Det som kliar lite skevt. / The small skewed itching.

Det smakar lite beskt... kanske lite elakt till och med. En långsamt mognande bitterhet som liksom väntar på nästa steg. Det är som om man vill skaka av sig eländet. Men det är nog inte så lätt att önska bort saker. Trots att jag vet att det finns minst fyra personer i min närhet som alltid skulle ställa upp ifall det verkligen gällde finns det smolk i historien som jag fortfarande behöver ta itu med, eller åtminstone bearbeta.

Nära årets slut så kommer oundvikligen tankestormar angående forna jular och vad dessa år bar med sig av vita och svarta moln. I grunden är jag nog en social människa men kanske inte så kallat extrovert nog för att hålla kvar personer. Många blir skuggor och låtsas som att allt är ok. En av mina äldsta vänner hade ändå värdigheten att officiellt avsluta kontakten. Trist men ändå schysst. Oenighet fördunklar också, speciellt när det är långvarigt.

Till och från finner man musik eller sånger som blir som filmmusiken till livet. Ett bra exempel för de vita molnens dagar är på sistone t ex Pharell Williams "Happy". För de mörka molnens dagar fann jag denna akustiska version av rockbandet SKILLETs "Sick of it". Den är lite hoppfull också - så det är ingen neråtsång i den bemärkelsen. När man blir led på allt så kanske man borde lyfta sina händer mot Honom som finns bortom alla människor?

English:

It tastes a a little acrid... perhaps mean even. A slow ripening bitterness that sort of is waiting for the next step. It is like you want to shake the misery from your shoulders. But it isn't as easy to whish things away. Despite the fact that I know there are at least four people in my surrounding that would always pitch in to help when it really mattered there is mote in history that I still need to deal with, or at least process.

Near the year's end thoughts run wild inevitably.concerning Christmas pasts and what those years brought with them of white and black clouds. Basically I am a social person but maybe not so called extrovert enough to keep people. Many transform into shadows and pretend everything is ok. One of my oldest friends did have the decorum to officially terminate our relationship. Sad but still fair. Discords also clouds life, especially when it's prolonged.

Now and then you find music or songs that turn into the soundtrack of your life. A good example for the days of white clouds of late was for instance Pharell Williams' "Happy". For the days of the black clouds I stumbled upon this acoustic version of the rock band SKILLET's "Sick of it". It's kind of hopeful too - so not a downer-song in that sense. When you get sick of it perhaps you should raise your hands towards Him that is beyond all people?