Sverige framställs som det ledande landet i Norden. På många sätt. I vissa fall kan det väl vara rättfärdigat. Men när det kommer till film anser jag att svensk film under lång, lång tid har spelat "säkert". Mestadels rör det sig om kriminalfilmer/serier och rätt plumpa familjefilmer. Under de fem senaste åren har svenska filmskapare vågat mer, men fortfarande ligger de långt efter många andra filmskapare i Norden. För några år sedan stack finske Jalmari Helander ut med sin alternativa julfilm "Rare Exports - A Christmas Tale". Samma år kom norske regissören André Øvredal ut med fusk-dokumentären "Trolljägaren", som verkligen fick mig att tappa hakan. Vi stannar kvar inom norsk film. En till norsk regissör är Mikkel Brænde Sandemose. Han gör film som jag vill se, lite skönt att bli befriad från vad man tycker att nordisk film ska vara. Jag blev så positivt överraskad av "Mysteriet Ragnarök" som kom för något år sedan, att intresset var väldigt stort och förväntningarna höga när jag fick nys om denna nya film; "Askeladden - i Dovregubbens hall".
Under senaste upplaga av Sci-fi world i Helsingborg kom jag över ett exemplar av denna film. Och, nej, den gjorde mig inte alls besviken. Historien berättar om Espen, som blir utslängd av sin far efter att ha råkat bränna ner gården. Ryktet går dock att kungarikets prinsessa har blivit kidnappad av självaste Dovregubben. Belöningen skulle lätt räcka för att kunna bygga upp gården igen. Och så börjar äventyret. Norges naturligt magiska landskap används flitigt för att illustrera sagan. Tyvärr kom jag bara till sömniga Trysil, den enda gången jag var i Norge. Historien är "enkel" i form av sagans dramaturgi, men det görs väldigt bra och jag blir imponerad av skådespelarna. Allt från Espen, prinsen - till de inställsamma häxorna. Ja, det är rätt många oknytt och speciella varelser i den världen. Och effekterna och maskerna är ofta snygga och ger ett härligt proffsigt intryck. Det enda som jag kan finna negativt, eller vad man ska säga, är att ibland gör den mig osäker för vilken målgrupp den riktar sig till. Ibland finns det element som känns smått fåniga... som härolden i kungens sal. Andra gånger blir det istället riktigt otäckt, som inte alls passar sig för de som gillade scenerna med härolden. Men sammanlagt är det en mycket stark film. Jag ser med spänning fram emot Mikkels framtida projekt.
English:
In our region (The Nordic), Sweden is often portrayed as the leading country. In a lot of ways. In some cases it may even be justified. But when it comes to film I regard Sweden film as "playing it safe" for a long, long time. We mostly produce what is referred to as Scandinavian "noir"/crime and pretty campy family entertainment. Since the last five years or so, Swedish movie creators have dared a lot more, but still I consider most of them being quite far behind other filmmakers in the Nordic region. Danes, for example, are excellent at producing very moving tv-series. Swedish series rarely come close to those standards as of yet. Finland gave us the alternative Christmas movie "Rare Exports - A Christmas Tale" in 2010, through Jalmari Helander. Nothing remotely close would have been possible in Sweden at that time. That same year Norwegian director André Øvredal gave us the fake-documentary "The Troll Hunter", which really blew me away! I will continue talking especially about Norwegian film now. There is a very interesting filmmaker, Mikkel Brænde Sandemose. He creates movies that I always wanted to see, sort of a relief from what you expect Nordic films to be about. I was very positively surprised by "Gåten Ragnarok", when it came out a couple of years ago, so the interest peaked when I got wind of this new film. "The Ash Lad - In The Hall Of The Mountain King".
During the last edition of Sci-Fi World in Helsingborg I managed to aquire a copy of this film. And, no, it did not disappoint. It tells a story of Espen, being thrown out of his home by his father after accidently burning down the entire homestead. There is a rumor that the princess of the kingdom has been abducted, by no other than the Dovre-Troll King. The reward of getting her back would cover the cost of rebuild the homestead by far. And so the adventure begins. The natural magic of Norway's scenic beauty is used as much as possible. Unfortunately for me I only got to sleepy Trysil the one and only time I have ever been to Norway, so I haven't experienced the Norway magic. The story is "simple" in its dramaturgy, but it is done well and the actors really impressed me. From the lad Espen, the corny Prince - to the smooth-talking witches. Yes, there is a lot of strange creatures and goblin-folk in this world. And the effects and masques are often nice and cool, gives it a proffessional impression. The only thing I can see a negative, or what you should say, is that sometimes I find myself wondering for what audience this movie is aimed at. Sometimes you have these elements that are pretty daft... like the herold/messanger in the King's great audience chamber. Other times it gets pretty scary, which is not at all fitting for those who thought it was funny with the scenes with the messenger. All in all I must say it is a great movie. I am excited to see what Mikkel will do next.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar