torsdag 1 oktober 2015

Historien upprepar sig. / History repeats itself.

Det var nog så långt tillbaka som minnena från filmen "Ivanhoe" (1982) som jag blev fascinerad av judendomen. Det var häftigt med alla färggranna dräkter och rustningar med snygga vapensköldar. Medeltiden bet sig fast då tror jag. Men en inte oviktig detalj var den outtalade romansen mellan Wilfred och Rebecca, två människor av olika tro men ändå dragna till varandra. Speciellt en scen tänkte jag länge på, när Wilfred blir allvarligt skadad under tornerspelen, de enda som träder fram är Rebecca och hennes far Isaac. Isaac är mäkta ovillig och säger att de egentligen inte får umgås med kristna förutom genom affärer. Varför då, tänkte jag.

En sådan fråga och andra liknande som handlade om judars liv i diasporan intresserade mig på avstånd, ända fram tills när jag började studera humaniora vid Lunds Universitet ca 2008-2012. Historia och religion var huvudfokus där. Och en ny återkoppling till judiastik, men också utökad kunskap om islam, kristendom, österländska religioner och så vidare. Religion påverkar alla på något vis, kanske ett framtida inlägg ska handla om det?

Men hur som haver, så blev jag bestört när det skedde attacker i Köpenhamn i februari, tidigare också i Paris under januari månad. Judar är en ganska liten (och krympande) minoritet i Sverige. När det sker brott med tydliga antisemitiska förtecken i Europa så rasslar det till och familjer lämnar världsdelen till tryggare områden. Många väljer Israel. Det som utspelar sig i nutid luktar lite stinkande 1930-tal; platsen är Tyskland. Detta enastående kulturfolk som har gett världen så mycket gott, valde att gradvis göra icke-människor av sina egna medborgare, för att de var judar. Nu verkar det vara arga unga män med ursprung i muslimska områden som agerar som tyskarna gjorde förut.

Så här får det ju inte gå till. Att judiska skolor och byggnader ska behöva ha beväpnade poliser i Sverige 2015 är inte ett Sverige som inkluderar alla människor. Jag blev smått upprörd över händelserna och beslöt mig för att visa någon form av stöd för judars rätt att få finnas som utövare av sin religion men allra främst som människor. Så jag använde det jag kan - bildkonst, och gjorde en liten teckning. En dag efter jobbet i Malmö någon gång i februari i år knatade jag iväg till synagogan. Jag gick så nära det svarta stängslet som omger området, att det säkert kunde klassas som misstänkt. Sedan knöt jag fast bilden med ett band och avlägsnade mig. Det kändes bara rätt.

I bakgrunden, en svensk flagga. En hand har tefillin (תפילי), och får stå som representant för judarna - och den tar i hand med en icke-judisk svensk. Texten "vän" på svenska och hebreiska visar att det finns möjlighet till att bära två identiteter i samma land. Inga problem! Låt oss hoppas att judarna får uppleva mer sinnesro framöver och att Sverige ser till att försöka få bukt med antisemitismen genom upplysning och vad annat som står till hands. Låt mig poängtera att jag är medveten om att det finns liknande problem för kristna och muslimer också, orättvisor, i det svenska samhället. Kristna blir ofta förlöjligade i media och muslimer med "fel" efternamn har svårt att få ett jobb som rätt matchar deras kompetens. Jag ville ändå lyfta antisemitismen just nu, det känns som den kommer i skymundan ibland.

Tefillin är kapslar (en för biceps och en för pannan) som fästes med remmar vid morgonbönen för judiska män under vardagar. De innehåller pergamentrullar ur Torah (Moseböckerna). En referens till varför det ska göras finns t ex i Femte Mosebok 6:9.


Kha-vehr (חבר)
Vän. / Friend.


English:

It might date back as far as memories from the movie "Ivanhoe" (1982) that I became fascinated with Judasim. It was kind of cool with the colourful outfits and the armour with those nice heraldic shields. The Middle Ages took a hold then and there I believe. But a not so minor detail was the unspoken romance between Wilfred and Rebecca, two people of different creed but yet drawn to each other. Especially one scene caught my attention, when Wilfred gets seriously injured in a joust, the only ones who step forward is Rebecca and her father Isaac. Isaac is very reluctant and says the can have no interaction with Christians except in commerce. Why, I thought.

Such a question and other similar dealing with Jewish life in the diaspora had me interested at a distance, until I begun taking courses at Lund's University around 2008-2012. History and religion were my majors there. And with that a re-connection to Judiastics, but also a extended knowledge about Islam, Christianity and eastern religions among other things. Religion affects everyone in some way or form, perhaps a future entry should deal with that?


Anyhoo, I was rather disturbed when the attacks happened in Copenhagen in February, earlier also in Paris during January. Jews are quite a small (and increasingly smaller) minority in Sweden. Whenever crimes with a clear anti-semitic agenda happen in Europe things shake up and families leave this part of the world to find a more secure place. Many choose Israel. What is taking place in present day smell like a stench from the 1930's; the place is Germany. This remarkable cultural people who has given so much as a legacy to the world, chose to gradually deem their own citizens as non-humans, just because they were Jewish. Nowadays it seems like young angry men with muslim background act as the Germans did before.

That is not an option. That Jewish schools and buildings should be in need of armed police in Sweden 2015 is not a Sweden that is inclusive. I got upset by the events and decided to show some sort of support the right for Jews to exist as practicing their religion but foremost as human beings. So I used what I know - imagery, and made a small drawing. One day after work in Malmö, some time in February I walked to the synagogue. I came so close to the black fence that surrounds the area, that is could be classified as a little suspect. Then I tied the drawing with a ribbon and walked away. It felt right.


In the background, a Swedish flag. One hand has a tefillin tied around it (תפילי), and can stand as a represent for Jews - and it's folding hands with a non-Jewish Swede. The text "friend" in Swedish and Hebrew shows it is possible to carry two identities in the same country. No problem! Let's hope that the Jews may experience more peace of mind in the future and that Sweden makes sure to remedy anti-semetism through enlightenment and other things in disposal. Let me point out that I am well aware that there are also problems for both Christians and Muslims too, injustices, in the Swedish soceity. Christians are often ridiculed in media and Muslims with the "wrong" surname have trouble finding jobs that match their true skill. I still wanted to raise the question with anti-semitism right now, it feels it is left in the backdrop sometimes.

Tefillin are capsels (one for the biceps and one for your fore-head) that are attached with straps during the weekly morning prayer for Jewish men. These contain parchment from the Torah (Pentateuch). One reference to why it is done can be found for example in Deuteronomy 6:9.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar