Syra för bloooood. / Acid for blooood.
Ett kämpande framåt. Sist jag var på njurkliniken fick jag bland annat veta att det höga blodtrycket hade påverkat en utveckling av en kronisk njursjukdom (det kan ju inte vara bra). Dessutom, överraskande nog, hade jag fått syra i blodet (!). Så lite mer mediciner har satts in, räkneverket för antal piller per dag har ökat från 3 till 7. Syra i blodet, som någon annan typ av Xenomorph (sök: film + Aliens + 1986).
Trots 3 barn är mitt liv förvånansvärt stilla i min nuvarande arbetslösa situation. Jag spenderar mest tid i en bil till och från skola för att skjutsa barn, ordna med hushållsarbete samt underhålla/sköta barnen som fortfarande är hemma och se till att maten hamnar på bordet. Inte många steg alltså. Därför måste jag skapa ett träningsschema. Tid för detta finns egentligen avsatt som en gåva. Det är upp till mig att få det att fungera.
Läkarna har varit väldigt tydliga med två saker sedan kroppen kollapsade 2015; ät bättre mat och framför allt - RÖR på dig. Och då inte vanligt vaggande som man kan åstadkomma genom att skjuta en barnvagn framför sig. Nej, snabb vandring, eller regelbunden träning för att få upp pulsen. Jag känner att tiden inte räcker till, betyder det alltså att jag långsamt kommer att stappla mot graven?
Det handlar mest om vanor tror jag. Alldeles för länge har jag levt med dåliga vanor. Sådant tar tid att bryta. Men det är träning som kommer att hålla mig vid liv, minimera risken för blodpropp och vaskulära problem. Jag behöver en spark, en tränare eller något som får igång mig. Ett försiktigt hopp har getts mig från läkarna; tappar jag vikt och kommer igång med träningen finns en chans att få slippa mediciner helt. Jag är lite trött på att veta om att allt inte står rätt till inuti mig.
För vem vill leva med syra och skräp i kroppen? Inte jag i varje fall. Så framåt med kampen att leva för en lång, lång tid.
English:
Framtida golvbyte vid näsblod? / Future changing the floors after a case of nose-bleed?
It's a struggle to get ahead onward. Last time I went to the kidney clinic I was made aware that due to my high blood pressure it had affected a development of a chronic kidney-disease (that can never be good). Besides that, surprisingly enough, I had levels of acid in my blood (!). So a few more meds have been added, I am now counting an increase of daily pills from 3 to 7. Acid in the blood, like some kind of Xenomorph (search: film + Aliens + 1986).
Despite having 2 kids my life is surprisingly still in my current unemployment situation. I spend most of my time in a car to and from school, doing household chores and maintaining kids that are still at home and make sure that the food is set on the table. Not too many steps in other words. For that matter I need to create a work-out schedule. Time is set apart for this as a gift. It's up to me to make it work.
The doctors have been very clear with two things since my body collapsed in 2015; eat healthier foods and above all MOVE your body. And then not your usual duck-waggling you can achieve by pushing a stroller in front of you. No, fast-paced walking, or regular excercise that gets your blood pumping. I feel that time is not enough, does that mean I am slowly moving closer to my grave?
It is a case of bad habits I reckon. For far too long I have been living with bad habits. Those things take time to break. But it is work-out that will keep me alive, minimize the risk for the system clogging and the vascular problems. I need an ignition, a coach or something that will get me going. A glimmer of hope has been given from the doctors; if I lose weight and get together my work-outs and eating healthier there is a chance for me to completely get off the meds. I am a bit tired of knowing things are not all right within me.
Because who want to live with acid and other junk in the body? I do not. So onward, battle on to live for a long, long time.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar