"Sá einn veiter víða ratar ok hefr fjölð
of farit, hverju geði stýrir gumna
hverr, sá
er vitandi er vits."
(Enbart den som har vandrat vida och rest utomlands, förstår rätt visdomens skatt, som styr sinnet)
En expert hade säkert kunnat tolka det till något bra och akademiskt, men kortfattat kanske man kan säga att det är bra att resa till andra platser där det inte fungerar som hemma. Då lär man sig förstå hur andra tänker.
English:
In the poetry collection "Hávamál" from the Viking Age, you can read in verse 18:
"Sá einn veiter víða ratar ok hefr fjölð of farit, hverju geði stýrir gumna hverr, sá er vitandi er vits"
(He alone is aware who has wandered wide, and far abroad has fared, how great a mind is guided by him, the wealth of wisdom has."
An expert could surely have given an intrepetation worthy of the academic realm, but in short you might say it is good to travel places where it is not working like home. Then you learn something and about how others think.
A few times I have travelled to places outside of Sweden for a longer period of time. It has been educational and I thought I'd share a piece of that wisdom here.
__________
Australien / Australia.
Om man inte räknar resan med min släkt till Kanarieöarna 1998 så var resan till Australien i september 2001 min första riktiga (och stora) soloresa. 23 timmar tog det allt som allt, med stopp i Österrike och Malaysia. Det var tur att jag blev mottagen av mina dåvarande vänner och deras familjer. Jag hade säkert inte hittat rätt annars. Allt var så mycket större än vad jag var van vid. Att släppa en bybo från lilla Edsbyn i miljonstaden Melbourne var ett intressant projekt.
Allt lät, luktade och kändes mycket annorlunda där, i fråga om naturen och omgivningarna, än i Sverige. För mig var de flesta ljuden nya. Inte nog med det, hela stjärnhimlen var annorlunda! De hade helt andra stjärnbilder. Ingen Karlavagn, Orion eller Cassiopeia. Istället hade de Södra Korset, Alfa Centauri och Canopus, bland andra.
Under mina ca 3 veckor där kom jag för första gången i kontakt med deras skolsystem (med skoluniform och andra förhållningsregler), inte lika lössläppt som i den svenska skolan. Det var mitt intryck i varje fall. Samhället var präglat av det brittiska men de hade ändå sitt eget, så mycket var tydligt. Lite mindre av osynliga sociala koder.
Återresa?
Ja. Jag återvänder gärna till landet. Det är enormt, jag såg nog bara någon procent. Nästa resa går antingen längre upp på östkusten, nära Canberra-området, eller västkusten, nära Perth.
If you don't count the trip I did with my family to the Canary Islands in 1998, the trip to Australia in September 2001 was my first real (and big) solo-trip. It clocked at 23 hours all in all, with stops in Austria and Malaysia. Lucky me I was recieved by my then-friends and their families. I probably wouldn't have found my way otherwise. Everything was so much bigger than I was used to. To release a villager from tiny Edsbyn to the million-city of Melbourne was an interesting project.
It all sounded, smelled and felt so much different over there, in terms of fauna and surroundings, than in Sweden. To me, most of the sounds were new. Not only that, the entire canopy of stars were different! They had their own constellations. No Big Dipper (frying pan), Orion or Cassiopeia. Instead, they had the Southern Cross, Alpha Centauri and Canopus, among others.
During my 3 weeks there I came in contact with their school system for the first time (with school-uniform and other rules of conduct), not as out of control as in the Swedish school. That was my impression anyway. The soceity was clearly influenced by the British but it was still very much its own. Less of the invisible social codes.
Return trip?
I will gladly return to the country. It is huge, I must have experienced but a precentage. Next trip will probably go further up the east coast, near Canberra, or west coast, close to Perth.
__________
Färöarna. / Faroe Islands.
I mars 2003 var det dags för ännu en resa. Denna gång inom Norden. Som en del av utbildningen jag gick då, nära Göteborg, ingick det en studieresa till Färöarna på 8 dagar. Vi var nog allt som allt runt 15 personer som först åkte med buss till Danmark och dagen därpå tog flyget ut mot Atlanten. I gruppen hade vi 2 färingar som då kom hem, för att visa oss sitt land. Som svensk kände jag också mig "hemma" på nordisk mark. Diplomatisk svenska med norska och danska ord tar dig långt, tro mig. De är också mer vana vid människor från Norden där än vi kanske är i Sverige?
Till skillnad från jättelika Australien var Färöarna en kontrast. Hela världen rymdes i miniatyr här. Inga jättemonument eller supermoderna affärsgator. Missförstå mig inte, det ÄR ett modernt land. Men ett modernt land där de äldre traditionerna ändå får plats. Att strosa runt i Tórshavn med dess smala gamla gränder, kullerstensgator och gräsklädda tak jämte designaffärer med det allra senaste inom design, smycken och teknik var som sagt en intressant kontrast.
Kom man bara en liten bit utanför bebyggelsen var det vild natur och vindpinade berg. Och får! Massor av får. Det väldigt ombytliga vädret borde ha gjort människorna stoiska och buttra typer kan man tycka. Men de var ett otroligt vänligt folk och hade en avslappnad syn på tillvaron. Vi gick i huvudstaden när det var mörk kväll men kände oss aldrig riktigt rädda för att bli rånade eller värre. Kanske vi hade tur och inte befann oss på fel plats och vid fel tillfälle?
Återresa?
Ja. Precis som med Storbritannien har jag ju varit där en gång. Nästa resa vet jag lite hur allt fungerar. Jag skulle gärna vilja visa min familj Tórshavn och Klaksvík.
In March of 2003 it was time for yet another trip. This time within the Nordic region. As a part of a course I did at the time, close to Gothenburg, it was included an 8 day study trip to the Faroe Islands. All in all we were about 15 people that first went by bus to Denmark and the following day went by plane out to the Atlantic. We also had 2 Faroese people in the group that then came home, to show us their country. As a Swede I felt quite "at home" on Nordic soil. Diplomatic Swedish with Norwegian and Danish words can take you far, trust me. They are also more used to have visitors from other Nordic countries than we are in Sweden?
Compared to gigantic Australia, the Faroe Islands was a contrast. The entire world would fit as a miniature here. No great monuments or super modern fashion streets. Don't get me wrong, it IS a modern country. But a modern country where old traditions have more space. To stroll around in Tórshavn with its old narrow alleys, cobblestone streets and buildings with grass on the roof next to designer shops with the latest within jewellery, design and tech was a true contrast.
If you got just a bit outside the rural areas you found yourself in a rugged wilderness and wind-swept mountains. And sheep! Lots of sheep. With the ever changing wheather you would assume it would make people stoic and a bit grumpy. But the people were very friendly and their take on life was quite relaxed. We walked around in Tórshavn after dark and not once did we had the fear of being robbed or worse. Perhaps we were lucky not being on the wrong place in the wrong time?
Return trip?
Yes. As with Great Britain, I have been here once. Next time I will know how it all works. I would love to show my family Tórshavn and Klaksvík.
_________
Storbritannien. / Great Britain.
Längtan efter att besöka Storbritannien (Wales, England & Skottland) och Irland tändes redan i högstadiet och har brunnit ända sedan dess. Det har blivit 2 resor dit. Första gången var det tänkt att jag och min då framtida fru skulle jobba på en kombinerad frukt & grönt och trädgårdsaffär. Vi hamnade i den lilla staden Farnham, ca 50 minuters tågresa från London. Det gick inte som vi hade tänkt och vi blev kvar där i en månad istället för 6 månader som vi hade tänkt. Vi kunde göra små utflykter runt Farnham och fick även en del av tiden i London innan vi måste åka hem.
Nästa gång vi åkte dit, år 2007, var vi gifta och skulle besöka en stor musikfestival utanför Shepton Mallet. Sova i tält, trängas med disk bland andra i de gemensamma utrymmena och så vidare. Det som var bra då var att vi visste hur vi skulle föra oss i landet, baserat på framgångar och misstag från förra resan. När man reser så utan att riktigt känna någon är det lättast att ta kontakt, för man har inte riktigt något val. På ett bra sätt. På den resan mötte vi ester, irländare och polacker... och förstås trevliga engelsmän.
Att höra om något och att faktiskt testa eller se det själv, gör all skillnad i världen. Fisk & pommes, en engelsk frukost och att besöka en pub. Lärdomar från den brittiska verkligheten bekräftade några saker för en anglofil som mig. Ett samhälle som vilar på arvet som imperium fanns ständigt närvarande, vikten av att dricka en god kopp te och överlag en särskild känsla för artighet. Det skulle jag summera en del av tiden där som.
Återresa?
Fick jag bestämma hade jag velat åka dit minst en gång per år. Helst två gånger per år. Nu var det rätt länge sedan, som sagt. Nästa resa dit kommer nog att ha fokus på antingen Kymrien eller Skottland.
The longing for visiting Great Britain (Wales, England & Scotland) and Ireland was sparked already in high school and has been burning ever since. I have made 2 trips there. First time it was supposed to be for a job, when myself and my wife to be were to work in a combined country market, fruits and veggies and a garden shop. We ended up in the little town of Farnham, about 50 minutes train-trip away from London. Things didn't go as we had planned so we were only there for a month out of the planned 6 months. We were able to make some excursions around Farnham and even got some time in London before we had to go home.
Next time we went there, the year of 2007, we were married and had gone to attend a big music festival outside Shepton Mallet. Sleeping in tents, elbow your way with the dishes in the joint spaces and so on. What was good then was that we had been to the UK before and knew better how to conduct ourselves, based on the ups and downs from the previous trip. When you are travelling like that and not knowing people there it's easier to come in contact, since you really don't have much of a choice. In a good way. On that trip we met Estonians, Irish, Poles ... and of course nice English people.
To hear about something and to actualy try it out yourself, it makes all the differance. Fish & chips, an English breakfast and visiting a pub. Things learned from the British reality confirmed a thing or two for an anglophile like me. A soceity relying on its heritage as an empire was ever present, the importance of a good cup of tea and overall a certain flair for courtesy. That is how I would sum my time in the country as.
Return trip?
If I could decide I would go there at least once a year. Preferably two times a year. Now it has been a while. The focus for the next trip will be either Wales or Scotland.
__________
Egypten. / Egypt.
För soldyrkarna i min ingifta och direkta familj, år 2008, stod valet mellan ett par olika länder när det var dags att åka utomlands för att fira. Både min äldre bror och min far fyllde jämt det året och då skulle det slås på den stora trumman. Ett tag stod Turkiet högst på listan, sedan Mallorca eller Tunisien. Till sist röstades Egypten fram. Ett par av de ingifta familjemedlemmarna hade åkt dit förut och älskat det. Hurghada. Det var en mellanstor kuststad kantad av turisthotell. Med undantag för en dag så ville majoriteten av vår grupp ligga och steka inne på hotellområdet. Den dagen då vi tog utflykten till öknen var nog den bästa på hela resan. Resten av tiden funderade jag ibland på varför vi inte hade åkt till Australien istället.
Lärdomen här var att det finns vatten... och så finns det vatten. Våra kroppar var inte vana eller beredda på den annorlunda bakteriefloran. Och därför blev vi rätt kassa i kistan. Tur att det fanns vätskeersättning. Nyhetens behag med att få regelbunden mat och oändlig pooltid blev efter en tid rätt enformigt. Varken jag eller min fru är soldyrkare som ligger och steker. Staden Hurghada var högljudd och folk tittade konstigt på oss. Ibland kändes det lite obehagligt.
Egypten har en intressant historia och den förs fram i alla resebroschyrer, en stänk av "Tusen och en natt". Faraoner och pyramider. Men dagens Egypten var år 2008 inte alls i närheten av det går att läsa om i historieböckerna om Antikens Egypten. Allt sådant försvann från det offentliga mer eller mindre i och med islams erövringar på 600-talet och framåt. Att befinna sig där i Egypten med den vetskapen skapade en dissonans mellan "igår och idag". Det var lite av en besvikelse. Kulturen med att pruta gjorde mig smått vansinnig. Det är inte för alla. Folk var tyvärr inte så trevliga. Eller så hade vi alla kollektivt otur? Det sägs att man inte ska döma hunden efter håren. Tja, i de flesta fall så var "hundpälsen" ok, ibland lite sunkig. Men oftast så var hunden i fråga inte så trevlig, om man säger så.
Återresa?
Som det ser ut är det ytterst osannolikt. Inte ens Konungarnas Dal skulle få mig att lösa en flygbiljett till landet. Som på många andra platser i Mellanöstern verkar det potentiellt hälsofarligt att besöka Egypten.
For the sun-worshippers in my family, the version that existed in 2008, the options for a trip were between different countries when it was time to go abroad to celebrate. Both my older brother and my father turned to an important age that year and then there were no expenses to big. For a while the destination was Turkey, then Mallorca or Tunisia. Finally a majority voted for Egypt. Some of the in-weds had been there before and loved it. Hurghada. It was a medium-sized city by the coast dotted with touristy hotels. With an exception for one day the majority of our group wanted to hang out and get a tan at the hotel area. The one day when we went for a trip into the desert was probably the best thing to happen for the entire trip. The rest of the time I sometimes wondered why we had not gone to Australia instead.
Things learned here was that there is water... and there is water. Our bodies were not accustomed to or prepared for the different bacterial strain in the water. Because of that we became quite sick for a while. Luckily there is fluid replacements to take. The initial luxury effect of having regular food served and floating in the pool turned into conformity after a while. Neither my wife or I are big fans of sunbathing. The city of Hurghada itself was loud and people there looked at us funny. Sometimes I got this really uncomfortable vibe.
Egypt truly has an interesting history and it is promoted in all travelling pamphlets and broschures, a touch of "A thousand and one nights". Pharaohes and pyramids. But today's Egypt was of 2008 not even remotely close to what you read about in history books about Ancient Egypt. Everything close to that vanished following the arab (muslim) conquests in the 7th century. To be in Egypt with that in mind creates a dissonance between past and present. A little bit disappointing. Also, the haggle-culture drove me nuts. It is not for everybody. People there were not too friendly I am afraid. Either that or our group had a collective case of bad luck. It is said you shouldn't judge a book by its cover. Well, most cases here the cover was good, sometimes rather tarnished. But in all cases the content wasn't so pleasant, to put it mildly.
Return trip?
As of now, it is highly unlikely. Not even the Valley Of Kings would make me buy a ticket to this country. Just like many other places in the Middle East it seems rather hazardous to visit Egypt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar