Filmtips. Nytändning för musikalfilmen. / Movie-tip. Revival of the musical-motion picture.

Jag är nog inte den ende som har missat en av år 2016 mest hyllade filmer, "LA LA LAND". Men för tre dagar såg jag den. Den har varit rätt omtalad och som sagt hyllad. Inte av alla, det har funnits en hel del åsikter om både innehåll och kritik angående hur vissa folkgrupper porträtteras.

Det som jag visste helt klart var att det skulle vara en musikalfilm. Det betyder att människor brister ut i sång när som helst, fast det kan verka ologiskt. Då får man komma ihåg att sång är också en historieberättare, på ett liknande sätt som vanlig talad dialog. Ibland blir det bra och intressant (2001 - MOULIN ROGUE) och andra gånger bara jobbigt (2012 - LES MISÉRABLES). Med det i bagaget slog jag igång filmen på min stora tv.

Jag var nog inte beredd på den färgexplosion, vackra musikslingor och den känslomässiga berg-och-dalbanan som ramade in berättelsen. Det var ett tag sedan som jag blev så pass berörd av en film. Så pass att jag tänkte på den i flera dagar efteråt. Jag gillar inte jazz som musikstil men här är jazz en tredje huvudrollsinnehavare, väldigt smart inbakad. Signaturmelodin fångade mig rejält med den melankoliska eggen. Detta är en film som det är svårt att inte bli berörd av. Se den!


English:


I might not be the only one who missed out of watching one of the most praised movies of 2016, "LA LA LAND". But three days ago I did. It has recieved a lot of hype. Not by all, there have been a few different opinions of both its content and criticism how certain groups of people are portrayed.

What I knew for a fact was that it would be a musical film. Which means having people bursting into singing whenever, for no apparent reason. Then you will have to remember singing is also a storyteller, much like the regular dialogue. Sometimes such things get interesting (2001 - MOULIN ROGUE) and sometimes just a pain (2012 - LES MISÉRABLES). With that in mind I put on the film on my big screen at home.

I was not fully prepared for this colourful explosion, beautiful musical themes and the emotional roller-coaster which framed the story. It was quite a while since a film touched my heart-strings this way. So much so that I had it in my mind days afterwards. I don't fancy jazz as a musical-style but here jazz itself makes up for the third lead cast "actor", if you will. Very cleverly incorporated. The main theme caught me good with its melancholy edge. This is a movie that will do its best to speak to your soul. Watch it!