När det utspelar sig i Bollnäs... / When it takes place in Bollnäs...

Jag sitter och filar på en novell inför tävlingen med tidsstopp i slutet av februari. Det växer fram oväntade saker. Lite kul att det blir så. Undrar om det "håller" bara. Lite smakprov här nedan. Om du är en skrivande människa får du gärna komma med kritik. Det hjälper bara. Jag tror jag är på rätt väg. Men det är jag det. Hittills har alla mina historier utspelats på platser som jag på något sätt har haft en relation till i någon form i tiden. Så också här. Bollnäs hade det närmaste gymnasiet för min skoltid. Så där har man promenerat omkring till och från.

"Sommarsolen sänkte sig över Brotorget. Från uteserveringarna bröts sorlet ibland av ett högt gapskratt från någon särskilt livlig person i sällskapen. Små gäng av festklädda sällskap vinglade fram längs med gatorna in mot centrum. Det vackra folket i all sin praktfulla dekadens. Till och med människor från fina-i-kanten Blomkransen hade vågat sig ner för att beblanda sig med ”allmogen”. Men de höll sig helst med sina likar. Många kom också in till ”stan” från Arbrå, Alfta, Vallsta, Edsbyn och till och med Ljusdal för att smaka på vad Karlslundsfestivalen och Grillnatta hade att erbjuda.

Uppträdanden av artister som i mångt och mycket hade fallit i glömska som stjärnor i övriga landet fanns högst aktuella och uppskattade av besökarna som kom till evenemangen. Här var de ännu stora och folk mindes dem och tog dem till sig som ett kärt återseende av en gammal vän. Visst fanns det också nya artister med på programmet, samt de som var ”inne” just nu, men det var viktigt att ta med det som var känt och bekant. Lite stjärnglans för staden. För att inte tala om alla lokala talanger, som år efter år bjöd på samma tongångar som året före och åren innan dess. Lika tryggt och traditionellt som att skråla ”en kungens man” i falsk allsång på förfesten. Nätterna framöver skulle nog bli långa i Bollnäs i ett par dagar. Karlslundsfestivalen var ett mycket efterlängtat initiativ som andades samma pionjäranda som dess föregångare Bollnäsfestivalen och Rockweekend gjorde under sina levnadsår som musikfestivaler. Och fenomenet Grillnatta hade blivit som en institution. Dit skulle man bara ta sig. I Bollnäs fanns ju inte Stockholms Dramaten med de omgivande små fiken, Malmö Opera några stenkast från Malmö Konsthall eller Göteborgs symfoniker vid Götaplatsen. Den kultur som man kunde njuta av i Bollnäs med omnejd, hur avskalad och bidragsfattig den än var, blev den som fanns och man kände till. När det väl anordnades något så strömmade det till människor. Här var man inte bortskämda med stora premiärer eller att evenemang tog plats under en längre tid. Här var det vinna eller försvinna som gällde.

Restauranger gnuggade händerna. Alla måste ju äta och de allra flesta matställen hade uteserveringar som kunde locka bentrötta musikälskare för en rimlig kulinarisk paus. Hela Bollnäs tog tillfället i akt att smida medan järnet varmt. I gathörnen fanns en och annan gatumusiker med öppet gitarrfodral där metall blänkte i silver eller guld mot färgade tyger på insidan. Längs med gatorna som slutade vid Brotorget stod det självutnämnda grillmästare som sålde grillmat och dryck. Köerna varierade, säkert beroende av kvalitén på maten. Detta var Grillnatta i ett nötskal; folkfest med mat, alkohol och musik. De tre oheliga ingredienser som behövdes för att grytan skulle smaka tillräckligt gott för stunden och ge lagom bitter eftersmak dagen efter.

Som en fisk som simmar motströms i dubbel bemärkelse, nattsvart utstyrsel i kontrast till omgivande människors färgrika kläder, rörde sig en kvinna i motsatt riktning från centrum och mot utkanten av staden. Hon korsade mellan mötande människor kvickt som en vessla utan att hennes tjocka persedelpåse slog i någon och undvek dem i rätt tid. Många av det vackra skrattande folket saknade totalt sinnesnärvaro och höll nästan på att snubbla över sina egna fötter när de samtalade med människor i sina sällskap som vandrade bakom dem. Uttrycket ”ögonen på vägen” var undataget ikväll. Kvinnan undvek sällskapens smått yviga rörelser med lätthet. De var alltför långsamma och förutsägbara.

”Men oj, oj, oj, jäntan. Jag höll ju nästan på att krocka med dig,”, sade någon.

Kvinnan tog inte någon som helst notis om rösten. Hon hörde orden men de hade fel, mannen och hon var kunde omöjligen ha krockat. Personen, en man i fyrtioårsåldern, skulle inte ens ha kommit i närheten, så som han gick. Hon hade beräknat hans riktning i flera steg innan något sådant skulle ha skett. Målet för henne var i sikte, och inte var det att krocka. Inte ens att vara här i vimlet. Inget skulle få hindra henne."


English:

Coming soon...