Jag befann mig återigen i Lund igår för Fantastisk Film Festival. Det var dags för dystopsi och brutal drama/thriller från Australien. "Dessa sista timmar (These final hours)" är lika delar en stor knytnäve i magen som det är en studie över hur människor kan reagera när allt ställs på sin spets. Vad är det som egentligen betyder något?
Då hade det till slut hänt, det som ingen kunde tro. Jorden håller på att gå under. Det är tolv timmar kvar och James, en smått strulig kille med relationsproblem, är på väg till den-sista-festen-någonsin. På vägen dit räddar han motvilligt en flicka. Flickan heter Rose och börjar så smått utmana James och hans sätt att tänka/leva. Han bestämmer sig för att hjälpa Rose att hitta hennes pappa, medan klockan tickar.
Filmen är explosivt våldsam och rå i sin ton och dekadens. Den visar på samhällets känslighet när det som upprätthåller samhället plötsligt försvinner och människor måste klara sig själva. Alla står nog sig själva närmast, enligt filmen. Den resignation som många som James möter är tankeväckande. Nakna orgier och fulla personer som hackar sin granne sönder och samman med machete utan att någon reagerar, visar att en del helt enkelt inte bryr sig längre. Varken om sig själv eller andra. Hur skulle man själv reagera ifall man hade valet att rädda sig själv eller sträcka ut en hjälpande hand i skarpt läge? Jag spelade upp scener från "Mad Max"- trilogin och "The Walking Dead" i mitt huvud medan jag såg filmen. En del saker var slående lika.
Färden mot det oundvikliga slutet berör på många plan. Titt som tätt hörs en radioröst som ger en status på världsläget, att t ex Västeuropa har slutat existera. Ett dovt mullrande i fjärran bygger upp en apokalyptisk stämning och man sitter och hoppas in i det sista...på det bästa. Fast man har en gnagande känsla innerst inne.
Betyg: 4/5
English:
I was yet again in Lund yesterday for Fantastic Film Festival. It was time for dystopia and brutal drama/thriller from Australia. "These final hours" is equally a fist in your stomach as it is a study about how people can react when things are going to the limit. What does really matter in the end?
Then it finally came to pass, what no one could believe. The Earth is coming to an end. There are twelve hours left and James, a ruffian with relational problems, is on his way to the last-party-ever. On his way he reluctantly saves a girl. The girls name is Rose and she challenges James and his ways of thinking/living. He decides to help Rose find her dad, while the clock is ticking.
The film is explosively violent and raw in its tone and decadence. It shows the frailty of soceity when that which upholds a soceity suddenly disappears and people are left to fend for themselves. Everyone is closest to themselves, according to the film. The overall resignation that James encounters is thought-provoking. Naked orgies and drunk people who chops their neighbour to pieces with a machete without anyone reacting, shows that no one really cares anymore. Not for themselves or others. How would oneself react if you had the choice to save yourself or reach out an outstreched hand in a tensed situation? I re-screened scenes from the "Mad Max"-trilogy and "The Walking Dead" in my head as I was watching the film. Some things seemed very similar.
The journey towards the inevitable end moves you on many levels. Occasionly a radio speaker-voice gives us an updated view on the situation, for instance that Western Europe has ceased to exist. A low rumbling in the distance only adds to the apocalyptic mood and you are sitting there hoping for the best... for the end. Although you have that gnawing feeling deep inside.
Score: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar