Ett instrument för att få in ledningens värden (hanteras av ledningsmätaren, inte mig!).
/ An instrument to recieve the from the line (handled by the measure-tracker, not me!).
Allt startar med en startpunkt. Där kopplas instrument in till en stolpe. En flera kilometer lång metalltråd rullas ut allteftersom vi vandrar en sträcka, som ständigt har kontakt med kopplingen vid startpunkten. Mitt jobb är att finna var ledningen går. Vandra sex normala steg fram, finna ledningen med en ledningssökare (som ger utslag när jag inte är MITT på ledningen, men tystnar när jag är rätt på den.) Efter mig kommer min vän med en mätstav som körs ner i marken för att få ett värde. När det är klart är det dags för ytterligare sex steg...
Sträckorna kan variera från 750 meter upp till väl över 2 km. Gemensamt är att de alla tar lite tid när man går framåt sex steg i taget. Terrängen varierar också väldigt och påverkar hastigheten. Sankmark med kallt brunt vatten upp till vaderna, trevlig skogsmark täckt av ljung, kuperade kullar fulla med sten och trädrötter, åkermark, genom djurhagar och så vidare. Eller "favoriten" väggar av björksly - då man inte ser något utan måste känna sig för med fötterna.
Tallar! / Pines!
Den lilla detaljen i det hela är att när man väl når slutpunkten för sträckan, då ska tråden rullas in igen... tillbaka till startpunkten. Det görs med hjälp av ett vevhjul som man fäster i en sele på magen, sedan är det bara till att vandra på. Så en sträcka ska ses med dubbel längd. När man går t ex 750 meter så är det egentligen 1500 meter.
Hela vägen tillbaka igen... / All the way back again...
Så nu, 2015, så fick jag möjligheten att hjälpa till i min väns företag igen. Platsen var Smålandsstenar och eftersom det var en bra bit bort så hade min vän hyrt en liten stuga av ett par utanför orten. Den låg på deras tomt. Det var kul att återse Småland igen. Jag har ju rätt så fina minnen av landskapet, speciellt då områdena runt Nässjö, där jag bodde i 2 år i slutet av 1990-talet för den konstnärliga utbildningen som jag gick då. Jag minns hur likt Edsbyn det var på höglandet, det gjorde det lättare att inte drabbas av hemlängtan. Speciellt vintrarna. Nässjö och orten utanför där skolan låg fick tonvis med snö. När vi skulle "göra stan" i Jönköping om helgerna var det nästan inget, eller på sin höjd slask.
På gränsen mellan Halland & Jönköpings län.
/ At the borderline of Halland's & Jönköping's province.
Stugan var perfekt för två. Ett varsitt rum, fullt utrustat kök och badrum. Väldigt mysigt inrett och med utrymme så att det blev över. Jobbkläder blir ganska utsatta när det är väldigt varmt eller regnar. Det fanns en hall som hölls "neutral" och där saker fick torka till över natten. I tre veckor, bortsett från helger, så bodde vi två där när vi inte jobbade. Efter långa pass i den småländska vildmarken var det skönt att komma hem till stugan om kvällen, för mat, samtal, utflykter i youtube och välbehövlig sömn. Det blev inte sämre av att våra värdar spontant bjöd på fika och middag.
Efter någon vecka in på jobbet kom min vän med idén om ett framtida tackkort. Vore det inte skoj att kunna ge bort något som tack för att vi kunde få hyra stugan? Förslaget att göra en teckning av stugan föll sig ganska naturligt. Det blev ju som ett hem för oss. Sagt och gjort, kvällar ägnades delvis åt att försöka fånga den på papper (uppmuntrad av min väns försök att få Matz Bladhs och Tore Skogman att fungera som inspirationsmusik... det blev bättre musik sedan... Pink Floyd & Hanssen De Wolfe United, bland annat.). Efter ett misslyckat försök att använda tusch fick det till sist bli färgpennorna. Dem kan jag hantera i alla fall. Jag färglade dörren blå, men den var bara blå på insidan... faktiskt så var den helt kolsvart! En klassisk miss som lurar hjärnan. Men min vän letade upp en äldre bild på stugan han hade från förra gången han bodde där. Och dörren var då... BLÅ... på utsidan, i samma nyans som jag gjorde nu 2015. Skumt...
Det är viktigt att försöka få in känslan för detaljerna.
/ It's important to get a feel for the details.
Björksly... hurra.... / Birch brushwood... yay....
Det tog ett par skisser innan jag blev nöjd. / After a couple of drafts I felt satisfied.
Besök på jobb. Du skall ej passera! / Visit at work. You shall not pass!
Ett grundläggande lager av färg. / A basic layer of colour.
På torsdagskvällen under den sista veckan (för den här gången) var vi bjudna på kvällsfika hos värdarna. Jag smugglade med mig teckningen, nu inramad med glas och grejor, samt ett fint tackkort som min vän hade knåpat ihop hemma. I slutet av kvällen kunde vi överlämna tavlan och tackkortet. Härliga tider! Det är en liten belöning i sig själv att se någon reagera positivt på något som man själv har gjort. Då har all möda varit värd. Nu hänger bilden säkert på en vägg någonstans hos dem utanför Smålandsstenar.
English:
Since 2010 I have helped out to and fro in a friend's company, with performing measurements along gaslines. It means oversseing the corrosion protection that exists around the actual pipeline. I'm not entirely sure how it all is connected, to be honest. To my understanding the pipelins has a cathodical protection (surface structure) that protects from that any stage of corrosion will take hold. And that they are controlled from time to time.
Det kan bli bra det här. / This can be good.
It all begins with a starting point. There all instruments are connected to a pole above the pipeline. A long metal-wire is then rolled out while we walk a distance, always in contact with the connection at the starting point. My job is to locate exatcly where the pipline is at. Walk six normal paces, locate the pipeline with a searching tool (that reacts when I'm not SPOT ON the pipeline, but falls silent when I find it.). After me my friend comes with a measuring staff that is run down in the ground to get a measurement. When that is finished it's time for yet six more paces...
The distances can vary greatly from 750 meters up to well over 2 km. What they have in common is that it takes quite some time when you are walking six paces at a time. The terrain can also vary and affects the speed. Marsh land with cold brown water up to your calves, pleasant forest land covered in heather, cropped hills full of rocks and roots, fields, through enclosed pastures and so on. Or the "favourite" walls of birch brushwood - when you can't see but have to feel your way with your feet.
Snart så... / Soon...
The small detail in it all is when you do reach the final point for the distance, then the wire is to be rolled back again... back to the starting point. It is made by placing the the wire on a winch which is operated manually - that is attached to a harness on your belly, then it is just to walk on. So a distance is always to be seen as double. For instance, a distance on 750 meters is really 1500 meters.
Det var väldigt varmt om dagarna. Utan hatt är man lurad.
/ The days were very warm. The joke is on you if you don't wear a hat.
Kvällen sänker sig i skogen. / Evening is falling in the forest.
The cabin was perfect for two. Our own rooms, fully equipped kitchen and bathroom. Very rustic decorations and also space enough left. Workwear are easily exposed by warmth and rain. The hallway was held "neutral" and things were left there to dry up over night. For three weeks, apart from weekends, us two were living there while not working. After long shifts in the Smålandish wilderness it felt good to return home to the cabin at night, for food, conversations, escapism in youtube and some well needed sleep. It didn't become worse by the fact that our hosts spontaneously treated us to coffee/tea and biscuits and dinner.
A week or so into the job my friend came up with the idea to create a thank-you card. Wouldn't it be fun to give away something as a thank you for us being able to rent the cabin? The proposition to make a sketch of the cabin only came naturally. It became a home for us. So it was settled, evenings were partly devoted to capturing the cabin on paper (encouraged by my friend's tries to get Matz Bladhs and Tore Skogman to function as inspirational music.... better music ensued later...Pink Floyd and Hansson De Wolfe United, among others.). After a failed attempt to use ink I ended up using only colouring pens. At least them I can handle. I coloured the door blue, but it turned out that it was only blue on the inside....actually it was pitch black! A classical fail that tricks the brain. But my friend looked up an older picture of the cabin that he took the last time he was renting the cabin. And then the door was...BLUE on the outside, in the same nuance as I did now in 2015. Weird...
Besök på jobb. Nyfiken häst. / Visit at work. Curious horse.
/ Not much left on the spool. Then we have walked far.
Stugan i Smålandsstenar. / The cabin in Smålandstenar.
On Thursday night during the last week (for this time) we were invited for evening fika at the host couple. I smuggled the drawing with me, now framed in glass and the works, along with a nice thank you card made by my friend. At the end of the night we could deliver the drawing and card. Good times! It is a reward in itself to see someone react positively on something that you have made by yourself. Then it has been all worth it. Now the drawing is surely hanging somewhere on a wall outside Smålandsstenar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar