Jag önskar jag gillade julen fortfarande. / I wished I liked Christmas still.

När jag tittar på en av mina favorittavlor från 2016 känner jag att jag vill ha tillbaka julkänslan. Jag önskar att jag gillade julen fortfarande. Det var förr en rätt stor del av mig - trots allt har jag liksom trängt in i julens hjärta på ett sätt, när jag fick jobba med julen (det är fortfarande lite hemligstämplat). Nu känner jag mig mer och mer som lilla trollet Rackartass, på målningen. "Får jag känna?" "Får jag tycka det är roligt?", "Får jag också vara med?" Sedan min värld gick sönder hittar jag inte längre glädjen med den här högtiden. Det är som att tappa värdefulla mynt i på en stor åker. De är kvar där... men det är mynt som man aldrig kommer att hitta igen... 

För julen är en familjehögtid. Och när det inte finns en familj längre, vem är jag då? Att behöva se familjer gå samman i en vald klunga blir lätt lite jobbigt när julhelgerna närmar sig. Det sticker så här lagom dåligt i hjärtat. När de är klara med sina bestyr; sitt julbord, det lilla stoppet på snabbmatsstället, när de handlat klart sina julklappar... då åker de hem till sig. Och får energi av varandra. En hand på en axel. Goda samtal vid matbordet. De får önska varandra "god natt". Jag far hem till min lilla slitna, skabbiga "holk". Där får jag sitta själv vid matbordet. Där är det alltid tyst. Jag minns inte längre när jag sade "god natt" till någon. Men det var riktigt länge sedan. Om jag fick bestämma hade alla helger förbjudits. Så att alla fick känna det jag känner. Men inget spelar egentligen någon roll längre.
 

Utställning 2026 / Exhibition 2026

 

Ett kort smakprov från utställningen som pågår fram till den 28 februari 2026.

A short sample from the exhibition that is ongoing until February 28th 2026.

Det är visst januari. / It appears to be January.

Och så ser det ut som att det är januari. Allt går lite i snigelfart verkar det som. Men det finns ständigt nya projekt. Äntligen ser det ut som att en till mörk novell blir ljudbok. Har man ett gratisprogram för videoredigering och använder sin egen skådespelartalang kommer man billigare undan. Och det har faktiskt blivit rätt många färdiga noveller genom de sista fem åren. Kul.

Som om det inte vore nog är det äntligen dags för en ny utställning. Det händer ju inte mycket i byn Örkelljunga, men otroligt nog brukar biblioteket ha en amatörutställning för alla boende i kommunen. Tror det sker en gång per år. Självklart är jag med. I år slår jag på stort med ett verk som är 100x100 cm och ett till med mer "vanligt" mått på 50x70 cm. 

På det mer personliga planet har det satts igång en åtgärd med arbetslivsresursaktivitet. Jag hoppas det kommer bli lättare att komma framåt med jobblivet. 2025 var inget bra år. Det har väl inte varit bra sedan 2021 egentligen. Fast jag gillade ändå jobbet på museet, så länge det varade.

English:

And then it seems to be January. Everything moves somewhat in snail-pace. But there are always new projects in the making. Finally I might to be able to release a dark short story as an audiobook. If you use free video editorial software and your own acting talent you get around a lot cheaper. And to tell you the truth, there have been quite a few finished short stories the past five years. Fun.

As that wasn't enough it is finally time for another exhibition. Not too much happens in the village of Örkelljunga, but amazingly the local library tends to host an amateur exhibition for all living in the county. I think it happens once a year. Of course I'm in. This year I'm going big with a piece measuring 100x100 cm and another with a more "usual" measurements at 50x70 cm.

On a more personal level a work-resource activity has been initiated. I hope it will be a bit easier to move forward with worklife. 2025 was not a good year. I suppose it hasn't been really good since 2021 really. Although I liked my job at the museum, while it lasted.

Lite ny konst. / Some new pieces of art.

 

Äntligen nytt inlägg. Det verkar bli ett per år. Men penseln, skrivandet eller teater vilar aldrig. Det finns alltid nya saker att hitta på. Ny inspiration och så vidare. Här är några nya bilder som jag gjort i år. Den sista, med fjärilen, var faktiskt ett beställningsjobb. 

English:

Finally a new entry. It seems to be one each year. But the brush, the creative writing and theatre never rest. There is always new things to come up with. New inspiration, and so on. Here are some new paintings I made, from this year. The last one, with the butterfly, was actually a comissioned work.

Testar ny utrustning. / Trying some new equipment

Det här med foto och bildbehandla måste jag nog gå en dyr kurs för, jag får det fortfarande inte att fungera med att lägga ut bilder till framtida poster. Men nu ska vi fokusera på det som FUNGERAR. Och det är mitt nya inköp.

En Tonor ringlampa. Bra pris förra månaden, då jag fortfarande hade jobb (nackdelen med säsongsjobb), så jag slog till. Och det här kommer att göra mina videos på min kanal så mycket bättre. Fantastisk grej, den här ringlampan. En rad ljusinställningar och själva kranarmen är flexibel och bra. Det här kommer att bli bra. Nya videon om vänsterhänt kalligrafi ovan är inspelad med Tonor.

English:

Coming soon...

 

Kanske jag kan bo vart som helst? / Perhaps I can live anywhere?

Alltså. Jag blir bestulen på allt viktigt som betyder något, på den här platsen. Inte pengar då. Men tid. Tid med de som jag älskar. Kanske det inte spelar någon roll vart jag bor om jag nu bara ska vara själv i stort sett hela tiden? Åtminstone 85% av min vakna tid. Det stör och tär riktigt mycket nu. 

Planen kraschade. My plans crashed.

Det var ju en sån bra idé. Så bra idé helt enkelt. Jag målar ju, och ett par gånger så blir det riktigt bra bilder jag gör. Sånt som folk faktiskt kanske skulle vilja ha. Så under säsongen med jobbet kom jag i kontakt med företaget PRINTLER. Det verkade superbra. Man kan ladda upp sina bilder på deras sida och sedan sälja dem som affischer till privatpersoner. En bra passiv inkomst för mig och familjen tänkte jag. Särskilt inför jul hade mina tre jultavlor säkert intresserat mer än bara några stycken.

Även troll vill fira jul. / Even trolls want a piece of the Yuletide.

De som känner mig vet om att jag inte är särskilt teknisk. Inte heller är jag modern nog för att fatta hur jag ska behandla bilder i olika bildprogram. Så frustrerande. Jag vet HUR jag vill att det ska se ut, men inte hur jag GÖR för att få det att hända som det ser ut i mitt huvud. Och ny som man är på en ort har jag ju inga kontakter alls. Jag skulle behöva få kontakt med en fotograf...eller åtminstone någon som är intresserad av fotografi. Någon som skulle kunna hjälpa mig att ljussätta, ställa skärpa och sedan fota dom åt mig. Tyvärr är det inte mycket pengar i min skattkista just nu (lite varför jag tänkte att den här idén skulle kunna ändra lite på det). I gengäld hade en kopia av varje målning som affisch (värde 250 SEK/st) fungerat som betalning.

Annars har ju planen kraschat.

En gång under en julaftonskväll. / Once upon a Christmas Eve.

English: 

It was such a great idea. Such a brilliant idea. I do paint, and sometimes it turns out really well, the images I create. So much so that people might consider buying them. So during last season of work I came in contact with the company PRINTLER. It seemed fantastic. You can upload your images on their web-page and later sell your art as posters. A good passive income for me and my family, or so I thought. Especially my three Christmas themed painting had surely interested more than just a few.

Tomteblues. / Father Christmas Blues.

Those who know me know that I'm not particularly technical. Nor am I modern enough to comprehend how to adjust images in different image programmes. So frustrating. I know HOW I want it all to look, but not how to MAKE it happen as pictured in my head. And being new in town I have no contacts whatsoever. I would like to come in contact with a photographer... or at least someone interested in photography. Someone who could help me do proper lighting, adjust sharpness and then photograph my paintings for me. Unfortunately I don't have too much money to spare right now (something I thought this idea would remedy). In return I could offer a copy of each painting as a poster as payment.

Otherwise. my plans have crashed.

Stapplande in i det nya. / Staggering into the new.

