söndag 30 april 2017

Livet och döden. / Life and death.

Ibland önskar jag att jag inte hade en sådan känsloradar, som gör att jag pusslar ihop själsliga teman och underliga tankar på en målarduk. Om jag bara kunde låta det vara och istället måla en landskapsbild, en röd stuga framför en glittrande sjö eller ett stilleben av en blomvas på en skrynklig duk. Men på ett sätt så är det inte "jag" att gå tillväga så. Det är bara till att fortsätta vara trogen mig själv och mina visioner för min konst.

Det här lär bli ett sådant inlägg som behandlar kontraster. Under ett bra tag har jag fascinerats och umgåtts med sådana tankar som har med kontraster att göra. Jag minns tydligt när mormor gick bort 2002. Det var vår utanför Bollnäs Lasarett. Fortfarande lite snö kvar på marken på sina ställen. Vi hade precis lämnat skalet av vår älskade mormor kvar på rummet inne på salen efter att livet hade lämnat henne. På vägen ut mot parkeringen lade jag märke till ett öppet fönster på tredje eller fjärde våningen på lasarettet. Osammanhängande grymtanden och skrik för några sekunder byttes ut mot ett krävande och ihållande bebisskrik. Livet hade börjat. Och vi hade lämnat döden. Kontraster.

Trogna redskap. / Faithful tools.


Bywyd a marwolaeth (kymriska/welsh) = livet och döden = life and death.
Den här skissen visade lite vart jag skulle. / This sketch showed me the way a bit.

Det gäller att planera din bild. / You need to plan your image.

På ett lite makabert sätt kan livet vara vackert och döden vara otäck, liksom det motsatta också egentligen. Två kontraster och varandras motpoler i verklighetens dans. Livet kan kännas förfärligt orättvist ibland. Ett liv levs kanske under en lång period av hårt tryck eller att det blir ansatt av väldigt mörka tankar som kväver handlingskraften som behövs för att livet ska vara roligt. Det är som att livet vill ge en käftsmällar ibland, det kan naturligtvis kännas otäckt.

Döden är allas våra livs slut i den här världen. Vi är inte satta till världen för att rusa mot döden. Men vi måste våga ta ordet i vår mun och faktiskt tala om den. Nyckeln till livets förtrollningskraft är att medvetet välja livet. Välja det som för dig uppåt till den potential som du ska ha. Att också slippa relationsfattigdom (en term som kommer att synas mer och mer i framtiden) är egentligen målet med livet. Det lästes i en kyrka för inte så länge sedan då jag var närvarande, en vers från Gamla Testamentet som var väldigt vacker, oavsett om man är troende eller ej.

Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva. (5 Mos. 30:19)

Det är så vackert, "välj livet".  Det önskar jag dig som läsare. Det kan röra sig om det faktiska livet. Men jag tänker nästan alltid i flera lager, att det även kan gälla medvetna val; att möta grälsjuka människor med lugn, tala gott om människor, vara hjälpsam eller vad det nu må vara. Du kan göra ett fantastiskt val idag. Kanske ringa upp den personen du gått och tänkt på under en lång tid, bara för att höra hur han eller hon (jag tänker inte hoppa på "hen"-tåget) mår.... egentligen. Livet kan bli fantastiskt!


En bakgrund i gult och grått. / A backdrop in yellow and grey.

x

x

Hur är det tänkt med den här kompositionen då? Den väldigt heavy metal-inspirerade skallen får symbolisera döden. Statisk i sin position kan inte personen den en gång var en del av världen, inte tillföra något till omvärlden. Fjärilen å sin sida, är en stark symbol för livet. Växtkraft och skönhet. Nektar är också en positiv symbol.

Jag bestämde att det skulle finnas en liten "sjuk" ton av grönt mellan det gula och det blå på andra sidan av bilden. Det kändes effektfullt. Allt utom första lagret är målat i akryl. När jag fick ihop skalorna på sidorna lade jag olika lager av gult, vitt, blått och svaga röda nyanser i bakgrunden. Kontrasterna lyser igenom bra kände jag. I en ganska ödslig miljö finns det en skärva av liv i form av växtlighet, dit en fjäril letar sig.

x

x

Torka i solljuset. / Dry in the sunlight.

Ett bra tips för att skapa brunt är att blanda grönt med rött. Du kan styra ljusheten genom att blanda i mer eller mindre vit färg tills du är nöjd. Jag gjorde sprickorna i svart men de blev för skarpa. Så när färgen hade torkat blandade jag till en färg-brygd av grått för att lätta upp. 

Allt detta måste göras i flera lager. Tur att jag är en sådan stereotypiskt lugn, tålmodig och trevlig person. Men det är väl värt all väntan. Denna tavla blev nog klar på ca fem tillfällen allt som allt. Om man ska räkna timmar... det ska man inte.

Tips: täck en yta med långa gröna "grässtrån". Blanda sedan gult, vitt och grönt och dra kvicka penseldrag uppåt. Det blir väldigt fint gräs när det är klart.
/ A tip: cover a surface with long green "straws". Then mix yellow, white and green and make swift strokes upward. It makes quite a nice type of grass when finished.


English:


Sometimes I wish I didn't have such a sensitive emotional-radar, which makes me put together themes of the soul and weird thoughts on an empty canvas. If only I could leave well enough alone and instead paint landscapes, a red cottage in front of a glittering lake or a still-life of a flower vase on a wrinkly cloth. But in a way it is not "me" to do so. I have to be true to myself and my artistic visions.

This will be one of those entries that deal about contrasts. For a while now I have been fascinated and spending time with thoughts dealing with contrasts. I remember clearly when my grandmother passed away in 2002. It was Spring outside Bollnäs Hospital. There was still spots of snow left on the ground. We had just left the shell of our beloved grandmother in the room at the hospital after life had left her. On our way out to the parking lot I noticed an open window on the third or fourth floor of the hospital. Incoherent grunts and screams for a few seconds came from that window was replaced by a demanding and consistant baby-scream. Life had begun. And we had just left death. Contrasts.


Grön! / Green!

Gör tänder lätt päronformade. Sedan finns det ju såklart inga tänder som är lika. Ojämnheter är helt ok. Jag lade först gult, sedan några lager vitt. Markera skiljelinjen med rikligt svart.
/ Make teeth slightly pear-shaped. Then there are of course no teeth that are the same. Irregularity is fine. I put a layer of yellow then a few layers of white. Mark the lines with plenty of black.

När du skapar stenyta, var inte rädd för att röra ner lite röd färg.
/ When creating stone surface, don't be afraid to pour down some red colour.

In a sense o the macabre life can seem beautiful and death ugly, and the opposite is true also. Two contrasts and each other's antipoles in the dance of reality. Life can seem terrible unfair sometimes. A life may be lived perhaps under a long period of tough pressure or may be plagued by very dark thoughts that suffocates your decisivness to make life fun. It's almost that life punches your lights out, of course that can feel ugly.

Death is all of our end in this world. We are not put on this earth to rush toward death in any form. But we must dare to actually talk about it. The key to the enchantment of life is to conciously choose life. Choose whatever makes you reach your potential. To also be relieved of relational poverty (a term which I believe we'll see a lot of in the future) is also the goal of life. It was read in a church not too long ago and I was then present, a verse from the Old Testament which was really beautiful, regardless if  you are a believer or not.

This day I call heaven and earth as witnesses against you that I have set before you life and death, blessings and curses. Now choose life, that you and your children may live. (Deuteronomy 30:19).

It is so beautiful, "choose life". I wish that upon you readers. It may concern actual life. But more often than not I always think in several layers, that it can be about concious decisions; to meet arguing people with a sense of calm, to speak good of others, to be helpful or whatever it now may be. You can make a fantastic decision today. Perhaps call up that person that has wandered around in your mind for a while, just to see how he or she (I won't jump the Zee-bandwagon) is doing... really. Life can be fantastic!


Att göra fjärilen var en sann utmaning. / To create the butterfly was a challenge.

Lite vitt behövs för att lätta och markera saker. / A little white is needed to easen up and mark things.

Inte helt klar än. / Not entierly finished yet.

What about this composition? The very heavy metal-inspired skull represents death. Static in its position the person it once was can't be a part of the world anymore. The butterfly on the other hand, is a strong symbol of life. Plastic force and beauty. Nectar is also a positive symbol.

I decided that there would be a "sick" tone of green between the yellow and blue on the other side of the image. It created effect. It is all painted in acrylics except for the first layer. The background is made up by yellow, white, blue and some subtle layers of red. The contrasts ended up pretty good I think. In a rather desolate place there's a shard of life in the form of vegetation, to which a butterfly finds its way.

Vitt igen. Nu har jag också mjukat upp de skarpa svarta linjerna.
/ White again. Now I have also softened the sharp black lines.

Sten. / Stone.

Färgerna fick en särskild lyster. Tack Windsor & Newton.
/ The colours had a certain sheen. Thanks Windsor & Newton.

A good tip to create brown is to mix green and red. You can control the brightness by using more or less white until you are satisfied. I made the cracks on the ground in black but it became too sharp. So when the colour had dried I mixed a colour-brew of gray to easen it up.

All this needs to be done in several layers. Luckily I am such a stereotype of calmness, patience and overall nice person. But it is well worth the wait. This painting was ready in about five sessions all in all. If you are to count hours spent... you should not.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar