Händerna som möts. / The hands that meet.

Som jag nämnde tidigare så fick jag en förfrågan för en tid sedan om en speciell tavla. Ett beställningsjobb, med andra ord. Med beställningen kom tydliga riktlinjer, så jag har bollat idéer fram och tillbaka sedan i februari i år. Det första som jag gjorde var några testskisser. Efter godkännande var det sedan bara till att sätta igång. Utmaningen den här gången var anatomi, toner och själva storleken på tavlan.

Damen ville ha något som liknade 1A (fast med bättre proportioner).

The lady wanted something similar to 1A (but with better porportions).

Detta är verkligen min avstressningstid. / This is truly my stress-down time.

En början. / A beginning.

Ibland hamnar jag i någon konstig fas då jag tänker; "Åh nej, det här kommer jag aldrig klara av!". Lite som en kreativ ångestprocess. Men i det "lidandet" uppstår kanske en skärpa som gör att man faktiskt klarar av det man ska göra? Det är lösa tankar, men visst är det en komplex resa att göra en tavla. Det blir också mer påtagligt när tavlan är större. Det behövs mer planering och mod att smeta upp färgen på en duk.  

Vaga tankar i färgens form. / Vague thoughts in the shape of colours.

Det här med tavlor är en lustig företeelse. Medan man håller på så är det en process, från tom duk fram till att låta den stå och torka en sista gång. Kanske man kan säga att det är som en 'vän' som man träffar lite då och då? Jag hör att det låter lite skumt.

Samtidigt är det ju så. Varje gång så utvecklas bilden. Precis som möten människor emellan.

Grunden tar sig. / The basics are coming around.

En sak som jag upptäckte var att händerna inte var helt lika. Skulle jag ha försökt göra dom helt likriktade? Kanske jag borde ha konsulterat beställaren? Men ju mer jag funderade på det fann jag någon sorts samklang mellan den tanken och hur temat var bakom tavlan.

'Var frikostiga och dela med dig...' var ledordet och idén bakom. Min tanke som växte allt starkare var att händerna tillhör OLIKA människor. För att frikostighet ska kunna knoppas av så att folk delar med sig av det de har, krävs mötet mellan människor. Jag upplevde det mycket tydligt.

Bara något lager kvar...tänkte jag.

/ Just a few layers left...so I thought.

Religionsfilosofen Martin Buber refererade till livet som att allt verkligt liv är möte. I mötet med människor i verkligheten (tyvärr, sociala medier, ni håller inte måttet) kommer alla förutsättningar fram för att interagera och vidare utveckla något som håller även efter första mötet.

Någon gång i mars hände något med tavlan. Jag hade åkt in till Malmö, några timmar senare får jag ett samtal från ni fru. Barnen hade hittat hinken med vatten och några penslar jag hade ställt undan tillfälligt. Och de fanns vid platsen som jag hade ställt undan tavlan...också tillfälligt.

Förbättring eller försämring?

/ Improvment or retrograde?

Använd det brustna. / Use the broken.

Tavlan fick sig en liten omgång. Färgat vatten hade runnit ner och skapat mängder av upplösta fläckar. Den såg nu ut en del som modern konst. På ett dåligt sätt. Jag petade inte på tavlan på några veckor.

Men så gick det upp för mig att det var precis detta som tavlan behövde. Och på ett sätt slår det följe med temat om att dela med sig. Att dela med sig handlar inte om det perfekta, den finputsade ytan. Utan att i den mänskliga skörheten vara äkta, visa på viljan att vara frikostig bland alla de "fläckar" vi bär med oss. Så jag använde det operfekta som bakgrund men "lagade" på några platser där jag tyckte det behövdes.

Så, dela med dig till din omgivning, precis som du är med det som du har.



English:

As I have mentioned earlier I got a request to do something artistic a while ago. A commissioned work, you could say. With the 'order' came specific instructions, which I thought was good. I have been juggling ideas back and forth since February. After my test-sketches got approved it was time to get down to business. Challenges this time proved to be anatomy, tones and the sheer size of the canvas.

Ljuseffekt i gult förhöjs med vitt i lagom mängd.

/ Light effects are enhanced by white in sufficient use.

Det slitna kommer fram bakom. Härligt. / The tarnished look comes out in the background. Lovely.

Ljuset ute fick allt att se lite blekt. / The light outside gave it all a pale look.

Sometimes I come into this phase where I think: "Oh no, I will never pull this off!" Sort of like a strange 'anguish process'. But in that 'suffering' you might develop a kind of sharpness that enables you to manage it? Those are special thoughts but surely it is a special process to paint? It is also evident when the canvas is bigger. It takes a whole lot of planning and courage to smear colour to a canvas.

Personligen hade detta räckt, tycker jag. / Personally I think this would have been enough.

This with paintings is a peculiar thing. While you are doing it it's a process, from empty canvas to the final time for it to be left to dry. Perhaps you can call it a "friend" that you are visiting from time to time? I can tell it sounds weird.

At the same time that truly is the case. Each time the painting develops. Just like meetings between people.

Men den beställda texten fick den att lysa upp en del. Ett annat uttryck.

/ But the comissioned text made it light up a bit. A different expression.

One thing that I discovered was the hands were not the same. Should I have tried to made them completely similar? Perhaps I should have contacted the comissioner? But the more I gave it a thought I found some kind of resonanse between that thought and the overall theme behind the painting.

"Be generous and share..." was the keywords and the idea behind. My thought, that grew ever so strong, was that the hands actually belonged to DIFFERENT people. For generosity to have any chance of budding to the extent that people do share with one another it demands a meeting between people. I felt that very strongly.

Snart är det dags att ägaren får den. / Soon it's time for the owner to have it.

The philosopher of religion, Martin Buber, referred life as that all true life is about meetings. In the meeting with people in real life (sorry social medias, you are not going to cut it) comes the conditions for interaction and further more develop something that will last even after the first meeting.

Some time in March something happened to the painting. I had gone to Malmö, a few hours I get a call from my wife. The children have found the bucket of water and some brushes that I had put away momentarily. And they were at the site where I had put away the painting...also momentarily.

Men reklam måste med. / But commercial needs to be had.

Ordna med fin paketering. / Do some nice packaging.

The painting became a bit tarnished. Coloured water had been running down and created loads of dissolved stains. It looked like modern art. In a bad way. I didn't poke the painting for several weeks.

But then it struck me that this was exactly what the painting needed. And in a way it follows the theme quite well about sharing. To share isn't about the prefect, the furnished surface. But in the human frailty be genuine, show the will of sharing and be generous amongst all the "stains" we carry with us. So I used the imperfection as a backdrop but "fixed" it in some places where I thought there was a needed.


So, do share to your surroundings, just as you are and with what you have.

Mötet. / The meeting. 

Den dynamiska medeltiden. / The dynamic Middle-Ages.

Som historiker rör jag mig mellan olika tidsåldrar. Ingen tid återkommer jag så ofta till som medeltiden. Antagligen tog det fart under de formativa åren i början av 1980-talet, då "Ivanhoe" gjorde intryck på mig, med den färgrika heraldiken och kläderna. Det VAR medeltiden för mig ett tag. Nyare versioner av samma historia, kanske lite mer korrekta (mer säckväv och elände), kunde inte dra undan mattan för mig - i min syn på medeltiden som färgsprakande och dynamisk. Filmen från 1982 hade fler färgade sköldar, hjälmar och flaggor än någon annan!

Lite som Stjärnornas Krig har medeltids-intresset följt med mig, jag lärde mig kalligrafi tack vare det, jag har skrivit lite arbeten som har haft med det att göra och tagit en kurs genom Gävle Högskola som kort och gott hette Medeltidsstudier. Det har liksom hängt med. Den första gång som jag minns att jag såg tornerspel var i början av 1990-talet, utanför Söderhamn (Celeres Nordica var där). Det största evenemanget efter det var när jag och min far bodde på Gotland under medeltidsveckan 1997. Så häftigt!

Min fru hade också ett intresse för den här eran innan vi träffades. Så vi gjorde gemensam sak och började besöka en del av alla dessa medeltidsfestivaler som anordnas över hela Sverige (vi ska försöka ta oss till andra, europeiska festivaler längre fram någon gång). Jag tror rekordet låg på sommaren 2004, då vi kuskade runt till inte mindre än sex stycken på en säsong. Det var en sommar då vi bägge hade jobb och tjänade väldigt bra, kan jag säga.

Nu har vi börjat introducera barnen till detta också. Hittills har de varit positiva. Det finns så många aspekter att ta in som blir skojiga för dom. Dels att bära fina kläder, titta på riddare och deras hästar och uppleva nya smaker, bland annat.

Vid Hovdala Slott har de haft SM i Tornerspel i några år. Det är mycket mäktigt att se så på många ryttare på en och samma plats. När alla sätter fart på arenan vibrerar marken lite. Det måste upplevas.

English:

As a historian I move between different ages. But no time in history draws me back as often as the Middle-Ages. Supposedly it took shape during my formative years in the beginning of the 1980's, when "Ivanhoe" made its impression on me, with the colourful heraldry and the outfits. That WAS the Middle Ages for me for a while. Newer versions of the same story, perhaps more correct (more cloth and misery), couldn't remove the grasp of my vision of the Middle Ages colourful and dynamic. The movie from 1982 has more colourful shields, helmets and flags than any other!

A bit like Star Wars the Medieval interest has stuck with me, I learned calligraphy because of it, I've written small texts about the era and even took a course through Gävle University which was short and simple called "Medieval studies". It has kind of stuck with me. The first time I can remember seeing jousting for real was in the beginning of the 1990's, outside Söderhamn (Celeres Nordica was there). The biggest event afterwards was when me and my dad lived on Gotland during the Medieval Week 1997. So cool!

My wife shared this interest for this era even before we met. So we made a common effort and started going to one of all these Medieval market fairs which are held all over Sweden (we'll try and embark on longer journeys later, to one of the larger European ones some time). I believe the record for us in 2004, when we went around to no less than six of them during one season. It was a summer when we both had jobs and made loads of money, to say the least.

Now we have started introducing the children too. So far they are positive. There are so many aspects to include that are fun for them. Partly wearing nice clothes, watch knights and their horses and to experience new flavours, among other things.

1681

At Hovdala Castle they have had Swedish championship games in jousting for a couple of years. It is very powerful to see so many horsemen (and women) in one and the same spot. When they all charge the arena the ground kind of vibrates. It has to be experienced.

Oväntat Stjärnornas Krigtema med vinst. / Unexpected Star Wars-theme with a win.

Jag är positivt överraskad. Hur ofta sker det att man vinner saker när tillfället ges? Att vinna på lotto eller liknande, det händer ju liksom inte. Inte för mig i varje fall. Men i andra sammanhang har det gett utdelning. Det är ju mycket tur men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera kring ifall jag har någon sorts "talang" för tävlingar med att väva text som genererar plus för ett särskilt tema som efterfrågas.

x

Genom åren har det blivit någon vinst då och då (en bok här, en ask där. Jag rör mig mest där tävlingen kretsar kring film-, serie-, spel-, och allmänt inom popkulturvärlden. Så konkurrensen är stenhård, eftersom andra inom samma område är minst lika kreativa i sina svar eller motiveringar.

Nu senast hade discshop en tävling rörande Stjärnornas Krig på sin Facebooksida. Sådant är svårt för mig att motstå. Det var på den 4 maj som den började, slutet var
23:59. Jag skrev en motivering som sändes in 23:48 ca - alltså lite i sista sekunden.

Någon dag och en halv senare kom följande meddelande:
"Grattis. Vi har utsett dig till vinnare i tävlingen! Maila adress till info@discshop så är statyetten din. Ps may the force be with ya! Vännerna på discshop."

Lådan vägde 5.5 kg. / The boxed weighed 12 stones.

Fantastiskt kul! Så vad var priset? Denna 50 cm höga pjäs från Sideshow Collectibles serien! Den kom med posten idag. Galet snyggt detaljerad scen från filmen "Klonernas Attack" (från 2002), handgemäng mellan Amidala & en Nexu.

Detta är ett bevis för att det går att vinna tävlingar. Ge aldrig upp. Var kreativ och ärlig. Inget sånt från den mörka sidans trick alltså :-D

English:

I am positively surprised. How often do you win stuff when the opportunity is given? Like winning the lottery or something, it just doesn't happen. Not to me anyways. But in certain other contexts competitions sometimes pay off. It's a great deal of luck involved but I can't help but wonder if I have some kind of a flair for competitions where you need to weave text together for the certain theme which is asked for.

Sideshow collectibles!

Over the years there have been the occasional win here and there (a book here, a box there). I ususally move in circuits where the competition revolves around film-, comic,- game- or just in general within pop-culture. So the competition is fierce, since other people who also like these fields are just as good in their answers or motivations.

Now a couple of weeks or so ago, Discshop held a competition concerning Star Wars on their Facebook-page. Such things are hard for me to resist. It began on May 4th, ended at 23:59. I wrote a motivation which was sent in around 23:48 - rather in the last minute of things.

Some day and a half later I recieved the following message:
"Congratulations. We have appointed you the winner of the competition! Mail us your address to info@discshop and the statue is yours. P.s. May the force be with ya! The friends at Discshop."

I väntan på ett bra skåp. / Awaiting a good cabinet.

Crazy fun. And the prize? This about 50 cm tall object from the Sideshow Collectibles series! It came by mail today. Insanely beautifully detailed scene from the movie "Attack of the clones" (from 2002), a brawl between Amidala and a Nexu.

This is a proof that competitions can be won. Never give up. Be creative and honest. No tricks from the Dark side, in other words. :-)

"Det är ju bara film." "They're just movies."

Barnen hittar ljussablar inne på leksaksavdelningen. Jag har lärt dem väl...

/ The kids found lightsabers at the toy section. I have taught them well...

Kultur & konst speglar samtiden. Det är så självklart att det inte ska behöva sägas. Men jag gör det ändå. Fenomenet Star Trek uppstod i en tid då FN bildades och blev på "modet", serien och filmerna präglades en hel del av den samtiden. I en intervju på 1990-talet frågade en reporter från SvT trummisen i Dismember varför deras musik var så mörk. Svaret var "därför att världen blir mörkare.". Intressant svar, samt tydlig fingervisning om samtiden. 1990-talet hade lite spräckt bubblan från 1980-talet, då frågan säkert skulle ha fått ett annat svar (bandet hade antagligen haft en ljusare ljudbild med, i stil med Twisted Sister eller Warrant).


x

Idag är det 4e maj. Allmänt känt som den internationella Stjärnornas Krigdagen (ordvitsen har ingen bra svensk översättning än). Rätt så stor i engelskspråkliga länder, en mer tynande tillvaro i Sverige än så länge. Passande att det får bli ett inlägg om detta i så fall.



Det är många saker som jag gillar men inte så många som jag älskar. Fenomenet stjärnornas krig är en sådan. Jag minns övergången från att ha varit helt såld på leksaksmotorcyklar till att få upp ögonen för figurer från filmerna (till min storebror & pappas stora bestörtning). På den tiden fanns inget Internet för att kunna läsa på om figurer eller planeter. Man var beroende av vad andra hade sagt. Så när jag fick följa med pappa på bio 1983 för att se "Jedins återkomst" så var det en riktig högtidsstund. Efter det var allting möjligt, fantasi blev än mer fantastiskt. Också en väg till eskapism, på en ort där jakt, bandy & motorolja bestämde mansidealet.

