Alla dessa manus. / All those scripts.

Lite stjärnchock; rocken har också burits av Sven Wollter. 

/ Star struck; the coat has also been worn by Sven Wollter.

När man på något sätt jobbar med teater (i mitt fall på amatörnivå, så jag "jobbar" inte för ekonomisk ersättning), så kommer man inte ifrån manusläsning. Man får traggla dessa textstycken framlänges och baklänges tills att det "sitter". Genom alla år som jag har varit inblandad i teaterns värld har det ibland varit svårt att minnas alla replikerna. Men det är aldrig kört. Här är några tips som har hjälpt mig:

• Att läsa mot någon. Det går alltid att läsa manus själv i soffan eller så, men det är så mycket lättare att ha någon att läsa med. Min fru har ofta varit den som jag läser mot, rättar till eller lägger till ifall jag säger fel eller glömmer något ord. Förr eller senare lär man sig hur det hänger ihop.

Shakespeare.

• Stryka över/under. En vän kom på en annan teknik, att lära sig repliken som kommer före min egen, samt förstås också min replik. Då kan man använda en överstrykningspenna för att påminna sig om att nästa replik är min. Det skapar ett stimuli nästan, så när repliken innan läses kopplar hjärnan nästan automatiskt till min egen replik.

En gång på en liten teater i Lund. / Once in a small theatre in Lund.

• I rörelse. Vår regissör på Kulturskolan, Åsi, har tipsat om ett väldigt effektivt sätt också. Att vara i rörelse när man läser manus. Först läsa en replik tyst medan man går, hjular eller när kroppen på andra sätt rör sig. Sedan utan att titta säga repliken högt så långt man kommer ihåg. Allt ska ske under rörelse för hjärnan arbetar bra då (enligt hjärnforskningens nya rön). Och så repeterar man detta tills att man minns det. Mening för mening, scen för scen. Det är otroligt så snabbt det går med den här metoden. Vi repeterade en kort scen för någon vecka sedan och jag minns fortfarande delar av den. 

• I sammanhang. Att bara läsa en text rätt upp och ner blir inte så bra teater. En text måste få liv i sitt sammanhang. Om det står i manus eller om regissören har instruerat att repliken ska sägas vid en viss plats på scenen så är det sådant som krävs. Att lära sig repliker på sådant sätt är också att lära sig pjäsen och karaktären. Hjärnan får hållas igång, igen, med rörelse. En aktör får ju använda sig av känsloregistret såväl som kroppen för att gestalta en karaktär. När repliker sätts i sitt sammanhang och man går de här stegen, sätter sig på den där kanten eller klättar upp för en stege inför en monolog, så förstärker det absolut inlärningen. Då är man nära Konstantin Stanislavskijs fem V:n:

• - Vem är jag?
  - Var är jag?
  - Vilken tid är det?
  - Vad vill jag?
  - Vad hindrar mig?

Lycka till med din "teaterkarriär".

English:

Coming soon...