Att betala för att få jobba gratis. / To pay to work for free.

En intressant annons från brittiska kedjan Sainsbury's och ett intressant svar.

/ An interesting ad from British Sainsbury's and an interesting reply to that too.

Det tar ju på krafterna. Som teatermänniska, eller ska jag faktiskt våga säga ordet "skådespelare", använder man hela kroppen. Rösten, hållningen och att reagera på saker som finns... eller inte finns. Föreställningsförmåga. Den största skillnaden mellan mig och en professionell skådespelare är väl att en som betraktas som professionell, har en utbildning (sedan finns det ju de som inte alls har en formell utbildning, men ändå får betalt för det. Till exempel Stellan Skarsgård och Tom Cruise). En faktisk utbildning är det som står mellan mig och att få betalt för det jag gör. Till min fördel är de över 10 år som jag har ägnat mig åt skådespeleri på olika nivåer. Det är väl detta som är smolket i bägaren. Det är alltid kul att bli tillfrågad, uppskattad och efterfrågad...fast...det känns ju inte helt rätt.

På samma sätt, med bildkonsten. I slutet av 1990-talet gick jag en kurs för bild och form utanför Jönköping. Där lärde jag mig grunderna i olika målartekniker och annat. En kurs som jag faktiskt betalade för att gå. Målet då och nu har väl varit att det i någon form skulle kunna ge någon avkastning (men ännu är jag inte helt beredd att ens försöka att leva enbart på konsten). Redan innan den kursen var jag aktiv med bildskapande, efter kursen tog det fart och blev en parallell hobby som jag inte kan vara utan i nuläget.

För värderingen i kulturellt arbete mäts alltför sällan i pengar att leva på. Oftast är det; gratis mat, en flaska vin, en kopia av slutprodukten eller produktionen. Det är nästan alltid samma sak. "Du som är så duktig på att rita... skulle du kunna hjälpa mig/vår förening med ett par bilder" eller "vi skulle behöva någon som är med och agerar roll x. Jag tänkte att du kunde hjälpa oss med att gestalta 'detta' - det hade varit så himla kul!". Men vad som ligger bakom slutprodukten eller agerandet tas inte med i beräkningen. För att producera bilder krävs det tid. Tid för eftertanke, skisser, pussla ihop tankar och idéer. Sedan själva processen, ska det målas? Kanske bara tecknas? Lägga till tusch? Allt detta tar TIMMAR, tro mig. Eller att bidra med en musikslinga, för musiker. Känsla, kunskap och utförande görs inte i en handvändning. Vilken typ av musik? Det kanske måste läggas olika instrument i olika kanaler vid inspelningsfasen. Kanske man måste ta om? Och detta med att gestalta en roll. Kan det behövas förberedelse för karaktärsarbete? Lära sig ett manus?

 Föreställ följande scenarion:

• En individ som har stort kunnande inom snickeri blir tillfrågad att gå in som ställföreträdande snickare och bygga en hel uteplats åt golfklubb. Efter att uppdraget är slutfört får personen en t-shirt med företagets logotype på, samt en ask vindruvor och ett paket kex som betalning. Samtidigt berömmer klubben individens skicklighet, att kunna mäta så exakt, såga med precision och forma trä som en "riktig", anställd snickare.

• Att som i annonsen ovan, förutsätta att en matvarubutik ska förse konstnärer med fri mat, för att de är så duktiga på att organisera. Ingen erfarenhet krävs! Strunta i eventuella omkostnader för någon form av "arbete" som det kanske skulle medföra. Eller FÖRLUST av omkostnader.

Handen på hjärtat, skulle NÅGON vilja göra ett gig eller jobb gratis? Eller bli "betald" i form av vinflaskor, blommor eller kex? Gratis sätter inte mat på bordet, förresten är maten som man behöver köpa inte gratis. Jag känner mig inte mer girig än den nästa.  För det andra har jag lojaliteter mot vissa personer och grupper, så jag har inga problem att "vara med" eller skapa bilder, om dessa behöver det. Men om en officiell institution, produktionsbolag eller offentlig sektor vill nyttja kulturell förmåga hos individer, så känns det underligt att dessa inte erbjuder skälig ersättning. Särskilt om de flesta som skulle anta ett sådant uppdrag säkert skulle gå in med själ och hjärta.

Jag undrar hur det skulle vara möjligt att vända den trenden. På internet är det en växande rörelse och en mängd sidor som uppmärksammar detta. Det är dags nu att börjar bli mer snäll... men mot mig själv.


English:

Coming soon...

Spökteater del 1. / Ghost theatre part 1.

Morgonen bjuder på flygande snö. Härligt, även om det inte kommer att ligga kvar någon längre stund i Skåne. Igår var ett möte angående den kommande spökvandringen på Landskrona teater. Kommer att bli spännande. Mer info följer.

English:

This morning welcomes with a little flying snow. Wonderful, even though it will not stay on the ground for very long in Scania. Yesterday was a meeting about the upcoming Ghost Walk at Landskrona Theatre. Very exciting. More info will follow.

Närmare publicering nu... än tidigare. / Closer to being published now... than before.

Det är ju uppenbart, med en uppdatering om skrivande och publicering. Man är alltid närmare att bli publicerad idag och nästa vecka än igår eller förra veckan. Så är det ju. Just nu kan jag, till skillnad från tidigare, nästan kan känna det.

En nyhet eller rättelse är också kanske att byta ut ordet "noveller". För det finns regler kring noveller, som jag kanske inte har följt till punkt och pricka. De flesta historier i min samling är långt över 25 sidor. Vid tryck får man dubbla det vid sättning. Totalt är det över 200 skrivna sidor. Helt galet. Som det ser ut nu ligger det på 8 historier varav 6 kan anses vara helt klara och korrekturlästa.

Planen är nu att skapa ett nytt Facebook konto till mig som skribent/författare. Där tänkte jag dela lite mer exklusivt material, alternativa slut och en och annan tävling. För nu ska bollen rullas iväg, få se hur det går. Hur det tas emot. Den här samlingen som färdigställs nu är ju mörk, faktiskt mycket mörk. En process som drog igång 2013 och förhoppningsvis ska få ett konkret avslut i den här samlingen. Det har varit som en "åderlåtning" av de olika saker som hände mellan 2013-2015 och efterdyningarna av det. Självklart är det inte korrekt återgivna i det jag skriver, men jag fick mycket stoff att arbeta med, och också bearbeta helt för mig själv. När jag fått ur mig det kan jag känna att jag kan lämna av det, på något sätt. Kreativt skrivande, måleri, musik... teater. Alla dessa arter tror jag finns till för att kunna bearbeta saker. Även riktigt hemska teman och händelser.

För när åderlåtningen är över, då ska det finnas utrymme för annat. Det är märkligt hur mycket jag har skrivit på min lediga tid egentligen. Närmast att färdigställas härnäst blir en julsaga som jag berättade improviserat och muntligt för mina barn vintern 2016. Den blev rätt bra och kul, så jag skrev ner den. Omslaget till den hade jag tydligt framför mig och målade klart det i våras. En annan historia som arbetas på parallellt är en dystopisk science fiction historia som väl ligger på en 100 sidor i nuläget. Ibland fastnar man, just nu är jag fast i den. Måste hitta en lösning. Det är kul när man hittar riktningen och vet ungefärligen hur den röda tråden rör sig.

Mer info kommer.

English.

It's pretty obvious, with an update about writing and publishing. You are always closer to being published today and next week than yesterday or last week. That is true. At the moment I can, clearer than before, almost feel it.

A piece of news or correction is that I might need to trade in the word "short story". Because there are rules concerning short stories that I might not have followed to the teeth. Most stories in my collection are well over 25 pages. With printing and setting those page numbers might double. All in all I have over 200 pages written. Crazy. As of now there are 8 stories and of which 6 are thoroughly finished and proofread.

The plan now is to open another Facebook account for me as a writer. From there I will share some more exclusive materia, alternate endings and the odd competition or two. For now I will set it all in motion, let's see how it goes. How it will be recieved. The collection being compiled now is dark, very dark. A process beginning in 2013 and hopefully will see its completion and resolution with this collection. It has almost been like a bloodletting of different things happening between 2013-2015 and the aftermath following those events. Of course they are not portrayed correctly, they are fiction, but I got a lot of material to work with and process all by myself. Creative writing, painting, music and theatre. I believe those arts exist partly for processing things. Even really nasty themes and events. 

Once the bloodletting is over, there will be room for a lot of other things. It's rather strange how much of my spare time I have devoted to writing lately. Following this collection first, is a Christmas tale I improvised and told orally to my children, Winter of 2016. It turned out quite good and fun, so I wrote it down. I had the book-cover clear in my head and completed it in Spring of this year. Another story I am working on paralell is dystopian Science Fiction story which is well over 100 pages long at the moment. Sometimes you stuck, right now I am stuck with it. Need to find a solution. It's fun otherwise when you find your "bearing" and know how it all will unfold. 

More info later.

Bibelskisser. / Bible sketches.

Så kom det en förfrågan om att göra "något" för kyrkan vi går till. Lite som en hjälp när kyrkan nu går in för att studera boken Filipperbrevet i höst. Eftersom människor tar in information olika kan det finnas klara fördelar med att också ha bilder som komplement ifall något ska läsas.

Planen var då att försöka hitta något från varje av de 4 kapitlen, något som jag tyckte stack ut lite extra. Jag vill gärna ha något att utgå från, en önskan eller idé från beställaren. Därför är det extra svårt att få fria händer. Men med lite bollande med min fru fick jag några idéer. Nu hoppas jag att de blir nöjda och får lite mer symbolism att tänka på när Bibeln studeras.

English:


And so there was a request to do "something" for the church we go to. Little as a help now when the church as a whole will study the book of Philippians this Autumn. Since people process information differently it can have clear advantages to have images as a compliment in case something is to be read.

The plan was then to try to find something from the 4 chapters, something that stood out a little extra. I rather have something to go on with requests or comissions rather than have free hands. But I did some talking with my wife and finally managed to get some ideas. Now I hope it will be satisfactory and that the readers will have some more symbolism to ponder when they study the Bible.

Medikamenter staplas. / Meds are piling up.

Mina färgglada frälsare. / My colourful saviours.

Det är lite dystra utsikter för tillfället. En tur till njurkliniken i Lund för några veckor sedan gjorde gällande att mitt blodtryck ligger och pendlar, mellan nuvarande höga tryck, till ett tryck som ligger lite över det som redan är dåligt. Vad som gör det dystert är att jag faktiskt har börjat lägga om min livsstil, till ingen nytta verkar det som. Jag kämpar i uppförsbacken. Väljer bort saltet. Drar ner på kött- och mjölkprodukter. Tar mina motionsrundor. Har slutat med läsk och alkohol. Och ändå.... höjs dosen natriumbikarbonat med det dubbla, ett till vitt piller sätts in för att tillsammans med de "vanliga" tre, som finns för att pressa ner trycket.

Kan det behövas lite mental träning med? En omvälvande POSITIV händelse över lång tid, förändra synen på... ja, det mesta. När jag gjorde en snabb koll i backspegeln, när detta började bli ett problem 2015, så fann jag ett par händelser som hade kastat in mig i ett mörkt rum av förhöjd stress och negativa tankar, ett par år innan.

• En stor konflikt i en vänskapskrets, som slutade med att jag "lyftes" ur den dåvarande gemenskapen. Ironiskt nog handlade huvudfrågan mestadels om att jag saknade gemenskap. Ensammare än efter hela konfliktprocessen har jag nog aldrig känt mig.

• Långvarig konflikt i nära relationer. Att leva i fly- eller kämpa- stress under en lång tid fick mig ibland att hyperventilera. Konstant på helspänn. Det här höll nog på i några månader i varje fall. Om det hade skett i någon förening, på jobb eller liknande, hade man ju alltid kunnat komma hem för att komma undan konflikt och ladda batterierna. Men när den sker hemma hela tiden. Tja, kanske kroppen säger ifrån?

• Förlora och vinna... förlora igen. Under den här stormen mellan 2013-2015 fick jag tillfälliga anställningar som sedan försvann, ett nytt jobb, vikariat kom upp, för att sluta igen. I samma veva försvann många vänskapsrelationer. En av de som jag tog hårdast var nog en som jag hade haft i 20 år. Det var snabbt, kliniskt och slutgiltigt. 

Så den här aspekten får jag nog räkna in. Räknar jag in dem måste det finnas något 'motgift' på samma sätt som det finns för det rent fysiska (motion, kosthållning och avspänning). Frågan är bara vad? Kanske en del är att dra om kablarna i hjärnan på något sätt. Läka lite sår från minnen. Planen var ju att bli av med mediciner, inte lägga till. 

English:

The prospects are a bit gloomy at the moment. A trip to the kidney-clinic in Lund a couple of weeks ago proved to show that my blood-pressure is pending, between the current high, to a pressure that is a bit above what is already bad. What makes it particuarly gloomy is that I actually have turned my life around, to no avail it seems. I am struggling up-hill. Bypass the salt. Not eating as much meat- and milk products. Doing my exercise runs. Even given up sodas and alcohol. And yet...the dose of sodium bicarbonites has doubled, another white pill has been set in together with the "usual" three, that are there to balance my hypertension.

I have been thinking, what is a sort of mental training would be in its place too. A groundbreaking POSITIVE event that would take place over a longer period of time. Now more than before, I have realized how very much intertwined body and psyche is. Even so, when experiencing huge emotional stress or pain, it can be equally as distressing going through great physical pain. When looking back in life's rear mirror, when all of my physical detoriation began in 2015, I found a couple of events that helped me fall down into dark rooms of heightened stress and negative thoughts, a few years earlier

• A huge conflict in my circle of friends, ending up with me being "set aside" from that fellowship. Ironically the main question was about me missing for a community. After all was said and done and the entire process of that conflict, well, I have never felt so alone before.

• Prolonged conflict in close relations. To live with the flight- or fight stress for a long time sometimes made me hyperventile from time to time. Constantly being on edge. I believe it carried out for a couple of months at least. If it would be the case at a workplace, in some sort of soceity, you would be able to come home and relax from the harsh reality outside and re-charge. But when it was something that was constantly going on in the home. Well, perhaps the body lets you know?

• Loose to win... loose again. During this storm between 2013-2015 I had some temporary jobs, emplyoments that come and went, a new job there, a substitute position there, only to have it terminated again. These years also saw the dissolve of many friendships. One that really took a toll was one that I had had for about 20 years.

So I think I need to take this into consideration more than I have previous done.  If I do take it into consideration I believe there must be an 'antidote' for this as well - just as it is for the body (exercise, good diet and relaxation). The question is just - what? Perhaps re-wire the connections in my mind in some way. Mend wounds from memories. The plans was to get off all meds, not add more of them.

Val i Sverige 2018. / Election in Sweden 2018.

Till alla politiska partier.

En vecka och en hel dag har gått nu sedan vi hade val i Sverige. Fortfarande finns det spår av valrörelsen lite varstans men jag må ge partierna eloge för att städa upp efter sig bättre än förra valet år 2014. Då fanns det plakat i diken, skogar och gräsmattor. De låg där lääänge. Ironin var störst med Miljöpartiets affischer om att värna miljön, där deras plakat (med häftstift dragerade med PLAST) låg och förmultnade i naturen.

2018 verkar ha varit den stora moralpanikens valår. I fokus stod Sveriges mest kontroversiella parti, Sverigedemokraterna (fortsättningsvis refererat som förkortningen SD), mycket mer än de andra partiernas enskilda politik. Det var mest samma tuggande; "vad som helst utom SD!". När SD sedan efter valet visade sig bli ett av Sveriges största parti kom moralpaniken. Den gick att följa i press och digital media i alla dess former. Det är lätt att skylla ifrån sig eller på andra i efterhand. Också lätt att raljera över de som man tycker röstade fel. 

Men att SD blev så stort måste betyda något tänker jag. Nu ser det ut som att en skakig Alliansregering kanske kommer att styra Sverige. Men inte utan stöd. Blocköverskridande? Koalition med SD? Vem vet? Men det som de traditionella partierna måste erkänna är nederlag. Socialdemokraterna (S) gör sitt sämsta val på 100 år. Också småpartier som Feministiskt Initiativ (Fi) rasade markant jämfört med valet 2014. Som sagt, detta måste betyda något, säkert fler saker:

• Min första teori är att partierna generellt har varit alldeles för otydliga och dåliga på att föra fram sitt budskap. Om nu ett särskilt partis profil eller värderingar anses vara det allra bästa som hänt mänskligheten, varför har inte fler människor i Sverige röstat på just dem? All information har ju gått att tillgå via partiprogram, partiernas hemsidor och inte minst samtal i valstugor över hela Sverige.

• En annan teori är att det fanns en diskrepans mellan teori och verklighet angående integration som många väljare kanske upplevde att traditionella partier blundade för. Centerpartiet (C) var kritiska mot att på något sätt begära id-kontroll för personer, i det här fallet immigranter, som vill till Sverige. Något som ifrågasatts av bl a före detta polisen Mustafa Panshiri (själv med rötter i Afghanistan). Han nämnde t ex att de styrande i Sverige verkar tro att människor överger sina värderingar och världsbilder så snart de kliver över gränsen. Det skulle kunna skapa 'trojanska hästar' med människor som potentiellt skulle vilja skada Sverige (sammanfattade av före detta muslimen Apostate Prophet). Det här snappade SD upp rätt tidigt och jag skulle tro, med tanke på hur många som röstade på dem, att det här var något som skapade resonans hos många.

• Förändring. Jag upplever att många jag talat med är besvikna och framförallt trötta på den politik som förts. Om politik förs och flertalet av medborgarna upplever att saker blir bättre för många i samhället och inom alla klasser, så är också dessa medborgare uppenbart nöjda. Men inte många har varit särskilt nöjda under detta rödgröna styre som det verkar. Som historiker kan jag se alldeles för tydliga paralleller mellan missnöjet idag och hur det var i Tyskland på 1930-talet. Då som nu i Sverige, var vanliga tyskar trötta på ett alltmer segt och viljelöst kejserligt styre. Så nationalistpartiet kändes som ett fullgott alternativ. Och resten är, som man säger, historia.

Så det kanske är dags för alla politiska partier att försöka göra om, gör rätt. Att självkritiskt gå igenom sina värderingar och profiler, förmedla dem så att de är mer attraktiva för människor och finna ut vilket existensberättigande man har som parti. Tänka: varför ska just 'vårt' parti finnas? Varför/hur ska partiets profil och egenart fungera och tilltala ALLA? Vilar man på traditionstyngt bagage som inte är relevant i vårt samhälle idag? Det finns så många saker som kan behövas gås igenom inför nästa val. Få inte moralpanik av att SD har vuxit sig stora. Ha genuin moralpanik varför partiet du stödjer inte har varit bättre på att lyssna in 2018 års årgång av 'folksjälen'. Vad vill människor? Varför vill de det? Hur kan ert parti möta det behovet snarare än att propagera för något som faktiskt inte har förankring för tillfället? Jag tror det hade varit bra att vara ärlig, inte populistisk eller att skylla ifrån sig i det här läget. 

En symfonisk ångvält med hjärta. / A symphonic steam-roller with a heart.

Sommarlovet är slut. Lediga dagar och utomhusaktiviteter trappas ner lite då vi närmar oss mitten på augusti. Det hålls fortfarande olika typer av konserter i sommartid, som det kallas. Ett sådant arrangemang som har samlat publik är Asmundtorpsfestivalen i Asmundtorps Kyrka, några stenkast från Landskrona. Det hade bjudits på barockmusik och jazzsångare sedan starten den 12 augusti. Men så den 14:e var det dags för något annorlunda.

Igår, den 14 augusti 19.00, skulle bandet ELEINE spela - liksom dra igång hela sin turné med start i Asmundtorp. Jag visste om det sedan några dagar sedan, så det här var planerat. Jag skulle dit och undersöka läget. Speciellt i egenskap av metal-fantast. Det är inte så ofta som jag kommer iväg på sådana konserter längre. Festivaler som Wacken eller till och med Sweden Rock känns lite långt när man har familj och är "mellan två jobb och lever på nudlar". Men denna kväll var ju bara en bilfärd på ca 10 minuter, samt skulle vara gratis, som de tidigare konserterna hade varit de tidigare dagarna.

Jag må säga att jag var rätt förväntansfull. ELEINE är bandet som jag bara hade hört om men aldrig sett, inte ens utforskat via Spotify. Däremot såg jag deras musikvideo "BREAK, TAKE, LIVE (inspelad delvis i Landskrona ser det ut som)", Den är visuellt lockande och väldigt, väldigt snygg. Sedan är det så att jag är av åsikten att metal inte behöver vara läskig, ondskefull eller farlig. Som förespråkarna i band som CRADLE OF FILTH, DEICIDE eller ens "lättviktare" som VENOM... det känns som att världen inte riktigt behöver mer elakheter. Bättre i så fall att istället lyssna på t ex TESSERACT eller ORPHANED LAND. En del av min motreaktion till det är att bära en T-shirt med regnbåge och enhörning med texten "DEATH METAL" på när jag befinner mig på rock/metal konserter. Jag visste inte riktigt vart ELEINE stod men termen symfonisk metal lockade mig rätt mycket.

Och så hade vi Asmundtorps Kyrka, från 1897. Inte den mest självklara konsertplatsen för ett metalband. Men samtidigt helt rätt, i sin gotiska utformning. Jag kom dit med lite mer än en halvtimme till godo innan det skulle börja. Det var redan då rätt mycket folk där. Det satt människor i alla bänkar i varje fall. Ju närmare 19.00 vi kom, desto mer människor fyllde bänkarna. Det blev i stort sett fullt innan det var färdigt.

Kyrkklockorna ringde in konserten, sedan brakade det loss! ELEINE visade direkt vilka de var live, i en scennärvaro som jag inte har sett på mycket, mycket länge. I det symfoniskt tunga andades bandet spelglädje och balanserade med känsla och äkthet som smittade av sig på publiken. Publiken bestod nämligen av allt från barn med enorma skyddskåpor på öronen, till silvergrå pensionärer som ville koppla av med lite musik på kvällskvisten... och säkert fick en smärre chock.

Sångerskan Madeleine Liljestam ägde scenen, men hon bjöd in publiken att vara med. Att vara på en ELEINE konsert är ingen ren åskådarsport, som det blir med många andra metalband. Med suggestiva rörelser och med en rak och tydlig stämma fångade hon publiken, hon gjorde det intressant, en förlängning av bandets texter. Först tänker jag Tarja Tuurunen eller till och med Anette Olzon, Floor Jansen... men, nej... detta är inte det högtravande operetterna som jag förknippar med gamla/nya NIGHTWISH, det här är BÄTTRE! Vilken röst, vilket scenspråk! Ludwig Dante och Rickard Ekberg var riktigt skickliga gitarrister som skapade en sådan tyngd tillsammans med trumbatteriet David Eriksson och basisten Andreas Mårtensson - att hela ljudet smältes samman och omslöt varje fiber i kroppen. Det märks att de gillar att spela tillsammans. ELEINES ljud är speciellt. Ljudbilden påminner om andra band i gotik eller symfoniker genren. Men som sagt, det blir inte lika högtravande som NIGHTWISH eller bitvis långrandigt som WITHIN TEMPTATION (även om bägge banden faktiskt är bra). Det lät istället fräscht, det var rakt och direkt. Det som imponerade på mig, som inte tidigare har sett/hört mycket av ELEINE, var dels deras samspel, förmågan att kunna skifta från brutala arrangemang för att sedan snabbt fånga upp tråden i en pianoslinga så att det nästan blir helt tyst och framförallt scennärvaron. Det är sånt som iallafall jag tittar på och jämför, då jag ju håller på en hel del med teater.

En dryg timme senare med extranummer inräknat, så var det slut. Precis vid ingången till kyrkan hade de ställt upp ett bord där man kunde köpa skivor och annat med bandet. En lång kö följde i kyrkan dit, för bandet stannade kvar för att snacka och signera saker. De var riktigt måna om sina fans och har vetskapen att de är anledningen till varför de kan vara ett band. Till skillnad från t ex Geoff Tate från f.d. QUEENSRYCHE (att ha en av de bästa metal-rösterna ursäktar inte dåligt beteende). Bandet var supertrevliga och jag lyckades få en bild med dem trots att jag tyvärr stammade mig fram (en släng av stjärnglans, kanske?).

Nu väntar en turné med ARCH ENEMY och sedan iväg till England för ELEINE. Jag hoppas det blir ett lyft och att de får stora framgångar. Det var verkligen ett bra konsertminne att se dem live. Nu vill jag se dem igen.

English.

The Summer holidays are over. Free lazy days and outdoor activities are slowed down as we approach the middle of August. There are still Summer concerts though. One such arrangement that has attracted an audience is the Asmundtorp Festival in Asmundtorp church, a few stone's throw away from Landskrona. Earlier days of the week offered baroque music and jazz since the start on August 12th. On the 14th it was time for something else.

Yesterday on August 14th at 7 pm the band ELEINE would play - sort of kickstarting their tour starting off in Asmundtorp. I knew of this a few days ago already, so this was planned. I thought I'd go and check it out. Especially in my interest as a metal-fan. It's not so often I get away at these kinds of concerts anymore. Festivals as Wacken or even Sweden Rock feels a bit far off when you have a family and is "between two jobs and living off noodles". But this evening was just a car drive away for 10 minutes, as well as being free, as the previous concerts that week also had been. 

I must say my expectations were pretty high. ELEINE is the band that I have only heard of but never seen, let alone heard too much on Spotify. I did however, see their music video "BREAK, TAKE, LIVE (recorded partly in Landskrona, by the looks of it)". It is visually appealing and very, very nice. Then I am also of the opinon that metal doesn't need to be scary, evil or dangerous. Thinking of spokespersons in bands like CRADLE OF FILTH, DEICIDE or even "light-weighters" such as VENOM... it doesn't feel like the world needs more wickedness, Better then, to tune in to bands like TESSERACT or ORPHANED LAND. As a counter-reaction to such sentiments is to wear a T-shirt with a rainbow and unicorn with the text "DEATH METAL" while at rock/metal concerts. I didn't know where I had ELEINE but the term symphonic metal attracted me a lot. 

The church bells rang in for concert, then it all broke loose! ELEINE clearly showed who they were live, having a stage presence I have not seen in a long, long time. In the symphonic heavy the band totally radiated a joy for playing balanced with a genuine feel that caught on to the audience. The audience was made up by all from children wearing over-sized hearing protection, to silver grey senior citizens who had come there to enjoy some music for the night... the latter were surely in for a minor shock.

The singer Madeleine Liljestam owned the stage, but she invited the audience to join the band's world. To attend an ELEINE concert is not a purely spectators sport, as it can be with some other metal bands. Using suggestive movments and having a straight-forward and clear voice she captivated the audience, she made the show more interesting, an extension of the lyrics. At first I thought Tarja Tuurunen or even Anette Olzon, Floor Jansen... but, no, this wasn't really as declamatory as old/new NIGHTWISH sometime can be. I thought this was better! What a voice, what a stage performance. Ludwig Dante and Rickard Ekberg were two really good guitarists that created such a heaviness together with drum-battery David Eriksson and bass player Andreas Mårtensson - that the entire soundscape melted together and enfolded every fibre in my body. You could tell they enjoyed playing together. The soundscape of ELEINE is special. It reminds of other bands in the symphonic or gothic genres. But as mentioned earlier, not as declamatory as NIGHTWISH or as long-winding as WITHIN TEMPTATION (though both bands are in fact great). This sounded fresh, it was direct and straigh-forward. What impressed me, as one who has never heard them live before, was partly their coagency, the ability to shift from brutal arrangements to later quickly pick up where a soft piano tune sets in as it almost becomes dead silent, and foremost their stage presence. Such things are things I for one, who is active quite a bit in the world of theatre, observe.

An hour or so later (extras included), it was over. Right by the entrance of the church they had set up a table where you could buy merchandise. A long que followed in the middle of the church from the pews, because the band stayed for some signing and chatting with their fans. They were really caring for their fans and knew that the fans are the reason they can be a band in the first place. Unlike others, like Geoff Tate from ex QUEENSRYCHE (to have one of the metal world's best voices does not justify bad behaviour). The band was supernice and I even managed to have a picture taken despite my stammering (a case of being a bit star-struck perhaps).

Now a tour with ARCH ENEMY awaits for them and then away to England. I hope it will take off and they will be a great success wherever they play. This was a really good concert memory to have seen them live. Now I want to see them again.