Varför människor målar. / Why people paint.

Jag behöver forma mina tankar i skrift, det är så många som snurrar runt i huvudet när jag funderar över detta. Varför människor målar. För de allra flesta tror jag att det handlar om avkoppling. Jag samtalade med en person som också målar (på läktaren, mitt under brinnande fotbollsmatch!), vad målning är för honom. Och han berättade att det var just avkoppling, något att göra som hjälpte honom att stänga av saker som hade med hans jobb att göra. En plats där han kunde skapa och finnas i den tidlösheten som det är att sätta färgpigment på en målarduk.

Målning används också som en del i olika terapiformer, där patienter kan bearbeta saker genom att visualisera något rent konkret för dem själva. En förlösande faktor, med andra ord. Jag läste en artikel om detta på en hemsida för målarkonst (Artistnetwork), där en målare förklarade hur måleriet skulle vara viktigt oavsett ifall inte en enda tavla blev såld eller någon utställning någonsin skulle äga rum. Och hur det perspektivet fick igång målandet på allvar. En del kanske känner våldsam press att prestera och att prestationen måste betalas i sålda tavlor eller tidningsartiklar. Men att känna att måleriet får bli ett självändamål måste vara befriande.

Jag kanske är lite av båda just nu, tänker jag mig. En upptäckt jag gjort sedan länge är att jag inte så ofta målar "det som säljer". Det bästa hade varit att måla av hus, landskap och människor. Det är det som ofta syns i människors hem. Eller väldigt abstrakta grejer. Jag har försökt lite, mest under tiden på Viebäck, eftersom det ingick där att testa olika saker. Det jag kan uppskatta med att måla sådant faktiskt skärper synen för färg och ljus. Men som det har varit för mig har jag ofta målat efter känslor, ett sinnestillstånd eller abstrakta idéer som tillsammans har fått smälta samman till bilder, av de mest varierande slag. Det får bli ett erkännande för mig själv, att jag inte ÄR den här vanlige målaren med de vanliga motiven. Och att det får vara ok. Om jag skulle placera mig någonstans på kartan är min stil kanske en blandning av naivism, expressionism och en smula realism. Starkt inspirerad av saga och fantasi med.

Men jag ska nog försöka mig på fauvism, abstraktion och landskapsmålning lite mer...


English:

I need to form my thoughts into writing, there are so many of them spinning in my head when I think about this. Why people paint. For the majority I believe it's a form of relaxation. I had a conversation with a person that also paints (on the terrace, in the middle of a flaming football game!), what painting meant to him. And he told me it was a form of relaxation, something for him to help shut off things connected to his job. A place where he could create and be in the timelessness it is to put colour pigments on a canvas surface.

Painting is also used in different theraputic treatment forms, where patients can process things through visualization for themselves. A releasing factor, in other words. I read an article about this on a homepage for the painting art (Artistnetwork), where a painter explained that painting would be important regardless if not a single painting would be sold or an exhibition ever would take place. And how that perspective got painting to take off for real. Some might feel an enormeous pressure to perform and how that performance must have a pay off in terms of sold paintings or articles in magazines. But to feel that painting can be a purpose of its own must be liberating.

I believe I might be a bit of both at the moment, in my view. A discovery made since quite a while ago is that I don't often paint things "that sells". The best would have been to paint houses, landscapes and people. That is what you usually see in people's homes. Or very abstract works. I've given it a try, mostly during the time at Viebäck, since we were supposed to try different things. What I can appreciate by painting such things is that it sharpens your eye for light and colour. But as for me I have often painted from being an emoter, a state of mind or abstract ideas that together have melted into images, of the most varied kind. It's a confession to myself, that I am NOT this normal painter with the normal motifs. And that can be ok. If I would place my style somewhere on the map it would probably be a mix of naïve art, expressionism and a tad of realism. Heavily inspired by sagas and fantasy too.

But I should probably try out fauvism, abstraction and landscape painting more...