torsdag 21 juni 2018

Hälsingesommar 2018. / Helsingia Summer 2018.

Finns det färger, duk och penslar kan det lätt hända grejer. Om man därtill lägger till tid och utrymme finns det ingen hejd på vad som skulle kunna ske. Det känns härligt att få tid att låta kreativiteten få utlopp.


Jag ritade upp grunden med blyerts först. Färgerna leder vägen.
 / I mapped out the basics with a pen first. The colours lead the way.

Lite så. Dags för bakgrunden. / Kind of like so. Time for the background.


Fotbolls VM, avlastning och skön sommar. Allt på en gång. Jag och barnen är hemma i Hälsingland  och besöker släkten för några veckor nu. Det är ett helt annat tempo än i Landskrona. Edsbyn, Söderhamn, Bollnäs och Alfta bjuder in till att sakta ner. När jag drar ner tempot kommer också min målarinspiration ofta fram. Det är helt otroligt att jag lyckades bli klar med en tavla på bara TVÅ dagar. Två dagar, alltså.

Nu använde ju jag akrylfärg, vilket torkar inom några minuter. Så det är en del av förklaringen. Sedan hade jag för en gång skull motivet väldigt klart för mig. Inspirationen kommer från många delar. Motivet med en kvinna som leder sin man att följa med inspirerades från en reklamfilm för resor till Israel (Two cities - one break). Jag placerade detta någonstans i Hälsingland istället. Det blommar överallt nu här, gröna ängar och bergen i fjärran. Det blev helt plötsligt någonting naturromantiskt över det hela. Kvinnan som leder sin man till naturen.


 Äldsta dottern hjälper gärna till. / Oldest daughter likes to help.

 Hon håller faktiskt på att bli riktigt bra. / She is actually getting really good.


Som alltid är bakgrunden viktig att få till, vad är det som ska synas? Jag hade en klar bild hur jag ville att det skulle se ut. Men tålamod, tålamod. Eftersom man får jobba i lager är det bra att lägga gräsets och himlen färger innan det är dags för detaljarbetet. Jag visste att jag ville ha ett fält med prästkragar, de är så fina på sommaren. Mellan fältet och himlen ville jag ha en trädgräns med barrträd, som är så vanliga här uppe. Låt oss också tala om fältet. Det kan inte bara vara grönt. Det finns skuggor i skuggor också. Att lägga till mörkare partier som sedan målas över så att det "lyser" igenom är ofta mer intressant. I gräset har jag lagt till stänk av rött, brunt, blått, svart med det gröna. Det blev faktiskt rätt bra.


 Koncentrationen är på top. / Concentration is at its peak.

 Ingen färg i håret, i dubbel bemärkelse. / No colours in the hair, in a literal sense.


Jag ville att personen skulle vara glad på bilden. Glad, nöjd, förväntansfull och vänlig. Alla egenskaper som alla borde få ha när sommaren är här. Jag ska erkänna att det är svårt att måla människor. Människor som ska likna människor. Det är så många saker att tänka på. Jag utmanas fortfarande av ansikten och händer. Hela tavlan får ses som en övning. Men den blev ok. Kanske mer än ok till och med? Nu släpper jag nyheten... jag ska ha utställning under februari månad 2019. Who-hoo! Kanske denna tavla är ok nog för att komma med då?


 Breda penslar är guld värda för större ytor. 
/ Broad brushes are worth their weight in gold for bigger areas.

 En blå linje? Vad? Varför? Ska det inte vara träd där?
/ A blue line? What? Why? Isn't there supposed to be trees there?


English:


Are there colours, canvas' and brushes things can easily happen. If you to that mix also add time and space there is no end to the possibilities. It feels lovely to let the creativity flow.


 Helt rätt. Men över det blå - måla grönt i olika nyanser (ljusare grönt på toppen). Sedan har du dina träd! Använd gärna en smalare pensel och dra ut grenarna på träden. Det blir fint.
/ Quite right. But on the blue - paint green in different hues (lighter at the top). Then you have your trees! Preferably use a thinner brush to draw out the branches. It will look spectacular.

 Måla mörka områden. Måla över dem med lite gult, stänk i lite brunt och rött. Prova dig fram. Dutta vita små prickar över allt. 
/ Paint darker areas. Paint them over with some yellow, speck some browns and reds. Try your way around. Tap white dots over everything.


Footboll- Championship, exoneration and a lovely Summer. All at once. Me and the kids are back home in Helsingia to visit relatives for a couple of weeks now. It is a different pace than in Landskrona. Edsbyn, Söderhamn, Bollnäs and Alfta invite you to slow down. When I drop down a few paces my inspiration to pain emerge. It is unbelievable I managed to finish a painting in just TWO days. Two days.

Now, I used acrylics, which dries within minutes. So that is part of the explanation. Then, for once I had my motif pretty clear to myself. The inspiration comes from many places. The imagery with a woman leading her man was inspired by a travelling ad for trips to Israel (Two cities - one break). I placed that scenario somewhere in Helsingia instead. It is blooming everywhere right now, green meadows and mountains in afar. It turned into something nature romanticism over the whole thing. A woman leading her man into nature.


 Jag gillar det här. Jag tror att jag ska ta bort solen. Nu väntar blommor och förstärka lite färger.
/ I'm liking this. I think I need to remove the sun. Now I need to paint some flowers and enhance colours.

 Blommorna börjar komma på plats. / The flowers are getting in place.


As always the background is important, what is to be seen? I had envisioned it all pretty well. But patience, patience. Since you are working in layers it's always a good thing to paint up the grass and sky before getting into details. I knew I wanted a meadow with oxeye daisies, they are so lovely in the Summer. Between the field and the sky I also wanted a tree line with coniferous trees, which are so common up here. Let's also talk about the field, meadow. It can't just be green. There are shadows in shadows too. To put darker areas which are later painted over but letting the dark "shine" through, is often more interesting. In the grass I have put specks of red, brown, blue, black with the green. It actually turned out pretty good.


En gul/vit prick.Gärna mycket färg. / A yellow/white spot. Preferably lots of colour. 

 För bladen, dra ett smalt streck från mitten och ut en bit. Tryck ner penseln lätt när du känner att du har rätt längd. Lyft penseln försiktigt. Det ska skapa blad. Testa tills du besitter tekniken.
/ For petals, draw a thin line from the middle and out a bit. Press the brush down when you feel as if you have the right length. Remove the brush carefully. This will create petal-leaves. Try it until you master the technique.


I wanted a happy person in the painting. Happy, content, expectant and friendly. All the traits everyone should have when the Summer is here. I will have to admit I find it rather difficult to paint people. People that resemble humans. There are so many things to think about. I am still challenged by faces and hands. The entire painting can be considered as a practise. But it did turn out ok. Perhaps more than ok even? Now I will drop the news... I am having an exhibiting during February of 2019. Who-hoo! Perhaps this painting is good enough to make the cut?


 Så nära. / So close.

Klar! Behövdes lite nagellack med. / Finished! Needed a little nail-polish as well.






fredag 15 juni 2018

Skådespelartips. / Acting tips. 🎭


Här delar jag lite tankar från teaterns värld. Mycket är från en slags föreläsning av dramatikern Dag Norrgård och lite av mina egna erfarenheter inom drama och teater. Förstår inte varför ljudet blev kasst ibland bara.

English:

Here I am sharing some thoughts from the world of theatre. Much is from a kind of a lecture by playwright Dag Norrgård as well as some of my own experiences within theatre and drama. I don't know why the sound became so strange at times.


måndag 11 juni 2018

Provfilmning. / Screentest.




Igår var jag på provfilmning i Malmö. Sånt är alltid nervöst. Hur gör man, hur står man? Men det var en trevlig agent jag träffade. Jag har nu gjort mitt bästa. Svar kommer senast på tisdag. Spännande.


English:



Yesterday I was a screentest in Malmö. Those things are always nerve-wrecking. How do you do it, how do you stand? But I met up with a friendly agent. I have now done my best. Reply will come of latest on Tuesday. Exciting.


lördag 2 juni 2018

Kriget är slut, sista föreställningen. / The war is over, the last show.

"Föreställningen är inte lång. Ni hinner hem i god tid innan era föräldrar är hemma..."
"The show is not long. You will be home in good time before your parents are home..."


Så var det till slut över, föreställningen "Den långa resan". Den 2 juni 2018 spelade vi den sista föreställningen, som fjädern i hatten var det nästintill fullbokat, runt 95 bokade, men det kom en och annan eftersläntrare med. Det är alltid speciellt att ta på sig scenkläderna för sista gången. Det är en process att lämna en roll och repliker. Det är alltid så. Ofta blir det en period av tomhet en tid efter det sista.

