Nu har jag varit hemma på plats sedan 18 juni (vår bröllopsdag!). Frun och barnen åkte upp mot Östergötland några dagar efter den 18 och jag var själv i nygammal miljö för några dagar. När de kom hem igen hade de med sig lite saker från svärmors lägenhet. Hon avled tyvärr tidigare i år. En av dessa föremål var en tavla som jag gav fruns föräldrar (när de bägge levde).
Jag minns tydligt när den målades på vintern 2014. Utmaningen med referens bilder och att hitta färgerna rätt. Fruns samtal om hemskolning. Oenigheter som senare skulle blåsa upp till konflikter. Den varma koppen te som frun betjänade med i pauser, under måleriet.
Trots den fattige konstnären jag var/är, var det ändå en form av belöning att senare se tavlan hänga på en hedersplats i svärföräldrarnas hem. Det har lätt blivit så att jag har gett bort tavlor till de i innersta kretsen. Inte så ekonomiskt gångbart men sånt som sker.
Nu var den alltså tillbaka. Det är inte den första gången en tavla har återvänt efter ett dödsfall. En annan återvände från min moster, som gick bort för några år sedan. Det blir lite konstigt. Motivet för en tavla är ibland starkt förknippad med den person som får tavlan. Vilken funktion fyller den sedan, då den återvänder till konstnären? De finns en risk annars att de hamnar på konst avdelningen på Erikshjälpen, för 250 SEK. Lite halvt bortglömda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar