onsdag 31 december 2014

Nyårsgran. / New Year's Tree.

Dagens jular tar slut alldeles för snabbt tycker jag - också det snabba färgskiftet från rött, julmustsvart, grönt, guld, vitt & brunt till svart, silver och champagnefärg. Man ska förvandla sig från tomte till pingvin på en vecka egentligen. För idag är det nyårsafton 2014. Bara för någon dag sedan var jag ute i svängen för att handla och alla julsaker var ute på rea, 50 % - medan affärer hade skyndat sig med att fylla hyllor med dryckesglas och nyårstutor. Lite som en dator, in med prylar, ut med prylar.

En annan typ av jul träder fram om man går tillbaka i tiden. Mer kopplat till en bondes verklighet i tidigmodern tid, kan man väl säga. Då växte en mängd traditioner fram som vi delvis har kvar idag med. Ett boktips är "Så firade man julen förr", av Bert Olls. Till och med en del julsånger skvallrar om det faktum att julen inte snabbt ska plockas undan, eller ens bara "tolereras" en tid efter nyårsafton.

Mycket blått blir det. / There will be lots of blue.

Så julen då? Det är en av mina absoluta favorithögtider på året. En del kan rynka lite på näsan när det skyltas med julpynt i slutet av oktober - men jag tänker bara; kom igen bara! Hade jag fått bestämma så hade jag pyntat allra senast den första December här hemma. Mycket ljus, mycket glittter & spännande pynt. Det behöver ju inte vara smaklöst för det.

Japp. Blått. / Yep. Blue.

 Minimalistiskt. / Minimalistic.

Den är också fascinerande eftersom den är sånt typiskt exempel på synkretism. Å ena sidan har julen gamla rötter med bruk från innan vikingatiden, utvecklades vidare med till exempel julblot här i norden. Germanska stammar i Europa fascinerades av granen som var ett av de få träd som inte 'dog' under vintern. Trädet dekorerades för att blidka det övernaturliga 

Å andra sidan är det samtidigt en kristen högtid, som firar Kristus födelse. På norra stjärnhimlen framträder en stark stjärna i december, så den kopplingen kan ju göras med paralleller till julevangeliet. Men många forskare tvivlar idag på att Jesus föddes runt december. Istället kan det ha varit så att katolska kyrkan hade svårt att få bukt med julen som icke-kristen högtid & helt sonika förlade Kristusmässan till samma tid, eftersom folk firade ändå. Ljusets återkomst till jorden (då det vänder mot ljusare tider), efter midvinter, har traditionellt setts som en andlig symbol för Jesu födelse. Varför kyrkan har valt just 24-25 December som Kristus födelse får nog sin förklaring i kyrkohistoria. 

Forskare har istället satt slutet av september som en mer trolig tid för Jesus födelse. För det första nämns det som en tid med mycket resande i Johannesevangeliet - i judisk tradition skulle den årliga högtiden Sukkot (סוכות), då sådant resande som beskrivs i texten ha varit accepterat, passa in bättre. För det andra så skulle nog inte herdarna ha legat och vilat på fälten om det hade varit december, en månad som hade varit för kall och med fält där jorden inte kunde brukas av vare sig människa eller får.

Smetig gran. / Smeared spruce.

Fyll gärna på lite blågrönt under det vita för att markera grenar.
/ Do fill in with a litle blue-greenish under the white to mark out branches.

Bra grund. Dags för "glasyr". / Fine basics. Time for some "icing".

Här i Norden har vi haft en lång tradition med tomtar. Stundtals ganska långt ifrån Coca-Colas julröda tomat till tomte. Den tradition jag är mest bekant med är den som Gesunda-Tomten står för, några doser folktro. Det känns mest tomtigt på något sätt. Den skrockande ho-ho-ho känns så väldigt...annorlunda. En annan väldigt spännande tomte är den isländske, som inte är en utan egentligen tretton. Dessa tomtar nämns första gången i text i slutet av 1600-talet men de finns också med i äldre rímur- och kvæðivisor som har överlevt till våra dagar. Här är en "modern" del av en dikt:

Grýlukvæði, (1800-talet):
Löngum leiðir beinar     -  Från en lång resa
labba jólasveinar            -  Vandrande tomtenissar
þessa þjóðir hreinar      -  Dessa rena folk & fä
þrettán saman meinar   -  Tillsammans är de tretton
oft sér inni leyna            -  Gömmer sig ofta
illir mjög við smábörnin -  Mycket elak mot småbarn

Det kommer en tomtenisse per dag med start den 12:e December från till den 24:e, och alla har olika personlighetsdrag och "uppgifter" för människorna och deras hem. Från början var de inte så godmodiga, istället rent utav farliga på samma sätt som julbocken eller tyska krampus. De tretton är barn till trollet Grýla & julvätten Leppalúði. De har också en enorm katt (Jólakötturin) med smak för människor (!).


Om man kisar ser det fantastiskt ut. / If you squint it looks fab.

Tillbaks till julen. Det är en mysig högtid som egentligen fötjänar mer plats än bara till efter nyårsafton. Egentligen borde julen och nyår smälta ihop än mer. Kanske skapa en nyårsgran? Min bild blir en hyllning till julen, en nyårsgran som får vara med en bit in på det nya året. Gott Nytt År!


English:

The Christmas seasons of today ends too quickly in my opinion - that also goes with the swift shift of  colours from red, julmust-black, green, gold, white & brown to brown, silver and champagne-colour. You are also expected to transform from a tomte into a penguin, in really just a week. For today is New Year's Eve 2014. Just a couple of days ago I was out shopping and saw all things about Christmas on sale, 50 % - while the shops were busy shelving up with drinking glasses and New Year's tootles. Sort of like a Computer; garbage in, garbage out.

Another kind of Christmas emerges if you rewind time a bit. More connected to the everyday life of a farmer in early modern time, if you will. Back then a multitude of traditions were created of which we still bring a few with us to the current celebrations. A book tip (in Swedish) is "Så firade man julen förr", by Bert Olls. Even a couple of Christmas songs telltale about the fact that Christmas isn't supposed to be picked off, or just being "tolerated" a time after New Year's Eve.

Måla, måla, måla. / Paint, paint, paint.

So what about Christmas? It's one of my absolute favourite holidays of the year. Some may frown when Christmas decorations are exposed in the end of October - but in my mind I am all like; bring it on! If it was up to me I would have begun decorating in our home of latest at December first. Lots of lighting, lots of glitter and exciting decorations. It doesn't have to be tacky.

Vi antar att ljuset kommer från vänster. Mer rent vitt där på grenarna.
/ We assume the light comes from the left. More white on those branches.

Det blev bra. Nu pyntar vi granen! / It turned out good. Let's decorate the tree!

It's also fascinating because it's a typical exampel of syncretism. On one hand Christmas (or Yule) has very old roots with customs dating from before the Viking Age, later developed and displayed for example blót here in the Nordic region. Germanic tribes were fascinated by the spruce since it was one of the few trees that didn't "die" during the winter. The tree was decorated to appease the supernatural.

And on one hand it is a Christian holiday at the same time, celebrating the birth of Christ. On the northern hemisphere a bright star appears in the night sky around the month of December, so that connection correlates in a way to the Christmas gospel. Many scholars of today doubt the notion that Jesus in fact was born during December. Instead, it might have been that the Catholic Church had trouble winning over those who strongly had yule as a non-Christian celebration and simply establish Christ Mass to the same time of the year, since people were celebrating anyways. The light returning to the Earth (when it turns towards brighter times), after Midwinter, has traditionally been viewed upon as a spiritual symbol for the birth of Jesus. Why the church specifically chose 24-25th of December for the birth of Christ perhaps renders its explanation in Church History studies.

Scholars have instead put the end of September as a more plausible date for the birth of Jesus. Firstly it's mentioned as a time with extensive travelling going on in the Gospel of John - in Jewish tradition the annual holiday Sukkot (סוכות), when such travels described would have been more accepted, fit in better. Secondly, it might be fair to say that the shepards wouldn't have been resting in the fields in December, a month that would have been too cold and with fields which would have been unproductive for both man and sheep.


 Ljusare ton av samma färg åt vänster. Skapa effekt med ett litet vitt blänk.
/ Lighter tone of the same colour to the left. Create effect by a small white shine.

Precis innan det sista finjusteringarna. / Right before the final adjustments.

 Konstigt. Det blev lite Googlefärger. / Strange. It turned out to be Google-colours.

Here in the Nordic region we have had a long tradition with tomtar. Occasionaly very far from the tomatoe-red tomte / Father Christmas of the Coca-Cola fame. The tradition I am most familiar with is that of, for instance, the Gesunda-tomte stands for. A few doses of folk belief. It feels more tomte in a way. The chuckling ho-ho-ho feels so very...different. Another very exciting tomte is the Icelandic, which is not one but really thirteen. These tomtar are mentioned in writing in the end of the 15th century but they are also included in older rímur- and kvæði-songs that have survived into our age. Here is a part of a "modern" poem:

Grýlukvæði (1800's):
Löngum leiðir beinar     -  From a long journey
labba jólasveinar            -  Walking yuletide-lads
þessa þjóðir hreinar      -  These pure kind of people
þrettán saman meinar   -  Together they are thirteen
oft sér inni leyna            -  Often they conceal themselves
illir mjög við smábörnin -  Very malign towards small children

One yuletide-lad appears every day starting with December 12th all the way to the 24th, each of them have different personalites and "tasks" for humans and their homes. Originally they weren't too good natured, instead flat out dangerous in the same way as the Yule Goat or the German Krampus. The thirteen are the children of the troll hag Grýla & yule hobgoblin Leppalúði. They also have a huge cat (Jólakötturin) that has the taste for humans (!).

And back to Christmas. It's a cosy holiday that really deserves more space than just right after New Year's Eve. Christmas and New Year should blend together even more. Perhaps create a New Year's Tree? My painting is a homage to Christmas, a New Year's Tree that gets to be a part of the new year to come. Happy New Year!

Nyårsgran. / New Year's Tree.

måndag 29 december 2014

Snart är 2014 slut. / Soon closure for 2014.

Extrem närbild - whooaaahh! / Extreme close-up - whooaaahh (Wayne's World)!

Det är snart dags att säga hej då till julen 2014, vilket inte är något jag egentligen vill. Jag är faktiskt lite av en julfantast. Hela den korta förberedelsen och stämningen med allt som kommer till är något som gör mig mer munter än vanligt. Kanske jag är en av de som inte helt växte upp - från att vara fascinerad av julen? Finns det fler?

English:

It's soon time to say goodbye to Christmas 2014, which is something I don't really want. To tell you the truth I'm a little bit of a Christmas-fan. The entire short preparation and the mood with everything that comes along with that makes me a bit more cheerful than usual. Maybe I'm one of those who didn't quite grow up - from being fascinated by Christmas? Are there others?

onsdag 24 december 2014

Beställningsjobb som julklapp. En sommarstuga & holk... / Comissioned Christmas gift. A summer house & a nesting box...

God Jul!

För något år sedan kom det upp med att fruns föräldrar kanske skulle vilja ha något konstnärligt som jag hade gjort. Det vilade en stund men bara i dagarna (25 november 2014) så kom det på tal på allvar igen. Motivet var något sånär klart, det skulle vara någon plats som hennes föräldrar hade en speciell relation till. Så utmaningen var alltså att göra något som kunde ses som realistiskt. Alltså, inga symboliska undertoner, monster eller mystiska superhjältar.

Små steg. / Baby steps.

Mest som riktlinjer. / More like guide-lines.

Den färdiga skissen är gjord med hjälp av två olika bilder som inspiration (fotografier), som jag har smält samman. Den första är från deras sommarstuga, bilden jag hade som inspiration var bäst - just därför att det är en del av vyn de ser ifrån sin stuga. Det blir som om de satt invid sommarstugan på ett sätt. Sedan kombinerade jag det med ett foto min frus bror tog på en flugsnappare. Det passade bra på två sätt; dels finns det sådana fåglar i skogarna nära sommarstugan. För det andra var min frus pappa ute mycket och fågelskådade förut.

Sakta så... / Slowly it...

...växer det fram. / ...comes to life.

Som jag har gjort ganska ofta tidigare så bygger jag upp bilden i olika steg. En färgskiss med kritpennor är en bra måttstock innan man börjar med målarfärg. Att försöka placera ut olika saker ungefär där man vill ha dem ger en bra övning på att måtta både mellan föremålen och hjälper dig att se mellanrumsformer. När det sen är dags för oljefärger så har du gjort själva färgskalan redan på skissen. Allt som hjälper dig är bara bra. 1) blyerts 2) tusch 3) färgkritor (Derwent ).

Det tar lång tid att lägga lager på lager. / It takes a long time putting on layers upon layers.

Men det är säkert skojigare än stickning, även om det har samma tidsåtgång.
/ But it surely is more fun than knitting, even if it would take just as long time.

Efter någon dag växte allt till sig väldigt bra. Jag fick en känsla för färgerna, vad som kan tänkas "översättas" till oljefärg när det väl är dags. Fåglar är ett område som är som en vit fläck på kartan för mig. Väldigt få gånger har jag ens skissat fåglar. Så det är lite okänd mark. Lite prestige blir det, eftersom om någon är fågelskådare och VET hur en flugsnappare ser ut - och min målade fågel INTE gör det.... ja, då har vi ett problem. Men det blir alltid en tolkning av det man ska återge.

För att få lyster i gröna nyanser har jag ett trick. Blanda in ljusblått, ljusbrunt och lite svart i svaga lager. Lägg sedan till mörkare grönt som en hinna. Fyll på det med ljusare grönt.
/ To get more luster in green nuances I use this trick. Mix light-blue, light-brown and some black in soft, weak layers. Add some darker green as an emulsion. Then add with light-green.

Skiss klar! / Sketch finished!

Nu börjar allvaret. / Let's get down to business.

Sedan var det dags att börja föra över bilden från skiss-stadiet till att verkligen arbeta med färger. Det visade sig att det inte var helt lätt. Inte nog med att en stor duk kan skrämmas. För mig är det svårt att så exakt som möjligt föra över en bild från ett medium till ett annat. Det blir bägge unika även om de påminner om varandra. I vanlig ordning brukar jag skissa med färg. På något sätt känns det liksom bra att bara - pang! På som en arg hund i en benhög. Ha ha.

Paletten börjar på att få vikt pga intorkad färg. Kanske dags att byta snart?
The palette is getting heavy due to dried in colour. Perhaps time to change it soon?

Vid det här laget känner jag att jag har lite koll. Mycket tack vare skissen. Jag kan inte nog trycka på hur viktigt/nyttigt det är att göra skisser innan själva målningen.
/ By now I feel I have things under control. Much thanks to the sketch. I can't emphasize enough the importance of doing sketches before the actual painting.

Tänk på; varifrån kommer det ljus? / To bear in mind; from where does the light come from?

När första lagret lades visste jag ungefär vart vissa nyanser skulle finnas. I gräset fanns det gult, brunt, lite blått och svart förutom grönt. Dessa samspelade i olika styrkor med varandra med. Resultatet blev faktiskt rätt bra. Jag fick stor hjälp av Allison Priors youtubekanal. Det började växa fram en väldigt ljus tavla. Ganska olikt de mer "tyngre" tavlor jag gör, som ofta har helt andra färgskalor. Som jag har sagt förut så skärper realistiska motiv kunnandet.

Efter många kvällar och funderingar så stod tavlan till slut färdig. En del ändringar och annat gjordes, men till det bättre. Jag tror nog att det syns att fågeln liknar en flugsnappare. Fåglar har jag som sagt inte gjort så mycket tidigare. Förhoppningsvis kommer tavlan få en bra plats på en vägg i Östergötland, där ägarna påminns om en viktig pusselbit i livet.

Det gäller att se helheten. Inte bara arbeta på en sida av duken.
/ You need to see the bigger picture. Not only work on one side of the canvas.

Brun görs av röd & grön. För att få olika toner använde jag här vitt.
/ Brown is made by red & green. To get different hue I used white here.

Helt ok. / Quite ok.


English:

Merry Christmas!

A year or so ago the subject came up that my wife's parents might want to have something artistic that I had made. It was laid to rest for a while but just recently (November 25th 2014) it was brought up again for real. The motif was about clear, it should be a place that her parents had a special relation to. So the challenge was to make something that could be viewed as realistic. In other words, no symbolic undertones, monsters or mysterious super-heroes.

Sanningens stund. Hur gör man en bra fågel?
/ The moment of truth. How to make a great bird?

Vi får väl se. / Let's see, shall we.

The finished sketch is made with the help of two images as an inspiration (photographs), that I blended together. The first is from their summer-house, the image I used as inspiration was the best - simply because it's a part of the view they see from their house. It will be like if you were actually by the summer-house in a way. Then I combined that with a photo that my wife's brother took of a flycatcher. It was fitting in two ways: partly there are such birds around the forests close to the summer-house. Secondly, my wife's dad was out bird-watching quite a lot before.

Det finns mängder av färger i vatten. Det var inte helt lätt att göra snygga övergångar.
/ There are plenty of colours in water. It wasn't all that easy to create nice transitions.

Det känns inte helt ok. Magkänslan försöker säga mig något.
/ It doesn't feel ok. My gut-feeling tries to communicate.

As in the past I usually build the image in different stages. A colour-sketch with colouring pencils is a good measuring-point before shifting to paint. To try and place different things fairly were you want them gives you a good exercise in seeing the dynamics between objects, it also helps you to see interspace shapes. When you do begin using oil-colours you have already made the colouring scale on the sketch. Everything that helps you is good. 1) pencil 2) ink 3) colouring pencils (Derwent ).


Nej nu... det är den där grenen. Den är bara....så fel.
/ No, that does it... it's that branch. It's just so... wrong.

Som jag trodde. Och det blev massor av lycka!
/ As I thought. And there was much rejoicing!

Det lyfter med lite vita effekter på vatten. Korta penseldrag vill du ha.
/ It enhances with some white effects on water. You want short brush strokes.

After a day everything accreted farily well. I got a good feel for the colours, what could be "translated" into oil colours when the time would come. Birds is a white spot on the map for me. Very few times I have even done sketches of birds. So it's unknown territory to me. Some prestige is involved, since if someone is an avid bird-watcher and KNOWS what a flycatcher is supposed to look like - and my painted bird does NOT... well, then we have a problem. But it is always an interpretation of what you are supposed to portray.

Var inte rädd för att vara djärv med blommor. Blir det galet kan du alltid måla över.
/ Don't be afraid to be bold with the flowers. If it ends up crazy you can always paint it over.

Pip-pip. / Tweet-tweet.

Så nära mållinjen nu. / So close to the finish-line now.

Then it was time to transfer the image from the sketch-stadium to instead work with colours for real. It proved to be all other than easy. Not only can a big canvas come off as frightening. To me it is hard to as exact as possible transfer an image from one medium to another. Both versions are unique even if they do show a resemblance. In ususal fashion I sketch with colours. In a way it feels sort of - bam! Get at it like an angry dog in a pile of bones! Ha ha.

 Klart! / Finished!

Sedan fick den torka i några dagar.
/ Then it was left to dry for a couple of days. 

Titel är bra att ta med också. / A title is also good to have. 

After the first layer of colour was laid I knew fairly well where I should place certain colour tones. In the grass there were yellows, browns, little blues and blacks aside from greens. Those interacted in different hues with each other too. The result came out nicely. The youtube-videos by Allison Prior helped me a lot. I could see a very bright painting emerging. Quite different from the more "heavy" paintings I do, often with totally different colour scales. As mentioned before, realistic motifs sharpens the craft.

Many evenings and contemplation later the painting was finally finished. Some adjustments and other things had been made, but for the better. I do believe it shows that the bird looks like a flycatcher. As I said earlier I have not painted many birds earlier. Hopefully this painting will earn a good place on a wall in Ostrogothia, where the owners will be reminded of an important piece of the life-puzzle.

Flugsnappare i morgonljus. / Flycatcher in morning light (2014).

söndag 21 december 2014

Julkorten kom försent. / The Christmas cards came too late.

Det cirkulerade en plan nu i höstas. Att jag skulle göra julkort av några av mina tavlor som har någon form av julkänsla. Men jag slog inte slag i saken förrän lite för sent, faktiskt inte förrän december. Och nu idag kom de från tryckeriet, bara tre dagar innan Jul.

Alltså får jag spara på dessa tills nästa jul. Det går också bra, för då kanske jag har ännu fler julmotiv att göra julkort av? Ett julkort är en bra grej att marknadsföra sig på. Dels får någon man känner ett kort som är personligt och dels kan jag göra "reklam" för både bloggen och att jag faktiskt är verksam som... tja, hobbykonstnär (eller vad jag ska kalla mig?).

Två motiv denna gång.
/ Two motifs this time.



English:

This Autumn I had a plan in the works. That I was supposed to create Christmas cards of some of my paintings which carry some kind of Christmas spirit. But I didn't do anything about it before too late, in December, actually. And so today I got the parcel from the printing company, just three days before Christmas.

This means I have to save these until next Christmas. It's fine too, because by then I might have more Christmas motifs to turn into Christmas cards? A Christmas card is a good thing to market yourself by. Partly, someone you know gets a personal Christmas card and partly I can "advertise" both the blog and that I am in fact active as... well, a hobby artist (or what I am supposed to call myself?).



Fram och baksida av kortet. / Front and back of the card.

onsdag 10 december 2014

Fiktiva språk; Sindarin & Tengwaralfabetet. / Fictive languages; Sindarin & the Tengwar-alphabet.

December. Och den efterlängtade sista delen av Hobbitsviten är över oss. En del av oss känner säkert lika delar upprymdhet som vemod, det är ju trots allt det sista som Peter Jackson kommer att göra från Tolkiens Midgård... eller är det? Man ska aldrig säga aldrig.

Det är därför ganska passande att jag gör ett inlägg om Tengwar i så fall, alfabetet som alverna använder i Tolkiens värld. För några dagar sedan skrev jag julkort och tog då med frasen "ljuset lyser i mörkret" till några av mottagarna, något som i allra högsta grad passar in i december.

Som historiker är det svårt att inte läsa in saker i Tolkiens verk. Dvärgarna i Hobbiten har många paralleller med judisk historia, till exempel. Både dvärgar och judar drevs från sitt hemland, de levde bland andra folk i diasporan och sökandet efter Arkenstenen och att återvända till hemlandet - drar tanken till Förbundsarken och Jerusalem. Tolkien själv erkänner kopplingen delvis. Dvärgarnas språk har också lite semitisk klang.

Khuzdul (dvärgarnas hemliga språk som användes bland sina egna);
Baruk khazâd! Khazâd ai-mênu!!! / Dvärgars yxor! Dvärgarna är över er!!!

Hebreiska;

ברוך אתה ה' אלהינו מלך העולם
Baruch ata Adonai Eloheinu, melekh ha-olam [...] En del av den judiska morgonbönen när tefellin knyts om panna och arm (Välsignad vare Du, Herre Gud, kung över universum.).

Med varje kultur i Midgård följer ett särskilt skrift- och talat språk. Tengwar är till skillnad från människors och dvärgars runor en väldigt estetisk upplevelse. Det följer nog med alvers odödliga kultur tillägnad skönhet och fantastiska saker. Jag använde en röd kalligrafipenna i videon nedan, men man kan använda en vanlig tuschpenna också, beroende på vilken effekt man vill skapa. Det här är första försöket, längre fram ska jag bli riktigt duktig på detta.

Njut av den sista resan till Midgård och den sista filmen i Hobbit-trilogin.

Guren nínaitha n'ilû n'i a-govenitham... (Sindarin; Mitt hjärta ska gråta tills jag ser dig igen...)


English:

December. And the most anticipated final part of the Hobbit-suite is upon us. Some of us might feel equally excited as well as a bit melancholy, after all, this is the last thing that Peter Jackson is ever going to make from Tolkien's Middle-Earth... or is it? You shall never say never.

Because of that it's quite fitting that I make an entry about Tengwar in that case, the alphabet used by the elves in Tolkien's world. A couple of days ago I wrote Christmas cards and then included the phrase "light shines in the dark" to some of the reciepients, something that really fits December.

As a historian it's hard not to read things into Tolkien's works. The dwarves in the Hobbit has many parallells with Jewish history, for instance. Both dwarves and Jews were driven from their homelands, living among different people throughout diaspora and the quest for the Arkenstone and returning to a homeland - makes you link that to the Ark of the Covenant and Jerusalem. Tolkien admits that connection too in part. The language of the dwarves has sort of a semetic note to it.

Khuzdul (the secret language of the dwarves that is used among themselves);
Baruk khazâd! Khazâd ai-mênu!!! / The axes of dwarves! The dwarves are upon you!!!

Hebrew;

ברוך אתה ה' אלהינו מלך העולם...
Baruch ata Adonai Eloheinu, melekh ha-olam [...] A part from the Jewish morning prayer while tying the tefellin around forehead and arm (Blessed be You, Lord God, king of the universe).

With each culture in Middle-Earth there comes a certain written- and spoken language. Tengwar is a very aesthetic experience compared to the runes of dwarves and men. It probably goes along the line of the elvish culture devoted to all things beautiful and fantastic. I used a red calligraphy pen in the clip below, but you can use a regular ink pen too, depending on what effect you want to create. This is the first try, I will be really good at this in the future.

Enjoy the last trip to Middle-Earth and the last film in the Hobbit--trilogy.

Guren nínaitha n'ilû n'i a-govenitham... (Sindarin; My heart shall weep until I will see you again...)



Testar Tengwar. / Trying out Tengwar.

tisdag 25 november 2014

Älvdalska. Ett språks död? / Elfdalian. The death of a language?

Julevangeliet på älvdalska. / The Christmas story in Elfdalian.

Jag anser mig själv mångsidigt kulturellt intresserad, med många beröringspunkter inom en rad olika ämnen. Lite uppenbart med den här bloggen är ju konsten såklart. En del av er som besöker den har också märkt av teater, musik & språk med. Och just språk är något som jag tänkte stanna upp lite extra för den här gången.

 Väldigt grov skiss än. / Very rough sketch so far.

Som hobbylingvist finns det ett par språk som jag gör stickprov i till och från. Speciellt de nordiska, gaeliska & brytonska språken tycker jag är särskilt intressanta. Titt som tätt tittar jag också till olika minoritets-språk. Lite vemodigt kan jag se hur de äts upp av globaliseringen. Exempelvis Badala i Australien, Selitz Dee-ni i USA & Sønderjysk i Danmark. En del tappra försök görs för att vända trenden och ibland känns det som det kanske finns en chans för vissa av dom.

