Bara 29/5, 31/5 & 2/6 kvar nu!
Jag har bott i Landskrona sedan 2008 men aldrig varit inne i Exercishallen. Bara gått förbi.
Allt har varit igång sedan hösten 2017. Nu i juni 2018 kommer det att stanna av. Processen. Jag halkade in i ensemblen efter en kallelse, eller intresseanmälan från Kulturskolan. Det var ett samarbete mellan Öresundsteatern och Kulturskolan. Efter vi hade kollationering, manusläsning och alla fick sina roller stod det klart att jag skulle spela människohandlaren och cirkusdirektören Abu Alaa. Vad jag inte visste då var att det skulle krävas lite extra, och vara ganska långt bort ifrån t ex Stora Stygga Vargen, från musikalen Shrek, för att gjuta liv i karaktären.
Det har verkligen varit en resa att få vara med i detta. Anders Kungsman skrev manus (en häftig fantastik saga om krig och flykt) och Per Ullberg regisserade. Dessa två utgör Öresundsteatern och var de drivande krafterna över hur föreställningen skulle bli, mest Per den här gången, då han var regissör. Eftersom det finns clowner och lite scenvåld med i historien var de fenomenala Marie Sehlin och Åsi Hildebrand från Kulturskolan med på ett hörn också. Deras kombinerade kunskap om scenkonst skulle kunna göra vilken regissör som helsts axlar lätta, i form av extra repetitioner utöver själva föreställningen. Det är det som kan bli så fantastiskt med teater, allas expertiser kopplas samman och bygger en föreställning.
Och så var det ju Exercishallen då. Det finns ett bra eko där inne som gärna låter rösten åka flipperspelskula. En utmaning när vi skulle öva olika scener. Men allteftersom själva scenrummet byggdes omkring oss svalde det mer och mer av ljudet. När alla lampor och "gator/byxor" kom upp och skapade en teater så blev det så mycket lättare att "jobba". Scenografen Suzanne Andersson hade en vision om scenrummet som blev så mycket häftigare i verkligheten än den modell hon hade med sig någon gång i våras. Och den modellen var riktigt, riktigt spännande. Mina två stora "aha"-upplevelser för att känna att jag började bli Abu Alaa på riktigt var nog kostym och smink. När kostymören Leif Persson steg för steg hittade rätt kläder åt mig, samt den där torsdagen 3 maj, då jag fick allt ansiktshår färgat nattsvart på Eddy's, efter det kände jag att jag lättare kunde försöka hitta min karaktär. Yttre attribut i all ära. Men en inre bild av vem Abu Alaa är som en kombination av Harold Zidler (Moulin Rouge) & Kurgan (Highlander).
Det var också en förmån att få se en internationellt erkänd trumkonstnär, Kristina Aspeqvist, i aktion. Hon skrev musiken till föreställningen och under varje gång som vi har spelat har det låtit som om det har varit ett par personer som trummar tillsammans. Men det är hon som gör allt själv! Gymt häftigt!
Med föreställningen imorgon inräknat så är det bara TRE föreställningar kvar innan det är dags att hänga tillbaka hatten för gott. Alltid lika bitterljuvt, såklart. Men, vilken resa. Så mycket talangfulla människor jag har mött och haft utbyte med. Fantastiskt. Och publiken. Tänk att Suzanne Osten kom och såg oss, det har jag fortfarande svårt att förstå. Lite samma känsla som när Kenneth Branagh passerade vårt bord i Ystad 2007 när jag var statist i brittiska Wallander. Fast större, faktiskt. Ett par personer i ensemblen fick personliga kommentarer av henne, bara positivt. Hon gillade också föreställningen. Så tack allesammans. Hoppas vi ses igen i teaterljusets sken!
English:
Coming soon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar