Rent faktiskt mår naturen bra av att ha varg i skogen. De håller efter övrigt vilt så att de inte blir för många, till exempel. Sedan har relationen varg-människa komplicerats i takt med att människorna blivit fler.
I folklig, populär kultur & sägen framträder varg ibland i positivt ljus med. Exempelvis boken Djungelboken, av Rudyard Kipling - Mowgli blev ju uppfostrad av vargar och det blev folk av honom med. Detsamma gäller den mytiska beskrivningen av Romulus och Remus (Roms grundare), som blev omhändertagna av en varginna under en tid. Nära till hands inom populärkultur är japanska animeproduktioner. Det finns element av nyanserade bilder i både Prinsessan Mononoke och Vargens Regn.
Jag själv fascinerades av vargen i sent 1980- & tidigt 1990-tal. På vissa sätt kan jag ha haft en smått ensam tillvaro med udda intressen, i ett litet samhälle där jag inte helt platsade. Kanske det långa vemodiga ylandet fann resonans i min önskan då & där att finna min plats & min 'flock' på något sätt?
Vargar var helt enkelt snygga, så var det. När jag började på konstkursen så blev det många vargmotiv. Det var nog vargfasen. Det sägs att konstnärer har olika faser då de målar inom ett visst tema för en period. Om det är sant är jag kanske inne i en silhuettfas just nu?
Bilden nere gjordes åt en kär vän som jag mötte under tiden på folkhögskolan 1997-1999. Han gillade också vargar, därför var det extra kul att göra den, samt att kunna presentera den på hans födelsedag. Dessvärre gick han tragiskt bort i förtid - så nu hänger den på en vägg i ett hus på Öland, där tavlan är i goda händer.
English:
Wolves! The word alone awakens many feelings and thoughts in different people. Both good and bad. I guess there are these classic archetypes and qualities that are attributed to the wolf that perhaps makes us instinctively negative towards it? The rival to the hunter, the danger to those who wander in the dark forests and the one who is evil towards livestock. There are surely more negative labels you can put on Canis Lupus (wolf).
Actually the nature benefits from having wolves in the forest. For example they keep the wildlife down in numbers. Later the relationship wolf-human has been more complicated as humans grew in numbers over time.
In folk-culture, pop-culture and legends the wolf emerges sometimes in a more positive light too. For example the book "Jungle Book", by Rudyard Kipling - Mowgli was raised by wolves and he turned out ok. The same goes for the mythical description of Romulus and Remus (the founders of Rome), that were in the care of a she-wolf for a while. Close at hand within pop-culture is Japanese anime productions. There are elements of more nuanced imagery in both Princess Mononoke and Wolf's Rain.
I myself was fascinated by the wolf in late the 1980- & early 1990's. In a way perhaps I had a slightly lonely subsistence with odd interests, in a small community where I didn't fit in entirely. Perhaps the melancholy howling found resonance in my wish there & then to find my place & my 'pack' in some way?
Wolves were just grand, enough said. When I begun my art course there were a lot of wolf-motifs. It was probably my wolf-phase. It's said that artists have different phases when they paint things within a certain theme for a period. If that is true by any account perhaps I'm in my silhouette-phase right now?
The painting below was made for a dear friend of mine that I met during the time at the folk high school 1997-1999. He also liked wolves, that's why it was extra fun to do it, and to present it on his birthday. Unfortunately he passed away before his time - so now it hangs on a wall in a house on Island Land (Öland), where the painting is in good hands.
Vargarnas lovsång. / The praise by wolves (2004).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar