Betraktar striden. / Overseeing the battle.
I fredags (14 oktober) var det den traditionella Kulturnatten, en tillställning som går av stapeln varje år - full av en mängd spännande program för alla åldrar. Vad hände? Det fanns gatuteater med kortare stadsvandringar, pokémon vandringar, kurser och föreläsningar med mera.
Det var också invigning för
Landskrona kulturskola. En gammal galleria i centrum som nu byggts om till fullfjädrad kulturskola. Dansstudio, filmrum med grönskärm, musikrum, teatersalar och en väldigt mysig scen med sköna fällbara stolar (lite som i en biosalong). Chefen för skolan hade planerat en invigning under en lång stund. Han var ganska laddad. För ca en månad sedan blev jag och många från ensemblen från "
En Midsommarnattsdröm" kontaktade genom Facebook av regissören. Hon undrade ifall vi skulle kunna tänka oss ställa upp med ett inslag av scenstrid. Det skulle innefatta vapen och ha ett
Game Of Thrones tema.
Att försvara Muren. /
To defend the Wall.
Det var ett för bra erbjudande för att låta passera. Så i lite över en månads tid tränade en liten grupp på att hantera bredsvärd och sköld. Väldigt grundläggande först. Jag tror de första träffarna gick ut på att lära sig
hålla i ett vapen, samt träna på 5 hugg och 5 pareringstekniker. I början använde vi japanska träsvärd (
bokken). De första trevande stegen mot att bli bekväm att använda svärd handlade mycket om att nöta in hugg- och pareringstekniker, som sagt.
Inte minst var benen och riktningar viktiga. Steg för att avancera och dra tillbaka övades flitigt hela tiden. Regissören fick vara på oss hela tiden, vilket ju var bra. Böjda knän!
Snabb sköldsekvens. /
Fast shield-sequence.
Varje pass inleddes med noggrann uppvärmning. Kroppen måste bli varm och mjuk. Handleder, knän och fotleder också. Min kondition är väl lite sådär, så kroppen fick jobba hårt! Inte mig emot, jag behövde det. Det var en gradvis förbättring varje träff. När regissören började lägga i mer och mer koreografi kunde vi nog alla känna att det blev, som hon sa; "organiskt". Stridssekvenser böljade fram och tillbaka mer mjukt.
Under resans gång föll ett par personer bort av olika anledningar. Så till sist var vi 7 totalt. Det var en veckas riktig finslipning innan den aktuella premiären. Vårt inslag med fäktning skulle vara en del av en större show. En pusselbit bland många andra. Elever på kulturskolans musikkurser skulle bjuda på levande musik, en redig orkester. Allt skulle bli som ett medley där akrobater, sångare, fäktare och annat skulle bjuda på en ca 25 minuters show. Det behövde synkroniseras i tid så att alla gjorde det de skulle i rätt tid. Inte en helt lätt uppgift.
Två mot en. / Two against one.
Den 14 oktober var det till sist dags. På själva Kulturnatten. Vi repade stridsscenen inför varje av våra tre föreställningar vi hade den kvällen. Först långsamt i sakta tempo och sedan i normal fart. Det behövdes. Allt måste sätta sig i muskelminnet och uppmaningen från regissören var alltid "var rädda om varandra". Svärden är inte skarpa men de kan fortfarande göra skada på leder och huvud.
När det var vår tur satte vi scenen bra. Vi fick upp rätt bra fart på vår rutin. Efteråt hörde jag av personer som satt i publiken att de i sin tur hade hört andra som drog efter andan när de såg det. Då kan man väl säga att vi lyckades? Det var en väldigt kul upplevelse detta, lite som en pojkdröm som nu gick att realisera. Sedan ska jag inte sticka under stolen med att det kändes väldigt mäktigt att få kliva in på scenen då orkestern spelar ledmotivet till fantasy-serien, röken från rökmaskinerna stiger mot taket och veta att vår sekvens snart ska börja!
Det här var Rock & Roll...
English:
This Friday (October 14th) was the traditional Culture Night, an annual event - full of exciting programs for all ages. What happened? There was street theatre with shorter city-walks, pokémon walks, courses and lectures among other things.
There was also a dedication ceremony for Landskrona Culture School. An old shopping centre now rebuilt as a fully operational culture school. Dance studio, movie studio with a green screen, music rooms, theatre/drama rooms and a very cosy stage with cinema-style fold down chairs. The boss had planned the dedication for a long time. He was pretty psyched. About a month ago myself and a few of the "A Midsummernight's Dream" ensemble were notified through Facebook by the director. She proceeded to tell us if we could imagine ourselves helping out by rehearsing a stage-fight. It would contain weapons and a Game Of Thrones theme.
Väntar på Vildmännen. / Waiting for the Wildlings.
This was too good an offer to pass out on. So for a little more than a month a small group of us were training how to handle broadsword and shield. Very basic at first. I believe the first gatherings were all about learning how to hold a weapon, as well as train the 5 basic strike and parry techniques. For starters we used Japanese wooden swords (bokken.) The first fumbling attempts to become accustomed to swords was pretty much about drill strike- and parry-techniques, as I said.
Not to mention - legs and directions were really important. Steps for advancement and retreating were constantly being practiced. The director were on to us all the time, which is good. Bend your knees!
Parera, slå. / Parry, strike.
Each session we began with warm-up exercise. The body needs to be warm and soft. Wrists, knees and ankles too. My fitness level leaves much to wish for, so my body got to work real hard! Not that I mind, I needed that. It was also a gradual improvement for each session. When the director began putting in more choreography into the routine I think we all felt it, as she puts it; becoming more "organic". The fighting sequence was seesawing much smoother.
During this time a couple of people fell away from the group for various reasons. In the end we were 7 in total. There was a week of getting the choreography right before the actual premiere. Our segment with fencing would be a part of a larger show. A jig-saw pussle peice among others. The students from the culture school's musical courses would be the back-drop orchestra. Everyhing would be a medley where acrobats, singers, fencers and other skills would put on a show for about 25 minutes. It all needed to be synchronized in time so that everyone did what they were supposed to do at the right time. Not an easy job.
När röken skingras. / When the smoke clears.
On October 14th it was then time. On Culture Night. We rehearsed the fight scene prior to each of our in total three shows that night. First slowly in slow motion and then another time at a regular pace. Everything needs to attach to your muscle memory and the words from our director was always "take care of each other". The sword that we used were not sharp but they can still do a lot of damage to joints, head and bones.
When were due to perform we managed to get it good. We also managed to speed up our routine. Afterwards I heard from people in the audience that they in turn had heard people drawing for breath when they saw our act. Then I assume we succeeded. It was a very fun experience, sort of a boy's dream now realised. I cannot deny the fact that it felt might and powerful to walk out on stage when the orchestra played the theme for the fantasy-series, the smoke from the fog machine rising to the ceiling and knowing our sequence is about to begin!
This was Rock & Roll...
