Händerna som möts. / The hands that meet.

Som jag nämnde tidigare så fick jag en förfrågan för en tid sedan om en speciell tavla. Ett beställningsjobb, med andra ord. Med beställningen kom tydliga riktlinjer, så jag har bollat idéer fram och tillbaka sedan i februari i år. Det första som jag gjorde var några testskisser. Efter godkännande var det sedan bara till att sätta igång. Utmaningen den här gången var anatomi, toner och själva storleken på tavlan.

Damen ville ha något som liknade 1A (fast med bättre proportioner).

The lady wanted something similar to 1A (but with better porportions).

Detta är verkligen min avstressningstid. / This is truly my stress-down time.

En början. / A beginning.

Ibland hamnar jag i någon konstig fas då jag tänker; "Åh nej, det här kommer jag aldrig klara av!". Lite som en kreativ ångestprocess. Men i det "lidandet" uppstår kanske en skärpa som gör att man faktiskt klarar av det man ska göra? Det är lösa tankar, men visst är det en komplex resa att göra en tavla. Det blir också mer påtagligt när tavlan är större. Det behövs mer planering och mod att smeta upp färgen på en duk.  

Vaga tankar i färgens form. / Vague thoughts in the shape of colours.

Det här med tavlor är en lustig företeelse. Medan man håller på så är det en process, från tom duk fram till att låta den stå och torka en sista gång. Kanske man kan säga att det är som en 'vän' som man träffar lite då och då? Jag hör att det låter lite skumt.

Samtidigt är det ju så. Varje gång så utvecklas bilden. Precis som möten människor emellan.

Grunden tar sig. / The basics are coming around.

En sak som jag upptäckte var att händerna inte var helt lika. Skulle jag ha försökt göra dom helt likriktade? Kanske jag borde ha konsulterat beställaren? Men ju mer jag funderade på det fann jag någon sorts samklang mellan den tanken och hur temat var bakom tavlan.

'Var frikostiga och dela med dig...' var ledordet och idén bakom. Min tanke som växte allt starkare var att händerna tillhör OLIKA människor. För att frikostighet ska kunna knoppas av så att folk delar med sig av det de har, krävs mötet mellan människor. Jag upplevde det mycket tydligt.

Bara något lager kvar...tänkte jag.

/ Just a few layers left...so I thought.

Religionsfilosofen Martin Buber refererade till livet som att allt verkligt liv är möte. I mötet med människor i verkligheten (tyvärr, sociala medier, ni håller inte måttet) kommer alla förutsättningar fram för att interagera och vidare utveckla något som håller även efter första mötet.

Någon gång i mars hände något med tavlan. Jag hade åkt in till Malmö, några timmar senare får jag ett samtal från ni fru. Barnen hade hittat hinken med vatten och några penslar jag hade ställt undan tillfälligt. Och de fanns vid platsen som jag hade ställt undan tavlan...också tillfälligt.

Förbättring eller försämring?

/ Improvment or retrograde?

Använd det brustna. / Use the broken.

Tavlan fick sig en liten omgång. Färgat vatten hade runnit ner och skapat mängder av upplösta fläckar. Den såg nu ut en del som modern konst. På ett dåligt sätt. Jag petade inte på tavlan på några veckor.

Men så gick det upp för mig att det var precis detta som tavlan behövde. Och på ett sätt slår det följe med temat om att dela med sig. Att dela med sig handlar inte om det perfekta, den finputsade ytan. Utan att i den mänskliga skörheten vara äkta, visa på viljan att vara frikostig bland alla de "fläckar" vi bär med oss. Så jag använde det operfekta som bakgrund men "lagade" på några platser där jag tyckte det behövdes.

Så, dela med dig till din omgivning, precis som du är med det som du har.



English:

As I have mentioned earlier I got a request to do something artistic a while ago. A commissioned work, you could say. With the 'order' came specific instructions, which I thought was good. I have been juggling ideas back and forth since February. After my test-sketches got approved it was time to get down to business. Challenges this time proved to be anatomy, tones and the sheer size of the canvas.

Ljuseffekt i gult förhöjs med vitt i lagom mängd.

/ Light effects are enhanced by white in sufficient use.

Det slitna kommer fram bakom. Härligt. / The tarnished look comes out in the background. Lovely.

Ljuset ute fick allt att se lite blekt. / The light outside gave it all a pale look.

Sometimes I come into this phase where I think: "Oh no, I will never pull this off!" Sort of like a strange 'anguish process'. But in that 'suffering' you might develop a kind of sharpness that enables you to manage it? Those are special thoughts but surely it is a special process to paint? It is also evident when the canvas is bigger. It takes a whole lot of planning and courage to smear colour to a canvas.

Personligen hade detta räckt, tycker jag. / Personally I think this would have been enough.

This with paintings is a peculiar thing. While you are doing it it's a process, from empty canvas to the final time for it to be left to dry. Perhaps you can call it a "friend" that you are visiting from time to time? I can tell it sounds weird.

At the same time that truly is the case. Each time the painting develops. Just like meetings between people.

Men den beställda texten fick den att lysa upp en del. Ett annat uttryck.

/ But the comissioned text made it light up a bit. A different expression.

One thing that I discovered was the hands were not the same. Should I have tried to made them completely similar? Perhaps I should have contacted the comissioner? But the more I gave it a thought I found some kind of resonanse between that thought and the overall theme behind the painting.

"Be generous and share..." was the keywords and the idea behind. My thought, that grew ever so strong, was that the hands actually belonged to DIFFERENT people. For generosity to have any chance of budding to the extent that people do share with one another it demands a meeting between people. I felt that very strongly.

Snart är det dags att ägaren får den. / Soon it's time for the owner to have it.

The philosopher of religion, Martin Buber, referred life as that all true life is about meetings. In the meeting with people in real life (sorry social medias, you are not going to cut it) comes the conditions for interaction and further more develop something that will last even after the first meeting.

Some time in March something happened to the painting. I had gone to Malmö, a few hours I get a call from my wife. The children have found the bucket of water and some brushes that I had put away momentarily. And they were at the site where I had put away the painting...also momentarily.

Men reklam måste med. / But commercial needs to be had.

Ordna med fin paketering. / Do some nice packaging.

The painting became a bit tarnished. Coloured water had been running down and created loads of dissolved stains. It looked like modern art. In a bad way. I didn't poke the painting for several weeks.

But then it struck me that this was exactly what the painting needed. And in a way it follows the theme quite well about sharing. To share isn't about the prefect, the furnished surface. But in the human frailty be genuine, show the will of sharing and be generous amongst all the "stains" we carry with us. So I used the imperfection as a backdrop but "fixed" it in some places where I thought there was a needed.


So, do share to your surroundings, just as you are and with what you have.

Mötet. / The meeting. 

Den dynamiska medeltiden. / The dynamic Middle-Ages.

Som historiker rör jag mig mellan olika tidsåldrar. Ingen tid återkommer jag så ofta till som medeltiden. Antagligen tog det fart under de formativa åren i början av 1980-talet, då "Ivanhoe" gjorde intryck på mig, med den färgrika heraldiken och kläderna. Det VAR medeltiden för mig ett tag. Nyare versioner av samma historia, kanske lite mer korrekta (mer säckväv och elände), kunde inte dra undan mattan för mig - i min syn på medeltiden som färgsprakande och dynamisk. Filmen från 1982 hade fler färgade sköldar, hjälmar och flaggor än någon annan!

Lite som Stjärnornas Krig har medeltids-intresset följt med mig, jag lärde mig kalligrafi tack vare det, jag har skrivit lite arbeten som har haft med det att göra och tagit en kurs genom Gävle Högskola som kort och gott hette Medeltidsstudier. Det har liksom hängt med. Den första gång som jag minns att jag såg tornerspel var i början av 1990-talet, utanför Söderhamn (Celeres Nordica var där). Det största evenemanget efter det var när jag och min far bodde på Gotland under medeltidsveckan 1997. Så häftigt!

Min fru hade också ett intresse för den här eran innan vi träffades. Så vi gjorde gemensam sak och började besöka en del av alla dessa medeltidsfestivaler som anordnas över hela Sverige (vi ska försöka ta oss till andra, europeiska festivaler längre fram någon gång). Jag tror rekordet låg på sommaren 2004, då vi kuskade runt till inte mindre än sex stycken på en säsong. Det var en sommar då vi bägge hade jobb och tjänade väldigt bra, kan jag säga.

Nu har vi börjat introducera barnen till detta också. Hittills har de varit positiva. Det finns så många aspekter att ta in som blir skojiga för dom. Dels att bära fina kläder, titta på riddare och deras hästar och uppleva nya smaker, bland annat.

Vid Hovdala Slott har de haft SM i Tornerspel i några år. Det är mycket mäktigt att se så på många ryttare på en och samma plats. När alla sätter fart på arenan vibrerar marken lite. Det måste upplevas.

English:

As a historian I move between different ages. But no time in history draws me back as often as the Middle-Ages. Supposedly it took shape during my formative years in the beginning of the 1980's, when "Ivanhoe" made its impression on me, with the colourful heraldry and the outfits. That WAS the Middle Ages for me for a while. Newer versions of the same story, perhaps more correct (more cloth and misery), couldn't remove the grasp of my vision of the Middle Ages colourful and dynamic. The movie from 1982 has more colourful shields, helmets and flags than any other!

