Danmark!

Så var det dags för danska! Jag gjorde knappt några trevande försök (även ifall jag var intresserad) förrän 2002, då jag befann mig i en ganska stor samnordisk miljö. Mycket av undervisningen på den skolan jag befann mig på vid den tidpunkten skedde på danska utöver svenska.

Det som slog mig först var att i text är danska inte alls omöjligt att förstå och läsa för en svensk om man verkligen vill. Det är talad danska som kan ge utmaningar. För det första att höra och få en förståelse, men sedan att själv försöka sig på uttal är en utmaning. Men när den tröskeln är gjord så kan det berika.

För mig är danska charmigt. Jag blir glad när jag hör det på tågen eller på gatan. Vissa ord har blivit lite som favoritord på det språket. Det som fascinerar med de nordiska språken är att vi i våra länder har många ord som liknar varandra, också ord som vi själva inte har i språket men när vi hör andra nordiska språks användning av det, så förstår vi andemeningen. Danska och svenska hör till den östnordiska språkgruppen, medan norska, färöiska och isländska har utvecklats till den västliga språkgruppen. Brytningen skedde omkring 800-talet och framåt. Innan dess hade vi mer eller mindre gemensamt fornnordiskt tungomål.

Även om danska och svenska är väldigt lika så är skillnaderna också gigantiska. Speciellt uttal är annorlunda. Det danska språket har till exempel många olika a-ljud att hålla ordning på. Jag skulle betrakta mig som hobby-dansk. Eftersom jag inte kan det helt flytande så hörs det ju tydligt att jag inte är dansk. Men det har uppskattats när jag har rest eller jobbat i Danmark. Nu var det länge sedan jag var i Danmark... kanske det är dags för en liten tur snart?

English:

And so it was time for Danish! I hardly made any serious attempts (though I had an interest in it) before 2002, when I found myself in a rather large pan-Nordic environment. Much of the teaching at the school that I was in at the time was held in Danish apart from Swedish.

What struck me first was that in writing, Danish isn't very hard to understand or read if you really want to as a Swede. It is spoken Danish that can give you a hard time. Firstly to hear it and getting an understanding, but then to try to actually pronounce it yourself is quite the challenge. But once that threshold has been overcome it can enrich you.

To me, Danish is charming. I often find myself smile whenever I hear it on the streets or on the trains. Some words have also become sort of favourite words in that language. What is fascinating with Nordic languages is that we in our different countries have words that remind us of words in our own language. Words that we don't use but when we hear them we get the spiritual meaning, so to speak. Danish and Swedish belong to the east-Nordic branch wheras Norwegian, Faroese and Icelandic fall into the west-Nordic branch. The breech and future development begun around the 700th century. Before that we had pretty much the same old norse language.

Even though Swedish and Danish are similar in many ways, there are huge differances. Especially the pronounciation. For instance, the Danish language contains lots of different a-sounds to keep track on. I would consider myself as hobby-Danish. Since I don't speak it fluently it soon becomes evident that I'm not Danish. But it has been a source of appreciation sometimes whenever I have worked and travelled in Denmark. Now it's been quite a while since I was in Denmark... perhaps it's time for a small trip soon?