En tidig julklapp i år var när bandet DETRITUS plötsligt skrev på sin Facebook sida att: "det första Detritus repet på 26 år gick rätt så bra." Detta postades den 1 december 2018. Sedan dess har det postats en del uppdateringar, äldre foton från när de senast var aktiva osv.
Vi backar bandet till 1990-talet. Tidigt 90-tal, för att vara exakt. Jag gick i gymnasiet och hade som bäst börjat gilla metal på riktigt. Det var ju tydliga identitetsmarkörer på den tiden; techno, synth, listmusik, metal och indie musik. Man behövde sälla sig till en av dessa, lite som sociala regler. Att jag inte svalde betet att följa med strömmen inom metal (genom att upphöja Iron Maiden, AC/DC, Pantera, Korn eller Metallica), var ett medvetet val. Jag ville ha intensiteten i musikstilen, men lyssna på budskap som var mer positiva eller talade liv.
Mer än ofta hängde jag i affären Rolands Gospel & Glas i Bollnäs, under håltimmar och på lunchraster. CD-ställen med nyheter dominerades av Gospelkörer (av någon anledning skulle nästintill varje stad ha en egen gospelkör på den tiden och kränga ut en skiva varje år), Russ Taff, Roland Utbult, Amy Grant och annan dussinmusik. Men så var det ju dessa få % av, för mig, intressant musik. Även här fanns ju en distribution för de mycket större banden (Whitecross, Guardian och Rez Band t ex). Det som tilltalade mig var dock ofta omslagen. Speciellt de omslag som hade skapats av brittiske konstnären Rodney Matthews. I den här affären kom jag över två band som hade omslag gjorda av honom; "The Torment" av Seventh Angel och "Fall Babylon Fall" av svenska Veni Domine.
Jag har länge haft en liten förkärlek för allt engelskt, lite anglofil kanske? Så jag höll utkik, letade igenom skivaffärer och läste tacklistor i dessa bands skivkonvolut. Hittade band som Stairway och Gethsemene Rose. Deras omslag var också målade av Rodney. Och så en dag i Uppsala fanns den där, CD'n "Perpetual Defiance" av Detritus. Medan Seventh Angel, vilka jag verkligen gillade, hade en ljudbild som liksom blandade doom metal med Kreator-liknande vibbar, så var Detritus mer direkt thrash metal. Sedan gillade jag sångarens röst också, den hade en klassisk proklamations aggressivitet. Spola fram bandet, 1994 kom jag över Detritus andra och sista skiva "If But For One". Den hade ALLT och förblir en av mina topp 5 metal album någonsin. Bra balans mellan starka gitarrer och akustiskt, mångsidiga sånger och till och med ett saxofonsolo. Bara en sådan sak!
Vilka är då Detritus? Det var ett band som formades i slutet av 1980-talet, antagligen i området runt Bristol, Storbritannien. Efter ett par demoinspelningar släppte de sin första skiva 1990. Mellan 1990-1993 var det ett par viktiga band inom den väldigt smala kulturen metalband med kristen profil, som släppte sina album. Som jag nämnde tidigare fanns det rätt stora band som hade sin distribution via större bolag, FRONTLINE RECORDS var nog det största (Tourniquet, Bloodgood, Mortal, Vengeance Rising, Sacred Warrior etc). Detritus var ett av de "smalare" banden som rätt få utanför Storbritannien fick chansen att upptäcka tror jag. Inte förrän de lade gitarren på hyllan 1993. Detritus, Stairway, Lazarus, Veni Domine, Seventh Angel var de riktigt intressanta i mitt tycke och följde med väldigt långt upp i åldern, till och med nu (finns ju inget bäst före datum på BRA musik).
2018. Detritus är i replokalen och övar in sina sånger igen. Också rätt så aktiva på sociala medier och har en bokad spelning till våren i Nederländerna. Det är en fin tid att vara Detritus-fantast.
English:
An early Christmas gift this year was when the band DETRITUS suddenly posted this on Facebook; "so first Detritus practice for 26 years, went quite well. Maybe we might do it again sometime." That was posted on December 1st. Since then quite a lot of updates have been made, older photos emerging since they were last active, etc.
Rewind to the 1990's. Early '90's, to be exact. I was in year 10-12 and had become into metal for real. Music was a clear identity-marker back then; techno, synth, mainstream, metal and indie music. You needed to conform to either of those genres, sort of a social thing. And that I didn't swallow the bait to run with the current within metal (exalting Iron Maiden, AC/DC, Pantera, Korn or Metallica), was a concious choice from my part.
More than often I found myself in the bookshop Roland's Gospel & Glass (combined Christian music retailer & glazier), during free periods and lunch breaks at school. The CD racks with new music were dominated by Gospel Choirs (for some reason, it felt like it was mandatory for almost every bigger town in Sweden to host their very own gospel choir and releasing an album each year), Russ Taff, Roland Utbult, Amy Grant and other common Christian music. And then there was the small % of to me, very interesting music. As with the mainstream, the distribution for bigger bands was much bigger (Whitecross, Guardian and Rez Band for instance). What appealled to me was mostly the covers. Especially those created by British artist Rodney Matthews. In this shop I got my hands on two albums that he made the cover for; "The Torment" by Seventh Angel and "Fall, Babylon Fall" by Swedish doom-metal cult band Veni Domine.
I have long had a crush on all things British, perhaps I'm a bit of an Anglophile? So I kept a look out, searched through record stores if I had an opportunity, read the "thank you" notes on album sleeves. I found bands such as Gethsemane Rose and Stairway. Their covers were also made by Rodney. And so one day in Uppsala it was there, the CD "Perpetual Defiance" by Detritus. Whilst Seventh Angel, which I also liked a great deal, had a sound that mixed doom metal with stuff similar to Kreator, Detritus was a band more full on thrash metal. I really liked the singer's voice too, it had this classical proclamation aggressivness. Fast forward, 1994 I found there second and final album; "If but for one". It had EVERYTHING and remained among my top 5 metal albums ever. Great balance between strong guitars, versitile songs and even a saxophone solo. How about that?
Who are Detritus then? It was a band formed in the late 1980's I think, probably around the area of Bristol, Great Britain. After a few demo recordings they released their first album in 1990. Between 1990-1993 there were a number of interesting and important releases within the quite narrow sub-culture of Christian metal bands. As mentioned earlier bigger bands had bigger labels to handle the distribution. FRONTLINE RECORDS was probably the biggest (Tourniquet, Bloodgood, Mortal, Vengeance Rising, Sacred Warrior etc). Detritus was then probably one of the more "narrow" bands that very few outside the U.K had the chance to discover. Not until they called it a day in 1993. In my opinion Detritus, Stairway, Lazarus, Veni Domine were among the really interesting bands that followed me well up... until now, actually (there is no expiration date for GOOD music).
2018. Detritus is rehearsing and making their old songs theirs again. They are also pretty active in social medias and even have a gig in The Netherlands booked this Spring. It's a good time to be a Detritus fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar