Val i Sverige 2018. / Election in Sweden 2018.

Till alla politiska partier.

En vecka och en hel dag har gått nu sedan vi hade val i Sverige. Fortfarande finns det spår av valrörelsen lite varstans men jag må ge partierna eloge för att städa upp efter sig bättre än förra valet år 2014. Då fanns det plakat i diken, skogar och gräsmattor. De låg där lääänge. Ironin var störst med Miljöpartiets affischer om att värna miljön, där deras plakat (med häftstift dragerade med PLAST) låg och förmultnade i naturen.

2018 verkar ha varit den stora moralpanikens valår. I fokus stod Sveriges mest kontroversiella parti, Sverigedemokraterna (fortsättningsvis refererat som förkortningen SD), mycket mer än de andra partiernas enskilda politik. Det var mest samma tuggande; "vad som helst utom SD!". När SD sedan efter valet visade sig bli ett av Sveriges största parti kom moralpaniken. Den gick att följa i press och digital media i alla dess former. Det är lätt att skylla ifrån sig eller på andra i efterhand. Också lätt att raljera över de som man tycker röstade fel. 

Men att SD blev så stort måste betyda något tänker jag. Nu ser det ut som att en skakig Alliansregering kanske kommer att styra Sverige. Men inte utan stöd. Blocköverskridande? Koalition med SD? Vem vet? Men det som de traditionella partierna måste erkänna är nederlag. Socialdemokraterna (S) gör sitt sämsta val på 100 år. Också småpartier som Feministiskt Initiativ (Fi) rasade markant jämfört med valet 2014. Som sagt, detta måste betyda något, säkert fler saker:

• Min första teori är att partierna generellt har varit alldeles för otydliga och dåliga på att föra fram sitt budskap. Om nu ett särskilt partis profil eller värderingar anses vara det allra bästa som hänt mänskligheten, varför har inte fler människor i Sverige röstat på just dem? All information har ju gått att tillgå via partiprogram, partiernas hemsidor och inte minst samtal i valstugor över hela Sverige.

• En annan teori är att det fanns en diskrepans mellan teori och verklighet angående integration som många väljare kanske upplevde att traditionella partier blundade för. Centerpartiet (C) var kritiska mot att på något sätt begära id-kontroll för personer, i det här fallet immigranter, som vill till Sverige. Något som ifrågasatts av bl a före detta polisen Mustafa Panshiri (själv med rötter i Afghanistan). Han nämnde t ex att de styrande i Sverige verkar tro att människor överger sina värderingar och världsbilder så snart de kliver över gränsen. Det skulle kunna skapa 'trojanska hästar' med människor som potentiellt skulle vilja skada Sverige (sammanfattade av före detta muslimen Apostate Prophet). Det här snappade SD upp rätt tidigt och jag skulle tro, med tanke på hur många som röstade på dem, att det här var något som skapade resonans hos många.

• Förändring. Jag upplever att många jag talat med är besvikna och framförallt trötta på den politik som förts. Om politik förs och flertalet av medborgarna upplever att saker blir bättre för många i samhället och inom alla klasser, så är också dessa medborgare uppenbart nöjda. Men inte många har varit särskilt nöjda under detta rödgröna styre som det verkar. Som historiker kan jag se alldeles för tydliga paralleller mellan missnöjet idag och hur det var i Tyskland på 1930-talet. Då som nu i Sverige, var vanliga tyskar trötta på ett alltmer segt och viljelöst kejserligt styre. Så nationalistpartiet kändes som ett fullgott alternativ. Och resten är, som man säger, historia.

Så det kanske är dags för alla politiska partier att försöka göra om, gör rätt. Att självkritiskt gå igenom sina värderingar och profiler, förmedla dem så att de är mer attraktiva för människor och finna ut vilket existensberättigande man har som parti. Tänka: varför ska just 'vårt' parti finnas? Varför/hur ska partiets profil och egenart fungera och tilltala ALLA? Vilar man på traditionstyngt bagage som inte är relevant i vårt samhälle idag? Det finns så många saker som kan behövas gås igenom inför nästa val. Få inte moralpanik av att SD har vuxit sig stora. Ha genuin moralpanik varför partiet du stödjer inte har varit bättre på att lyssna in 2018 års årgång av 'folksjälen'. Vad vill människor? Varför vill de det? Hur kan ert parti möta det behovet snarare än att propagera för något som faktiskt inte har förankring för tillfället? Jag tror det hade varit bra att vara ärlig, inte populistisk eller att skylla ifrån sig i det här läget.