Ja, vad var det som hände? Som jag ser det så har jag inte än lyckats assimilera mig till mitt nya liv, min nya tillvaro eller mitt nya allt. Snart har det gått ett år sedan jag fick nycklarna till den nya lägenheten. På den nya orten. En chans för en nystart tänkte jag, men det blev visst självstyre i påtvingad isolering. Nu är jag alltså boende i Örkelljunga, mest för att barnen behöver mig i närheten. Men här verkar det inte finnas något för mig. Jag har kollat utbudet på föreningslivet, och jag har inte hittat något som skulle passa riktigt.

Det är lite segt att flytta från Landskrona till Örkelljunga. Speciellt som att jag inte längre har någon att dela tidiga morgnar med, någon som lyssnar när jag berättar om min dag, en som kommer med en kopp te när jag sjuknat till, någon som tror på mig, någon som klappar på mig när jag vaknar från en mardröm. Nu är allt åt mig själv, för mig själv och till mig själv. Riktigt, riktigt fattigt.

Här blir det mörkare än mörkt.

/ Here it gets darker than dark.

Chans till snö är stor. / The chance of snow is great.

Det finns åtminstone lite affärer här. Två COOP och ett ICA. Begravningsbyrå, ett systembolag, ett par frisörer, en liten elhandel, blomsteraffär, träsvarveri och ett par små caféer. En bunt kyrkor och en bunt pizzerior. Men när allt är undersökt, vad ska man göra då? Jag försöker finna mig tillrätta men det finns inga naturliga samlingsplatser här verkar det som. I föreningar eller liknande, så kan man ju hitta likasinnade. I Landskrona var jag skådespelare. Också en del av konstnärslivet. Hade utställningar. Jobbet var kanske 10 minuter bort med stadsbussen. Örkelljunga liknar mer min lilla hemby Edsbyn. Om man byter ut bandy mot volleyboll är det rätt likt. Jag tror man ska vara intresserad av jakt, fiske och maskiner här med. Hur ska jag finna min plats här? Hur lär man känna folk här?

English:

Yes, what did happen indeed? As I see it I have yet to be assimilated into my new life, my new existance or my new everything. Soon a year has passed since I got the keys to the new apartment. At the new place. A chance for a new start in my mind, but it seemed to turn out a form of self-governing in forced isolation. So as of now I am living in Örkelljunga, mostly because my children need me around and nearby. But here, it seems there is little to nothing for me. I've already gone through the list of association commitments, but not found anything that really suits me.

It felt a bit off to move from Landskrona to Örkelljunga. Especially since I no longer have someone to share early mornings with, someone to listen when I tell about my day, someone who slides me a cup of tea when I'm a bit under the wheather, someone who believes in me, someone who pats me reassuringly after me having a nightmare. Now everything is for myself, to myself and by myself. Really, really lame.

Dagarna före en höstmarknad i byn. / Days before an Autumn fair in the village.

En av totalt två tomtar som håller mig sällskap. / One of two gnomes keeping me company.

At least there are a few shops here. Two COOP and one ICA (all three grocery stores), a liqour store, a couple hair dressers, a small electronic shop, flower shops and a few small cafés. A bunch of churches and a bunch of pizza houses. But when all is investigated, what to do then? I'm trying to find my place but it seems that there are no natural gathering places here. Like association commitments or the such, where you can find like-minded. In Landskrona I was an actor. Also a part of the artistic community. Had a couple of exhibition even. My workplace was a 10 minutes away with the city bus. Örkelljunga seems more like my small home village of Edsbyn. If you replace bandy for volley ball and it's rather similar. I believe you need to be interested in hunting, fishing and machines here too. How am I to find my place here? How to get to know people here?

Nytt allt. / A new everything.

 

Ny kommun, nytt liv, ny bostad och nytt allting. Men min själ är långt efter... var har jag hamnat på för slags plats?

Svenska superhjältar? / Swedish superheroes?

 

Nytt inlägg och ny ort. Helt galet många saker har hänt sedan sist. Det känns så länge sedan jag var inne och petade på bloggen att det var svårt att börja nu igen. Men nu så. Jag har fått lite inspiration till mitt projekt på senaste, och kanske det är den flytten till nya orten som gjort mig lite rotlös, rastlös och samtidigt inspirerad? Projektet jag talar om är mina superhjältar, som nu sakta börjar växa fram till en svensk version (men ändå inte) till Marvel. En av dessa fanns representerade i antologin "Hälsingesagor", från 2019. Innan den publicerades hade jag arbetat en hel del om min judiska superhjälte med (väntar med namnet tills jag fått proffshjälp!). 

När jag läste judiastik i Lund fascinerades jag väldigt av judendomen. Jag tänkte rätt mycket då och en hel del nu, vad det innebär att vara judisk i Sverige idag. Som att jag tittar in utifrån men inte riktigt kan förstå. Det var nog den fascinationen, samt den växande antisemitismen, som fick mig att vilja skapa någon motpol på något sätt. På det sätt som jag kan. Genom att skapa och berätta historier. Uppdatering kommer säkerligen snart.

English;

Coming soon...

Eld som värmer eller bränner. Fire that warms or burns

 

Stadstomte. / City Gnome.

 

Varje oktober kör de en grej som heter "inktober", då man varje dag i oktober ska tuscha en bild. Varje dag i oktober kommer utmaningen i form av ett ord per dag. Inte helt lätt. Jag var med något år och utmaningarna var rätt knepiga. Ett par blev jag nöjd med andra blev bara... nåt. Men en av de som jag blev nöjd med var en flygande stadstomte. När jag fick för mig att måla den tänkte jag; "varför måste en tomte ha röda kläder?". Så den fick gröna istället. Kanske den här figuren behöver en egen saga? Vi får väl se.

/

English:

Each October they do a thing called "inktober", where you for each day shall ink an image. Each day the challenge comes in the form of a word. Not too easy. I did it the odd year back in time and the challenges were a bit tricky. Some of them were satisfactory whereas others became... something. But one of those I was pleased with was a flying city gnome. When it came to painting it I thought; "why does a gnome need to have red clothes?" So it ended up with green instead. Perhaps this character needs a story of its own? We will see.

Kulturnatten Landskrona 2021

Och så var det kulturnatt igen. Kul att det händer saker i staden. Men i år är jag rätt så begränsad. Med krycka och ett ben som dras med post-infektiöst tillstånd, får man gå i snigeltakt och hoppas man inte faller i marken (som tyvärr hände i förrgår). Eländes Corona som har ställt till med så mycket skit, personligt sett. 

Det vi visste var att vi ville ta oss till Lilla Paris, där det var konstutställning. Jag och de två yngsta tog oss dit. Det bjöds på vin och choklad och rätt häftiga målningar. Jag är mäkta imponerad av Louise Wärn-Persson, så långt hon har kommit som konstnär på väldigt kort tid. Själv har jag målat sedan 2000 men aldrig riktigt "slagit" som konstnär. Ändå är behovet av att måla så stort. 

Har ni vägarna förbi är det väl värt ett besök. 

Vi hann med en tur till älskade teatern med (tänk att det redan gått tre år sedan jag stod på scenen där i en huvudroll). Det var lite teatersnack och en rundvandring som barnen hängde på medan jag väntade i kapprummet. Mycket folk i omlopp överlag. Jag tror bestämt kulturnatten mötte ett uppdämt behov av att få mingla runt och träffa människor, efter att det varit så mycket restriktioner under så lång tid.

Hemma strax efter 22 fick jag se att jag hade ett antal missade samtal och sms från frun. Det kanske vore bra ifall jag hade sagt vart vi skulle ta vägen medan hon var på jobb (!). Men jag får gottgöra henne så gott jag kan längre fram.

 

Manga kom tillbaka. / Manga came back.

 

Jag försöker bli bättre på att teckna. Hur gör man då? Jo, man får teckna, givetvis. Blyerts har jag oftare med mig än en mängd färgtuber, penslar och vatten. Smidigt, och det är bra övning att teckna, speciellt till det som ska bli målningar sedan. 

Här blev det "nåt" bara. Lite som att jag hakade på manga trenden. Fri hand utan att måtta - jag kan se några delar som skulle behöva förbättras, men annars blev den rätt kul.

Metal House Cafe.

 

Den 22 juli var det alltså dags för ett besök. Äntligen, skulle jag säga. Tidigare i år slog nämligen portarna upp för METAL HOUSE CAFE & ROCK SHOP i Edsbyn. Jag följde utvecklingen på håll från Landskrona men tänkte att jag skulle besöka cafét nästa gång jag besökte släkten i Edsbyn.

I dessa pandemitider gör man bäst i att boka bord. Det gjorde jag och äldsta dottern igår den 22:e. Vi gick däremot in på vinst och förlust redan den 16:e för att kolla in läget. Ni vet den här direkta känslan av att känna sig antingen välkommen eller avvisad i de första skälvande sekunderna man går till en ny restaurang eller ett annat socialt sammanhang? Här kände jag en härligt välkomnande atmosfär nästan direkt. Att det låg en ljudmatta av skön hårdrock på en lagom nivå från högtalarna, gjorde också sitt såklart. Så härligt att kunna känna sig rejält "hemma" på ett café som den metallskalle man är!

Cafét ligger vägg i vägg med Edsbyns Hotell, i gamla Lejonkulan-lokalerna. Men till skillnad från den tidens berusande kvällar så är det här cafét drog- och alkoholfritt. Här går det att ta med familjen utan att behöva passivt röka cigaretter eller handskas med över förfriskade personer. Det finns ett brett sortiment av alkoholfri cider och öl om man inte vill ha läsk eller vatten.

Kvällen till ära tänkte jag testa en av deras grillmenyer. Cafét serverar fika, mat och efterrätter. Jag valde deras lilla grilltallrik och en Pepsi. Jag fick den största isbit jag fått på restaurang någon gång. Den höll drycken sval länge, kan jag säga. 

När grilltallriken väl kom ut så tar den inte så liten ändå. Det var två köttspett, ett spett grillade grönsaker, fräsch sallad och varmluftsfriterade pommes (90% mindre fett.). Maten var välkryddad men inte stark. Pommes fritesen hade en särskilt god smak, inte det "gamla vanliga" som ofta blir på till exempel pizzahak ; antingen 1 dl salt eller grill krydda.

Det var riktigt mysigt att käka där. Inredning är väldigt metal också, där färgerna går i rött och svart med lite posters, foton och artiklar kopplade till olika band eller metalkultur generellt.

I anslutning till cafédelen fanns också möjlighet att botanisera bland band tröjor, LP- och CD-skivor och annat man kan behöva som rocker. Men förvänta er inte att hitta Emperor, Slayer eller Luca Turelli - snarare mer "exotiska" och ovanliga band. Men ofta bättre än de ovan nämnda. Både musikaliskt och text mässigt.

Jag hoppas att det här kommer att bli ett stamställe för människor i Edsbyn, på lång sikt att den större flocken rockers som finns i Bollnäs, hittar dit. Det ligger bra till, har mycket trevlig personal, god mat (nu testade jag bara grilltallriken, som för övrigt kommer i 2 storlekar till!) och är ett metal café. En sådan nisch är ju inte var dag man stöter på. Inget ont om pizzerior men det är alltid uppfriskande med lite nytänkande.

Konst som återvänder. / Art that returns.

Nu har jag varit hemma på plats sedan 18 juni (vår bröllopsdag!). Frun och barnen åkte upp mot Östergötland några dagar efter den 18 och jag var själv i nygammal miljö för några dagar. När de kom hem igen hade de med sig lite saker från svärmors lägenhet. Hon avled tyvärr tidigare i år. En av dessa föremål var en tavla som jag gav fruns föräldrar (när de bägge levde).

Jag minns tydligt när den målades på vintern 2014. Utmaningen med referens bilder och att hitta färgerna rätt. Fruns samtal om hemskolning. Oenigheter som senare skulle blåsa upp till konflikter. Den varma koppen te som frun betjänade med i pauser, under måleriet.

Trots den fattige konstnären jag var/är, var det ändå en form av belöning att senare se tavlan hänga på en hedersplats i svärföräldrarnas hem. Det har lätt blivit så att jag har gett bort tavlor till de i innersta kretsen. Inte så ekonomiskt gångbart men sånt som sker. 

Nu var den alltså tillbaka. Det är inte den första gången en tavla har återvänt efter ett dödsfall. En annan återvände från min moster, som gick bort för några år sedan. Det blir lite konstigt. Motivet för en tavla är ibland starkt förknippad med den person som får tavlan. Vilken funktion fyller den sedan, då den återvänder till konstnären? De finns en risk annars att de hamnar på konst avdelningen på Erikshjälpen, för 250 SEK. Lite halvt bortglömda.

Packa. / To pack.

Tittar man i backspegeln så har jag levt i sjukhusmiljöer sedan början av mars. Det är riktigt lång tid om vi nu betänker att det nu är juni. Det ska bli så skönt att få komma hem igen. Ovant men riktigt skönt. Jag har fått höra av personalen här i Ängelholm att jag säkert kommer att bli trött den första tiden. Nygamla intryck och ljud. Men det är jag beredd på.

Innan jag lämnar här så lämnade jag en liten present till personalen. Visst är jag med på att det är jag som har gjort jobbet för att bli bättre, men utan den positiva personalen så hade det tagit mycket längre tid.

Konstsummering. / Art summary.

Nu är det dags att titta i backspegeln. Jag har levt i sjukhusmiljöer sedan i mars 2021 och det börjar ta ut sin rätt, så här i mitten av juni. Nu ska man inte ta det fel,  jag har återhämtat mig fantastiskt, när allt kommer omkring. Från att haft noll funktion i armar och ben till att nu faktiskt kunna gå utan hjälpmedel kortare sträckor - det är en ny människa som snart blir utskriven.

Just sjukhus är lite jobbiga för mig. Det blir lätt en konstgjord bubbla som man får leva i. Svårt att få tillvaron normal. Men just här på Ängelholms lasarett har de så kallad arbetsterapi, som också går under namnet "Snicken". Den verksamheten har blivit det mest normaliserande för mig.

Upplägget är valfrihet. Man kan göra olika typer av slöjd; textil, trä, metall, hantverk, keramik, måleri och vävning. Allt som involverar händer (som tränas genom att vara kreativ). Att få vara där,  även om det bara oftast blir en timme per dag, har varit fantastiskt. En extra bonus var att jag kunde ha hantverks pedagogerna som bollplank. En av dem, som jag kallar E här på bloggen, hade jag särskilt utbyte med vad det gällde konstnärligt nördigt. E lånade till och med ut material, färg, penslar och lera till mitt rum! Vilken räddning inför långa helgkvällar!!!

Tack vare snickis så återupptäckte jag keramik igen. Jag hade glömt hur mycket jag saknade att skulptera. Inte bara det, men också att forma saker med lera. När jag nu summerar allt som har producerats så är det mest keramik och målningar. Och jag är så nöjd och tacksam att jag fick chansen att vara normal inne på ett sjukhus. Normal i form av mitt skapande.

English: coming soon.

Omstart. / Reboot.

Nu är det den 23 maj och såklart, samt lika uppenbart för er som kollat till min blogg, så har det varit väldigt lite aktivitet här. Inga texter, inga skisser eller annat som skulle kunna förknippas med mina konstnärliga utflykter.

                Benen måste tränas om. 

           The legs need to be re-trained

COVID-19. Det är förklaringen. Sedan den 9 mars (satt i respirator mellan 15-25/3) har jag levt i sjukhusmiljöer. Insjuknade troligtvis på den skola jag jobbar på. Ett tag var jag nära att stryka med. Det har gjort mig mer ödmjuk och tacksam.

Det har varit en lång väg tillbaka och än är jag långt ifrån färdig. Under den här tiden har jag tampats mot sjukdomen, kämpat mot de värsta mardrömmar jag någonsin haft (samt vanföreställningar som jag inte kunnat urskilja falskt från verklighet.), samt skjutsas från olika avdelningar och städer. Just nu är jag på Ängelholms lasarett, på rehabiliteringsavdelningen. Länge har min kropp varit satt ur spel, men nu är den mottaglig för träning.

                     Lera. Så länge sedan!

                        Clay. So long ago!

  Elände med kanyler, blod och sjukhus.

Terrible with syringes, blood & hospitals.

En del av valbar rehabilitering är att få ta del av skapande verksamhet. För mig är det ett perfekt komplement. När mina händer började fungera var jag lagom svältfödd på att ÄNTLIGEN kunna skapa igen. Det var som att jag blev levande igen, en nödvändig positiv kraft för inspiration. 

Det är extra kul att pedagogerna är så entusiastiska och hjälpsamma. Jag får en hel del bra tips från dem till mitt eget skapande.

Så det är förklaringen till min tystnad. Jag har varit riktigt sjuk och därmed helt oförmögen att göra NÅGOT ALLS. Men nu är jag tillbaka, så håll utkik längre fram.

Lägga till lite ljus. / Highlighting.