Sex år, tio månader och arton dagar... / Six years, ten months and eighteen days...

 Ifall man inte är nöjd med en tavla så kan man alltid måla över den.

/ In case you're not satisfied with a painting, you can always re-paint the canvas.

Det är med stor tveksamhet som jag försöker inleda den här texten, texten om en mycket kär vän. Själva inlägget är både en studie i teknik men också en hyllning till vännen i fråga. Min vän hette Ejra och var en vacker finsk lapphund. Vi delade promenader, "samtal", lek och sällskap - en fantastisk vän helt enkelt. Dessa hundar har en ungefärlig livslängd på 12-15 år. Därför var det oväntat, chockerande, orättvist och fruktansvärt att ta farväl av henne efter sex år, tio månader och arton dagar, en dag i oktober.

Speciellt som jag åkte in med henne till den lokala smådjurskliniken för vad jag trodde var tandvärk. En dag före avlivningen märkte jag nämligen hur det hade svullnat upp på vänstra sidan av kinden på henne. Hon var också ovanligt seg och hade inte ätit ordentligt på några dagar. Det sistnämnda var inget ovanligt eftersom det kunde vara så i korta perioder. Men nu var det liksom... stopp, på något sätt. Så vi åkte in och på kliniken insåg de snart att det var något större fel, så vi fick en remiss till ett större djursjukhus.

Placera saker lite grovt i början. 

/ Do a rough placement of things at an early stage.

Dagen efter skulle vi infinna oss på djursjukhuset. Det var en overklig upplevelse. Jag tror att bara de som har levt nära ett djur och sedan måste ta beslutet att avliva det kan till fullo förstå den smärta det medför. Plötsligt blev det ett tomrum i en del av hjärtat. Men det var på grund av omtanke (så hon skulle slippa smärtan) som beslutet fattades. Hon led av hydrothorax, lever- och hjärtsvikt. Enligt läkaren skulle det röra sig om blott dagar kvar, samt att Ejra hade ont. Det var vad som gjorde att beslutet togs.

Väldigt mycket impressionism än så länge.

/ Very much impressionism so far.

Att lämna skalet av en vän och resa hem med tomt koppel var en av mina värsta stunder i livet hittills. Ridån gick ner. Hjärtats slets ut och krossades i tusen bitar. Sorgen fick fäste. En del av ett sådant sorgearbete, för min del, bestod i att skriva av mig. Skriva och teckna. Nu är sorgen mer hanterbar och jag har en tid burit på en tavla som fått titeln "Tass i hand". Det summerar min och Ejras relation fint tycker jag. Tack för allt, din lilla trolle-hund.

Vi hade tass-i-hand stunder på sjukhuset.

We had paw-in-hand moments at the hospital.

English:

It is with great hesitation that I am trying to prelude this entry, an entry about a very dear friend. The entry in itself is both a study of technique but also of homage for the friend in question. My friend's name was Ejra and was a beautiful Finnish Lapphound. We shared "conversations, play-time and companionship - a fantastic friend in other words. These dogs have a life-span of 12-15 years. It was then unexpectant, shocking, unfair and terrible to bid her goodbye after six years, ten months and eighteen days, a day in October.

Especially since I went with her to the local small-animal clinic for what I thought was tooth-ache. On the day before I had to put her to eternal sleep, I noticed a swollen part on her left cheek. She was also slightly spiritless and hadn't eaten properly for a few days. The last part was nothing unusual since that happened ever now and then. But now it was sort of...stop, in a way. So we went in and at the clinic they soon realised there was some bigger issue, so we got a referral to a larger animal hospital.

Andra lagret färg. Nu händer det saker. Det man kan göra för att framhäva en skugga eller mörka partier är att lägga rött eller brunt under en ljusare färg.

Second layer of colour. Now things are happening. What you can do to highlight shadows or darker areas is to put some read or brown underneath a brighter colour.

So the day after we were to report at the animal hospital. It was a surreal experience. I believe only those who have lived close to an animal and then needs to decide to put it to sleep can fully understand the pain that follow. All of the sudden there was a void and empty space in a part of the heart. But it was due to concern of her well-being (to rid her from her pain), that the decision was made. She suffered from hydrothorax, liver-, and heart-failure. The doctor gave her a few more days, tops. And the fact that Ejra was in pain made it easier to decide.

Nu är allt på plats. Man får inte vara rädd att måla det man ser, fastän vitt kanske inte känns relevant ibland. Ett sista färglager bara...

/ Now all is in place. You shouldn't be afraid to paint what you see, even if white might feel irrelevant sometimes. One last layer of colour now...

To leave the shell of a friend and go home with an empty leash was one of my worst moments in life so far. The curtain dropped. The heart was ripped out and shattered in a thousand pieces. Grief got a hold of me. A part of my mourning and getting back on track has been to write and to draw. Now the grief is more manageable and for a time I have carried with me a painting entitled "Paw in hand". It sums up mine and Ejra's relationship pretty good I think. Thanks for everything, you little troll-like doggie.

Tass i hand (2014) /
Paw in hand (2014)