Dina ord är kärnladdningar. / Your words are nuclear.

Testa lite med kalligrafi. / Try stuff out with calligraphy.

Nu så här i vintertid har jag funderat och funderat. Julen närmar ju sig, och själva helgen eller högtiden har ju en massa attribut med sig. Värme, medmänsklighet och vänlighet är ju till exempel saker som hör dit tänker jag. Och så en dag i oktober slog det mig. Hur pratar vi egentligen med varandra? Alltså, på riktigt! Jag har en app i min telefon som heter Youversion (för oss som är lite lata med att läsa Bibeln). En morgon fanns den bara där, versen från en Bibelbok som heter Ordspråksboken. Närmare bestämt kapitel 18, vers 21:

Död och liv har tungan i sitt våld, den som gärna brukar henne får äta hennes frukt.

 Speciell penna med silverfärg. / Special pen with silver colour.

Det är lite som man hajar till. Med de ord som jag använder - i vilken sinnesstämning jag än är i under en speciell livssituation, en dagsform eller ett sammanhang - så har mina ord tyngd. Med dem kan jag "döda" rent bildligt. Fel ord förflugna i ett gräl, eller för att jag genom hemlig kunskap om en människa - då jag väljer att "trycka till" för att göra mesta möjliga skada. Förminska en medmänniska. Det finns en engelsk ramsa som fritt översatt går något såhär; "pinnar och stenar må bryta mina ben, men ord kan aldrig döda mig.". En ramsa har aldrig haft mer fel, bara fråga dem som någon gång, för någonting, har blivit mobbade - antingen som barn eller vuxna. De som har blivit avskurna från vänskaper, relationer eller olika sammanhang där det funnits en mänsklig tanke om gemenskap. Ord är kärnladdningar och kan göra långtgående psykisk skada. Inte bara orden i sig, men också hur de sägs. I den negativa sfären sammanlänkas uppsåtligt syfte, intonationen och hur orden levereras. Problemet är att ord, de går inte att ta tillbaka. Man har släppt lös dem fria och vem vet hur de landar, fastnar och gror hos mottagaren?

Fast på samma sätt är det med de positiva orden. Orden av uppmuntran som bygger upp och förstärker dem du tycker om och älskar. Här finns alltså "LIV" i din makt, kraft från din mun till någon annans öron. Påfyllning av självkänsla för någon. Som att tillsätta syre i någons värld. När orden används på samma sätt för det negativa, med uppsåtligt syfte, intonationen och hur orden levereras. Uppriktiga ord bygger upp och uppmuntrar är jätteviktiga. Det ska läggas redan i skolan tycker jag, oavsett prestation ska elever få höra bekräftande ord för de personer de är. Mellanmänskliga positiva egenskaper bör uppmärksammas.

Så det konstnärliga "kallet", eller vad jag ska säga, fick mig att börja fantisera ihop en form av tavla. Jag ville ha en skriftrulle liknande pergament. Där ville jag skriva texten från Ordspråksboken. I appen kan man välja mellan en hel uppsjö av olika språk för att jämföra översättningar av samma text. Det är kul för en språknörd som mig. Så jag har svenska, danska, norska, färöiska, engelska och kymriska. När jag känner mig modig ska jag lägga in den isländska Bibeln också. Av dessa fastnade jag för den färöiska. Vackert språk.

Så allra först fick jag skissa upp vart själva pergamentet skulle vara. Måla det med en blandning av gult, vitt och rött. När jag kände mig nöjd fylldes kanterna med svart färg. Det knepiga sedan, när färgen hade torkat, var att försöka mäta ut "osynliga" linjer där texten skulle vara. För det första är jag rätt kass på att göra symmetriska och raka linjer. Det blir ALLTID fel, ta mig katten! Så också här. Men jag bestämde mig för en underrad för små bokstäver på 1,5 cm och upp till stora bokstäver hade jag en ytterligare marginal på 0,5 cm. mellan raderna hade jag 1 cm. Det var faktiskt ok mått.

Men att skriva med denna metallfärgen på målad akrylduk. Det var ingen höjdare. Tyvärr. Färgen hade lite svårt att fästa, jag fick stryka på ett par lager per bokstav. Tidsödande. Nu vet jag det. Till en annan gång kommer jag att använda andra produkter, kanske också andra tekniker. Men jag har redan olika idéer för liknande projekt under 2019.

Jag tyckte det var en bra påminnelse till mig själv att påminna mig själv om, och hur jag rannsakar mig själv när det kommer till hur jag talar. Vad jag använder för ord, hur jag placerar dem och också tänka lite extra på hur de kanske tas emot. Nu är ju inte Bibeln den enda antika skriften som påpekar just detta. Till exempel en av Buddhismens 5 träningsregler handlar om "rätt tal" - och har stor betoning på att tala gott om sig själv och andra. Men det tog verkligen tag djupt att läsa från Ordpråksboken, tanken om liv och död genom ORD gör att jag ser på världen lite annorlunda. Tänker mycket mer på tal. Låt oss tala gott om varandra!



English:

Now in the time of Winter I have been thinking and thinking. Christmas is approaching, the very holiday in itself is connected to a lot of attributes. Warmth, compassion and friendliness are a few examples. And so one day in October it struck me. How do we talk to each other really? For real! I have an app in my phone called Youversion (for us folks who are lazy reading the Bible). One morning it was just there, a verse from a book called Proverbs. Namely chapter 18, verse 21;

The tongue has the power of life and death, and those who love it will eat its fruit.

It's like it stops you in your tracks. With the words I use - no matter which state of mind I'm at during a certain life situation, my daily fitness or in a context - my words have a leverage. With my words I can "kill" figuratively speaking. Wrong words thrown away during a fight, or through some secret knowledge about someone else - when I choose to "smite" to do the very most damage. Reduce my fellow man. There is a rhyme; "sticks and stones may break my bones, but words will never kill me.". A rhyme has never been so wrong, just ask those who have been bullied, sometime, for something - either as children or adults. Those who have been cut from friendships, relationships or different contexts where there have been a human thought of community of fellowship. Words are nuclear and can do lasting psychological damage. Not just the words in themself., but also how they are said. In the negative sphere intent, intonation and how they are delivered are all linked. The problem is that words, you can't take them back. You have released them and who knows how they land, sticks and grows inside the recipient?

In the same way, it's with the positive words. Words of encouragement that builds and enhances those you like and love. Here "LIFE" is in your power, the power from your mouth to someone elses' ears. Refilling self-confidence for someone. Like adding oxygen in someones world. When the words are used in the same way as for the negative, but with a positive intent instead. Honest and frank words of encourgagement is crucial. It should really start with school I think. No matter the achievement made students should always hear words of confirmatio for the individuals they are.

So the artistic "calling", or what I should say, made me fantasize about a type of painting. I wanted some form of parchment effect. On that canvas I would write the text from Proverbs. In the app you can choose from a whole array of languages to compare different translations of the same text. It's fun for a lingvistic nerd such as myself. So I have added Swedish, Danish, Norwegian, Faroese, English and Welsh. When I feel brave enough I will add the Icelandic Bible too. Of all I had installed I really liked the Faroes one. Beautiful language.

So at first I had to sketch approximately where I would like to have the parchment. I painted that with a mix of yellows, white and reds. When satisfied I filled out the edges with black. The tricky part was to measure where I would like to have the "invisible" support lines for my writing. First of all, I'm really bad at measuring straight lines and symmerty. It ALWAYS backfires, darn it! As was the case here too. But I decided on the underline for the small letters to be 1,5 cm and for the capitals I added 0,5 cm's. Between the actual support lines I had 1 cm. It was an ok measurement.

But to use this metallic colour on canvas. It was no walk in the park. Sorry. The paint didn't stick and I had to to several coatings on each letter. Time-demanding. Now I know. For a different time I will probably use other products, also differnt techniques. But I have already a few ideas for 2019.

I thought this was a great reminder to myself about, and how I soulsearch myself when it comes to speech. What words I use, how I place them and also think a little extra about how they might be percieved by the recipient. Now, the Bible is not the only Ancient writing that deals with this topic. For example, one of the 5 precepts of Buddhism deals with "right speech" - and has great emphasis on talking good to your self and others. But it really hit home by reading from Proverbs, the idea of life and death by WORDS makes me view the world a little differently. Thinking more about speech. Let's talk good about each other!