Jag brukar fastna för någon här eller där. Numera måste det till något särskilt. Ibland kan man nämligen inte se skogen för alla träd, om man säger så. Handlingen måste tilltala, jag vill tro på karaktärerna och den får gärna vara lite smart skriven. Vissa serier börjar bra men går på tomgång efter ett tag. Bra exempel på några som inte gör det tycker jag Battlestar Galactica, Once upon a time och svenska Jordskott är.
Sedan 2010 har jag också följt The walking dead. Jag vet, jag vet... zombies! Kladd och blod. Väsande släphasar som vill tugga på de levande. I monster-ortodox tradition så har zombies associerats med voodookulten som en person som "återupplivas" som en levande död för att göra sin mästare till lags. I modern tappning så är själva zombietillståndet en sjukdom orsakat av ett virus. Det är alltså helt möjligt att överleva en zombieapokalyps... så länge man inte blir biten, det vill säga.
I varje serie behövs det antagonister som sätter hjältarna på prov. Primärt för mig är inte zombies det mest intressanta i serien. De behövs för att höja utsattheten. Men än mer spännande är dynamiken mellan överlevarna. Vem skulle man bli om samhället inte längre fungerar och man inte längre kan köpa mat i affärerna eller hitta rent vatten så lätt? Ifall andra också hittar samma till synes trygga plats och vill muta in den för sin egen överlevargrupp. Dela med sig eller snåla? Skulle man göra allt för att alla skulle överleva eller kan man offra någon som saktar ner gruppen? Sådant som Joseph Tainters kollapsteori och etiska ställningstaganden som tas upp i serien är väldigt spännande tycker jag. Det som är helt fantastiskt är att fortsättningen av säsong 6 hade fortsättningspremiär igår.
Kul zombiesång. / Fun zombie-song.
English:
Nowadays we are completely flooded by tv-series, as you all surely have noticed. Many of them are rather similiar, I don't know how many variants of for example C.S.I that have existed or is ongoing. Or the dozen of similar crime-, comedy- or drama-series. But they are a plenty. After a while you get a bit dazed by the enormous supply and have your fill.
I usually catch the occasional series here and there. Now there must be something special to get me hooked. Sometimes it's not easy to see the forest for all the trees, if you catch my drift. The plot must be appealing, I want to believe the characters and it doesn't hurt if it's cleverly written. Some series start off well but goes idle running after some time. Good examples of those who don't are Battlestar Galactica, Once upon a time and Swedish series Jordskott, in my opinion.
Since 2010 I've also followed The Walking Dead. I know, I know... zombies! Gore and blood. Hissing step-shamblers who wants to chew on the living. In monster-orthodox tradition zombies have been associated with the voodoo-cult as a person being "revived" as a living dead to do his master's bidding. In modern times the zombie-state is a disease caused by a virus. It's perfectly possible to survive a zombie-apocalypse... as long as you don't get bitten, that is. In every series there needs to be protagonists to put the heroes to the test. Primarily for me the zombies themselves are not the most interesting aspect in the series. They are needed to heighten the danger zone. But more exciting is the dynamics between the survivors. Who do you become if soceity no longer functions and you can't buy food in the stores or find clean water easily? In case other groups find the seemingly safe place and want to claim it for their own group of survivors. Share or scrimp? Would you do anything for the survival of the entire group or is it permittable to ditch someone who is slowing you down? Things like Joseph Tainter's soceital collapse theory and ethical stands that are brought up in the series in different ways is highly exciting to me. What is totally fantastic is that the continuation of season 6 premiered yesterday.
Hjääääärna... / Braaaaain...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar