söndag 9 december 2018

Nästa gång bilden visas är det omslaget på en bok. / Next time the image is shown it will be the cover of a book.

Det är en lite konstig form på månen. / The moon is a little out of shape.


Jul! Jag menar, JUL!!! Jag älskar julen. Julen och allt som har med den att göra. Nu är det många som retar sig på att handeln ger sig på julen alldeles för tidigt. Det är nästan som att jag inte vågar yttra "mig gör det inget, hellre MER jul!", med risk för att bli ostrasicerad redan i september. Kanske det är så att jag är lite "arbetsskadad" efter att ha jobbat för Tomten i över 6 år. Men det spelar ingen roll, julen är fantastisk. 


Omslaget har varit nästan färdigt i cirka ett år nu. 
/ The cover has remained almost finished for about a year now.


För 2 år sedan när julen firades uppe i Edsbyn hos mina föräldrar och släkten där uppe, så bad mig mina barn att berätta en saga. Jag var rätt så oförberedd men gav det hela ett försök. Sagan handlade om en flicka i en stad, vars invånare inväntade ett julbord i en stor lada. När portarna öppnades hade någon stulit all julmat, allt julpynt och alla julklappar. I snön fanns det spår av svansar och fötter. Sedan börjar ett äventyr för att ta tillbaka julen (nej, inte i Grinch-stil.). Den blev rätt så underhållande så jag skrev ner den. Väl tillbaka i Landskrona började jag så smått att brodera ut den lite.

Välj rätt lock för din måne. Beroende på storlek. 
/ Choose the right lid for your moon. Depending on size.

Sedan har jag jobbat på den på ledig tid. Ett par timmar har spenderats i café-delen på City Gross i Ättekulla, som ligger bekvämt nära barnens skola. Där har jag fått vara ganska ifred för att skapa den här sagan och forma den som jag vill ha den. Min fru har varit lite korrekturläsare och det är så bra att ha någon som kan se det som jag är för hemmablind för att se. Ju närmar jag har kommit mållinjen för boken har jag gått och stört mig på målningen som jag ska ha som omslag till den. Det är då detaljer som jag har stört mig på, inte själva bilden. Det största har varit månen. Jag ville ha en klar måne. Den som jag gjorde var lite blek, dessutom inte helt rund. Så för några dagar sedan bestämde jag mig för att piffa upp den.

Tips. Använd ett burklock. Placera det i mitten av det ljusaste fältet på din måne (eller det område som du vill ska vara din måne). Märk den formen svagt med en blyertspenna. Sedan har du en rund form! Hjälper mig oerhört, som har ibland har lite svårt med detta symmetriska. Jobba sedan med vitt, mörkblått och lite svart. En platt pensel är bra för att jämna ut färgen ända ut till kanten av blyertsstrecken. Men var försiktig, håll dig inom månen!

När du har en vit skiva kan du ta lite mörkblått och arbeta in i den vita färgen. För att få till den runda effekten är det bra att göra en del av månen lite mörkare, förslagsvis undersidan. Behåll den vit linje som går till kanten, det ger månen en lysande effekt. Lägg sedan olika färgnyanser, badda in färg på varandra för att skapa månens yta. Det fixar du galant!


Jag tror jag har en bra placering av det. / I think I have placed it well.


Och nu är alltså boken färdig! I dagarna har den sänts till Books On Demand för tryck. Nu är bollen i rullning. Nu kommer den kanske inte att bli tryckt och klar INNAN jul, men det här är det första steget för att börja få ut alla dessa historier om superhjältar, barnberättelser, skräck, ångpunk och fantastik som jag har arbetat med i ett par år. Inför nästa jul ska jag vara ute i GOD tid för att marknadsföra den här barnboken!


Skillnaden mellan rund och inte rund. / The difference between round and not round.

English:

COming SoON...







X



torsdag 6 december 2018

Släden kraschade i Lund. / The sleigh crashed in Lund.

I år har jag fått hedersuppdraget igen. Människorna på Pipedream Productions ville ha tillbaka mig att hjälpa Tomten sprida julglädje i Lund. Det känns väldigt bra. I Teater Punch är det mycket svärta och absurt, nu i december är jag tillbaka till det som jag kan bäst - barnteater. Inget är mer eller mindre värt, bara annorlunda. Jag känner att jag kan slappna av mer i min roll i december. Sedan är det ju utmaningen att vara i karaktär i timmar.

Så kontoret är en bod som är juldekorerad, på Mårtenstorget i Lund. Väldigt kul initiativ känner jag själv, och inte känns det fel att få ha det som JOBB nu i december. Mycket folk i omlopp. Förra helgen, då allt började hörde jag engelska, urdu, tyska, polska, japanska, isländska, svenska, danska och spanska. Lund är ju rätt så internationellt.

Väl mött i Lund, alla ni julgalna människor!

English:

This year I returned to the honouring task again. The people at Pipedream Productions wanted me back to help Father Christmas to spread Christmas joy in Lund. It feels very good. In Theatre Punch there's a lot of darkness and absurdity, now in December I'm back doing the things I know best - children's theatre. Nothing is worth less or more, just difference. I feel I can relax a bit in my role in December. Then there is a challenge staying in character for hours.

So my "office" is a small shack, fully Christmas decorated, at the Mårtenstorget (Mårten Square) in Lund. A very fun initiative I feel, and it doesn't feel wrong to having it as paid WORK now in December. A lot of people circulating. Last weekend, when it all begun, I heard English, Urdu, German, Polish, Japanese, Icelandic, Swedish, Danish and Spanish. Lund is quite international.

Well met in Lund, you crazy Christmas people.

torsdag 29 november 2018

Dina ord är kärnladdningar. / Your words are nuclear.

Testa lite med kalligrafi. / Try stuff out with calligraphy.

Nu så här i vintertid har jag funderat och funderat. Julen närmar ju sig, och själva helgen eller högtiden har ju en massa attribut med sig. Värme, medmänsklighet och vänlighet är ju till exempel saker som hör dit tänker jag. Och så en dag i oktober slog det mig. Hur pratar vi egentligen med varandra? Alltså, på riktigt! Jag har en app i min telefon som heter Youversion (för oss som är lite lata med att läsa Bibeln). En morgon fanns den bara där, versen från en Bibelbok som heter Ordspråksboken. Närmare bestämt kapitel 18, vers 21:

Död och liv har tungan i sitt våld, den som gärna brukar henne får äta hennes frukt.


 Speciell penna med silverfärg. / Special pen with silver colour.


Det är lite som man hajar till. Med de ord som jag använder - i vilken sinnesstämning jag än är i under en speciell livssituation, en dagsform eller ett sammanhang - så har mina ord tyngd. Med dem kan jag "döda" rent bildligt. Fel ord förflugna i ett gräl, eller för att jag genom hemlig kunskap om en människa - då jag väljer att "trycka till" för att göra mesta möjliga skada. Förminska en medmänniska. Det finns en engelsk ramsa som fritt översatt går något såhär; "pinnar och stenar må bryta mina ben, men ord kan aldrig döda mig.". En ramsa har aldrig haft mer fel, bara fråga dem som någon gång, för någonting, har blivit mobbade - antingen som barn eller vuxna. De som har blivit avskurna från vänskaper, relationer eller olika sammanhang där det funnits en mänsklig tanke om gemenskap. Ord är kärnladdningar och kan göra långtgående psykisk skada. Inte bara orden i sig, men också hur de sägs. I den negativa sfären sammanlänkas uppsåtligt syfte, intonationen och hur orden levereras. Problemet är att ord, de går inte att ta tillbaka. Man har släppt lös dem fria och vem vet hur de landar, fastnar och gror hos mottagaren?




Fast på samma sätt är det med de positiva orden. Orden av uppmuntran som bygger upp och förstärker dem du tycker om och älskar. Här finns alltså "LIV" i din makt, kraft från din mun till någon annans öron. Påfyllning av självkänsla för någon. Som att tillsätta syre i någons värld. När orden används på samma sätt för det negativa, med uppsåtligt syfte, intonationen och hur orden levereras. Uppriktiga ord bygger upp och uppmuntrar är jätteviktiga. Det ska läggas redan i skolan tycker jag, oavsett prestation ska elever få höra bekräftande ord för de personer de är. Mellanmänskliga positiva egenskaper bör uppmärksammas.




