Star Wars 2016!

Så var det äntligen dags. Den 16 december 2016 fick jag äntligen se den nya filmen som utspelas i Star Wars universumet. För den nörd jag är (förklädd till lärare) var det rejält med ögongodis. Mycket känns bekant, med härliga skruvar i handlingen. Samtidigt finns det element som inte har varit riktigt så framträdande i föregående filmer. Mycket mer brutalt än tidigare. Våldsam action!

Rogue One är definitivt i det universum som vi gillar. Filmen flyttar fokus från självklara hjältar och har en mer allvarsam tyngd i sig än till exempel "Kraften vaknar", från förra året. Det är alltså ingen uppföljare. Tidsmässigt är det en självständig historia med fullt med kopplingar till händelserna som sker i "Stjärnornas Krig" från 1977. 

Något som slog mig är att här får man se baksidorna av galaxen, om man säger så. Mer om "vanliga varelser" än supermänniskor med lysande svärd. Å ena sidan rätt befriande och intressant, å andra sidan kanske man tappar lite av den klassiska äventyrskänslan som man förväntar sig lite. Jag läste lite i tidningen Metro efter jag sett filmen (jag ville INTE veta något i förväg), och nu så här i efterhand kan jag tycka vad recensenten Elin Dahlman skrev fångade det lite. Att se Rogue One är lite som att titta på krigsfilmer som utspelar sig under Andra Världskriget. Fast i rymden. Inte att rekommendera för yngre barn!

Filmen var väldigt bra i mitt tycke. Jag är fullt medveten om att att jag är partisk när det kommer ut något som har med Star Wars att göra. Självkritik då, jo, i jämförelse med till exempel "Klonerna Anfaller" så har Rogue One en så större portion med bra manus, fantastiska skådespelare och ett engagemang som smittar av sig. Regissören Gareth Edwards har precis som regissören till "Kraften Vaknar (J.J Abrams), en relation till sagan. Jag blev speciellt förtjust i karaktärerna Baze Malbus och Jyn Erso.


English:

And so it was time. On December 16th 2016 I finally got to see the new film that is set in the Star Wars universe. For a nerd like me (disguised as a teacher) it was plenty of eye-candy. Much felt familiar, with some great twists in the plot. At the same time there were elements who weren't as present in the past movies. Much more brutal than before. Violent action!

Rogue One definately takes place in the universe we all like. It shifts focus from obvious heroes and has a much more sombre tone than for instance "The force awakens" from last year. This is not a sequel. In the timeline this is a stand-alone story jammed-packed with connections to events that takes place in "Star Wars" from 1977.

Something that struck me is that here you get to see the rough parts of the galaxy, if you will. More about "ordinary beings" than super-humans with glowing swords. On one hand kind of liberating and interesting, on the other hand perhaps you lose a bit of the classic adventure-feel that you sort of expect. I read some articles in the newspaper Metro after I saw the film (I did NOT want any spoilers), and now in retrospect I can appreciate what the reviewer Elin Dahlman wrote. To see Rogue One is a bit like watching war-films set during the Second World War. Although in space. Not to recommend for younger children!

The movie was really good in my opinion. I am fully aware that I am bias whenever it concerns anything to do with Star Wars. In an attempt to be self-critical, in comparison to the "Attack of the clones" movie, Rogue One has such a bigger portion of script, fantastic actors and a committment that is contagious. The director Gareth Edwards has, just like the director of "The force awakens" (J.J Abrams), a relation to the saga. I was for one particularly a fan of characters Baze Malbus and Jyn Erso.