Jag minns det rätt tydligt. Det var våren 2003 och jag klev in i Nordiska Folkhögskolans datasal i Kungälv med en CD i handen. Där satt sångerskan jag hade sett dagen innan. Hon hade haft konsert med några musiker, med Kristian Blak i spetsen. Den var fantastisk, bandet hette Yggdrasil vill jag minnas. Vad jag minns var sången "Ástarstund" och något dansk eller norsk folkkväde med textraden "Du/tú skotska mann..." eller liknande. Hon rörde sig till musiken på ett särskilt sätt och var nog till och med barfota.
x
Så tillbaka till datasalen. Där satt Eivør och kollade e-post. Jag fumlade mig fram på någon hobby-danska och bad om att få en autograf. Det fick jag och sedan dess har Eivør varit lite av en favorit. Det förstärktes när kursen jag gick då på skolan åkte till Färöarna samma år. Tórshavn är nog en av de vackraste städer jag har besökt. Annars gillade jag också Kláksvík väldigt mycket.
Genom åren så har jag följt hennes karriär på avstånd. Hittat en ny skiva här, en annan ny skiva där. Det gick till och med så långt att jag har försökt mig på att översätta någon sång till svenska, en sång som heter "Kavin kom". Den är ren musikmagi som sång, så det var oundvikligt!
Jag visste om att Eivør skulle spela i Malmö, det hade jag vetat ett bra tag, innan jag till sist köpte biljetter. Vanligen brukar jag få åka själv till olika tillställningar som hålls kvällstid. Men den här gången hade vi som familj lyckats få till barnpassning kvällstid. Eftersom vare sig min fru eller jag själv har någon form av utökad "extrafamilj" här i Skåne, då släkten bor långt borta, så är dessa tillfällen extremt ovanliga. Det var skönt att få komma iväg, som sagt, som par. Bara för en kväll. Tåg till station Triangeln och sedan blev det en fin kvällspromenad till Kulturbolaget. Jag har ofta, speciellt när jag jobbade i Malmö, passerat den byggnaden. Men den 22 mars var det första gången som jag såg insidan.
Det var som en klubb ofta är, antar jag. Jag har inte så mycket att jämföra med, då jag inte kommer till sådana platser så ofta. Men den hade scenen i centrum med riklig golvyta framför. Två bardiskar mitt emot varandra på var sida om rummet, några få soffor med tillhörande bord och lösa stolar. De sistnämnda hade blivit upptagna ganska kvickt när vi klev innanför dörrarna ca 19.40. Det blev lite "häng" alltså, innan musiken kom igång.
Först ut var en konstellation som hette RAINDEAR. Det var elektrisk klubbmusik. Alternativt elektroniskt. Inte min grej, men visst hade Rebecca Bergcrantz en bra röst. Det är en del av stilen, förstår jag, att använda sig av röstförvrängare och återklang, men jag tyckte att Raindears röst hade fungerat bra utan de tekniska finesserna.
Sedan var det då dags, lite före 21.00. Eivør klev på scenen och möttes av ett kraftfullt jubel. Klädd i svart med svagt glitter blev det en fin kontrast till färgerna på scenen och den färgglada gitarren hon skötte så snyggt, då "Verð mín" spelades. Jag fick gåshud. Det finns ingen tröst för er som aldrig har sett Eivør i konsert, ni har missat något. Hon spelar inte musik, det är mer som att hon ÄR musik. Liksom drar in musikens sanna essens och låter den regna ut över publiken. Det var ju 2003 som jag såg henne sist, under Yggrdasil turnén. Nu förstod jag nog hur pass stor artist hon har utvecklats till. Så självsäker. Så nöjd med att vara på scenen.
Under kvällen bjöds det på guldkorn som "Brotin", "Rain", "Í tøkini", "Bridges" och "Trøllabundin" med flera. Vi fick lära oss lite om "falska vänner" inom svenska och färöiska språken. Om att vara snäll.
Jag kommer ihåg att vi hade en färing, Kjartan Hansen (nu 2019 skådespelare i Aarhus) boende i vårt hus på Nordiska Folkhögskolan. Första gången som han refererade till vårt studentboende som "det snälla huset" på färöiska trodde jag inte mina öron.
Klockan sprang tyvärr ifrån oss på Kulturbolaget den här kvällen. Egentligen hade jag planerat att få nya autografer till andra skivkonvolut som jag hade med mig. Men vår barnvakt hade passat våra barn länge nog. Sedan hade jag missbedömt tiden. Av biljetten att döma skulle konserten börja 20.00. Det var sant, men Eivør skulle inte börja spela 20.00, utan Raindear. Så missbedömningen gjorde att jag blev snuvad på detta, den här gången. Bättre lycka nästa gång. Men jag köpte med mig skivan "Slør" och en cool och mycket konstnärlig poster.
En fantastisk konsert med en av Nordens mest fantastiska artister.
Takk fyri...
English:
I remember it quite clearly. It was Springtime of 2003 and I walked into the Computer room at the Nordic Folk High School in Kungälv with a CD in my hand. And there sat the singer I had watched perform the day before. She had a concert with a few other musicians, with composer Kristian Blak in the lead. It was fantastic, I remember the band to be Yggdrasil. What comes to mind in particular is the song "Ástarstund" and some either Danish or Norwegian rímur-song with some of the lyrics being "You Scottish man..." or similar. She moved to the music in a certain way and I believe she was even barefoot.
So back to the Computer room. There Eivør sat and checked what appeared to be e-mails. I mumbled as I spoke in some hobby-Danish, asking for an autograph. I got it and ever since Eivør has remained one of my favourite artists. It must have been enhances by the trip my course took that Spring, going to the Faraoe Islands. Tórshavn is probably one of the most prettiest cities I have visited. Otherwise I also really enjoyed Klaksvík too.
Through the years I have followed her career from the distance. Found one new album here, another one there. These days you can have it all on Spotify too. It went so far I actually tried to translate one song to Swedish, called "Kavin kom." It is pure musical magic of a song, so it was unavoidable!
I knew of the upcoming concert with Eivør in Malmö, I had known that for a while, before I finally bought me some tickets. Usually I tend to go alone to events held at night. But this time we as a family managed to get baby-sitting during night time. Since neither my wife nor myself have any form of extended family down here in Scania, as our families live far off, these moments are extremely rare. It was nice to get away as a couple, in other words. Just for the odd night. So, train from Landskrona to the Triangeln station and then a nice evening stroll to Kulturbolaget (Cultural Company). I often passed the building when I worked in Malmö. But on March 22nd was the first time I saw the inside.
I suppose it was what most clubs are. I have not great experience going to clubs, I have not been to many. But this had the stage in the centre and plenty of floor space in front of it. Two bars on opposite sides were there too, some couches with tables and just random chairs. Those chairs had been occupied well before we entered the building around 19:40. So we "hung" out, before the music started.
First out was a constellation called RAINDEAR. Sort of electric club-music. Alternative electronica. Not my thing but sure enough the singer Rebecca Bergcrantz had a nice voice. It's all part of the style, I know. To use voice-changers and loop-effects, but I thought that Raindear's voice would have worked just fine without the technical stuff.
Then there was time, a bit before 21.00. Eivør entered the stage and was met by a strong joy. Dressed in black with some minor glitter worked as a nice contrast to the stage-light and the colourful guitar she wielded so nicely, when "Verð mín" was played. I got goosebumps. There is no consolation for all of you who have not seen Eivør in concert, you have really missed out on something. She is not playing music, it is more like she IS music. Sort of drawing upon the true essence of music and then lettning it rain over the audience. It was 2003 since I last heard her live, during the Yggdrasil tour. Now I understood what sort of big artist she has evolved to. So confident. So happy with being on stage.
During the night we were treated to a number of diamonds such as "Brotin", "Rain", "Í tøkini", "Bridges" and "Trøllabundin". We also got to know a little about "false friends" between Swedish and Faroese. About being nice.
I remember we had a Faroese man, Kjartan Hansen (now as of 2019 an actor in Aarhus), living in our student quarter at the Nordic Folk High School. The first time he ever referred to our house as "the kind/nice house" in Faroese I couldn't believe my ears.
Time flied at Kulturbolaget that evening. I had initially planned to stick around to hunt for a few more autographs on my record-sleeves I had brought. But our baby-sitter had been baby-sitting for a very long time by now. And also, I hade completely wrongly assesed the time. Judging by the ticket alone, the concert would start at 20.00. That in itself was true but Eivør would not be on stage before 21.00, instead Raindear would play at 20.00. So my miscalculation made me miss out on this for this time. Shortly after the last chord was strummed, me and my wife hurried out of there to catch a train back to Landskrona. Better luck next time. I did, however, manage to by the record "Slør" and a very cool artsy poster.
A fantastic concert all in all with one of the most fantastic artists in the Nordic region.
Takk fyri...
