"Sommarsolen sänkte sig över Brotorget. Från uteserveringarna bröts sorlet ibland av ett högt gapskratt från någon särskilt livlig person i sällskapen. Små gäng av festklädda sällskap vinglade fram längs med gatorna in mot centrum. Det vackra folket i all sin praktfulla dekadens. Till och med människor från fina-i-kanten Blomkransen hade vågat sig ner för att beblanda sig med ”allmogen”. Men de höll sig helst med sina likar. Många kom också in till ”stan” från Arbrå, Alfta, Vallsta, Edsbyn och till och med Ljusdal för att smaka på vad Karlslundsfestivalen och Grillnatta hade att erbjuda.
Uppträdanden av
artister som i mångt och mycket hade fallit i glömska som stjärnor
i övriga landet fanns högst aktuella och uppskattade av besökarna
som kom till evenemangen. Här var de ännu stora och folk mindes dem
och tog dem till sig som ett kärt återseende av en gammal vän.
Visst fanns det också nya artister med på programmet, samt de som
var ”inne” just nu, men det var viktigt att ta med det som var
känt och bekant. Lite stjärnglans för staden. För att inte tala
om alla lokala talanger, som år efter år bjöd på samma tongångar
som året före och åren innan dess. Lika tryggt och traditionellt
som att skråla ”en kungens man” i falsk allsång på förfesten.
Nätterna framöver skulle nog bli långa i Bollnäs i ett par dagar.
Karlslundsfestivalen var ett mycket efterlängtat initiativ som
andades samma pionjäranda som dess föregångare Bollnäsfestivalen
och Rockweekend gjorde under sina levnadsår som musikfestivaler. Och
fenomenet Grillnatta hade blivit som en institution. Dit skulle man
bara ta sig. I Bollnäs fanns ju inte Stockholms Dramaten med de
omgivande små fiken, Malmö Opera några stenkast från Malmö
Konsthall eller Göteborgs symfoniker vid Götaplatsen. Den kultur
som man kunde njuta av i Bollnäs med omnejd, hur avskalad och
bidragsfattig den än var, blev den som fanns och man kände till.
När det väl anordnades något så strömmade det till människor.
Här var man inte bortskämda med stora premiärer eller att
evenemang tog plats under en längre tid. Här var det vinna eller
försvinna som gällde.
Restauranger
gnuggade händerna. Alla måste ju äta och de allra flesta
matställen hade uteserveringar som kunde locka bentrötta
musikälskare för en rimlig kulinarisk paus. Hela Bollnäs tog
tillfället i akt att smida medan järnet varmt. I gathörnen fanns
en och annan gatumusiker med öppet gitarrfodral där metall blänkte
i silver eller guld mot färgade tyger på insidan. Längs med
gatorna som slutade vid Brotorget stod det självutnämnda
grillmästare som sålde grillmat och dryck. Köerna varierade,
säkert beroende av kvalitén på maten. Detta var Grillnatta i ett
nötskal; folkfest med mat, alkohol och musik. De tre oheliga
ingredienser som behövdes för att grytan skulle smaka tillräckligt
gott för stunden och ge lagom bitter eftersmak dagen efter.
Som en fisk som
simmar motströms i dubbel bemärkelse, nattsvart utstyrsel i
kontrast till omgivande människors färgrika kläder, rörde sig en
kvinna i motsatt riktning från centrum och mot utkanten av staden.
Hon korsade mellan mötande människor kvickt som en vessla utan att
hennes tjocka persedelpåse slog i någon och undvek dem i rätt tid.
Många av det vackra skrattande folket saknade totalt sinnesnärvaro
och höll nästan på att snubbla över sina egna fötter när de
samtalade med människor i sina sällskap som vandrade bakom dem.
Uttrycket ”ögonen på vägen” var undataget ikväll. Kvinnan
undvek sällskapens smått yviga rörelser med lätthet. De var
alltför långsamma och förutsägbara.
”Men oj, oj, oj,
jäntan. Jag höll ju nästan på att krocka med dig,”, sade någon.
Kvinnan tog inte någon som helst notis om rösten. Hon hörde orden men de hade fel, mannen och hon var kunde omöjligen ha krockat. Personen, en man i fyrtioårsåldern, skulle inte ens ha kommit i närheten, så som han gick. Hon hade beräknat hans riktning i flera steg innan något sådant skulle ha skett. Målet för henne var i sikte, och inte var det att krocka. Inte ens att vara här i vimlet. Inget skulle få hindra henne."
English:
Coming soon...