För inte alls länge sedan såg jag en rätt prisad svensk serie som heter Jakten på språket. Den behandlar Sveriges fem minoritetsspråk; romani, finska, jiddisch, meänkieli och samiska. Inget av dem ligger särskilt nära det nordiska språkträdet, även om jag förstår att de historiskt har en given plats i den svenska historien. Av de fem har samiska en speciell ställning eftersom språket har funnits i området i tusentals år.

Ett härbre kan vara flera hundra år gamla i Dalarna, Värmland & Hälsingland.
A log-cabin can be hundreds of years old in Dalcarlia, Wermland & Helsingia.

Vad jag inte förstår är varför inte älvdalska (övdalskú) har fått en liknande status. En del kallar det för en dialekt men de flesta språkforskare är nog överens om att det är mer komplicerat än så. Älvdalska är en mycket ålderdomlig släkting till svenska (kanske mer 'svensk' än det som talas idag), som talats i området i nordvästra Dalarna åtminstone sedan vikingatiden, närmare en typ av fornsvenska än något annat. Varianter av språket talas i orterna utanför byn men tunnas ut som ringar på vattnet ju längre man kommer från orten.

Tanken var en minnessten över språket, som kanske försvinner före 2050 om inget görs. Härbret symboliserar det gamla samhället, där övdalsku hade en naturlig plats. 
/ My thought was a stone monument for the language, that might disappear before 2050 if nothing is done. The log-cabin stands as a symbol for the old soceity, where övdalsku had a natural place.

Just Dalarna är ett dialekts-lapptäcke men de flesta tyckte jag (när jag bodde tidvis i Mora 2000-2005) inte hade ett fullt utvecklat "språk". När jag påpekade det en gång i en bil på väg till jobbet jag hade då, började de från Dalarna i bilen genast breda på grovt med sitt dalmål. Men sanningen att säga hördes knappt 'dalska' på gator eller i affärer. Mer som en melodi med lite egna ord. Intonationen var ändå 'svensk', på något vis. Även när det var Morafestivalen och en viss Billy Opel uppträdde samtalade jag med några av arrangörerna och ingen av dem förstod Billys sånger (skrivna på genuint Moramål) trots att de var födda & uppvuxna i Mora med omnejd.

Användandet av latin är ingen slump. Skriften betyder minoritetsspråk - latin används inte längre mer än ceremoniellt eller av de som vill verka fina. Vad ska älvdalska användas till?
/ The use of Latin is not by chance. The writing means minority language - Latin is no longer used more than ceremonial or by those who wants to appear as posh. What is Elfdalian to be used for?

Naturligtvis fanns det undantag. På Sollerön hörde jag dialekt bland de äldre ibland. Särna, nära Älvdalen, var också speciellt. Men när jag besökte Älvdalen 2003, med syfte att undersöka dialekten, fann jag ett eget språk snarare än dialekt. Men ett språk i marginalen, precis som en säregen dialekt behöver någon som kämpar för dess talare. I Fredrik Lindströms fantastiska språkserier Värsta språket & Svenska dialektmysterier konstaterade han att en dialekt är ett språk utan armé.

Det jag vill säga är att för ett språk ska kunna överleva tiden behöver det följa med i tiden men också övertyga talarna om att det är värt att användas i vardagen. Till exempel ska barnfamilj i Kymrien (Wales) kunna hitta llefrith (mjölk) och caws (ost) när de handlar i en affär i lokalsamhället. Detta för att stärka självkänslan för att använda språket i vardagen. På samma sätt bör Älvdalska ha uppmuntrats redan i skolan, på jobbet & bland alla offentliga forum. Ulum dalska, föreningen för språkets bevarande, har till och med utvecklat en egen ortografi (standardiserat system ). Ett tag ville de ha egna radiosändningar och vägskyltar. Hur det gick med det vet jag inte. I vanlig ordning har dock svenska staten nog satt käppar i hjulen mer än en gång.

 Svaga nyanser. Svagare längst bort, starkare ju längre ut man kommer i bilden.
/ Weak nuances. Weaker furthest away, stronger the further out you get in the picutre.

Nu såg jag för någon vecka sedan att de hade ändrat språkets status på Wikipedia från 2500-3000 antal talare till utdöende. Kanske det är för sent?



English:

I consider myself to be allround cultural interested, with point of contact within a long list of different subjects. Kind of obvious with this blog is of course art. Some of you who visit it have surely also noticed theatre, music & language too. And languages is something I'm going to deal with a little extra this time.


Lägg alltid ett svagt lager av basfärgen. I skogen blev det grönt. Men förstärkt av blått och svart.
/ Always put a soft layer of the base-colour. In the forest you get green. Enhanced with blue and black.

As a hobby-lingvist there are a couple of languages I test check once in a while. Especially the Nordic, Gaelic & Brythonic languages I find particularly interesting. Occasionally I also check in different minority languages. With a strike of melancholy I watch them get eaten by globalization. For example Badala in Australia, Selitz Dee-ni in USA & Sønderjysk in Denmark. Some brave attempts are made to turn the tide and sometimes it feels like there might be a chance for some of these.

Not too long ago I watched a fairly appraised Swedish series called Jakten på språket (The hunt for the language). It dealt with Sweden's five minority languages; Romani, Finnish, Yiddisch, Meänkieli and Sápmi. None of them are particularly close to the Nordic language tree, although I understand that they historically have a valid place in the Swedish history. Out of the five Sápmi has a exceptional position since that language has been spoken in the area for thousands of years.


En sensommarhimmel. Då läggs ett skikt gult, ungefär upp till grantopparna. Sedan läggs svagt brandgult. Tänk på var ljuset kommer ifrån. Försök lägg skugga så gott det går.
/ Late Summer evening. Then add a soft layer of yellow, to the treetops. Then add a soft orange layer. Mind the light source. Try to place shadows after best ability.

What I don't understand is why Elfdalian (övdalskú) has not recieved a similar status. Some call it a dialect but most lingvistic scholars can surely agree that it is more complicated than that. Elfdalian is a very ancient relative to Swedish (perhaps more "Swedish" than which is spoken today), that has been spoken in an area in north-west of Dalcarlia at least since the Viking Age, closer to any ancient Swedish than anything. Variants of the language is spoken in the villages outside Elfdalen but is weakened as rings on water the further away you get from the main village.


Gräs är sällan "bara" grönt. Naturfärger som gult och brunt får också plats.
/ Grass is seldom "just" green. There's also room for nature colours such as yellow and brown.

Particularly Dalcarlia is a dialect-quilt but most people (when I sporadically lived in Mora 2000-2005), didn't have fully developed "language" in my opinion. When I pointed that out once in a car onwards to work I had at the time, those in the car who were natives to Dalcarlia immediately began overemphasize with their dialects as hard as they knew how to. But truth to be told there wasn't common to hear "Dalska" on the streets or in shops. More like they had a certain melody with some very unique words of their own. The intonation was "Swedish" in more than one way. Even so, when they had the Mora Festival and a certain Billy Opel performed, I spoke some with some of the promoters. None of them understood Billy's songs (written in genuine Mora dialect) despite having been born and raised Mora and the surrounding villages.


Någon har lagt en ros vid stenen. En av de som bär med sig de sista fragmenten av språket, eller en hemlig beundrare (Svenska Staten?)?
/ Someone has placed a rose by the stone. One of those who carry the last fragments of the language, or a secret admirer (The Swedish State?)?

Of course there were exceptions. On the Sollerön island I heard dialect among older folk sometimes. Särna, close to Älvdalen (litt. river valley), was also special. But when I visited Älvdalen , with the purpose to investigate the dialect, I rather found a language than a dialect. But a langage in the margin, as well as a distinctive dialect needs someone who fights for its survival. In the lingvist Fredrik Lindström's language series Värsta Språket (Tha language) & Svenska Dialektmysterier (Swedish dialect mysteries) he concluded that a dialect is a language without an army.

What I want to say is, that for a language to survive time it needs to follow the times but also convince the speakers that it's worth using in the everyday life. As an example a family with children in Cymru (Wales) should be able to find llefrith (milk) and caws (cheese) when they do grocery-shopping in their local community. This to strengthen the self-esteem to use the language in everyday life. In the same way Elfdalian should have been encouraged in school, at work and other official forums. Ulum dalska, the soceity for the preservance of the language, even created their own ortography (standardised system). For a while they also wanted to have their own radio broadcasts and roadsigns in the language. How that played out I do not know. In usual fashion though, the Swedish state might have put a spanner in the works more than once.


Det blir kanske en målning längre fram. / This might become a painting in the future.

Now, about a week or so ago I saw they had changed the status for the language on Wikipedia from 2500-3000 speakers to a path to extinction. Perhaps it's too late?

-----------------------------------------------------
Hur låter älvdalska? En bra sida med exempel på skriven och talad älvdalska finner du här, på Skrievum.
/ How does Elfdalian sound like? A good page with written and spoken examples can be found here, at Skrievum.



Du raiter upp mig. / You raise me up.