev så att jag först använde blyerts igen för dessa herrar. Sedan en smal och tunn linje vitt. När formen såg ok ut var det bara att fylla i. Det är lite kritiskt på ett sätt, eftersom - blir det fel måste man blanda till mer bakgrundsfärg för att täcka, sedan på nytt försöka få till det med vitt. Det är inte hela världen, men det kan bli lite frustrerande tycker jag.
Och så var den klar, "
Le Pont". Tavlan alltså. Jag får försöka lära mig manuset nu. Men det är lite kul när två av mina aktiviteter som jag har lite extra passioner för, kan få hjälpa varandra. Det är en del lärdom med denna tavla, dess tillkomst och process, som jag tar med mig till framtida projekt.
98% klar. / 98 % finished.
