En operakväll på teatern. / An opera-night at the theatre.

Landskrona Kammarmusikförening hade ett erbjudande om att få ett smakprov på vad som komma skall på Malmö Opera under hösten, på fredagen den 4:e september. Allt man behövde göra var att dyka upp, så jag tog chansen. Jag har inte haft någon särskild relation till opera som konstform, mer än lite personliga fördomar. Opera har alltid känts som något för dem som vill verka fina i kanten, också lite svåråtkomligt mer än bara originalspråken de skrevs för (italienska eller något annat jag inte behärskar).

Förväntan stiger. / Expectations are rising.

Kvällen till ära skulle hållas av stjärntenoren Rickard Söderberg och hans vän Johan, på piano. Hela foajén var fylld av förväntansfulla människor men ingen som jag kände. Kanske det var en svåråtkomlig konst när allt kom omkring - inga vänner hade hittat dit? När de släppte in alla till slut och platserna fylldes upp märkte jag att den första raden var helt tom. Ganska svenskt kanske, att vilja ha ryggen fri - just därför valde jag stol nummer sju, i mitten. Fantastiskt bra sikt!

Bra röstresurser, även som förkyld. / Good voice-resources, even while having a cold.

Efter en kort introduktion steg de bägge herrarna in på scenen. Rickard berättade att han kämpade med en svår förkylning men skulle ändå försöka göra en bra föreställning. Och det blev det. Utflykter i musik, operor och familjeföreställningar varvades med personliga betraktelser och anekdoter. Kanske det var precis det som behövdes för att riva ner lite fördomsmurar? Rickard lyckades med konststycket att avdramatisera opera för mig. Nu skulle jag lätt kunna tänka mig att se någon opera längre fram. Inte dumt att bredda sina vyer. Inte alls.

Inne i "konstnärszonen". / In the "artistic zone".

Det verkar som att opera är inkluderande, jag kunde "se" musik, teater, passion och en vilja att förmedla något, allt samtidigt, under den dryga timmen som den här konserten pågick. Opera verkar också öppna upp för att vilja bjuda på sig själv. Inte en alltför oviktig egenskap. Men att göra opera kräver nog verkligen rätt så avancerad röstteknik.

Tra, la, la, la, laaaaa....!

Efter konserten stannade han kvar en stund för att sälja/signera sin kokbok och fotografering. För det första är jag ingen vidare kock, för det andra hade jag inga kontanter - men Rickard ställde ändå upp på ett foto. Sympatiskt, när han är rätt så stor i musikaliska kretsar. Ni som inte har hört Rickard "live" har nog missat något. Det var fantastiskt kul och intressant.




English:

Landskrona Chamber-Music Soceity had an offer about a sample of what is to come at Malmö Opera during Autumn, on Friday September 4th. All you had to do was to show up, so I took my chance. I have no relationship to opera as an artform, more than my very personal prejudiced thoughts. Opera has always felt like something for those who want to appear posh, also quite elusive more than them being performed on the original languages they were written for (Italian or something else I don't master).

De var väldigt samspelta och lyhörda gentemot varandra.

/ They were very in tune and interfaced with each other.

To top off the evening it was to be hosted by star-tenor Rickard Söderberg and his friend Johan, on piano. The entire lobby was filled with a myriad of expectant people whom I did not know. Perhaps it was an elusive art when it all came down to it - no friends had found this evening? When they finally let all in and all the seats started to fill up I noticed that the very first row was empty. Perhaps a very Swedish thing, to keep your back free - which was why I chose seat number seven, in the middle. Perfect view!

Ibland kom det personliga fram. / Sometimes the personal shone through.

After a short introduction both gentlemen entered the stage. Rickard told us that he was fighting a bad cold but would try to make this a good show anyway. And so it was. Some excursions in music, operas and family shows were sidelined with personal observations and anecdotes. Perhaps that was just what was needed to take down walls of prejudice? Rickard succeded with the feat of de-dramatize opera for me. Now I could easily see myself watching an opera in the future. Not bad to broaden your horizons. Not at all.

Någon i foajén frågade mig om Rickard och jag var bröder. Men det syns väl att jag inte har kajal? :-)

/ Someone in the lobby asked me if Rickard and I were brothers. Doesn't it show that I'm not wearing khol? :-)

It seems as if opera is including, I could "see" music, theatre, passion and a will to convey something, all at once, during the hour or so that the concert went on. Opera seems to open up to be generous with yourself as a performer. Not at all a unimportant quality. But to do opera also demands quite an advanced voice-technique.

Jag är nog lite kär i vår vackra teater. / I think I'm a little bit in love with our theatre.

After the show he stayed around for a bit to sell/sign his cooking book and photographing. Firstly I am not a great chef, secondly I didn't carry cash with me that night - but Rickard was kind enough to have his photo taken. Kind of sympathetic, since he's quite big in musical circuits. All of you who have not heard Rickard live have missed out on something. It was fantastic fun and interesting.