Vi i familjen blev bjudna på en utställning igår, i Vadensjö. Det var lite exklusiv såtillvida att det var mest en tillställning för en annan familj och deras vänner. Men eftersom en kvinna från den familjen jobbar med min fru hade vi lite förtur. Utställarna var barnen till den kvinnan, som för övrigt har skrivit boken "Blomsterflickan". Läs mer om den här. Det som var speciellt var att många verk var placerade i familjens trädgård. Bilder fanns att beskåda på husväggar, spaljéer och uppsatta med snören lite varstans. Och vilka verk det var sedan!
Ena dottern hade gjort helt makalösa bilder på en ritplatta. Stilen var helt klart fantastik, med alver och sagovarelser. Det som imponerade var förmågan att fånga ljuset och kontrollen över proportioner. När jag själv sätter igång saker blir det ibland ett öga ur fas eller en arm för kort/lång. Så var inte fallet här. Många bilder kändes som vykort eller stora planscher. De hade gjort sig bra som sådana tycker jag. Jag kunde inte slå bort tankarna att bilderna var en manifestering av historier eller sagor som inte ännu är skrivna. Inspirerande. Tänk om någon skulle knåpa ihop någon bok om dessa karaktärer?
Sonen i familjen hade gjort ett spel som han visade upp. Ja, ett helt och fullt spelbart actionspel i samma anda som Quake och Doom. Och allt hade han gjort. Programmering, rendering och grafik. Ja, allt utom musiken. Den hade en metal-head från Barcelona gjort, som sonen misstänkte var polsk pga ett mycket misstänkt efternamn. Genom åren har jag mött personer som har drömt och snackat mycket om att jobba inom spelindustrin på olika sätt. I de allra flesta fall har det varit mycket snack men lite verkstad. Många djärva ord och en tilltro till sin egen förmåga. Men det har också stannat där. Igår fick jag träffa en som har gjort tvärtom. Kort efter avslutad utbildning med spelinriktning fick han jobb hos danska Ultra Ultra. Han har nu varit med och utvecklat det innovativa spelet "Echo" som släpps inom drygt en månad. När man kan backa upp sitt snack med ett sådant CV och uppvisa uppenbara talanger, så är jag mer benägen att tro att en sådan person har en framtid i spelvärlden.
I en pärm på ett bord fanns också en mängd skissade bilder i blyerts, fantastisk skuggning på dem. Tydligt inspirerad av tatueringskulturen. De var gjorda av en annan dotter i familjen. Hon hade också rätt fräcka akryler. Modigt att måla stort. Jag har själv fortfarande svårt för det. Något att utmana sig själv i?
Till detta erbjöds det tilltugg och dricka värt en vernissage. En sådan här konstutställning i trädgård var ett spännande och kul initiativ. Om vi kan och får kommer vi tillbaka nästa år.
English:
We as a family were invited to an art show yesterday, in Vadensjö. It was sort of exclusive and was mostly an event for another family and their friends. But since a woman from that family works with my wife we had precdence. The artists were the woman's children, she is in fact the author of the book "Flower girl". Read more about that here. What was special was that many of the artworks were placed in the family garden. Images could be found on house walls, trellis and on strings here and there. And what artworks they were!
One daughter had made truly magnificent images on a digital sketch pad. The style was clearly fantasy, with elves and mythical beings. It was most impressive with her ability to catch the light and master proportions. When I make things happen with art, sometimes an eye is out of place or an arm becomes too short/long. That was not the case here. Many images felt like postcards or big posters. They would translate good as such I thought. I could not bring thoughts out of my head that these images were a manifestation of stories or fairytales yet not written. Inspiring. What if someone would create a book of these characters?
The family's son had made a game that he displayed. Yes, a fully functioning playable action game in the spirit of Quake and Doom. And he had done almost everything by himself. Programming, rendering and graphics. Yes, everything but the music. A metal-head from Barcelona made that, which was Polish based on a very suspicious last name, according to the son. Over the years I have met people who have dreamed and talked a lot about working within the gaming industry. In most cases it was mostly all talk and no walk. A lot of bold words and faith in their ability. That is where it ended for them. Yesterday I met one who had done quite the opposite. Shortly after finishing high school with a gaming profile he got a job at the Danish game designers Ultra Ultra. He has now been involved with developing the innovative game "Echo", due for release within a month or so. When you can back up your talk with such a resumé and display such talent, I am more prone to believe such a person has a future in the gaming industry.
In a folder on a table were also a collection of sketched pencil images, fantastic shading on them. Obviously inspired by the tattoo-culture. They were made by another daughter in the family. She had also made a number of cool acrylics. Brave to paint so big. I myself still feel a tad overwhelmed by that. Something to challenge yourself with?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar