Bli inte lurad. / Don't be fooled.

Berömmelse. De allra flesta av oss söker någon form av uppskattning av dem som vi har runt oss. "Bra gjort", "du är fantastisk" eller "tack för..." är några exempel på fraser som vi ibland helt välförtjänt vill få höra.

Det är (oftast) inga egoistiska agendor på spel när vänner yttrar superlativ så där.

Men som konstnär/artist finns det skäl att vara lite aktsam om sig själv. I medvind brukar de krypa fram, dessa som jag anser lida av "kompissjukan". Min teori med detta är som följande:

En del individer som vanligtvis inte skulle närma sig dig gör det, så fort faktum står klart att du har "lyckats" på något sätt. De vill nu ha en del i rampljuset, bara det att de verkar känna dig gör dem till "någon" i din närvaro och andras ögon.

Jag tänker en del på Elvis när jag tänker på "kompissjukan". Omgiven av en mängd kompisar men ingen riktig vän. När det började gå utför med hans karriär visade de sina rätta ansikten.

Så, musiker, sångare, bildkonstnärer, dansare, författare eller skådespelare. Se till att inte bli lurad av plötsliga "kompisar" när det börjar gå bra. De som stod vid din sida innan det började gå bra kan vara de enda som du kan lita på. Bara ett allmänt varningens ord i all enkelhet.


English:

Fame. Most of us seek some kind of appreciation for what we do from those around us. "Well done", "you're amazing" or "thanks for..." are phrases that we sometimes, well deserved, want to hear. There are (mostly) no hidden agendas when friends utter such kind words.

But as an artist of any kind there are reasons to be self-cautious. In times of great success they tend to come out of the shadows, those who I'm my opinion suffer from "pal-sickness". My theory is as follows:

Some individuals who usually wouldn't approach you, do that as soon as its apparent that you have succeeded in some way. They now want some time in the spotlight, just the fact that they seem to know you makes them "somebody" in your presence and the eyes of others.

In regards to "pal-sickness" I tend to think about Elvis. Surrounded by a horde of "pals" but not too many friends. When his career started spiral downward they showed their true colours.

So musicians, singers, painters, dancers, writers or actors. Makes sure you won't get fooled by sudden "friends" when things are going your way. Those who stood by you before you became successful might be the only ones you can trust. Just an overall heads up in all its simplicity.