"Det här året framträdde en fruktansvärd komet, vilken för skrämde många, som fruktade att den sista dagen var kommen; eftersom det flera år tidigare, missvisade av falska uträkningar, att den synliga världen skulle ta slut i Kristus år 1000." (citerad från Burr, 1901).
I mitt fall gavs ingen balanserad syn vid den tiden, med att eskatologiska teman kunde vändas från ohyggliga straff till att ses som en befrielse. Det var ju trots allt ett milleniumskifte, från 1999 till 2000. För tiden vid skiftet 999 till 1000 finns ett begrepp inom historieforskning som kallas för "årtusendepaniken". Kyrkor och kloster fullkomligt blomstrade eftersom människor betalade hutlösa summor för avlatsbrev eller gav bort alla ägodelar i kyrkans ägo - och levde utsvävande för att få sista-minuten nöje och/eller nåd. Kanske det fanns en anpassad variant 1999 för vissa kyrkor?
Den röda månen är olycksbådande som symbol, tydligt representerad i t ex Uppenbarelseboken (חזון יוחנן). Korpen har i vissa mytologiska traditioner en mystisk tyngd. Ofta ett skimmer av profetia (Grekisk mytologi) eller som allvetande (Nordisk mytologi). Speciellt fallet med Huginn och Muninn, som varje dag flög ut från Hliðskjálf (Odens högsäte - där hela världen kunde beskådas ifrån) för att fungera som Odens ögon och öron. Dessa symboler; röd måne + korpar = bra ingredienser för en ödestyngd tavla.
English:
This is an older painting from my time at the art course (1997-1999), that I re-discovered when I spent some time in my parental home this week. I consider myself to be a bit of an emoter, sometimes heavily affected and take in impressions from things in my surrounding. Even more so when I was younger I think. During the time of the painting's completion I was in different church contexts that were quite intent on escatology (teachings about the end times) and many important people made use of "atrocity propaganda". In a way perhaps it wasn't more strange than the views of important monks and theologians at the time before the year 1000, as described in 16th century abbott Joannes Tritemius works Annales Hirsaugiensis:
"In this year a terrible comet appeared, which by its look terrified many, who feared that the last day was at hand; inasmuch as several years before it had been predicted by some, deluded by false calculations, that the visible world would end in the year of Christ 1000 (quouted from Burr, 1901)."
The red moon is ominous as a symbol, clearly represented in for example Revelations (חזון יוחנן). The raven has in som mythological traditions a mystic encumberness. Often a shimmer of prophecy (Greek mythology) or as omniscient (Norse mythology). Especially in the case with Huginn and Muninn, that every day flew out of Hliðskjálf (the high-seat of Odin - from where the entire world could be monitored) to function as eyes and ears for Odin. These symbols; red moon + ravens = good ingridients for a fatal painting.
Hrafn tími. / Korptider. / Raven times (1998).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar