Vi har nog alla något speciellt som vi tampas med, antingen i form av fobier (min yngre bror t ex, är rädd för clowner och troll!) eller annat som ger ännu mer verkningar i vardagslivet. I mitt fall är det mestadels stamning (även om höjder också kan vara ett problem). Alltså är jag en av den 1% i världen (ca 67 miljoner 2015) som delar detta. Det har varit lite till och från med det men jag kan minnas att jag har tampats med det sedan innan högstadiet i varierande grad. Under livet har det tidvis varit minst sagt frustrerande. Jag undrar ibland vad för olika chanser som har gått förlorade i form av jobb, vänskapsrelationer och andra möjligheter på grund av detta.
Dr. Joseph Sheehan skapade på 1970-talet en "karta" över fenomenet i form av ett isberg. Det mesta av ett isberg syns ju inte. Den största massan är dold under ytan. Detsamma gäller stamning, det är det yttre som märks av omgivningen medans det inre går de flesta förbi. Därför kan människor som stammar utåt sett upplevas som ointressanta, tråkiga eller att fritt talande människor går in med den känslan att "den här konversationen kommer inte så långt".
Mitt stammande är inte så gravt som en del andra, men ändå har det hänt att jag t ex vet vad jag velat säga men med vetskapen om att det kan komma ut "fel", valt en "kortare väg" för att få sagt det jag tänkte. Nackdelen med det är att det färgrika språk som är tänkt blir ibland reducerat till ca 75% i talad version. Hur känns det när "det" kommer? Som en obehaglig berg-och-dalbana känsla i magen fast du har fast mark under fötterna, lite som att hålla andan också när orden låser sig. Colin Firth i "The King's Speech" fångade det bra. På tal om Colin, följdaktiglen också teater - så brukar inte stammandet visa sig när jag vare sig spelar teater eller sjunger. Jag tror det är ganska vanligt.
Ett minst sagt negativt scenario kan vara att man sitter vid ett bord i en folksamling. En bekant sätter sig framför eller bredvid dig. Sorlet omkring kan göra en osäker, men man vill så gärna hålla konversationen flytande. Dessvärre så styr rädslan över att det kan komma att låsa sig att en fraktion av det man vill säga kommer fram. Även om det inte skulle låsa sig. När det väl gör det så fungerar det som en varning till nästa gång man befinner sig i liknande situation. Fritt talande människor kan misstolka tystnad (när stammare laddar för att få ihop en fungerande mening) eller fåordighet (kampen för att hålla språket flytande) som ointresse. Ibland när samma bekant lämnar bordet på grund av det "bekräftar" det tanken att det bästa hade varit att ha varit tyst.
Med det sagt så fungerar livet bra ändå. Viljan att kommunicera med ord måste vinna.
Kända stammande människor är till exempel James Earl Jones, Winston Churchill & Marilyn Monroe. De har väl varit rätt framgångsrika ändå. :-)
English:
Coming soon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar