...så "bra" att världen kom ikapp. / ..."glad" that the world caught up.

För några år sedan gav en musiker ett svar på en fråga om finanskrisen som härjade då, som var både kul och lite sorgligt på samma gång. Så fort det är en kris av något slag så slår det ofta psykiskt mot människor i någon form. Det är då som de märker att de saknar saker och ting. Antagligen ligger det lite i det här talesättet; "du vet inte vad du saknar förrän det är borta".

Klassiker.

Nu är vi alla, ja, hela världen inne i en pandemi. Sådant som man läser om i dystopiska science fiction böcker eller något som finns med i historieböcker. Något som har varit eller kan komma i framtiden. Men framtiden är faktiskt nu. Overkligt, såklart. Det har fått de flesta att tänka över hur livet ska levas. Ansiktsmasker, grundlig handtvätt, plasthandskar och begränsat med kroppsberöring har blivit lite av en normalitet i allt onormalt beteende just nu.

Därtill har det också begränsats med fysiska möten. Biografer, föreningslokaler och sportarenor är bara några saker som kan nämnas. När sådant händer får människor spel efter ett tag. En primal uppstudsighet och uppgivenhet över situationen att inte få träffa någon infinner sig. Så frågan ställs ibland: "hur klarar du Coronakrisen just nu?".

Stadens torg. / The city square.

För några dagar sedan bara, summerade jag ihop tankarna och kom fram till att... ja, sedan De Stora Konflikterna mellan 2012-2014 så har jag och familjen levt lite som ALLA uppmanas att leva just nu. Det har inte ändrats jättemycket. Vi träffar på t ex församlingsmedlemmar på stan och det är "hej, hur är det, hej då" ganska snabbt. Nån gång fick jag faktiskt frågan "Va? Vad gör du här (ska inte du hålla till på norr, där du bor?" Haha! Ibland stöter jag ihop med en gemensam teaterbekant som jag spelat ihop med. Konstnärliga utbyten. Men det är inte så att folk längre ringer, inga inbjudningar eller möten. Det mest bisarra med människor som man en gång har känt som bor i samma stad, är att det känns som att man är nyinflyttad och inte känner någon. Då har vi ändå bott här sedan 2008.

Summa sumarum - hur illa det ändå är med denna förfärliga pandemi, så är det kanske lite "bra" att resten av världen har kommit ikapp med ofrivillig isolering och sparsam kontakt.

English:

Coming soon...