A bit like Star Wars the Medieval interest has stuck with me, I learned calligraphy because of it, I've written small texts about the era and even took a course through Gävle University which was short and simple called "Medieval studies". It has kind of stuck with me. The first time I can remember seeing jousting for real was in the beginning of the 1990's, outside Söderhamn (Celeres Nordica was there). The biggest event afterwards was when me and my dad lived on Gotland during the Medieval Week 1997. So cool!

My wife shared this interest for this era even before we met. So we made a common effort and started going to one of all these Medieval market fairs which are held all over Sweden (we'll try and embark on longer journeys later, to one of the larger European ones some time). I believe the record for us in 2004, when we went around to no less than six of them during one season. It was a summer when we both had jobs and made loads of money, to say the least.

Now we have started introducing the children too. So far they are positive. There are so many aspects to include that are fun for them. Partly wearing nice clothes, watch knights and their horses and to experience new flavours, among other things.

1681

At Hovdala Castle they have had Swedish championship games in jousting for a couple of years. It is very powerful to see so many horsemen (and women) in one and the same spot. When they all charge the arena the ground kind of vibrates. It has to be experienced.

Oväntat Stjärnornas Krigtema med vinst. / Unexpected Star Wars-theme with a win.

Jag är positivt överraskad. Hur ofta sker det att man vinner saker när tillfället ges? Att vinna på lotto eller liknande, det händer ju liksom inte. Inte för mig i varje fall. Men i andra sammanhang har det gett utdelning. Det är ju mycket tur men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera kring ifall jag har någon sorts "talang" för tävlingar med att väva text som genererar plus för ett särskilt tema som efterfrågas.

x

Genom åren har det blivit någon vinst då och då (en bok här, en ask där. Jag rör mig mest där tävlingen kretsar kring film-, serie-, spel-, och allmänt inom popkulturvärlden. Så konkurrensen är stenhård, eftersom andra inom samma område är minst lika kreativa i sina svar eller motiveringar.

Nu senast hade discshop en tävling rörande Stjärnornas Krig på sin Facebooksida. Sådant är svårt för mig att motstå. Det var på den 4 maj som den började, slutet var
23:59. Jag skrev en motivering som sändes in 23:48 ca - alltså lite i sista sekunden.

Någon dag och en halv senare kom följande meddelande:
"Grattis. Vi har utsett dig till vinnare i tävlingen! Maila adress till info@discshop så är statyetten din. Ps may the force be with ya! Vännerna på discshop."

Lådan vägde 5.5 kg. / The boxed weighed 12 stones.

Fantastiskt kul! Så vad var priset? Denna 50 cm höga pjäs från Sideshow Collectibles serien! Den kom med posten idag. Galet snyggt detaljerad scen från filmen "Klonernas Attack" (från 2002), handgemäng mellan Amidala & en Nexu.

Detta är ett bevis för att det går att vinna tävlingar. Ge aldrig upp. Var kreativ och ärlig. Inget sånt från den mörka sidans trick alltså :-D

English:

I am positively surprised. How often do you win stuff when the opportunity is given? Like winning the lottery or something, it just doesn't happen. Not to me anyways. But in certain other contexts competitions sometimes pay off. It's a great deal of luck involved but I can't help but wonder if I have some kind of a flair for competitions where you need to weave text together for the certain theme which is asked for.

Sideshow collectibles!

Over the years there have been the occasional win here and there (a book here, a box there). I ususally move in circuits where the competition revolves around film-, comic,- game- or just in general within pop-culture. So the competition is fierce, since other people who also like these fields are just as good in their answers or motivations.

Now a couple of weeks or so ago, Discshop held a competition concerning Star Wars on their Facebook-page. Such things are hard for me to resist. It began on May 4th, ended at 23:59. I wrote a motivation which was sent in around 23:48 - rather in the last minute of things.

Some day and a half later I recieved the following message:
"Congratulations. We have appointed you the winner of the competition! Mail us your address to info@discshop and the statue is yours. P.s. May the force be with ya! The friends at Discshop."

I väntan på ett bra skåp. / Awaiting a good cabinet.

Crazy fun. And the prize? This about 50 cm tall object from the Sideshow Collectibles series! It came by mail today. Insanely beautifully detailed scene from the movie "Attack of the clones" (from 2002), a brawl between Amidala and a Nexu.

This is a proof that competitions can be won. Never give up. Be creative and honest. No tricks from the Dark side, in other words. :-)

"Det är ju bara film." "They're just movies."

Barnen hittar ljussablar inne på leksaksavdelningen. Jag har lärt dem väl...

/ The kids found lightsabers at the toy section. I have taught them well...

Kultur & konst speglar samtiden. Det är så självklart att det inte ska behöva sägas. Men jag gör det ändå. Fenomenet Star Trek uppstod i en tid då FN bildades och blev på "modet", serien och filmerna präglades en hel del av den samtiden. I en intervju på 1990-talet frågade en reporter från SvT trummisen i Dismember varför deras musik var så mörk. Svaret var "därför att världen blir mörkare.". Intressant svar, samt tydlig fingervisning om samtiden. 1990-talet hade lite spräckt bubblan från 1980-talet, då frågan säkert skulle ha fått ett annat svar (bandet hade antagligen haft en ljusare ljudbild med, i stil med Twisted Sister eller Warrant).


x

Idag är det 4e maj. Allmänt känt som den internationella Stjärnornas Krigdagen (ordvitsen har ingen bra svensk översättning än). Rätt så stor i engelskspråkliga länder, en mer tynande tillvaro i Sverige än så länge. Passande att det får bli ett inlägg om detta i så fall.



Det är många saker som jag gillar men inte så många som jag älskar. Fenomenet stjärnornas krig är en sådan. Jag minns övergången från att ha varit helt såld på leksaksmotorcyklar till att få upp ögonen för figurer från filmerna (till min storebror & pappas stora bestörtning). På den tiden fanns inget Internet för att kunna läsa på om figurer eller planeter. Man var beroende av vad andra hade sagt. Så när jag fick följa med pappa på bio 1983 för att se "Jedins återkomst" så var det en riktig högtidsstund. Efter det var allting möjligt, fantasi blev än mer fantastiskt. Också en väg till eskapism, på en ort där jakt, bandy & motorolja bestämde mansidealet.

Jag har ofta gått igenom olika teorier för att förstå varför filmserien lämnade ett sådant bestående intryck på mig. För det första har den det mesta av vad ett äventyr ska innehålla, igenkänningsfaktor genom arketyper och framför allt fantasifull. Dramaturgin fungerar också. Känslan av att vara i underläge men ändå göra ett försök och faktiskt ändra på maktstrukturer. Ja, det finns många teman i en galax långt, långt borta. :-) Så det är inte "bara" film för oss som gillar detta.

I've often run through different theories to help me understand why this franchise has left such a lasting impression on me. First of all I guess I feel that it contains all the ingredients that an adventure should have.

Rymdsagan är tidlös och drar in saker som är mellanmänskliga. Teman som vänskap, mod, förräderi, försoning, krig och kärlek finns som en röd tråd i många litterära storverk och inte minst verkligheten. Därför går det lättare för oss flesta att leva oss in det färgrika universum som herr Lucas har tänkt ut. Kanske just därför har fenomenet fått så stor genomslagskraft och är nu det tredje största varumärket (2015) inom populärkultur i världen. Rivaliteten med Star Trek har sedan Stjärnornas Krig dök upp varit en tvistefråga. Jag tycker nog att det beror mer på vad som tilltalar, även om jag partiskt nog lutar åt den senare.

Stjärnornas Krig är inte bara en filmserie. Det är också inspirationen till mycket av det som kom efteråt, i form av science fiction på film. Innan S.K. var de allra flesta filmer visuellt väldigt blänkande, klara färger & mycket silver. Efter den första filmens premiär stod det klart att universum kunde vara en smutsig plats också. Många följde detta exempel i olika grader av framgång. Hoppas du hade en bra Stjärnornas Krig dag.


English:

Culture and art reflects the times we live in. It's so self-explanatory that it shouldn't need to be said. But I do it anyway. The phenomena Star Trek came about when UN was formed and became "fashionable". The films and series that followed were quite imprinted by those times. In an interview from the 1990's a reporter asked the drummer from metal band Dismember why their music was so dark. The answer was: "because the world gets darker." Interesting answer, also reflecting the times at the time. The 1990's had burst the bubble from the happy-go-lucky 1980's a bit, when the answers surely would have been different (the band would also have had another sound, kind of like Twisted Sister and Warrant).

Today is May the 4th. Also known as the international Star Wars day. Pretty big in English-speaking countries, rather obscure in Sweden so far. Fitting, in that case, that this is the theme for this entry.

There are many things I like but not as many things that I love. The phenomena Star Wars is such a thing that I love. I remember the transition from having been totally sold out about toy motorcycles to having my eyes opened to action figures from the movies (to the utter dismay for my older brother and father). Back then there was no internet to read about figures or planets. You had o rely on second hand information. So when I got to follow with my dad to the cinema 1983 to see "The return of the Jedi" it was a solemn moment. After that everything semed possible, fantasy became even more fantastic. Also a path to escapism, in a place where hunting, bandy and motor oil determined who was man or not.