I mitt fall blev det till att säga farväl till Abu Alaa, en egoistisk, gubbsjuk, ond människohandlare. Det är en karaktär som är minst sagt rätt långt ifrån mig själv. Ibland funderade jag på ifall jag skulle fixa det på det sätt som Öresundsteatern ville att Abu skulle vara. Men jag fick arbeta lite, söka runt i känslolivet - skapa en målbild också. Vad är det som driver denne Abu? Känslor från ett par konflikter, både rätt nyligen och även saker från det förflutna, visade sig ha bra brännkraft för att ge Abu rätt blandning av frustration, ilska och besvikelse. Han är en man som gärna sparkar neråt och fjäskar uppåt. Här är ett axplock av omdömen som jag fått av besökare i publiken, som är ett kvitto på att jag lyckades på något sätt:



"Din skurk. Du är obehaglig. Jag vill inte träffa dig ensam. Törs jag hälsa på dig? Så hemsk du är mot barnen."

Jag har lärt mig mycket tycker jag. Lite tekniker som jag inte hade en susning om tidigare. Men också från att se på alla andra fantastiska människor i ensemblen. Den viljan, den glöden, den talangen. Speciellt kul var det att se alla ungdomar och elever från Kulturskolan. Det finns personer där som, om de fortsätter med teater, kommer att gå långt.




Efteråt hade det dukats upp med samkväm. Filtar hade lagts ut på golvet i exercishallen. Människor från länder i Mellanöstern hade gjort enormt mycket, och fantastiskt god mat! Helt galet god mat! Det var Baba Ganoush, sallader, piroger, hummus och annat smaskigt. Kolsyrat vatten och olika typer av läsk skickades runt bland filtarna. Härligt god stämning med andra ord. Kanske lite för sent var det dags för öppen scen. Människor började gå för att åka hem, nämligen. Kanske det hade varit bättre att starta med den, sedan äta mat? Vem som helst fick dela något. En dans, en dikt, sång eller liknande.

Kul med underhållning från människor av ensemblen, för ensemblen. Jag hade också planerat en sång. Jag hade ställt gitarren längst in bakom scenen i ett hörn. Men det verkade som att det skulle kanske anmälas i förväg, ifall man ville dela något. Så när alla som eventuellt hade sagt till om det var klara kom en snabb uppmaning att återgå till maten. Jag hann inte riktigt med, inte heller kändes det som det var läge att säga STOPP. Horden av människor var redan på väg ut. Jag spar sången till en annan gång, kanske ett annat sammanhang.





Hur är abstinensen då, så här efteråt? Det går bra. Vissa dagar känner jag att jag skulle kunna dra på mig manteln och gå lös på folk verbalt på scenen igen. Träffa alla från ensemblen när vi gör oss i ordning samt vara med på det galet varma uppvärmningarna som Anders Kungsman stod för (bollywood + discodans!). Nu kommer det här att bli till fina teaterminnen och förhoppningsvis talas om av de som kom och såg föreställningen. Det var sannerligen en spännande fantasysaga om krig och flykt.




English:






So the show was over, the theatre play "The long journey". On July 2nd 2018 we played the very last show, and the icing on the cake was that it was nearly fully booked slot, around 95 people, but a few laggards came behind too. It is always special to put on your stage-wear for the last time. It's a process to leave behind a role and lines. It always is. Often there is a period of emptiness a while after the last show.

In my case that meant saying goodbye to Abu Alaa, a selfish, lecherous, evil slave trader. It's a character which is far away from myself, to say the least. Sometimes I wondered whether I would be able to bring forth what was needed in the way Öresundsteatern envisioned Abu to be. But I needed to work a bit, do some emotion evaluation - create a statement of purpose. What drives this Abu? Emotions from a couple of nasty conflicts, both fairly recently and also digging up things from the past, proved to have great fueling power to give Abu the right mixture of frustration, anger and disappointment. He is a man that gladly kick down in the pecking order and suck up to the power above. Here are some personal opinions from people in the audience that sort of proves that I was able to pull it off: 




"You villain. You are unpeleasant. I don't want to meet you by myself. Do I dare to greet you? You were so horrible to the children."

I have learned a lot I imagine. Some techniques that I didn't even knew existed. But also by watching all those other amazing people from the cast. The will, the fire, the talent. It was especially fun to watch the youth and the students from the Cultural School. There are some among them which, if they continue with theatre, will go a long way.



Afterwards it was time for food fellowship. There were blankets on the floor in the Execise Hall. People from countries in the Middle East had made insanely ammounts of food, and it was fantastic! Totally crazy good food! There was Baba Ganoush, sallads, pasties, hummus and other things tasty. Carbonated water and fizzy drinks were also passed around between the blankets. Jolly good time. Perhaps a bit late they announced for open stage, open mic night. People were already on their way home by that time. Perhaps it would have been better to start with that and then munch on food? Anyone could share something. A dance, a poem a song or the likes.

Fun with entertainment from people from the cast. I had also planned to perform a song. I had put my guitar way back in the corner behind the stage. But it seemed as if you perhaps should have told someone in beforehand. Because when everyone who had shared something was finished there was a quick call for people to get back to the food. I was caught a bit off guard, neither did it feel like as it was a time to yell STOP. The hoard of people were already on their way out. I will save the song for another time, another context.




And how is the withdrawal, now afterwards? It is fine. Some days I feel I could put my cloak back on and verbally abuse people on stage again. Meet up with fellow cast-members and getting ready before shows, as well as doing the crazy warm warm-up excercises signed by Anders Kungsman (bollywood + disco dance!). Now this will be a source for great theatre memories and hopefully people who saw it will talk about it for quite some time. It truly was an exciting fantasy story about war and escape.




måndag 28 maj 2018

Bara tre föreställningar kvar... vilken resa. / Only three shows left... what a journey.


Bara 29/5, 31/5 & 2/6 kvar nu!

 Jag har bott i Landskrona sedan 2008 men aldrig varit inne i Exercishallen. Bara gått förbi.








Allt har varit igång sedan hösten 2017. Nu i juni 2018 kommer det att stanna av. Processen. Jag halkade in i ensemblen efter en kallelse, eller intresseanmälan från Kulturskolan. Det var ett samarbete mellan Öresundsteatern och Kulturskolan. Efter vi hade kollationering, manusläsning och alla fick sina roller stod det klart att jag skulle spela människohandlaren och cirkusdirektören Abu Alaa. Vad jag inte visste då var att det skulle krävas lite extra, och vara ganska långt bort ifrån t ex Stora Stygga Vargen, från musikalen Shrek, för att gjuta liv i karaktären.

Det har verkligen varit en resa att få vara med i detta. Anders Kungsman skrev manus (en häftig fantastik saga om krig och flykt) och Per Ullberg regisserade. Dessa två utgör Öresundsteatern och var de drivande krafterna över hur föreställningen skulle bli, mest Per den här gången, då han var regissör. Eftersom det finns clowner och lite scenvåld med i historien var de fenomenala Marie Sehlin och Åsi Hildebrand från Kulturskolan med på ett hörn också. Deras kombinerade kunskap om scenkonst skulle kunna göra vilken regissör som helsts axlar lätta, i form av extra repetitioner utöver själva föreställningen. Det är det som kan bli så fantastiskt med teater, allas expertiser kopplas samman och bygger en föreställning.





Och så var det ju Exercishallen då. Det finns ett bra eko där inne som gärna låter rösten åka flipperspelskula. En utmaning när vi skulle öva olika scener. Men allteftersom själva scenrummet byggdes omkring oss svalde det mer och mer av ljudet. När alla lampor och "gator/byxor" kom upp och skapade en teater så blev det så mycket lättare att "jobba". Scenografen Suzanne Andersson hade en vision om scenrummet som blev så mycket häftigare i verkligheten än den modell hon hade med sig någon gång i våras. Och den modellen var riktigt, riktigt spännande. Mina två stora "aha"-upplevelser för att känna att jag började bli Abu Alaa på riktigt var nog kostym och smink. När kostymören Leif Persson steg för steg hittade rätt kläder åt mig, samt den där torsdagen 3 maj, då jag fick allt ansiktshår färgat nattsvart på Eddy's, efter det kände jag att jag lättare kunde försöka hitta min karaktär. Yttre attribut i all ära. Men en inre bild av vem Abu Alaa är som en kombination av Harold Zidler (Moulin Rouge) & Kurgan (Highlander).

Det var också en förmån att få se en internationellt erkänd trumkonstnär, Kristina Aspeqvist, i aktion. Hon skrev musiken till föreställningen och under varje gång som vi har spelat har det låtit som om det har varit ett par personer som trummar tillsammans. Men det är hon som gör allt själv! Gymt häftigt!

Med föreställningen imorgon inräknat så är det bara TRE föreställningar kvar innan det är dags att hänga tillbaka hatten för gott. Alltid lika bitterljuvt, såklart. Men, vilken resa. Så mycket talangfulla människor jag har mött och haft utbyte med. Fantastiskt. Och publiken. Tänk att Suzanne Osten kom och såg oss, det har jag fortfarande svårt att förstå. Lite samma känsla som när Kenneth Branagh passerade vårt bord i Ystad 2007 när jag var statist i brittiska Wallander. Fast större, faktiskt. Ett par personer i ensemblen fick personliga kommentarer av henne, bara positivt. Hon gillade också föreställningen. Så tack allesammans. Hoppas vi ses igen i teaterljusets sken!








English: 

Coming soon...





 x





















måndag 14 maj 2018

Ett kort stopp i Landskrona konsthall. / A short stop at the Landskrona Art Hall.

Nu är vi mitt uppe i spelperioden för "DEN LÅNGA RESAN" föreställningen. Det är jättekul men bara för att premiären är avklarad så får man inte tappa fokus. Samma energi som publiken mötte på premiären förtjänar de som i juni kommer att se vår allra sista föreställning. Det är mer än en förmån att få "jobba" tillsammans med så mycket talang.

Borde användas mer lokalt, inte mestadels gästspel.
/ Should be used more locally, not mostly guest performances.

Igår söndag åkte vi i familjen till kyrkan (vilket var rätt länge sedan sist, mycket repetitioner på helger), gudstjänsten var väl klar strax efter 12.00. Familjen fortsatte sedan upp till Väla och bortom för att hänga med en av fruns vänner och hennes familj. Det innebar att undertecknad hade lite tid på händerna innan ensemblen skulle träffas 14.00. Så jag promenerade till Landskrona centrum för att hänga runt lite. Har jag tid för mig själv hamnar jag gärna i områdena kring citadellet, museet eller liknande. Igår tog jag en chans på Landskrona konsthall. Jag hade nog inte varit där sedan Kulturnatten i höstas.

Nu var det en samlingsutställning där med två konstnärer; Asle Nyborg & Lage Pergon. Måleri och skulptur. Det var intressanta saker, väldigt mycket abstrakta verk. Lite häftigt att se riktigt stora tavlor. När jag går där och filosoferar blev jag lite tacksam och samtidigt lätt eldig. Hur så? Jo, för vår stad har riktigt potential. I centrum ligger allt inom räckhåll vad gäller konstnärliga saker. Inom max 20 minuter går det att nå ett slott, konsthall, museum, bibliotek, kulturskola och en av Sveriges snyggaste teatrar. Vilken grej tänkte jag! I en större stad, som t ex Malmö, behöver man krångla med lokaltrafik för att komma från A till B när det är något konstnärligt evenemang. Eller i annat fall gå en lång sträcka. På en mindre ort kan det vara mer illa ställt, kanske det bara finns en av de institutioner som jag nyss räknade upp, i värsta fall ingen!

Här inne ryms det mycket historia.
/ This place contains a lot of history.

Här i Landskrona har vi alltså nära till ALLT sådant. Jag nämnde att jag blev lite "eldig" med. Varför då? Jo, tänk om det gick att bada Landskronaborna i kultur mer än det kanske har gjorts på länge. Att vi konstnärer inom olika genre nätverkar mer. För ut teatern på gatorna, måleriet i de offentliga rummen, poesin till mataffärerna osv. Överraskar med planerade och spontana händelser. Eldshower på slottet? Rådhustorget skulle lämpa sig bra för händelser eller små "trailers"/glimtare för kommande teaterföreställningar. Där det rör sig människor. Göra människor vana vid konstnärliga uttryck.

Här tränas morgondagens dansare, skådespelare och musiker.
/ Here the dancers, actors and musicians of tomorrow are trained.

Det är ingen hemlighet att Landskrona har haft och också fortfarande har ett hårt klimat socialt. Åtgärder och skattepengar gör nog sitt, det är jag säker på. Det är komplexa saker som gör att det överhuvudtaget finns personer som känner sig manade att tillfoga person- eller materiella skador. Men intressant är studier som har gjorts angående historiska konstarters effekt på inlärning och emotionella utveckling hos barn och ungdomar. En bok som jag särskilt kommer att tänka på är "Researching History Education - theory, method and context", av Lisa Levstik & Keith Barton. De hade tagit del av forskningsresultat som tydlig kunde påvisa sambandet mellan bra inlärning av "vanliga" ämnen, såsom historia - och användandet av historiska konstarter (teater, musik, bildkonst). Och de utvecklade också en större empati än de som inte höll på med något konstnärlig aktivitet alls.

Konstnärer av olika genrer har ofta gått före när det har handlat om att vända trender, påvisa orättvisor eller revolutionera samhället. Kunde inte det också göras för Landskrona, tänker jag? Jo, jag tror det. Ge människor meningsfull fritid så att de slipper ställa till oreda. Visst går det att tänka sig?


English:

Coming soon...

 Konsthall med japansk trädgård. / Art hall with a Japanese garden.


Slottet öppnade 1559. / The castle opened in 1559.


x
En ombyggd brandstation blev till ett unikt bibliotek.
/ A rebuilt fire-station turned into an unique library.