Så det konstnärliga "kallet", eller vad jag ska säga, fick mig att börja fantisera ihop en form av tavla. Jag ville ha en skriftrulle liknande pergament. Där ville jag skriva texten från Ordspråksboken. I appen kan man välja mellan en hel uppsjö av olika språk för att jämföra översättningar av samma text. Det är kul för en språknörd som mig. Så jag har svenska, danska, norska, färöiska, engelska och kymriska. När jag känner mig modig ska jag lägga in den isländska Bibeln också. Av dessa fastnade jag för den färöiska. Vackert språk.

Så allra först fick jag skissa upp vart själva pergamentet skulle vara. Måla det med en blandning av gult, vitt och rött. När jag kände mig nöjd fylldes kanterna med svart färg. Det knepiga sedan, när färgen hade torkat, var att försöka mäta ut "osynliga" linjer där texten skulle vara. För det första är jag rätt kass på att göra symmetriska och raka linjer. Det blir ALLTID fel, ta mig katten! Så också här. Men jag bestämde mig för en underrad för små bokstäver på 1,5 cm och upp till stora bokstäver hade jag en ytterligare marginal på 0,5 cm. mellan raderna hade jag 1 cm. Det var faktiskt ok mått.





Men att skriva med denna metallfärgen på målad akrylduk. Det var ingen höjdare. Tyvärr. Färgen hade lite svårt att fästa, jag fick stryka på ett par lager per bokstav. Tidsödande. Nu vet jag det. Till en annan gång kommer jag att använda andra produkter, kanske också andra tekniker. Men jag har redan olika idéer för liknande projekt under 2019.

Jag tyckte det var en bra påminnelse till mig själv att påminna mig själv om, och hur jag rannsakar mig själv när det kommer till hur jag talar. Vad jag använder för ord, hur jag placerar dem och också tänka lite extra på hur de kanske tas emot. Nu är ju inte Bibeln den enda antika skriften som påpekar just detta. Till exempel en av Buddhismens 5 träningsregler handlar om "rätt tal" - och har stor betoning på att tala gott om sig själv och andra. Men det tog verkligen tag djupt att läsa från Ordpråksboken, tanken om liv och död genom ORD gör att jag ser på världen lite annorlunda. Tänker mycket mer på tal. Låt oss tala gott om varandra!



English:







Now in the time of Winter I have been thinking and thinking. Christmas is approaching, the very holiday in itself is connected to a lot of attributes. Warmth, compassion and friendliness are a few examples. And so one day in October it struck me. How do we talk to each other really? For real! I have an app in my phone called Youversion (for us folks who are lazy reading the Bible). One morning it was just there, a verse from a book called Proverbs. Namely chapter 18, verse 21;


The tongue has the power of life and death, and those who love it will eat its fruit.





It's like it stops you in your tracks. With the words I use - no matter which state of mind I'm at during a certain life situation, my daily fitness or in a context - my words have a leverage. With my words I can "kill" figuratively speaking. Wrong words thrown away during a fight, or through some secret knowledge about someone else - when I choose to "smite" to do the very most damage. Reduce my fellow man. There is a rhyme; "sticks and stones may break my bones, but words will never kill me.". A rhyme has never been so wrong, just ask those who have been bullied, sometime, for something - either as children or adults. Those who have been cut from friendships, relationships or different contexts where there have been a human thought of community of fellowship. Words are nuclear and can do lasting psychological damage. Not just the words in themself., but also how they are said. In the negative sphere intent, intonation and how they are delivered are all linked. The problem is that words, you can't take them back. You have released them and who knows how they land, sticks and grows inside the recipient?





In the same way, it's with the positive words. Words of encouragement that builds and enhances those you like and love. Here "LIFE" is in your power, the power from your mouth to someone elses' ears. Refilling self-confidence for someone. Like adding oxygen in someones world. When the words are used in the same way as for the negative, but with a positive intent instead. Honest and frank words of encourgagement is crucial. It should really start with school I think. No matter the achievement made students should always hear words of confirmatio for the individuals they are.





So the artistic "calling", or what I should say, made me fantasize about a type of painting. I wanted some form of parchment effect. On that canvas I would write the text from Proverbs. In the app you can choose from a whole array of languages to compare different translations of the same text. It's fun for a lingvistic nerd such as myself. So I have added Swedish, Danish, Norwegian, Faroese, English and Welsh. When I feel brave enough I will add the Icelandic Bible too. Of all I had installed I really liked the Faroes one. Beautiful language.

So at first I had to sketch approximately where I would like to have the parchment. I painted that with a mix of yellows, white and reds. When satisfied I filled out the edges with black. The tricky part was to measure where I would like to have the "invisible" support lines for my writing. First of all, I'm really bad at measuring straight lines and symmerty. It ALWAYS backfires, darn it! As was the case here too. But I decided on the underline for the small letters to be 1,5 cm and for the capitals I added 0,5 cm's. Between the actual support lines I had 1 cm. It was an ok measurement.






But to use this metallic colour on canvas. It was no walk in the park. Sorry. The paint didn't stick and I had to to several coatings on each letter. Time-demanding. Now I know. For a different time I will probably use other products, also differnt techniques. But I have already a few ideas for 2019.

I thought this was a great reminder to myself about, and how I soulsearch myself when it comes to speech. What words I use, how I place them and also think a little extra about how they might be percieved by the recipient. Now, the Bible is not the only Ancient writing that deals with this topic. For example, one of the 5 precepts of Buddhism deals with "right speech" - and has great emphasis on talking good to your self and others. But it really hit home by reading from Proverbs, the idea of life and death by WORDS makes me view the world a little differently. Thinking more about speech. Let's talk good about each other!



måndag 26 november 2018

Tre premiärer på två dagar. / Three opening plays during two days.


Representera! Nu flyttar vi in i två dagar. / Represent! Now we're moving in for two days.


Då var det avklarat. Vi lyckades få till det! Vår grupp TEATER PUNCH hade planerat in en teaterhelg nu mellan 23-24 november 2018. Under en ganska lång tid har vi parallellt arbetat tillsammans i olika konstellationer för att göra inte mindre än TRE pjäser spelklara. Alla under en och samma helg.

Bron byggs. / The bridge is being built.

Scenen är klar. / The stage is set.


Den första pjäsen, som det faktiskt var nypremiär på, kvällen den 23/11, var "Le Pont (Bron)". Den handlar om två män som kommer från helt olika världar. De träffas på en bro med ett gemensamt mål, att begå självmord. Mötet utvecklar sig till ett filosofiskt samtal om livet, döden och allt däremellan. I den pjäsen spelade jag överklassdirektören AZ. Det var också den enda pjäsen som jag var med i. Men det var skönt på sätt och vis. Den krävde mycket eftersom det faktiskt bara är två karaktärer med.

"Kom inte närmare, detta är en Parker!" / "Don't come any closer, this is a Parker!"

"Och folk lånar inte ut pengar till de döda, varken fattig eller rik."
/ "And people don't lend money to the dead, no matter if they are poor or rich."

Lördagens första föreställning på eftermiddagen var familjeföreställningen "Den hoppande musen". Den var faktiskt helt slutsåld, vilket är ett gott tecken. Och den var också jätterolig. Jag har ju själv bakgrund inom just barnteater, så jag satt och smålog mest hela tiden. Den berättar historien om en mus som vill följa sitt hjärta och som möter en mängd olika djur, med olika motiv.

 En viss Roine Sangenberg skrev fantastisk musik till våra pjäser. 
/ A certain Roine Sangenberg wrote fantastic music to our plays.



Lördagkvällens premiär av "Den löjlige" - fritt efter Fjodor Dostovjetskijs "En löjlig människas dröm", var den som jag tyvärr missade. Hela veckan, ja, lägg till ett par dagar, fram till premiärerna hade jag tampats med en helt omöjlig feber-influensa. Den däckade mig totalt och nära premiären kände jag hur rösten snart skulle försvinna. Det är ju en riktig katastrof - då detta gig liksom är beroende av att rösten fungerar. Jag klarade av fredagen hyfsat tack vara vänliga handlingar, koppar av te och vila. Lördagen kastade ner mig i förkylningsträsket och det fanns inget jag orkade stå emot med.


 Vilar lite och knaprar förkylningsmedicin i logen. 
/ Resting some and munching on some cold-medicine in the dressing room.

Våra affischer tidigare i veckan på en stor mataffär.
 / Our posters earlier this week in a large grocery store.

Nu är det lugnt i december, lite andra uppdrag som hör julen till, väntar runt hörnet. Men sedan, nästa år, så kan det vara mycket möjligt att våra tre föreställningar kommer till en stad nära dig. Var så säker! Och håll utkik. Teater Punch har nu spänt musklerna och visat att vi finns. Tack till alla er som kom och tittade under vår helg.


söndag 25 november 2018

Spökteater del 2 / Ghost Theater part 2

Runt Halloween. Fortfarande ljust ute...
/ Around Halloween. Still light outside... 

Som monsterjägare behövs mångsidig arsenal. 
/ As a monster hunter an allround arsenal is required. 


Jag fick en förfrågan någon gång i oktober, om att vara en sorts guide under en så kallad "Spökvandring" som skulle hållas på Landskrona Teater Det skulle utspelas mellan den 1-2 november. Jag visste inte riktigt vad det skulle innebära men tackade ja ändå. Sedan när tiden närmade sig så började jag få lite kalla fötter. Det var nog mest för att jag inte hade allt klart för mig. Jag hade ju fått kläder (hämtat lite godsaker från Kulturskolans kostymförråd. Den gula rocken har en gång burits av Rolf Lassgård - stjärnglans!). Vi hade bestämt lite vapen osv. Det var mer att jag kände att jag hade lite att gå på. Jag hade träffat de elever som skulle agera monster, så jag visste det åtminstone. Men inte mer över hur själva turen skulle läggas upp.

Som tur var kunde jag kontakta den person som jag hoppade in som. Efter en hel del tips kände jag mig till sist så säker att jag började se fram emot de två dagarna jag skulle agera monsterjägaren Alfred. För det fungerar så här för mig; om jag vet vad jag ska göra, har lite stolpmanus som stöd, så har jag inga problem att brodera ut och improvisera.

Själva premissen var att det fanns en förbannelse över teatern. Besökare får följa med mig ner under teatern, i lokaler som i vanliga fall inte är öppna för allmänheten. Under den vandringen hade vi placerat ut olika typer av monster och läskiga varelser som på något sätt hörde ihop med den här förbannelsen. Det hela påminde mycket om att guida grupper på trollvandringar på Tomteland. Det var bara byta ut kulisserna, så att säga. Efter första turen med gruppen blev jag varm i kläderna. Det gick faktiskt förvånansvärt bra. Besökarna skrek och blev rädda, monstereleverna skötte sig bra och vi lyckades bryta förbannelsen. 5 turer = 5 brutna förbannelser. Lägg till detta gånger två.


 Med ett ansikte märkt av sorg och kamp. / With a face marked by sorrow and struggle.

 ...och ljuset försvinner. / ...and the light disapperars.



English:





 Något står inte rätt till på Landskrona Teater. / Something isn't right at Landskrona Theatre.

 Skelett spelar dansband i källaren. Det går ju inte!
/ Skeletons are playing dansband in the cellar. We can't have that!



I got a request some time in October, to be a type of guide during a so called "Ghost Walk" which would be held at Landskrona Theatre. It would all take place between November 1st to 2nd. I didn't know what that would entail exactly but said yes to the request. As the time drew nearer I started to get cold feet. Mostly because I didn't have it all together. I had already recieved clothes (got some goodies from the Cultural School's wardrobe. The yellow coat has once been worn by Rolf Lassgård - starstruck!). We had also deciede upon some weapons too. It was more like, I had little to work with. I had also met with the students who would portray monsters, so I knew that at least. But it was more about how to plan the actual walk.

Luckily I could contact the one whom I substituted for. After a whole deal of tips I felt so confident I was starting to look forward to the two days that I would portray the monster hunter Alfred. Sort of a mix between Supernatural's Winchester brothers, with a Victorian/Oscarian twist of Van Helsing. Because this is how it works for me; if I know what I am supposed to do, have some script for support, I have no problem with improvisation. 

The premise was that there was a curse on the theatre. So I needed visitors helping me finding out how to break the curse. They got to follow me downstairs, in places that are not ususally open to the public. During the walk we had placed different kinds of monsters and scary creatures that in some or no way had anything to do with the curse. It all reminded me about doing troll walks back home at Santaworld. You only needed to replace the backdrop, so to speak. After the first tour with the first group, I felt I knew what I was doing. It actually went very well. The visitors screamed, the monster students performed excellent and we managed to break the curse. 5 tours = 5 curse breakers. Add that times two.


 Silverkulor laddade. Nu kör vi! / Silverbullets loaded. Let's do this!

Ordningen är återställd. / Order is restored.




lördag 17 november 2018

Filmtips: Askeladden - i Dovregubbens hall (Bergakungen/The mountain King)





Sverige framställs som det ledande landet i Norden. På många sätt. I vissa fall kan det väl vara rättfärdigat. Men när det kommer till film anser jag att svensk film under lång, lång tid har spelat "säkert". Mestadels rör det sig om kriminalfilmer/serier och rätt plumpa familjefilmer. Under de fem senaste åren har svenska filmskapare vågat mer, men fortfarande ligger de långt efter många andra filmskapare i Norden. För några år sedan stack finske Jalmari Helander ut med sin alternativa julfilm "Rare Exports - A Christmas Tale". Samma år kom norske regissören André Øvredal ut med fusk-dokumentären "Trolljägaren", som verkligen fick mig att tappa hakan. Vi stannar kvar inom norsk film. En till norsk regissör är Mikkel Brænde Sandemose. Han gör film som jag vill se, lite skönt att bli befriad från vad man tycker att nordisk film ska vara. Jag blev så positivt överraskad av "Mysteriet Ragnarök" som kom för något år sedan, att intresset var väldigt stort och förväntningarna höga när jag fick nys om denna nya film; "Askeladden - i Dovregubbens hall".


Under senaste upplaga av Sci-fi world i Helsingborg kom jag över ett exemplar av denna film. Och, nej, den gjorde mig inte alls besviken. Historien berättar om Espen, som blir utslängd av sin far efter att ha råkat bränna ner gården. Ryktet går dock att kungarikets prinsessa har blivit kidnappad av självaste Dovregubben. Belöningen skulle lätt räcka för att kunna bygga upp gården igen. Och så börjar äventyret. Norges naturligt magiska landskap används flitigt för att illustrera sagan. Tyvärr kom jag bara till sömniga Trysil, den enda gången jag var i Norge. Historien är "enkel" i form av sagans dramaturgi, men det görs väldigt bra och jag blir imponerad av skådespelarna. Allt från Espen, prinsen - till de inställsamma häxorna. Ja, det är rätt många oknytt och speciella varelser i den världen. Och effekterna och maskerna är ofta snygga och ger ett härligt proffsigt intryck. Det enda som jag kan finna negativt, eller vad man ska säga, är att ibland gör den mig osäker för vilken målgrupp den riktar sig till. Ibland finns det element som känns smått fåniga... som härolden i kungens sal. Andra gånger blir det istället riktigt otäckt, som inte alls passar sig för de som gillade scenerna med härolden. Men sammanlagt är det en mycket stark film. Jag ser med spänning fram emot Mikkels framtida projekt.


English:




In our region (The Nordic), Sweden is often portrayed as the leading country. In a lot of ways. In some cases it may even be justified. But when it comes to film I regard Sweden film as "playing it safe" for a long, long time. We mostly produce what is referred to as Scandinavian "noir"/crime and pretty campy family entertainment. Since the last five years or so, Swedish movie creators have dared a lot more, but still I consider most of them being quite far behind other filmmakers in the Nordic region. Danes, for example, are excellent at producing very moving tv-series. Swedish series rarely come close to those standards as of yet. Finland gave us the alternative Christmas movie "Rare Exports - A Christmas Tale" in 2010, through Jalmari Helander. Nothing remotely close would have been possible in Sweden at that time. That same year Norwegian director André Øvredal gave us the fake-documentary "The Troll Hunter", which really blew me away! I will continue talking especially about Norwegian film now. There is a very interesting filmmaker, Mikkel Brænde Sandemose. He creates movies that I always wanted to see, sort of a relief from what you expect Nordic films to be about. I was very positively surprised by "Gåten Ragnarok", when it came out a couple of years ago, so the interest peaked when I got wind of this new film. "The Ash Lad - In The Hall Of The Mountain King". 

During the last edition of Sci-Fi World in Helsingborg I managed to aquire a copy of this film. And, no, it did not disappoint. It tells a story of Espen, being thrown out of his home by his father after accidently burning down the entire homestead. There is a rumor that the princess of the kingdom has been abducted, by no other than the Dovre-Troll King. The reward of getting her back would cover the cost of rebuild the homestead by far. And so the adventure begins. The natural magic of Norway's scenic beauty is used as much as possible. Unfortunately for me I only got to sleepy Trysil the one and only time I have ever been to Norway, so I haven't experienced the Norway magic. The story is "simple" in its dramaturgy, but it is done well and the actors really impressed me. From the lad Espen, the corny Prince - to the smooth-talking witches. Yes, there is a lot of strange creatures and goblin-folk in this world. And the effects and masques are often nice and cool, gives it a proffessional impression. The only thing I can see a negative, or what you should say, is that sometimes I find myself wondering for what audience this movie is aimed at. Sometimes you have these elements that are pretty daft... like the herold/messanger in the King's great audience chamber. Other times it gets pretty scary, which is not at all fitting for those who thought it was funny with the scenes with the messenger. All in all I must say it is a great movie. I am excited to see what Mikkel will do next.


fredag 16 november 2018

En helg med Teater Punch. / A weekend with Teater Punch.



De känner inte varandra, har aldrig träffats. Men båda kom till bron samtidigt av samma anledning - för att hoppa. Vi följer deras möte genom en mängd olika turer; kulturella och känslomässiga krockar, bråk, desperata spel och tårar. Kan de två överhuvudtaget mötas bakom fasaden av fördomar? Har de båda - precis som många andra män - gått i fällan att det är lättare att stå ensam mot allt och alla än att uttrycka sina känslor och visa sig sårbar? Har en skev maskulin norm lett dem in i en återvändsgränd?

Le Pont är en surrealistisk och tragikomisk pjäs om ensamhet, klasskillnader och självmord. Två medelålders män från olika sociala grupper möts i hur det är att vara människa, mitt på en bro mellan de ”rena” och de ”skitiga” stadsdelarna.

Le Pont, som är skriven av belgaren Laurent van Wetter, hade svensk urpremiär i November 2015 av Teater Punch i svensk översättning av Aslög Hildebrand och Jacques Cappelle.





Den hoppande musen - en fantasifull familjeföreställning om att vara annorlunda och att försöka passa in trots udda drömmar. En saga om kamratskap och ödmjukhet, om rädslor och mod. Ett magiskt äventyr kantat av mötet med det okända.





Vi följer huvudkaraktärens tankar, drömmar och reflektioner om lidande, kärlek och stolthet.
Vem är den ”löjliga” människan? En naiv visionär eller en tankspridd människa som genom ny förståelse för det självklaraste av budskap - älska din nästa som du själv vill bli älskad - finner mening i sitt hittills bortkompromissade liv? Det är upp till publiken att avgöra. 

"Den löjlige..." är en monolog på Fjodor Dostojevskijs novell "En löjlig människas dröm"