Imorgon, 76 år sedan Kristallnatten. / Tomorrow, 76 years since the Crystal Night.

ייִדיש

Jiddisch folk-metal! / Yiddisch folk metal!

Ett av det mer fascinerande och tragiska områden som jag minns inom judiastik när jag studerade religion, var den om jiddish-kulturen. När judar skingrades i det som kallas för judiska diasporan hamnade en grupp i arabisk-spanska områden (kallades sefarder) och en annan stor grupp gjorde sig ett hem i västeuropa (kallades för ashkenazer).

Just ashkenazerna utvecklade ett språk, högst influerade av sina kristna grannar, som baserades på Rhenlandets tyska. Blandat med bland annat hebreiska och senare också inslag av olika slaviska och baltiska språk, gjorde det språket jiddish väldigt säreget. En del tycker att det låter som en mjukare form av tyska. Just kopplingen till Tyskland ledde tragiskt nog fram till Novemberprogromen och Kristallnatten, som blev den händelse som legitimerade det som senare utvecklades till Förintelsen.

Innan 2 Världskriget så fanns det omkring 10 miljoner talare av detta europeiska språk. Många förfärliga händelser senare, såsom Babyn Yar (Бабин Яр), fanns det efter krigsslutet ca 3 miljoner talare. Jiddish-kulturen hämtade aldrig sig riktigt och språket blev inte längre ett vardagsspråk som det förr var. Vad jag har förstått så är det i dagsläget bara ett minoritetsspråk (främst i USA och Israel). De flesta som studerar jiddish på något sätt är mestadels ortodoxa judar i Israel & New York eller icke-judar vid universitet.

Jiddishkultur lever vidare via Klezmermusik, som är mycket populärt bland icke-judar som vill vara hipsters. Men kopplingen mellan tro och liv som det en gång var före 1930-talet kommer nog aldrig bli densamma. Däremot får vi aldrig glömma vad som skedde eller orsakerna bakom. I modern tid har till exempel judar i Malmö trakasserats till den milda grad att de flytt Sverige. Så ska det väl inte behöva vara i ett modernt samhälle?

En häftig sak med den lilla renässansen för Jiddisch är saker som bandet Gevolt i Israel, som kombinerar metal med den Jiddischka musiktraditionen. Kolla in dem!

Skissen nedan kanske blir en riktig målning längre fram. Lite som en hyllning till de européer som 'råkade' vara judar, vars kultur & öde står som ett pinsamt minne över vad människor är kapabla till under särskilda omständigheter.

Många olika idéer. Prova skriva på jiddisch också. Svårt!
/ Lots of different ideas. Tried to write in Jiddisch too. Hard!

.Svårt med symmetri. / Hard with symmetry.

Davidsstjärnan. / The star of David.

Nu börjar det växa fram. / Now it emerges.

Tänkte mig en enkel stil. / I went for a simple style.

English:

One of the more fascinating and tragic areas that I remember within the fields of Judiastics when I studied religion, was that of the Jiddisch-culture. When jews were scattered around year 70 A.D. in what is called the Jewish diaspora, one group eventually found themselves in Arabic-Hispanic areas (called Sephards) and another large group made their home in western Europe (called Ashkenaz).

The Ashkenaz jews developed a language, highly influenced by their Christian neighbours, based on the German spoken in the Rhineland. Mixed with for example Hebrew and later also Slavic and Baltic languages, it made the language Jiddisch very distinctive. Some might say it sounds like a softer version of German. The connection to Germany tragically led to the November-progromes and the Crystal-Night, the event which made it legit - what later came to be the Holocaust.

Before the 2nd World War there were about 10 million speakers of this European language. Multiple horrific events later, as Babyn Yar (Бабин Яр), there were only about 3 million speakers after the war. The Jiddisch culture never quite recovered and the language ceased to be a broad spoken everyday language. From my understanding for the present it's mainly a minority language (foremost in USA and in Israel). Most people that study Jiddisch in any form are either orthodox jews in Israel & New York or non-jews at universities.

Jiddisch culture lives on through things like klezmer music, which is very popular among especially non-jews who like to be a bit hip. But the connection between Jewish custom, faith and life as it was before the 1930's will probably never be the same. However, we must never forget what happened and the forces behind. In modern time, for instance, jews in Malmö (Sweden) have been harrassed to the extent that they feel they have to move away from Sweden. That is surely not right in a modern soceity?

One thing that I like with the minor revival of Yiddish is a band like Gevolt in Israel, which combines metal with Yiddish musical traditions. Check them out!

The sketch below might become a painting in the future. Sort of an homage to those Europeans who 'happened' to be jews, whose culture & destiny stands as a sad reminder over what humans are capable of during special circumstances.

Jiddisch uttalas 'europeiskt' men skrivs med hebreiska bokstäver.

/ Jiddisch is spoken 'European' but is written with Hebrew letters.

Händerna som bildar en triangel är en judisk gravsymbol.

/ The hands forming a triangle is a Jewish grave-symbol.

Symbolen innebär att personen var av prästsläkt (Kohanim).

/ The symbol means that the person was of priestly blood ( Kohanim).

Min dotter hjälper gärna till. / My daughter likes to help out.

קיינמאָל פאַרגעסן (Qyinmal per'gesn) / Glöm aldrig. / Never forget.

Kohen (prästen) hade och har en särskild uppgift att välsigna synagogsbesökarna. För länge sedan hade kohanim (כֹּהֲנִים) många viktiga uppgifter när det gällde gudstjänst och offerritualer, som en sorts mellanhand mellan Gud och (de judiska) människorna. Så skissen är symboliskt menat att de europeiska judarnas andliga skatt på något sätt gick förlorad i Förintelsens eldar. En förlorad välsignelse för både judar och andra människor.