Jag har ofta gått igenom olika teorier för att förstå varför filmserien lämnade ett sådant bestående intryck på mig. För det första har den det mesta av vad ett äventyr ska innehålla, igenkänningsfaktor genom arketyper och framför allt fantasifull. Dramaturgin fungerar också. Känslan av att vara i underläge men ändå göra ett försök och faktiskt ändra på maktstrukturer. Ja, det finns många teman i en galax långt, långt borta. :-) Så det är inte "bara" film för oss som gillar detta.

I've often run through different theories to help me understand why this franchise has left such a lasting impression on me. First of all I guess I feel that it contains all the ingredients that an adventure should have.

Rymdsagan är tidlös och drar in saker som är mellanmänskliga. Teman som vänskap, mod, förräderi, försoning, krig och kärlek finns som en röd tråd i många litterära storverk och inte minst verkligheten. Därför går det lättare för oss flesta att leva oss in det färgrika universum som herr Lucas har tänkt ut. Kanske just därför har fenomenet fått så stor genomslagskraft och är nu det tredje största varumärket (2015) inom populärkultur i världen. Rivaliteten med Star Trek har sedan Stjärnornas Krig dök upp varit en tvistefråga. Jag tycker nog att det beror mer på vad som tilltalar, även om jag partiskt nog lutar åt den senare.

Stjärnornas Krig är inte bara en filmserie. Det är också inspirationen till mycket av det som kom efteråt, i form av science fiction på film. Innan S.K. var de allra flesta filmer visuellt väldigt blänkande, klara färger & mycket silver. Efter den första filmens premiär stod det klart att universum kunde vara en smutsig plats också. Många följde detta exempel i olika grader av framgång. Hoppas du hade en bra Stjärnornas Krig dag.


English:

Culture and art reflects the times we live in. It's so self-explanatory that it shouldn't need to be said. But I do it anyway. The phenomena Star Trek came about when UN was formed and became "fashionable". The films and series that followed were quite imprinted by those times. In an interview from the 1990's a reporter asked the drummer from metal band Dismember why their music was so dark. The answer was: "because the world gets darker." Interesting answer, also reflecting the times at the time. The 1990's had burst the bubble from the happy-go-lucky 1980's a bit, when the answers surely would have been different (the band would also have had another sound, kind of like Twisted Sister and Warrant).

Today is May the 4th. Also known as the international Star Wars day. Pretty big in English-speaking countries, rather obscure in Sweden so far. Fitting, in that case, that this is the theme for this entry.

There are many things I like but not as many things that I love. The phenomena Star Wars is such a thing that I love. I remember the transition from having been totally sold out about toy motorcycles to having my eyes opened to action figures from the movies (to the utter dismay for my older brother and father). Back then there was no internet to read about figures or planets. You had o rely on second hand information. So when I got to follow with my dad to the cinema 1983 to see "The return of the Jedi" it was a solemn moment. After that everything semed possible, fantasy became even more fantastic. Also a path to escapism, in a place where hunting, bandy and motor oil determined who was man or not.

Bära med tyg. / Carry with fabric.

Det är spännande tider nu, eftersom min fru har slagit på stort och verkligen tänker satsa allvarligt på sin dröm - med egen firma. Visionen är klar, utrustning finns snart på plats och material till ett litet lager har hon lagt undan. För att nå ut till en kundkrets behöver hon dock synas.

Därför fick jag också vara med på ett hörn, med den inte så lilla uppgiften att utforma en företagstext. Det är ju stort ju. Konstnärstvivlet om att jag kanske inte fixar det smög sig på. Det ska ju vara en del av ett företags utsträckta hand utåt till en kundkrets! Men efter instruktioner från frun började jag få ordning på det.

Jag tror jag testade 2-3 olika typsnitt. / I think I tried 2-3 different fonts.

Jag utgår alltid efter en skiss innan jag börjar. Planen var att få företagsnamnet att se ut som det var broderat på ett enkelt sätt. Runt det skulle två kvistar rama in texten och ha lite löv på sig.

För jobbet använde jag artline pennor, de tycker jag är bäst just nu. De ger fina linjer när man ska göra precisionsjobb. Resultatet blev faktiskt bra och frun blev mycket nöjd, vilket är huvudsaken. Om min medverkan kan göra så att företaget lyfter så är det ju bara härligt!

Grovmallen klar. Nu blir det detaljer. / Founding template ready. Now it's time for details.

Kolmarken kommer att syssla med sömnad och i huvudsak bärselar i asiatisk stil (som baby björn, fast långt mer bekväma för barn och lättare att förvara och använda för föräldrar), lite i retrostil med ett hållbarhetstänkande för miljöns skull. Ta en titt på länken nedan.

http://www.kolmarken.blogspot.se/

.

English:

These are exciting times, because my wife is now in the process of realizing a dream - starting her own firm. The vision is set, equipment is soon in place and she has materials for a small storage that she's put away. To reach customers, though, she needs to be seen.

Because of that I was also let in to share some things, with the not so small job of designing the company logo. That is grand, right? The artistic doubt that I may not pull this off set in. It is to be a company's outstretched hand outward to a circle of customers! But after some instructions from my wife I started to get the hang of how I was to do it.

Så bra...de är så bra. / So good...they are so good.

I alway start off with a sketch before I begin. The plan was to make the company name look embroidered in some simple way. Around it would be two twigs to frame it and with a little leaves on it.

For the job I used artline pens, those are best for me at the moment. They produce fine lines when you are doing precision work. The result turned out nicely and the Mrs. was very pleased, which was the main goal. And if me participating will take the company to new heights, well that is just grand!

Klar att använda! / Ready to use!

Kolmarken will mainly be about sewing things and in particular baby carriers in an Asian style (like Baby Björn although far more comfortable for children and easier to store and use for parents), kind of in a retro-style with a notion for sustainability for the sake of the environment. Check out the link below.

http://www.kolmarken.blogspot.se/

Vänjas vid teater. / Getting used to theatre.

Det ska börjas i tid för att någon ska bli riktigt bra på något, eller bli intresserad av något. Det märks inte minst inom sportens värld, där tekniska landvinningar skapas redan i unga år. På samma sätt krävs det att en gitarrist börjar tidigt för att bli den där solospelande mogulen som den musikern alltid har drömt om. Ett driv, ett intresse. Men för att intresse ska kunna uppstå krävs det också att en person blir exponerad för olika typer av intryck och stimuli från särskilda områden. Ett ordspråk som passar in tycker jag är;

"Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal."

Ordspråksboken 22:7

Alla som följer den här bloggen tidvis vet om att jag känner starkt för konstarterna. Just därför är det min intention att visa mina barn olika typer av konst, så att något av de upplever genom att ta med dem på evenemang ger resonans så att de tar upp något av bildkonst, scenkonst eller musik som en del av deras liv (gärna alla tre). Det hade gjort mig väldigt glad.

En av de vackraste, stora som små, teatrar jag har besökt.

/ One of the most beautiful, large and small, theatres I have visited.

Nu föll det sig så väl att kören Divertimento satte upp en familjeföreställning den 19 april (2015), vilket var igår. Så jag tog med mig äldsta dottern (6 år) till vår vackra teater här i Landskrona. Från början hade jag tänkt ta med mig sonen också (snart 4 år) men han är så vild så han får mogna lite först.

Snart öppnar dörrarna! / Soon the doors will open!

Föreställningen hette "Trollet Svanslös", om ett svanslöst troll som hittade en stor grupp troll med svans. Fokus var på sång, en rätt bred repertoar med många sånger som barnen kände till. Något som jag gillade var att trollen på scenen höll små konversationer med publiken (barnen). Jag förflyttades lite tillbaka till min tid på Tomteland.

Tidig morgon i skogen. / Early morning in the woods.

Jag tyckte att sångarna var duktiga. Musiken och scenografin passade bra in i föreställningen. Däremot hade jag väntat mig en tydlig röd tråd eller någon sensmoral angående vänskap och olikheter, som jag inte riktigt kunde hitta. Min dotter var väldigt glad i föreställningen. Hon blev helt supergalen av glädje när vissa sånger kom som en överraskning. Tydligen var trollen så pass skojiga att hon gärna pratade om dom efteråt. Hon var nöjd, vilket var huvudpoängen, samt att hon gärna går på teater igen. Stor framgång!


English:


You should begin in good time to get really good at something, or get interested in something. That is clearly noticable within the world of sports, where technical achievements are created in young years. In the same way it is required for a guitarist to begin early in order to become the solo-playing mogul of which that musician has always dreamed of. A drive, an interest. But for interest to appear a person needs to be exposed to different types of impressions and stimuli from specific areas. A proverbs which is fitting is:

"Start children off on the way they should go, and even when they are old they will not turn from it."

Proverbs 22:7

Everyone who follows this blog from time to time knows I feel strongly for the arts. Because of that it is my intentino to show my children different types of art, so that something that they experience by me bringing them along on events/concerts will create resonanse so they will pick up art, stage-art or music as a part of their lives (hopefully all three). That would have made me very happy.

Vill du inte ut och leka...?  / Do you want to build a snow-man...?

So it came to pass that the choir Divertimento put up a family show on April 19 (2015), which was yesterday. So I brought the oldest daughter (6 years old) to our beautiful theatre here in Landskrona. In the beginning my plan was to bring the son too (soon 4 years old) but he's too wild yet so he can mature a bit first.

De 11 trollbarnen måste sova. Sjung med! / The 11 troll-children need to sleep. Sing along!

The show was called "Trollet Svanslös" (The troll with no tail), about a tail-less troll who finds a large group of trolls with tails. Focus was on the singing, quite a broad range of songs and many of which the children in the audience knew. Something I liked was that the trolls on stage held small conversations with their audience (the kids). I got transferred back a bit to my time at Tomteland (Santaworld).

Glad med premiärbesök på teater. / Happy with her first time to see a theatre-show.

I thought the singers were great. The music and backdrops fit nicely to the show. On the other hand I had expected more of a thread going through or some moral code about friendship and being different, which I couldn't clearly discern. My daughter was very pleased with the show. Almost that she became slightly crazy when a certain song came as a surprise. Apperantley the trolls were so funny that she spoke of them afterwards. She was pleased, which was the main thing, added to is that she happily will go and see a show in the future again. Great success!

Smaka på text. / Taste some text (urban fantasy)

Nu har jag försökt på alla sätt möjliga. Men det gick inte att klistra in ett PDF dokument på den här bloggen (hur gör andra, eller har inte just den här bloggsidan en funktion för att stoppa in PDF helt enkelt?). Jag har lyckats bli klar med en mycket kort berättelse som handlar om en till synes vanlig kväll i Malmö. Nu ska jag testa den bland läsande och skrivande människor.

Först tänkte jag bara dela den rätt av i en PDF. När inte det fungerade blev jag lite sur, men nu tänker jag att det är bättre att ge bara ett smakprov på den. Det kan ju vara så att en berättelse delar in människor i olika läger; de som bara vill ha mer och köper det som berättas och de som inte klarar av att läsa mer för att de tycker att det är så dåligt. För att skona bägge fraktioner är det således bättre med ett kortare stycke. Nu ska jag se ifall den platsar till något förlag, ska bli kul att se ifall den "håller".

Här är några rader ur "Undersköna lilla skrin".

___________________________

 Då såg hon det. Hade hon inte gett föremålet en andra blick hade hon säkert avfärdat det som en del av en sten, vegetation eller något annat som snön dolde. Precis inom ljusets räckhåll en bit ifrån ”Ormet” låg en rektangulär form. Hon gick fram och hukade sig, borstade bort snön från det innan hon höll det in i ljuset. Det var ett skrin. Ett tungt mörkbrunt skrin i trä, med grova metallbeslag på kanterna. Metallen var lätt bearbetad och bucklorna hade uppstått med vilje. Låset hade en underlig form och den nyckel som skulle öppna den behövde vara mycket speciell. Nyckelhålet hade nämligen inte ett vanligt hål, det var utskuret för inte mindre än 5 pinnar, alla i olika tjocklek. Hon vände och vred på det. Vid en närmare titt fanns det vad som såg ut att vara runor längs med lockets långsida. Ingen stor text men i alla fall. Märkligt. Nej, inte märkligt. Mer bisarrt än märkligt. Det rasslade lite när hon skakade skrinet, ungefär som om någon hade låst in pastaskruvar i det. Ljudet hade ett jämnt flöde som påminde om något litet – i en stor mängd, som kasade och hasade när hon vände det i olika vinklar. Nyfikenheten visste inga gränser, frustrationen steg eftersom hon visste att hon inte skulle kunna öppna det. Hon såg sig om men fann ingen inom synhåll som kunde ha tappat den. Var den kanske placerad avsiktligt? Det kanske var ett skämt. Någonstans fanns det en dold kamera och inom kort kanske ”något” skulle hända, som sedan lades upp för allmän beskådan på youtube eller någon annan digital plattform. Sociala medier var en tillflykt för asätare.

Nora tog skrinet under armen och gick tveksamt ett par steg från fyndplatsen. Hon borde nog göra det rätta, att lämna in det till polisen. Någon saknade säkert det redan. Men vem? Det såg väldigt gammalt ut. Som om det hörde hemma på ett museum. Inte stöldgods väl? Skulle hon bli misstänkt i så fall? Nu hade hon ju smetat ut fingeravtryck på hela ytan, så vad skulle de tro? Hon som annars aldrig hade snattat ens. En riktigt reko medborgare med andra ord.

Hon borde gå hem nu. Det var kallt, snöandet tilltog och hon ville inte gärna var en måltavla för potentiella ljusskygga personer med ont i tankarna. Inte för att hon trodde det var någon fara, fast man skulle aldrig säga aldrig. Malmö kunde vara en våldsam stad ifall man hamnade på fel plats på fel tid. Den tiden kunde mycket gärna var här och nu. En kall våg spred sig från hennes bakhuvud och ända ner till tårna. Plötsligt ville hon hem. Den obeskrivliga känslan av att med ens veta att hon hade varit ute alldeles för länge, ensam på kvällen, i en miljö som på ett sätt uppmuntrade människor att bli potentiella förövare och offer, slog till som en kalldusch.

Nästa övergångsställe var i korsningen mellan Malmöhusvägen och Västergatan, men då det inte var någon trafik att tala om kanske det gick att smita över gatan tidigare. Nora gick över det snöklädda området som låg emellan, och utanför gångvägarna, hon behövde verkligen pulsa – här hade ingen varken skottat eller plogat. Men det blev ändå som en genväg. En ny skulptur närmade sig henne med varje steg hon tog; Ernst Billgrens ”Diana”. Den var märklig men hon gillade att det var rörelse i den. Råddjur på språng och en pelare av olika djur som huvudelement. Nu var det mesta snötäckt men i vanliga fall kunde man se alla rådjur och till och med ett litet koger. Det mesta doldes nu av ett prydligt täcke snö som följde skulpturens form villigt. Upplyst inifrån bröt den normen lite, då de flesta skulpturer hade spotlights riktade mot sig.

I ögonvrån... om Nora inte visste bättre... det kom rök ifrån toppen av skulpturen. Rök, nej, det var ett regelbundet avbrott. Någon som andades. Två ögon som glimmade. En stor utbuktning hade vuxit ut på skulpturen, någon... eller något, rörde sig ovanpå. Varför såg hon inget förut? Hon stannade i sina steg och ångrade sig genast. Gå! Gå! Bara gå, Nora! Men hon kunde inte. Vad i hela...


___________________________

English:

*The novel is yet to be translated*